Den här hostan sänker mig. Natten var relativt lugn, men på morgonen när jag låg på rygg en stund väste det igen i höger sida vid varje utandning. När jag vände mig på sidan slutade det. Förr hade jag inte tänkt så mycket på det, men med stigande ålder har jag blivit allt hispigare. Kroppen tål inte lika mycket.

Jag har ingen feber, men ringde i alla fall vårdcentralen. Medan jag väntade på att de skulle ringa tillbaka sög jag i mig två doser Bricanyl och hjälp vad skakig jag blev av det. Vårdcentralen stängde kl 12.00 i dag, så jag fick rådet att ringa Ersboda vårdcentral om jag blir sämre på em, eller fara till Ålidhem om jag behöver hjälp i kväll. Jag ville ju bara att någon skulle lyssna på mina lungor.

Nu är det ju ingen akut fara, så jag får avvakta och ta det lugnt. Vi har tjejträff på söndag och jag ringde en av väninnorna som har fått en ny höftled för tre veckor sedan och kollade att hon orkade komma. Jag tänkte att orkar hon, så orkar jag. Hon fick åka hem två dagar efter operationen och är hur pigg som helst. Nåja, hon måste ta det lugnt, men för övrigt verkar allt bra.
Jag får avvakta till i morgon, det kanske vänder nu.

När jag jobbade som lärare fick jag ofta bronkitis och tappade rösten i början på höstterminen. En kombination av möten med nya baciller och anspänningen att prata mycket framför klassen. Jag minns en läkare som var så arg på att jag hade ansträngt rösten in i det sista. Han sa: ”Ni lärare har så svårt att vara tyst” och sjukskrev mig med ett intyg där det stod ’Vistas ute och hålla käften’. Då tyckte jag det var ganska lustigt, men i dag skulle jag kanske reagera över hans ordval. Kanhända sa jag emot honom, eftersom han använde det uttrycket. Efter det har mina förkylningar satt sig i bronkerna.

Intressantare än så blir det inte i dag.

Nu ska jag palla upp mig på soffan och läsa en intressant bok. I kväll blir det Let’s Dance på TV och telefondate med min dotter.

Ha en mysig fredag <3

Jag vaknade med en kraftig hjärtklappning i morse efter bara några timmars mardrömsfylld sömn. Kände mig inte bättre i dag, men skulle iväg till sjukgymnasten. Ute var träden frostvita och vackra och ett lager vit snö hade fallit under natten, som dolde det smutsiga slasket. Vackert och fridfullt.

Min gata i dag.

På väg från bussen till vårdcentralen.

Jag gillar min nya sjukgymnast. Jag redogjorde kort för min tuffa vecka. Jag har försökt göra mina små övningar för nacken, men å andra sidan också legat mycket hopkrupen med ont i magen och är därför stel i axlar och nacke. Ingen förbättring alltså.

Hon mjukade upp varenda liten muskel och tänjde så att axlarna inte längre satt under öronen. Vissa punkter var väldigt ömma och när hon frågade om det gjorde ont sa jag att ’jag tror det känns skönt’. Jag har lite masochistiska tendenser, gillar att få den där endorfinrushen upp i hjärnan av smärtan.

Vi bokade ett par nya tider. Jag ska fortsätta med mina övningar och så ska vi sätta ihop ett träningsprogram för att stärka mina muskler i hela kroppen. Jag ska gå på vårdcentralen och träna till en början och sedan fortsätta någonstans närmare där jag bor, ex IKSU.

När jag ser mig i spegeln, ser jag att jag har samma kroppshållning som min mamma. Hon började tidigt gå framåtlutad och blev ganska böjd med tiden. Jag måste hela tiden korrigera min hållning när jag sitter, står och går. Det är det jag vill jobba med… mag- och ryggmusklerna och nacke och axlar.

Jag mådde mycket bättre när jag kom hem och efter lite mat, kaffe och en tantlur på soffan, var jag redo för vattengympan. Den nya baddräkten satt bra, så jag behöver inte längre vara rädd för att behagen hoppar ut när jag twistar i vattnet.

Ritva har nu hunnit mäta halsduksdelarna jag var inne med i förgår. Det var 13,40 m den här gången, vilket betyder att jag totalt har stickat 125,95 m. Halsduken ska visas upp i mitten på september (inte början på augusti som jag skrev i bloggen). Deadline för att lämna in halsduksdelar är däremot i början på augusti.

