Lage Olovsson

jägaren

Av , , Bli först att kommentera 42

frej

Här har Frej ”ställt” en ekorre uppe vid gavelspetsen.
Ekorren provar både kort och lång rockad innan den slutligen flyr via taket upp i björken.
Frej jagar med förtjusning allt som springer eller flyger undan, men skulle t.ex. sädesärlan bjuda minsta motstånd så är han öppen för en förhandlingslösning.

Man måste bara tycka om hunden.
Den klär sig glatt i sånt som mänskan söker dölja.

fredag

Av , , Bli först att kommentera 38

Idag var det Frej som satte agendan.
Han följde med ut på gårdstunet men inte längre. Sedan stod han bara där, som någon som förmedlingen skickat, och tittade långt efter mig när jag som en annan missionär stakade iväg ut i hednalandet.
Uppenbarligen var han trött och ansåg sig ha sett det som var värt att se.
Nu är vi inomhus igen och han tycker att jag ska sitta still så att han kan släppa lite på övervakningen.

gammalt

Av , , Bli först att kommentera 31

hasj

Långsamt ruttnar hässjevirket. Det blir pipigt som björktickans kött och stumpas småningom upp i porösa kuber som blir till brunt pulver när man rör vid dem.
Man kunde ha kapat upp det till ved redan sista sommarn, men det bar väl emot.
Frej väljer att titta bort.

hund och katt II

Av , , Bli först att kommentera 35

Har nyss gått ronden. Frej har fått sin medicin och snarkar nu tungt under rumsbordet, liksom trygg ifall himlen skulle råka falla ner.
Katten ligger på isoleringen. Dvs på trappavsatsen i det som en gång var ”kallfarstun”, och som väl egentligen inte är så mycket varmare nuförtiden.
Det är kanske lite som det var att ligga på sanatorium, tänker jag.
Båda tycks sova med bara ett öga i taget.

hund och katt

Av , , Bli först att kommentera 32

Har hunden Frej på besök ett par dagar. Och både nyttan och nöjet får sägas vara ömsesidiga.
– Jag tar honom ut på stärkande promenader och han gör helt osjälviskt läkemedelsindustrin och därmed indirekt pensionären en tjänst genom att morgon och kväll ta en hel vätskedrivande och en halv för hjärtat.
Kattan är bara måttligt nöjd. Hon tänker inte låta någon ta torrfodret ur munnen på henne och betraktar därför Frej med ungefär samma svala entusiasm som den som brukar vederfaras pensionären när han/hon gått ut för att vikariera några timmar.

ondsälgen

Av , , Bli först att kommentera 34

Halvvägs Röjdet står en gammal värkbruten sälg som ungskogen runtomkring helst tycks vilja undvika.
Trädet balanserar på en metervid och klotrund vril som till hälften sticker upp ur marken, liksom på väg att spottas upp ur jordens inre.
Likt en häxas näsa är den jättestora vrilen mossbelupen och översållad av vattenskott och vårtor som vore den sprängfylld av all världens ondska och elakheter.
Kanhända har sälgen i gammal tid fått ta emot så mycken mänsklig smärta att den blivit alldeles deformerad. Förr överlät man ju inte sällan tandvärk och annat elände på något lämpligt träd i närheten.

fågelliv

Av , , Bli först att kommentera 39

Fågellivet befinner sig någonstans mellan ägg och ungar.
Likt en tjänsteman som har sitt på det torra gör sig flugsnapparen diskreta ärenden in och ut ur holken i hopp om att ingen ska upptäcka var den kommer ifrån och vart den är på väg.
Trasten varnar, men inte mer än så, där granskogen sluter sig bakom min rygg.
När trastungarna väl har kläckts ska jag mötas av en långt mer aggressiv fågel som träter och gör utfall.
Och boet, där det tilltufsat och tomt hänger mellan ett par grenar, kommer jag nästa vår att stå undrande inför varför jag inte kunde upptäcka redan ifjol.

fjäril och bräsma

Av , , Bli först att kommentera 32

aurora

Igår var fjärilar och idag pärlar sig regn på nyputsade fönster.
Vet jag, för att jag själv har putsat dem utvändigt för inte så länge sedan.
Två veckor kanske.
Eller om det var fyra.

Bland annat sågs en aurorafjäril vittja ett bestånd av ängsbräsma vars små blomblad tvärt emot allt vad runt och naturligt är tycks ha lust att bli lite rektangulära, liksom ditritade av en serietecknare.
Lovad vare förresten den Virtuella floran som ända bakom lagårn sätter namn på det som annars troligen skulle ha fått nöja sig med att vara ”en sorts fjäril och en vitaktig blomma”.
Det var nämligen bakom lagårn jag såg värdväxten och den lilla fjärilen vars vingspetsar tycks doppade i en pyts med orange färg.

guckuskon

Av , , Bli först att kommentera 31

Vete stackarn hur det är med guckuskon i vår.
Blad kommer, men långsamt och utan den vanliga entusiasmen. Den gångna vintern med bara lite snö och desto mer isbränna har tydligen satt både djupa och ytliga spår.

Jag minns när guckuskon första gången ståtade med sina fem blommor och svärfar drog iväg kreti och pleti, liksom för att triumferande visa på en sidoinkomst han lyckats gömma undan för skattemyndigheterna i skuggan av den högväxta ormbunken.
Johan, då i sexårsåldern, överräckte några dagar senare en bukett vackra blommor – de raraste gården kunde uppbringa – åt en jämnårig flicka på besök.
Svärfars leende krusades måhända under en tid. Och kanske framhöll han några gånger för många att det inte alls gjorde någonting att blommorna hamnade i bukett.

ek och äppelträd

Av , , Bli först att kommentera 40

ek2

En skvätt vatten från ovan och konvaljbladen letar sig genast upp under ek och äppelträd. Det blir nog till att beskära äppelträdet i år förresten. ”Underhållsbeskära enligt JAS-metoden” som det heter när trädet är gammalt och/eller när det inte handlar om en uppgradering.
Äppelträdets blad är på gång men eken gör sig ingen brådska. Som en misstänksam torghandlare sneglar den på äppelträdet och packar ytterligt långsamt och omständligt upp sina blad.
Prydnadshallonen som växer utanför bilden strax till höger om eken har vi fått för synder som vi troligen ändå aldrig skulle hinna med bl.a. för att det är rena rama luskamningen att lirka eklöven ur det täta beståndet av prydnadshallonris.
Pincett känns ibland som ett lämpligare instrument än lövräfsa.

Som en skolinspektör i klumpiga skor (J. Åkessons?) klev tranan omkring nere vid dammen på morgonen. Katten stelnade till och morrade misstänksamt som hon alltid gör när det dyker upp något som är för litet för att vara en älg och för stort för att vara en hund.