Medlemsbladet för Finska Klubben i Umeå damp ner i brevlådan häromdagen och där kunde man bland annat läsa hur olika stjärntecken skulle angripa problemet med stopp i avloppet och stillastående vatten i ‘lavoaren’.

Jag skrattade gott, för jag kände verkligen igen mig. Jag är Fisk och enligt detta horoskop skulle jag göra så här:

Först skulle jag försöka med tankens kraft. Jag skulle koncentrera mig på avloppet, meditera och med magiska handrörelser be det öppna sig. När detta inte hjälper, skulle jag ta till lite starkare medel. Jag skulle börja med diskmedel… inget resultat… tvättmedel… nej… ättika… inte det heller… lite salt kanske. Japp, nu har jag fått en kemisk blandning som både skummar och luktar illa och som får liv i avloppet, “plurp plurp prrummps” och vattnet rinner ner i röret.

Vill du veta hur du skulle göra enligt detta horoskop, så berättar jag gärna.

Nu är det apelsinsäsong. Blodapelsiner från Italien ska det vara.

Ha en skön söndagskväll <3

Jag har börjat stirra på gardiner. För att se om de rör sig.

Härom kvällen när jag stängde av TV:n, fortsatte jag att stirra, men nu på gardinen. Jag fick för mig att den rörde sig lite, lite in och ut från fönstret.

Eftersom den är ganska stormönstrad, tänkte jag att det var mönstret som förvillade mina ögon, eftersom jag ibland får vänta innan de ställt om sig från närseende till långseende. Adaptionsförmågan blir ju sämre när man blir äldre, det upplyste ögonläkaren mig om redan när jag var 38 år.

Jag smög mig sakta mot gardinen, för att inte orsaka något vinddrag, hela tiden iakttagande om den rörde sig. Den rörde sig, men bara lite, lite. Det är ju ganska självklart egentligen, eftersom det stora fönstret är kallt och elementet under alstrar varm luft, så det blir väl något slags luftvirvlar som är starka nog att sätta i gång till och med 2,5 m Marimekkotyg.

Så vad är problemet, undrar ni? Jo, jag har börjat iaktta gardiner och kommit fram till att alla hänger och svajar fram och tillbaka. Just nu när jag sitter och skriver, lyfter jag blicken efter varje skiljetecken och stirrar på den lätta gardinen i arbetsrumsfönstret, som aldrig slutar att svaja. Det har blivit en mani. Hur mycket jag än intalar mig att gardiner SKA röra sig lite, så misstänker jag hela tiden att det är något fel på mina ögon. Eller på mina glasögon.

Jag måste åka hem till min kompis och stirra på hennes panelgardiner. Undrar hur mycket såna rör sig?

Dagens korsordsord: Finns två på en boll = grodlår.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Hörni, jag tror att den där käringen har flyttat in till mig igen. Jag berättade ju om henne en gång på min andra bloggg, sen försvann hon plötsligt, men nu är hon här igen. Nu när jag är sjuk och försvagad, passar hon på. Så här är det:

"Om ni tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig, så ska jag berätta en sak för er så att ni lättare kan förstå mig. En konstig gammal kärring har flyttat in hos mig, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån.

Jag har inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.
Hon är en listig jävel. Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne. När jag ställer mig framför spegeln så står kärringfan där och täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild. Jag har försökt att ropa åt henne att sluta – men hon ropar bara tillbaka.
Jag tycker det är ganska grymt.

Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala nån sorts hyra, men nej. Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis. Saken är nämligen den att jag tror – även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser – att hon stjäl av mig. Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar – så bara försvinner dom!!! JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, så min enda slutsats är att kärringfan stjäl. Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.

Men det är inte bara pengar som försvinner. Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt såna saker som choklad, vin och annat gott.
Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktig sötrövad. Men hon borde nog se upp – kilona kommer fort. Tror att hon förstår problemet – säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på … och på så sätt får hon mig att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.

