Resdagar är så tråkiga. Jag har checkat ut, lämnat väskorna i förvaringsrummet och har 4 timmar på mig tills transporten går ner till hamnen. Jag ska gå ner till havet och fotografera lite, äta en lätt lunch i caféet här och sedan hänga i foajén.  I dag har det kommit fler gäster över veckoslutet och ett gäng tyskar på konferens.

Jag har ett maffigt ödem över ena ögat och har petat i mig en antihistamintablett. Har slarvat med dem. Annars är jag trött, men nöjd med vistelsen här.

I går kväll tog jag kontakt med omvärlden via sms. Klassresan till Gotland hade varit mycket lyckad och jag ser fram emot att få höra fler detaljer i morgon. Sen låg jag och raderade gamla sms och lyckades antagligen få iväg ett pip till min kompis, som svarade och undrade om jag messat henne. Nej, det var en freudiansk felhandling!  Nu fick jag kontakt med henne också, så där mitt i natten. Vilken tur att hon var vaken.

Tänkte skicka ett par korta uppdateringar i dag och inte hänga med huvudet över plattan på båten.

Ha en skön torsdag!

I dag har jag traskat omkring i Gamla stan med kameran i högsta hugg. När jag kommer hem till min dator, kommer ni att bli trakasserade med mina bilder i veckor. Jag tog några bilder med paddan, men det är väldigt svårt att se något på skärmen när solen skiner. Vid ett tillfälle hade jag tryckt på videoknappen och spelat in ett par lustiga små snuttar.

Jag klättrade upp på Domberget för jag ville besöka den Rysk-ortodoxa  Alexander Nevski-katedralen. Den står där uppe som ett minne från den ryska tiden. Just nu renoveras den både invändigt och utvändigt.

i

Den är väldigt vacker inuti, men tyvärr får man inte fotografera. Jag köpte två vaxljus som jag tände och skickade en hälsning till ett par kära som inte längre finns. Sen köpte jag en ikonbild av Maria.

Det var mitt huvudmål för dagen och sedan flanerade jag ner längs ’den långa gatan’ och befann mig plötsligt nere vid den gamla sjöfartsporten och bakom den skymtar till höger det runda tornet med de tjocka väggarna, ’Tjocka Margareta’ , där kanonerna försvarade staden mot fienden.

Det var när jag gick på andra sidan och skulle fotografera tornet som jag strulade till det. Men jag har tagit kort med kameran som jag ska visa sedan.

Nu är jag trött i fötterna och har ont i knät. Jag tog på mig sandalerna i dag, för det var varmt och skönt. Folk går fortfarande omkring i täckjackor och tjocka skor/stövlar, så jag kände mig nästan naken med mina bara tår. Men sen såg jag andra turister i sommarkläder. Det har gått jättebra att åka buss. I går hade bussen en GPS som visade vägen och hållplatserna på en skärm, i dag sa en röst vilken hållplats vi kommer till OCH vilken hållplats som kommer därnäst.

Å nej… nu kommer det där gänget igen… de har varit ute och seglat hela dagen…

Dagens estniska ord: ’triikimisruum’ = strykrum (finns ett att låna här på hotellet). Måste ju vara samma ord som svenskans ’stryka’ och precis som i finskan kan orden inte börja med flera konsonanter. På finska heter stryka ’silittää’. Sen har jag lagt märke till att estniska har många olika ord för ’rum’… beroende på vad rummen används till.

Ha en trevlig tisdagskväll!

Det är en klar fördel att kunna finska här. Jag kan göra mig förstådd och blir vänligt bemött. I receptionen pratar ungdomarna helst engelska och det är ok för mig. I övriga fall börjar jag alltid med finska + kroppsspråket. I dag frågade jag en kvinna i affären hur jag skulle göra med mina äpplen och hon visade på vågen… precis som i Finland väger man själv sina varor innan man går till kassan.

Jag är så fascinerad av estniska och försöker lära mig så mycket som möjligt. När jag läste C-kursen i finska i Uppsala, skulle vi läsa en grundkurs  i ett annat Finsk-ugriskt språk. De flesta valde estniska, för att det påminner mest om finskan. Några valde ungerska och jag ville lära mig samiska. Jag antar att det var för att Nils-Erik Hansegård var vår lärare.

Jag skulle kunna skriva mycket om estniska ord, men det allra roligaste just nu är ordet för ’skönhetssalong’. På estniska heter det ’ilumaailm’,  jmfr finskan ’ilo’= glädje och ’maailma’=värld. Jag tänker på något annat än skönhet….på glädjeflickor och så… Så tokigt det kan bli.

I dag har jag suttit i ’soolakamber’ ( fi suolakamari), saltkammaren. Jag frågade om jag fick fotografera, och det gick bra, så i morgon tar jag med mig kameran och berättar mer senare. Sen fick jag massage, så himla skönt.

