Lage Olovsson

i hundkäxens månad

Av , , Bli först att kommentera 46

IMG_2756

Det har regnat litegrann. Världen luktar kreosot. Eller om det är mina byxor bara, som besuttit något av dessa fiskevattnens alla svartbyggen.
En skata far över fönstret.
Häggen har slocknat och rönnen tänts. Gatlyset brinner besynnerligt nog större delen av dagen och kommunen har ständigt nya hål att fylla inne i centrum.
Eken är mjällt grön. Löven tunna och barnsliga. Ännu inte garvade och missfärgade som grovarbetarens händer.
Sådana de småningom bli innan de till sist tappar taget.

Bli först att kommentera

torkväder

Av , , Bli först att kommentera 40

Det är måndagmorgon och jag har nyss tagit hand om tvätten, vikt ihop och försökt stänga in den i garderoben (jfr. att mota in en stor kull hundvalpar i en bur).
Tvättkorgen har sedan igår kväll stått på redden ute i kallfarstun där hustrun ankrat upp den fullastad med tvätt från strecket.
Frottéhanddukarna känns som grovt sandpapper, eller fiberrikt tunnbröd, men doftar ljuvligt efter en dag i solen.

Bli först att kommentera

makaonen

Av , , Bli först att kommentera 43

IMAG0026-1

Strax vid hörnet där strandliljan snart slår ut kommer den frasande med ljud som av brinnande torrt papper. Den är kantstött, stor och långsam. Håller en smula omständligt undan för bondrosens alldagliga buskage som fortfarande är just bara ett buskage med invuxna maskrosor och ett par tegelstenar som blev kvar efter att jag tog bort den läckande vattenuppståndaren.
Det är så lätt hänt att saker och ting bara blir kvar, blir till naturliga och småningom för ögat nödvändiga viloplatser.
Makaonfjärilen hör dock till det man inte ser varje dag, där den vinglar vidare ner mot de återstående stånden av gulkragar som dominerar hela slänten ner mot dammen.

Bli först att kommentera

modersnäsduken

Av , , Bli först att kommentera 44

”Ha du nån näsduk” minns jag att mor liksom i förbigående brukade fråga när man skulle iväg på någonting som krävde att man bytte om.
Hon sa det gärna samtidigt som hon sopade ihop strecken och prickarna där på linoleumgolvet.
Och det hände väl mest sedan man blivit för stor för att gråta och innan man börjat fjaskes med att kramas.

Bli först att kommentera

regndag

Av , , Bli först att kommentera 65

Ska städa vedlådan idag. Kanske ta ett fotbad. Sitta med fötterna i varmt vatten, tänka rätt och bli salomoniskt slät över pannan.
Det är en sån dag.
Vedlådan är den där som står ute på bron, och som fungerar som en sorts sluss, eller karantän, där allt möjligt på väg ut eller in i huset gärna blir liggande.
Oftast alldeles för länge.
När lådan var helt nytillverkad sågade jag upp ett hål i den, gjorde den där lilla ansträngningen för mycket. Hängde upp ett draperi som rör sig lite, andas, när man öppnar och stänger locket. Tänkte att där kan katten söka nattlogi när hon dröjt sig kvar utomhus efter taptot.
Kan bara konstatera att hon konsekvent undvikit att använda sig av den möjligheten.
På prov stoppade jag in henne en gång genom ovan nämnda hål, liksom för att pedagogiskt visa vad och vem hålet var tillägnat. Hon trängde sig formligen och omgående ut mellan mina fingrar med panik i blicken.

Bli först att kommentera

moment

Av , , Bli först att kommentera 46

IMG_2746

Tallplantan liknar som liten och självsådd regn på vattenytan.
Några stänk åt sidorna. En pelare i mitten när vattnet skyndar till för att återfylla kratern, tomrummet.
Nere på vägen ålar en fullastad timmerbil långsamt förbi.
Den skymtar i ungskogsgläntorna som en jättestor daggmask som aldrig vill ta slut.

Lite senare, framför butiken, en man som kliver ur sin bil.
Först någorlunda rak i hållningen som var han på väg att hämta ut en vinst. Men redan efter ett par steg med framskjuten mage och hängande armar som bure han tungt.
Biten runt bilen tycks honom lång.

Bli först att kommentera

fågelliv

Av , , Bli först att kommentera 39

Småfåglarna har ärenden nu. Saker att uträtta. Tar den kortaste vägen mellan två punkter.
Inga ladusvalor har emellertid siktats än.
Förra årets häckning blev misslyckad. (Oj vad kommunalt det lät då).
Häckningen blev prutat och klart en katastrof! Åtminstone för svalorna.
Alla ungarna låg nämligen döda på lagårdsladans golv strax det var dags att på egna vingar lämna boet.
Skatorna fick skulden och ekorren var antagligen den som var skyldig till dådet.
Ingen må dömas ohörd, men ekorren kan ju vara ett riktigt rovdjur när den inte för syns skull far omkring och stöter sitt lilla ben.

Bli först att kommentera

äppelträd och ek

Av , , Bli först att kommentera 55

eken

Nu blommar äppelträdet.
Det lutar sig i lä. Pressas av eken till ett växtsätt som liknar den beskärning som aldrig blev gjord, och som får det att blomma än mer och småningom bjuda sin frukt över blomsterrabatt och grusgång.
Där bakom korsas flugsnapparens och talgoxens flygrutter.
Det har kommit en lugnare rytm över deras allt tätare trafik. Kanske beroende på värmen och den bättre tillgången på mat.

Bli först att kommentera

sommarblått vatten

Av , , Bli först att kommentera 46

IMG_2719

Solblänket har drivit ihop i viken.
Strax innan skogshöjden i bakgrunden såg jag två lavskrikor. Men de är få och försiktiga nuförtiden. Jag får leta i minnet och just ingenting finna för att erinra mig när jag senast såg lavskrikan. Å andra sidan såg jag spår av utter i vintras vid samma vatten, och två lavskrikor och en utter är ju mer än ingenting.

IMG_2721

Längs stränderna blommar vattenklövern orkidélikt. Fläckvis brer den ut sig i stora, täta ryamattor, men blommar hushållssamt och med urskiljning.

IMG_2727

IMG_2732

Längst in i tjärnen, strax innan storskogen, växer krokiga björkar.
Där lapar också den märkvärdigt torra och steniga udden vatten. Där växer ljung och mariga tallar.

IMG_2724

IMG_2720

Och vattnet…förstås.

Bli först att kommentera

midsommarafton

Av , , Bli först att kommentera 43

Midsommarafton och man vaknar tidigt. Onödigt tidigt.
Tur att det är afton hela dagen så man hinner fara väl av den innan man på nytt är färdig för sängen.
Ute på gräsmattan rör sig den kostymklädde koltrasten mjukt och servilt som en begravningsentreprenör som vill vara alla till lags.
Björktrasten är tyngre i sina rörelser. Den är liksom mer fokuserad på själva näringsfånget och bryr sig likt den veckohandlande storfamiljen inte så mycket om att det ska se snyggt ut.
Skatan är den som om morgonen rotar igenom papperskorgar och sopkärl. Den vandrar runt och tar vad den hittar. Drar på sig misshag från alla håll. Flyr när kritiken blir alltför påträngande och närgången. Men aldrig långt.

Bli först att kommentera