Petter Nilsson(SD)

Välkommen till Sverigedemokraterna!

Valen närmar sig!
Vill du göra skillnad och arbeta för att förbättra samhället?
Välkommen till gemenskapen!

 

Etiketter: ,

3 kommentarer

  1. Brorson

    Om inte jag har fel, har alla åtta riksdagspartierna fel, fastän på olika sätt, om flyktingpolitiken. Om jag förstått rätt får en asylsökande, som uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention, en flyktingstatusförklaring, som inte upphör att gälla för att en viss tidsgräns har passerats. Den kan däremot upphävas, om förhållandena i hemlandet har förbättrats så, att flyktingen inte längre behöver skydd i annat land.

    Tillfälliga uppehållstillstånd på en viss tid, borde därför inte behövas och skulle kunna ersättas med ett tills vidare-tillstånd, med rullande omprövningar enligt ett schema, exempelvis varje halvår. Men det är kanske mer praktiskt med tidsbestämda tillstånd, som måste förnyas när tiden har löpt ut och situationen i hemlandet är oförändrat dålig?

    Flyktingstatusförklaringen torde ge ett starkare skydd mot godtyckliga utvisningar än tillfälliga uppehållstillstånd, som de uppfattas både av flyktingarna själva och den svenska allmänheten. Likväl har denna oklarhet hos de flesta använts som argument för att flyktingar borde få permanenta uppehållstillstånd direkt, För att flyktingar inte ska behöva vara oroliga för att deras uppehållstillstånd inte ska förlängas.

    Enligt min mening ska de permanenta uppehållstillstånden föregå en ansökan om svenskt medborgarskap för dem som avser att bosätta sig permanent i riket – en lång prövotid varunder man fortfarande kan utvisas om man begår brott. En svensk medborgare får däremot inte utvisas ens om han har begått ett mycket allvarligt brott. Och kan ej heller fråntas sitt svenska medborgarskap om han flyttar hem.

    Så länge man sköter sig och inte gör längre utlandsresor än sex månader behåller man sitt permanenta uppehållstillstånd och kan inte utvisas, även om situationen i hemlandet har blivit så bra så att skyddsbehovet har upphört och flyktingstatusförklaringen därmed kan återkallas.

    Flyktingkonventionens syfte synes vara att ge förföljda skydd, så länge de behöver skydd – inte att skaffa fram ett nytt hemland åt diskriminerade, fattiga, missnöjda och diverse lycksökare. Eller åt personer som saknar nära anhöriga i hemlandet. Vilket verkar vara en favoritmotivering för svenska domstolar, när man INTE dömer grova förbrytare till utvisning, ens när laga grund finns.

    Har ensamma svenskar motsvarande rätt att åka till ett främmande land, slå ihjäl någon och slippa utvisning p.g.a. sin ensamhet i Sverige?

    Enligt min mening behövs en radikal omläggning av den svenska flykting- och invandrings polititiken, med utgångspunkter
    1. att en flykting ska ha skydd så länge han behöver skydd /genom flyktingstatusförklaringen), och sedan åka hem.
    2. att en invandrare är en person, som har flyttat från ett land till ett annat land i avsikt att bosätta sig permanent i det andra landet, och har fått tillstånd av det landets migrationsmyndighet att göra så.
    3, att det behövs tydliga regler för övergång från flykting till invandrare. Detta ska inte ske automatiskt för att en viss tidsgräns har passerats.

  2. Brorson

    I föregående kommentar skrev jag att alla åtta riksdagspartierna har fel, fastän på olika sätt. Det fel jag tycker att SD gör är att man inte tillräckligt håller isär begreppen flykting respektive invandrare och kräver så starkt att alla ”invandrare” ska anpassas till svenska värderingar och lära sig svenska, etc, så att återvandringen och återanpassningen till hemlandet och dess värderingar motverkas.

