Detta inlägget är relativt nischat.

Jag såg att en skribent vid namn Thomas Hermansson, för barometern – skrev en ledare i SMP titulerad ”Värna Svenska kyrkans integritet”. Ett inlägg där han problematiserar de demokratiska bekymmer som kyrkostyrelsen lastar på Svenska Kyrkan. Problem med såväl tematiska kyrkomöten som sätt att hålla mindre nomineringsgrupper utanför mötet.

Jag skrev tidigare ett inlägg titulerat ”HBTQ, kyrkan och ’WOKE!’”. Detta inlägget kommer att bygga vidare på de resonemangen i stora drag.

Har skrivit tidigare om min syn på tematiska kyrkomöten, ett ingrepp i demokratin som är hyggligt allvarligt. Man väljer att avgränsa den fria motionsrätten för folkvalda till ett område som inte tillhör svenska kyrkans kärna. Området ”Svenska Kyrkan i det offentliga rummet” resulterade också – hör och häpna – i en politisk skrivelse från Kyrkostyrelsen.

Nu sitter jag själv i organisationsutskottet. Har debatterat mot Wanja Lundby-wedin i ämnet i kyrkomötets plenum. Kanske sammanfattar Wanja konflikten på ett tydligt sätt i sin sista replik (kyrkomötets plenumsession 2022):

Ska väl understryka att jag uppfattar Wanjas mening vara, precis som Hermansson lyfter, att ”svenska kyrkan ska vara politisk, men inte partipolitisk”.
Jag delar uppfattningen som Hermansson lyfter, att det är ”en mantra som kommit att bli en täckmantel för de krafter som vill använda kyrkan för sina syften”. Vilket jag menar är woke-ism, i dess olika former, likväl som en rad av nomineringsgrupper som också tycks följa en av de religioner som ryms inom det paraplyet – hellre än kristendomen.

Nu. Precis som Hermansson lyfter i sin ledare så finns det allvarsamma bekymmer med att göra det svårt för församlingsmedlemmar att rösta in de personer de vill rösta in.
Även om Sverigedemokraterna idag är ett stort parti, så kom jag väl ihåg hur tufft det var som mindre parti – förvisso inklusive ett stigma som övriga partier vid var stund försökte klistra på oss – att kunna ta plats.

Plats i debatter, likväl som att hitta kandidater.

Att göra det svårare för väljare att kunna rösta in personer de vill ska föra deras talan i kyrkan kommer inte innebära att kyrkan behåller fler medlemmar.
Men det är svårligen avsikten med en procentspärr till kyrkomötet. Inte heller är det avsikten med att kräva fast mandat för utjämningsmandat.
Låtsasmotiveringar såsom svårigheter för en invald nomineringsgrupp att kunna få plats i utskotten är uppenbara chimärer.

Men visst är det händigt för de partiska ”woke”-kulturen i svenska kyrkan – som bland annat Socialdemokraterna väl representerar – att begränsa den demokratiska pluralismen, likväl som den fria motionsrätten.
Tar man bort demokratin ur svenska kyrkan, så råder definitivt konsensuskulturen.
Förhoppningsvis ser vi inte en liknande utveckling framledes i andra demokratiska arenor.

Ponera ifall man skulle begränsa den allmänna motionsrätten på liknande vis i riksdagen? Kalla det inramade området där motioner är tillåtna för: ”Sverige i det offentliga rummet”?

Fullständigt befängt.