Nu ska jag lyssna på Debatt i SVT1.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Väskorna med mina pysselsaker fick stå kvar framför ytterdörren. Efter en jobbig och sömnlös natt blev jag tvungen att ringa min kompis och säga att jag inte orkade komma. Jag hade mina aningar i går kväll, men man vill ju alltid hoppas… Det var ju himla tråkigt, men går det inte så går det inte.

Jag kröp ner i sängen igen och sov från och till till kl 12. Mådde fortfarande pyton och efter samtal med sjukvårdsupplysningen for jag iväg till öppenvårdjouren på Ålidhems vårdcentral. Där fick jag sedan tillbringa 2,5 timmar med blå plastskydd på skorna. Vilken procedur de har där. Nummerlapp och vänta, in till sköterskan för ’godkännande’, till luckan för att betala 300.-, sedan vänta igen på att doktorn ropar upp, sedan labbet för provtagning och vänta en gång till på doktorn. Jag hade ingen UIV, ingen feber, ingen förhöjd sänka och bra socker. Ingen infektion alltså och ingenting oroväckande, bara lite IBS.

Doktorn jag träffade var ett riktigt original. Till synes butter, mumlande och han genomförde den snabbaste och konstigaste magpalpation jag varit med om. Han puffade lite på min mage genom alla kläderna. Måste ha varit omöjligt att känna något.

Jag får kontakta min vårdcentral om jag vill ha vidare undersökningar. Jag passade ändå på att fråga om lite saker jag funderat över… jag håller ju på och blir riktigt hypokondrisk… bl.a. om bukspottkörteln. Jag fick proffsiga svar och till slut lyste hans ansikte upp i ett leende. Se där.

Nu har jag bestämt att jag ska ta det riktigt lugnt några dagar och bara vila. Jag ska avboka det jag har inbokat, förutom sjukgymnasten, och ge mig till tåls. Jag är ju van vid att köra på och låtsas om ingenting och det brukar gå till en viss gräns. Jag kommer aldrig att lära mig vad som är ’lagom’.

Nu ska jag fortsätta sova och hoppas att jag är piggare i morgon.

Dagens selfie. Döskallen ser så ensam ut. Jag gav ju bort kompisen, men jag har beställt fler.

Ha en trevlig lördagskväll<3

Men så kul! På sjukgymnastiken fanns en korg med garn och en påbörjad del till 1-milahalsduken. Eftersom jag kom dit i god tid, satte jag mig ner och stickade några varv.

Jag har några rullar liggande här hemma i skåpet, som jag ska fara till Ritva med nästa vecka. Stickar hela tiden och har börjat fundera vad jag ska göra när detta projekt är slut. Vad jag minns skall halsduken vara ’färdig’ i höst och just nu är den 9418,90 meter. Verkligen inte mycket kvar.

Jag fick träffa en trevlig sjukgymnast, som är helt ny på vårdcentralen. Vi pratade lite kring min skruttiga kropp och sen bad jag att hon skulle läsa direkt i datorn vad röntgenläkaren skrivit om min nacke. Jag har fått ett skriftligt besked från min doktor, som jag misstänkte var en förkortad version. Sjukgymnasten läste och vi tittade på bilder i en bok och nu vet jag. Degeneration av diskerna och pålagringar mellan två kotor. Inget trevligt, inget direkt livsfarlig, dock jätteskönt att veta och förstå.

Jag fick några övningar för de små musklerna jag inte ens känner av/till och efter en vecka gör vi en uppföljning. Den första övningen gick så bra att sjukgymnasten sa att den tar vi inte, ’den är för basic för dig’. Tänka sig… genast blev jag mycket piggare.

Magen har inte varit bra i dag, men nu har jag vilat på soffan hela eftermiddagen och tänker faktiskt fara på vattengympan snart. Jag får väl ta det lugnt, men jag tror att det varma vattnet gör mig gott. Och så får man prata och skratta lite med de andra.

