Petter Nilsson(SD)

Välkommen till Sverigedemokraterna!

Av , , 3 kommentarer 7

Valen närmar sig!
Vill du göra skillnad och arbeta för att förbättra samhället?
Välkommen till gemenskapen!

 

3 kommentarer

  1. Brorson

    Har skrivit en del om brott och straff, kanske mest på M-bloggar, varför jag upprepar mina förslag här. En utgångspunkt för mig är att M-förslagen kan, hske hade varit tillräckliga, om de hade genomförts i samma stund som de framfördes. Men nu räcker de inte, eftersom brottsligheten har accelererat och dragit ifrån sedan dess. Nu behövs fler och ännu skarpare förslag. Vilket M i.o.f.s har förstått, men det räcker ändå inte.

    1. M har rätt i att vittnen behöver anonymitetsskydd, men har en övertro på nyttan med detta ur brottspreventiv synpunkt. Å andra sidan är Morgan Johanssons invändningar, att anonyma vittnen sällan fällt avgörandet i länder, där det förekommer. helt sanslösa. M J bortser nämligen från chansen att med hjälp av personer, som är beredda att vittna om de får göra det anonymt, få fram andra och starkare bevis, så att de anonyma vittnena inte behöver höras i rätten.

    2. M bortser från risken att de dömda kan lista ut vilka de anonyma vittnena är, och hämnas. Även de anonyma vittnena måste ju vara personer som har kännedom om saken, kanske har befunnit sig på brottsplatserna, när brotten har begåtts. Även anonyma vittnen kan behöva skydd under mycket lång tid framöver. Mig vetrligt är SD hittills enda svenska parti, som har föreslagit att påföljden förvaring, som finns i Danmark och Norge, men avskaffades i Sverige 1981, återinförs i Sverige.

    3. Enligt mitt förslag ska förvaring inte vara ett alternativ till fängelsestraff, utan en extra påföljd för särskilt farliga återfallsförbrytare, som är svenska medborgare, EFTER avtjänat fängelsestraff. Domstolen ska besluta om denna extra påföljd i samband med att straffet för det begångna brottet avkunnas, samt maxtid för förvaringen till högst 10, 20 eller 30 år, eller på livstid. Förvaringen ska dock upphöra i förtid, tidigast efter 5 år, efter beslut av domstol, om förvaringen inte längre behövs. Fången ska själv ansöka om detta och ska ha bevisbördan. Vid avslag får ny ansökan göras tidigaste efter 5 år.

    4. Det behövs en grundlig utredning, och en sådan kommer att ta minst tio år, om rimliga straff för olika typer av brott, och hur straffens olika syften ska uppnås, vilket även M nu tycks vara inne på. Liknande utredningar i det förgångna har tagit flera decennier. men då har man ju inte haft it-stöd. Under tiden kan det behövas provisoriska straff-skärpningar. Vi måste komma ifrån straff-skärpningar ”ad hoc”, d.v.s. i direkt anslutning till medialt uppmärksammade brott, eftersom det då blir en skevhet i straffsystemet. Dessa ad hoc straff-skärpningar torde dessutom ha liten betydelse för rättspraxis, eftersom domstolarna enligt lag ska välja det lindrigaste straffet, om olika lagar är tillämpliga.

    5. När M har föreslagit att ”mängdrabatterna” för dem, som har begått flera brott, ska avskaffas, har jag föreslagit att ett realistiskt system för mängdrabatter måste införas, vilket M nu verkar vara inne på. Det finns inga mängdrabatter i nuvarande rättspraxis. Det är en missuppfattning. I stället ”absorberas” straffen för de lindrigare brotten av straffet för det grövsta brottet, som bestraffas aningen hårdare men INOM straffskalan för det brottet.

    6. Anledningen till att ett realistiskt system för mängdrabatter behövs, är att straff på flera hundra år för en flitig småtjuv skulle dra ett löjes skimmer över hela rättsväsendet. Dessutom är det dyrt med onödigt långa inlåsningar. Grunden för ett sunt straffsystem ska vara att den, som har begått brott har tagit sig friheter, som han inte haft rätt till, och därför ska plikta med förlust av frihet under en viss tid, som bestäms av hur grovt brottet varit. Därför behövs förvaring som en extra påföljd för särskilt farliga återfallsförbrytare-

    Svara
  2. Brorson

    I föregående kommentar skrev jag att förvaring ska vara en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff för särskilt farliga återfallsförbrytare, som är svenska medborgare. Detta enligt mitt förslag. Varför inte även för utländska medborgare? Därför att de ska utvisas efter avtjänat fängelsestraff och hindras att återvända till Sverige. Om det trots att de fått återreseförbud, är stor risk att de återvänder till Sverige, exempelvis för att hämnas på vittnen, bör förvaring i Sverige för dem också övervägas.

