Etikett: bastu

Det ni!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Jag fick iväg Nicco till flyget, sen har jag själv, inte tagit nåt flyg på 30 år så jag vet inte ens hur man sätter fast remsan på bagaget, men det är ju tur att det finns vänlig personal som hjälper till :)
Hon hittade även igen Theresé på Arlanda och vid kvart i ett fick jag ett sms om att dom landat i Budapest, så dom är på plats.
På den tiden jag flög så åkte man på hundralappen, inga krångligheter, man betalade och väntade för att se om platsen var fortsatt ledig då man skulle kliva på, hur lätt som helst. Men givetvis, i och med att resandet blivit allt större, så växer även flygplatserna, säkerheten är a och o, och reser man inte med jämna mellanrum så står man ju där som ett fån.
Efter jobbet, åkte jag upp och pratade med Bosse på Hasses bilservice, jag ska få lämna in Buicken där, i mitten av maj, så ska vi se om han hittar felet på bilen, det vore ju juste, så slipper Åke även det göromålet och kan fixa annat som behöver göras.
Sen var det dags för bastugängets sista träff den här våren, och jag var den enda med en trissvinst på hela 30 svenska enkronor, nä, vi blev inga miljonärer den här svängen, men man ska aldrig säga aldrig.
Nästa gång vi ses, om två veckor, så går vi på Mammas och käkar, det får bli avslutningen på bastandet det. 130:- har vi att roa oss för, inte mycket att hänga i granen, men ett mål mat blir det ju.
Apropå mat, så käkade vi köttbullar, potatismos och brunsås, till middag. Vilket alltid kommer att påminna mig om Kittelfjäll. Vi åkte nämligen upp dit, typ i februari, 1985, och hade med oss Åkes kompis Tex, vi skulle få in skotern i förrådet som svärfar hade byggt.
På menyn stod pulverpotatismos, och en konservburk med köttbullar i brunsås. Vi var så knepiga på den tiden att vi faktiskt åt det och tyckte det var gott, skulle aldrig falla mig in idag att ens köpa eller äta pulvermos, fy…inte heller köpa konserverade köttbullar, nä huvva, då är det stor skillnad på den egenhändigt rörda och mosade potatisen, ok, köttbullar duger jag ju inte till att göra själv, men mamma scans är inte att förakta, även fast min mammas är godast.
Önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, om det spricker upp och blir fint till kvällen så gör vi som vi gjorde ifjol, gör upp en björkvedsbrasa i grillen, det ni :)

Spännande, spännande

Av , , 2 kommentarer 10

 

Sent omsider sitter jag nu här igen, vid datorn. Man skulle ju då kunna tänka sig att jag haft sovmorgon, men det stämde då ingenstans. Jag klev upp kvart i sju, matade Winstone, gick ut med honom, tvättade håret, fixade upp Nicco ur sängen (och det vill inte säga lite det), bakade muffins som hon tog med sig på jobbarsvängen, lagade middag till Åke och fixade hans lunchlåda till imorgon.
Och inte nog med det, sedan har jag också hunnit skjutsa upp Nicco och Winstone till Schenker, så sparade dom in lite tid som det annars tar att köra ner hit och sedan fortsätta till Vindeln. Kokat kaffe har jag också…mm.
Det var bastu igår och för första gången sedan vi införde bastu med triss, så gick vi plus. 25kr kostar ju lotten och vi fick ihop 36:- på oss var, efter skrapningen. Kerstin hade vinst igen… tror hon har vunnit alla gånger, och Birgitta drog också in 60:-, jodå.
När bastandet är över för denna säsongen har vi tänkt gå på typ, Mammas och äta. Och då är det ju upp till var och en vad man använder sina pengar till, en korv utan bröd, om man bara ska handla upp vad vi vunnit, eller så kostar man på, men då får man ta ur sina egna besparingar :)
Apropå besparingar… så är det väl det dom måste hålla på med däruppe på Ålidhem, där jag jobbar. Det är så fruktansvärt mycket vatten på gångbanorna, så för att vi ska ta oss upp på centrum, så är det bara planering som gäller, eller planering och planering, vi får ju ta det vart efter vi kommer och går.
Skulle vara kul att veta hur mycket längre, vi faktiskt får gå, för att ta oss fram, torrskodda och med chefen kvar i rullstolen. Jag sa på skämt, att det känns som om vi skulle kunna knyta fast en uppblåsbar båt, och sätta fast bakom elstolen, sedan skulle vi även ha med en livboj, för ingen vet ju hur det ser ut under vattennivån, är det en halvmeter djupt, är det ett hål någonstans som vi inte ser, och kommer elstolen i så fall att ta sig upp därifrån om man åker ner, många frågor och spännande är det.
Ännu mer spännande vore det också att få veta vad som rör sig i huvudet på folk som parkerar sina bilar framför ingångarna till husen… varför ställer man precis mitt i, så man varken kan gå förbi på höger eller vänster sida, betänk också att en el stol, tar lite mer plats.
Tror dom att dom är dom enda som är ute, det finns ingen som kan komma och ska förbi, deras tid betyder mer än någon annans, eller tänker dom bara inte? Retfullt är de då i alla fall.
Nåja, nog om detta, eftersom jag jobbar i eftermiddag så får jag med andra ord en spännande sådan. Och jag önskar er alla andra en fin tisdag!