När jag kom in i bussen i dag, låg det en tom coca-cola burk och rullade i mittgången. Jag böjde mig ner och plockade upp den i förbifarten och slängde den i papperskorgen. En dam som satt mittemot mig sa: ”Vad bra, den där burken har irriterat mig hela resan”. Jag log bara mot henne men i mitt sinne tänkte jag att jag skulle inte ödsla min energi på att sitta och vara irriterad på något som kan åtgärdas så enkelt. Kan inte jag av någon anledning böja mig ner och plocka upp den, skulle jag be en yngre person göra det. Jag tror faktiskt att åtminstone en person av de som såg vad jag gjorde kommer att följa mitt exempel.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Har ni sett så mysigt? Busskurens glasväggar är täckta med is(d)imma och någon har skrapat upp ett fönster, så att vi kan se när busen kommer där bakom hörnet.

Min doktor ringde igen för några dagar sedan. Jag var ju hos distriktssköterskan och mätte blodtrycket igen och det var fortfarande för högt. Attans, jag som trodde jag fått till det efter att vi höjde dosen på min medicinering. Hon skulle meddela min nya doktor, som jag ju inte har träffat ännu. Det tog två veckor innan doktorn hade tid att ringa, så jag kan tänka mig att hon har fullt upp.

Hon hade en färdig strategi… att ändra lite på min medicinering. Eftersom jag också äter en annan medicin som inte går ihop med de flesta andra mediciner, var jag tveksam. Till saken hör att jag har provat de flesta blodtrycksmediciner och fick biverkningar innan vi hittade den jag har nu. Därför är jag ganska insatt i verkningar och biverkningar. Jag försökte förklara att jag har all orsak just nu att ha högt blodtryck. Jag har haft ett långt och besvärligt skov med magen, som gjort mig rent av hypokondrisk, samt att jag är frustrerad och arg för något jag inte kan göra något åt. Kanske, kanske… när allt lugnat ner sig, att blodtrycket går ner. Jag hade ju en lång period med perfekt blodtryck.

Men jag förstår ju min doktor. Hon kan inte låta mig ta ansvaret för min hälsa just nu och just i den här situationen. Mitt ansvar är att sköta om mig, äta rätt och regelbundet och röra på mig så mycket jag kan. Och jag förstår och vill absolut inte dra på mig en hjärnblödning eller andra skador på mina inre organ, så jag sa ok. Jag är nog en ganska besvärlig patient. Jag vet mycket, tar reda på allt och har synpunkter.
Vad tycker ni. Ska man lägga sig i, eller bara lita blint på doktorn?

Pest eller kolera? Här sitter jag nu med alla biverkningar och skall ge dem en vecka att försvinna. En är muskelkramp. Ett lårmuskelfäste på baksidan av knät knycker till var tredje sekund. Det gör ont! Massage hjälper lite och så dricker jag massor med vatten. Den lårlånga vita stödstrumpan åkte fram i dag, för det är mitt dåliga ben.

I går hjälpte jag en äldre man på med broddarna i bussen. Han satt snett framför mig och plockade upp ett par likadana broddar som jag har ur en apotekspåse. Sen försökte han sätta på sig dem, men det var inte så lätt att nå ner till fötterna där han satt inklämd mellan sätena, så jag hoppade upp och erbjöd mig att hjälpa honom. Det var inte så svårt, i synnerhet som jag ju vet hur de ska sitta på skon. Han blev förstås glad… och lite förvånad.

Nu ska jag gå ut på Tradera och se om jag kan ropa hem en helt ny silhuettsax. Jag letar efter den perfekta saxen att figurklippa med när jag scrappar.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Jag är totalt utmattad efter kvällens vattengympa. Vi hade vikarien igen och i kväll hade han glömt att han leder en grupp medelålders plus reumatikerpatienter. Men han är så kul och entusiastisk att vi gärna följer med i alla övningar. I dag jobbade vi mycket med de där färgglada korvarna som jag inte vet namnet på.

(Bild lånad från Google)

Vi brukar sitta grensle över dem och ’cykla’ framåt i vattnet. Man kan också ligga på magen med den under armarna, eller på rygg med den under korsryggen. Eftersom jag inte vill doppa huvudet i vattnet och dessutom har svårt att böja nacken bakåt, försökte jag mig på en egen övning. Jag la den under bröstryggen och höll ihop ändarna framför bröstet, tänkte bara flyta och slappna av… men började rulla runt, runt i vattnet av mig själv. Det var en konstig känsla, men roligt.

Jag gillar vikariens musikval. Bland annat spelade han denna fina låt.

God natt mina vänner <3