På eftermiddagen tog jag bussen in till centrum. Jag skulle gå till Gamla stan och strosa omkring, men fastnade i shoppinggallerian. Jag hade fått för mig att jag skulle leta efter en pyssel- eller konstnärsshop för att se om de hade de där ryska akvarellfärgerna. Hittade inget och gjorde av med en massa energi i onödan. Ute blåste det stormvindar och när det började blåsa omkring en massa saker var det inte roligt längre, så jag for hem. I morgon ska jag gå raka vägen till Gamla stan.

Jag sitter nere i foajén och skriver och just nu har jag blivit omringad av en massa ungdomar och deras tränare och de tjattrar på högsta volym på ett språk jag inte förstår. Vilket oväsen! HALLÅ, är jag osynlig? Jag satt faktiskt här före er!

Ha en trevlig måndagskväll!

P.S. Nu är det bara två vuxna kvar och nu hör jag ju… de pratar grekiska!

Nu glider m/s Romantika genom Stockholms vackra skärgård. Synd bara att vädret är grått och regnigt och inte inbjuder till vistelse ute på däck.

Jag har precis satt mig ner och loggat in på Romantikas wi-fi och tänkte varva ner innan jag går och äter. Det blev lite stressigt… inte tidsmässigt, utan logistikmässigt. Först skulle jag ta en taxi till T-centralen eftersom det regnade.  Jag väntade 10 minuter i telefonkön, tröttnade och tog tunnelbanan. Jag hade paraply, men blev ändå blöt. Sen visade det sig att Vasagatan, varifrån anslutningsbussen skulle gå, var avstängd. Det var ju Stockholm maraton i dag. Jag hittade inte till Tallinks disk, men frågade en man som tillhörde Missing People. Tänkte att han var lämplig att fråga, för jag var ju lite vilse. Och visst kunde han hjälpa mig.Till slut tog jag tunnelbanan till Gärdet och fick promenera ännu en bit i regnet.

Vad lärde jag mig? Att jag skulle ha tagit tunnelbanan raka vägen i stället för att irra omkring på T-centralen fram och tillbaka, hit och dit. Å andra sidan fick jag några raska promenader.

Mitt hyttkort fungerade inte, så nu har jag fått ett specialplastkort som jag hoppas är idiotsäkert. Nu blir det mat och KAFFE.

En trevlig sak hände också i dag. Jag blev kontaktad av en person jag umgicks med för 25 år sedan. Vi kommer att träffas om ett par veckor.

Ha en trevlig lördagskväll!

Precis när jag tyckte att finskan började flyta på ganska bra, var det dags att åka hem igen. Moj, moj (=hej då). Det tar några dagar innan man hittar alla orden och munnen ställer in sig till de nya ljuden, men jag har pratat mycket, tittat på TV och lyssnat på radio. Några finska nyord har jag också lärt mig.

Det har varit en fin vecka. Precis vad jag behövde efter att jag grottat ner mig i värmeböljan. På nätterna gick åskan och det regnade våldsamt och dagarna var soliga med en svag vind. Jag har cyklat långt varje dag… till stan, till kyrkogården på andra sidan stan och åkt omvägar på grusvägar åt olika håll och fotograferat en massa. Björneborg är en idealisk cykelstad, knappast några backar och raka cykelbanor.

Jag har blivit uppassad som en prinsessa, träffat min bror en stund varje dag, hälsat på ett par vänner, badat bastu, ätit yougurtglass på Arnold’s, gått i affärer, lyssnat på musik hela nätterna, och så förstås sett på EM i friidrott på TV. En mycket speciell sak var jag med om också, som jag ska berätta om senare. Jag var på rätt plats vid rätt tid, kan man säga.

Vistelsen avslutade grandiost med att jag satt sönder en stol. En trädgårdsstol. Jag satte mig på den och sa att jag tyckte den var ostadig. ”Det mest pinsamma jag vet skulle vara att sitta sönder en stol”, sa jag. En stund senare föll jag i backen… brak, knak… mitt i ett resonemang och utan någon förvarning. Där satt jag inkilad mellan armstöden och det första jag tänkte var: Hur känns det i n.a.c.k.e.n? Det gick bra, men det var ett himla sjå att vältra sig upp ur spillrorna, för det blev bara spillror av de två bakre benen på stolen. SÅ PINSAMT!

Nu ska jag redigera mina foton och här kommer några från gårkvällens hemresa med Wasa Express. Jag var nästan ensam ute på däck. Det nya för i år var bord och stolar där ute.

Det var mulet, men skönt, och den här gången syntes inte solnedgången vi brukar fara rakt in i. Där, lite längre bort såg det ut som regn.

Min reselektyr.

Ha en skön måndagskväll <3