Stackars kärring, för att vara en gammal människa är hon väldigt barnslig. Hon ändrar på mina kläder så att dom inte längre passar mig. Sen rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre. Detta är särskilt tungt – eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt. Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar.

Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mig på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står. TV:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel. Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.
Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis ???

På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar – mycket störande.
Hon följer mig vart jag än går. När jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt – provar hon samma plagg och står framför mig i provrummet, så jag inte kan se mig i spegeln. Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.

Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig, men vad tror ni hände när jag skulle ta ett nytt passfoto? Just som det blixtrade till ställde hon sej framför mej.
SÅ NU MÅSTE JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!"

Ha en skön måndagskväll <3

“Första hjälpen mot torra skinkor” gör Kronans Droghandel reklam för i en helsidesannons i Aftonbladet i dag.

Det tyckte jag var ganska kul reklam för kroppslotion. Man fångar verkligen läsarnas intresse. Men det visade sig inte vara kroppslotion, utan senap och andra skinkor jag skulle tänka på.

Hjälper faktiskt senap om julskinkan är torr, eller var det där bara en kul grej? Jag ska kanske inte tänka så mycket.

Jag köpte en liten novemberkaktus i dag, som har så många blommor att de trasslar in sig i varandra.

Den vita pricken till höger är fullmånen som lyser in genom pinnvävsjalusien. Få se om den kommer och hälsar på mig när jag sover i natt.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Jag brukar få en massa kedjemail, ni vet, söta bilder och texter eller löften om att något trevligt ska hända om jag sänder dem vidare. Jag måste erkänna att jag inte gör så mycket åt dem, på sin höjd kan jag sno en bild eller ett citat.  

I går fick jag ett mail där jag verkligen kände igen mig. Jag kan vara sysselsatt en hel dag utan att få något gjort.
Känner ni igen er? 

“Jag har blivit diagnostiserad med ÅNK? (Åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet)..
Så här visade sig symptomen: 

Jag bestämde mig för att tvätta bilen.
När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv.
Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas. Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först. Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten.
Men då behöver jag en penna. Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken. Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet. Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen. Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna. Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten.
Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet. I kväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet. Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta efter en trasa och jag går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.
Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.
Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag.
Det är förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail.”

I dag var månen full redan kl 14.30

Ha en mysig fredag <3

Sneddade över Rådhustorget på väg till Åkerbloms bokhandel, då min uppmärksamhet fångades av skylten på en av Umeås offentliga toaletter.

På ena sidan finns en urinal a.k.a. urinoir a.k.a. pissränna för män.

Symbolen säger att den är för män. So far so good, men hur ska jag tolka den andra symbolen: man och kvinna överkryssade? Javisst, förbjudet för man och kvinna att gå in tillsammans. Hade det inte räckt med att kryssa över en kvinna om man nu vill vara övertydlig? Eller är det något jag missar här? Hmm, ska kanske ringa Umeå kommun och fråga hur de tänkte = fantiserade.

På andra sidan finns en dörr till en vanlig toalett.
 
Här är handikappade, män och kvinnor välkomna. Fast det finns en lodrät linje mellan man och kvinna, vilket jag tolkar som att de är välkomna var för sig. Men det finns däremot inget förbud att gå in tillsammans, eller hur? Här är det ’fritt fram’.

På Kustlinjens buss mellan Skellefteå och Haparanda såg jag denna skylt i somras.

Min första sömniga tanke var att det är förbjudet att stå och titta på när andra sitter på toa, men sen fattade jag att man uppmanar män att sätta sig ner i stället för att stå upp och försöka parera bussens krängningar. Det tackar jag förstås för. Kostym och hatt gör att alla män ska känna igen sig, eller hur?
Mannen som sitter gör mig dock förbryllad. Är han naken, eller har han glömt att dra ner byxorna? Vad gör han med händerna??

I kväll är det vattengympa. Längtar, längtar.

Ha en bra torsdag <3