    Enligt internationell praxis ska straff avtjänas i det land, som brottet har begåtts i. Det finns emellertid möjlighet i enskilda fall att flytta verkställigheten av straffet till. brottslingens hemland. Andra länder vill inte gärna flytta verkställigheten för svenska brottslingar till Sverige, eftersom de då skulle få ett lindrigare straff än landets egna medborgare, som begått samma brott.

    DettaNu drivs kampanjer för att inte bara IS-fångarna på kurdkontrollerat område i Syrien ska få komma hem till Sverige, utan även IS-fångar som sitter i irakiska fängelser. Med motivering att där råder omänskliga förhållanden. Är det måhända den irakiska kriminalvårdsmyndighetens fel att irakiska fängelser har blivit överfulla med IS-fångar, som inte är irakiska medborgare och alltså har vistats helt illegalt i Irak, förutom andra brott som de har begått?

    Detta när vi faktiskt har svårt att härbärgera alla verkliga flyktingar, som har asylskäl och söker asyl i Sverige, och alltså inte försöker undkomma straff för brott som de har begått i hemlandet….Är det att värna asylrätten? De svenska flyktingaktivisternas alla påhitt, nu att Sveriges ska vara ett slags brottslingarnas paradis, är det största hotet av alla mot asylrätten. Det blir allt svårare att skilja agnarna från vetet, och DET är det verkliga hotet mot asylrätten – inte kraven på en mer restriktiv invandringspolitik.

    Principen att straffet ska avtjänas i det land, där brotten har begåtts, är bra för Sverige vad gäller svenskar som har begått brott i andra länder. Men dåligt för Sverige vad gäller utlänningar som har begått brott i Sverige. Eftersom:

    1. Det är liten risk att åka fast i Sverige, och skulle man ändå ha oturen att åka fast väntar ett lindrigt straff i ett fängelse, som är som ett lyxhotell i internationell jämförelse, och dessutom är risken för utvisning efter avtjänat straff ganska liten, speciellt om man har gjort några tjejer med barn och / eller har vistats här i mer än fyra år. Det lönar sig alltså att begå brotten i Sverige.

    2. I svenska fängelser blir man lätt bekant med andra kriminella med omfattande kunskaper om Sverige, och kan planera nya brott tillsammans med dem.

    3. Det råder för närvarande brist på fängelseplatser i Sverige. T.o.m. farliga återfallsförbrytare får vistas på fri fot – utan möjlighet till försörjning genom hederligt arbete – i väntan på en ledig fängelseplats. En lösning är förstås att hyra fängelseplatser i brottslingarnas hemländer. Det är nödvändigt, men räcker inte.

    Svara
  3. Brorson

    Min gissning är att den 17-årige polismördaren kommer att dömas till sluten ungdomsvård under högst fyra år, med garanterad möjlighet att våldta icke-kriminella flickor, kanske tidigare våldtäktsoffer, i nedre tonåren. Det måste bli ett slut på detta vårdhyckleri. Släpp ut de icke-kriminella och byt skylt från ”HVB-hem” till ”ungdomsfängelse”. Och frånta Statens institutionsstyrelse driften av ungdomsfängelserna, som i stället ska drivas av Kriminalvården.

    Som grädde på moset trädde en lagändring kraft dagen efter mordet, vilket begränsar häktningstiden för unga misstänkta till tre månader. Vilket är både för lång och för kort tid. För lång tid med avseende på förlorad skolgång och för kort tid med avseende (i vissa fall) för möjligheten att få fram tillräcklig bevisning för en fällande dom, Mitt förslag är att den del av häktningstiden förmisttänkta i skolåldern, vilken överstiger en månad, ska verkställas i ungdomsfängelse. De, som inte finns, men borde finnas. Eller finns, men kallas något annat och är straffanstalter för både kriminella och icke-kriminella.

    Mitt förslag är att straffbarhetsåldern sänks från 15 till 10 år. Jag bemöter eventuella invändningar med att den svenska lagen tillåter ju fängelse för så unga personer, som inte har begått något brott, så varför inte även för dem som har begått brott.

    När M har krävt att ”ungdomsrabatten” för 18- till 21-åringar avskaffas, har jag svarat att visst bör den som fyllt 18 men inte 21, få samma straff som äldre brottslingar, men att en ungdomsrabatt bör införas för dem, som inte fyllt 18, nämligen:
    – Straffet för den som fyllt 10 men inte 12 år ska vara högst 24 % av straffet för vuxen.
    – Straffet för den som fyllt 12 men inte 14 år ska vara lägst 25 och högst 49 % av straffet för vuxen.
    – Straffet för den som fyllt 14 men inte 16 år ska vara lägst 50 och högst 74 % av straffet för vuxen.
    – Straffet för den som fyllt 16 min inte 18 år ska vara lägst 75 och högst 99 % av straffet för vuxen.

    Straffet för samtliga åldersgrupper under 18 år ska som huvudregel avtjänas i ungdomsfängelse och inte i fängelse för vuxna.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Ni finner mig även på:

Youtube
Twitter
Facebook
Instagram

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se