    Det är naturligt om man är gäst i någon annans hem, att man följer de regler som gäller där. Om man däremot blir en del av den andres hem, vill man vara med och bestämma vilka regler som ska gälla där. Vi kan ju se att ”första generationen invandrare”, som inte alls är uppvuxen med svenska regler och värderingar” inte bryter mot svenska regler och värderingar som ”andra generationen invandrare”, som faktiskt borde vara uppvuxna med svenska regler och värderingar. Kraven på att de ska följa det som gäller i Sverige besvarar de ofta med ”Det här är mitt land lika mycket som ditt land. Jag är också född här”.

    Jag skrev i förra kommentaren att övergång från flykting (en person, som ska ha skydd så länge han behöver skydd, och sedan åka hem) till invandrare (en person som har rätt att bo i det nya landet resten av livet) inte ska ske med automatik, för att man har passerat en viss tidsgräns. Jag har härmed inte förnekat att tiden har betydelse, att anknytningen till det nya landet ökar och att anknytningen till det gamla minskar med tiden. Men det finns stora individuella avvikelser.

    Därför tycker jag att tiden, som man har bott i Sverige, ska vara EN AV FLERA kriterier för erhållande av permanent uppehållstillstånd. Och att detta inte bara ska gälla för flyktingar, utan för alla utlänningar som vistas i Sverige och vill att bosättningen här ska bli permanent. Hur SD, som vill avskaffa de permanenta uppehållstillstånden, har tänkt om detta, förstår jag inte. Jag anser i varje fall att de permanenta uppehållstillstånden ska vara en lång prövotid innan man kan få svenskt medborgarskap.

    Enligt min mening ska man ha bott i Sverige i minst tre år, innan man ens har rätt att ansöka om permanent uppehållstillstånd. Men att man ska uppfylla åtskilliga andra krav också, för att detta ska beviljas. Riksdagsmajoriteten tycks mena att tillfälliga uppehållstillstånd ska vara ”regel” (d.v.s. en regel med många undantag, då man får permanent tillstånd direkt) för nyanlända.

    Tre år är emellertid en rimligt kort tid, varför de undantagen ska berättiga till permanent tillstånd efter tre år. Men att det ska dröja längre enligt huvudregeln, förslagsvis fem – sex år. Men inte heller efter den tiden, ska permanent uppehållstillstånd beviljas med automatik.

    Under tiden med tillfälligt uppehållstillstånd ska man vara beredd att åka hem, om förhållandena i hemlandet har förbättrats. Under den tiden och särskilt under de tre första åren ska man inte ha någon skyldighet att lära sig svenska och ”göra sig anställningsbar”. Svenska medborgare och personer med permanenta uppehållstillstånd ska ha förtur till jobb och bostad.

  3. Brorson

    En god vän har frågat om jag tycker att flyktingar ska leva på bidrag, när jag anser att flyktingar med tillfälliga uppehållstillstånd inte ska tvingas lära sig svenska och göra sig ”anställningsbara”. Nej, jag tycker att det kan man krävam, som har fått permanenta uppehållstillstånd. Rättigheter och skyldigheter.

    Låt mig än en gång slå fast att syftet med flyktingkonventionen är tillfälligt skydd åt förföljda, så länge de behöver skydd, inte att ge dem ett nytt hemland. Har man inte rätt att bo kvar i Sverige sedan skyddsbehovet har, ska man inte heller ha någon skyldighet att omvandla sig själv till en svensk. Att man ska följa svenska lagar och regler och inte ställa till med oreda är en annan sak.

    Ska man göra sig ”anställningsbar” ska det i första hand vara för hemlandets arbetsmarknad. Att man därigenom ökar sina chanser att få jobb även i Sverige, ska enligt min mening vara en bi-effekt. Inte ett huvudsyfte. Betydelsen av språkkunskaper för att klara ett jobb i Sverige är enligt min mening våldsamt överdriven.

    Under 1980-talet träffade jag en bonde, som hade två svarta afrikaner anställda i sin ladygård. En ovanlig syn på den tiden, så jag frågade. Bonden svarade ”Mina kor talar inte heller svenska”. En flykting, som tränger undan en permanentboende från arbetsmarknaden ger inget nettobidrag till sin försörjning. Utan bidrar bara till att dölja flyktinginvandringens verkliga kostnader. Svenskarna framstår som arbetsskygga bidragstagare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.