Bastu med skrap

Av , , 2 kommentarer 9

 

Men se trevligt med snö…eller, mja, nu håller man på vara redigt less, men vi vet ju också att det inte är så speciellt långt kvar innan det börjar på gå åt andra hållet, och det är ju skönt. Jag och chefen råkade ju var ute igår då värsta snöfallet kom, så vi var genomsura då vi kom tillbaka hem. Och det är såna gånger man får vara glad att man har tak över huvudet och värme omkring sig.
Jag hann inte göra så mycket mer igår, än middag då jag kom hem och sedan var det dags för bastu med skrap, haha… jo, det blev vinst nu med, på två av lotterna, 90:- + 30, och 30:- sedan tidigare… vi går ut små hårt… men sen så ökar vi :)
Min morfar fick 70 lotter då han fyllde 70 år, men jag tycks minnas att av alla dessa lotter så var det bara 3-4 små vinster på 25:- och 50, så prognoserna för att vinna stort, är nog inte speciellt överhängande, men… som man säger, har man ingen lott, då är då det enda man kan var säker på, att man inte kommer att vinna.
Men, det är ju inget som säger att man inte kan känna sig som en vinnare ändå, pengar är inte allt, något man också hör lite då och då, men det gör livet aningens lättare, och det kommer man nog inte ifrån.
Apropå lättare så kan jag också meddela att jag på 8 dagar blivit 6.8kg lättare, det ni, känns rätt så otroligt, men det är ju inget som kommer att fortsätta som det börjat, och det vet man ju också, annars vore det väl ingen sak att gå ner i vikt. Lite får man nog allt kämpa också :)
Idag ska jag luncha med Anna, och sedan är det träning, hoppas det slutat snöa innan dess så man inte behöver komma dit och vara dyngblöt.
Har förevigat min nagel, som nu vuxit en bit, nästa byte av mönstret, kommer inte att funka… nageln är längre än klisterlapparna, så då får det bli klipp och pyssel:
Önskar er alla en fin dag!

Dödsångest

Av , , 4 kommentarer 16

 

Vilken dag det blev igår, vi skulle ju ta färdtjänsten upp till ett ställe där chefen bokat en tid, klockan tio, hämtning skulle ske tolv. Kommer fram, vi blir avsläppta, vi går in och hon vi ska träffa är inte där, hon kommer strax, säger hennes kollega.
 
Efter tio minuter ringer kollegan upp hon vi ska träffa och chefen får prata med henne… hon har i sin bok, skrivit att mötet skulle vara den 21/2 och inte 21/1, och i chefens almanacka står det 21/1 klockan tio. Någon har skrivit fel, och vem det är får vi aldrig veta, det enda jag vet är att det inte är jag, eftersom det inte var jag som bokade tiden.
Och nu slänger sig Maria på telefonen och ringer och frågar allra ödmjukast om det finns chans att kunna få boka om färdtjänsten, och vilken tur vi har, det går och han kommer halv elva och hämtar oss så vi får åka tillbaka. Sådär ja, då hade vi varit ute och raggat med färdtjänst en timme utan att få något gjort, men vi satt ju inte i sjön, däremot hade vi varit strandsatta där om vi inte blivit hämtade eftersom det farit ett kullager på chefens stol så den drar du inte runt i onödan.
När jag kommer hem och tar in posten ser jag följande text, på reklamen:
Tänker givetvis att nu har dom verkligen stenkoll på sina kunder, hur fasen kan dom veta att jag är sjuk, krya på dig rabatt, tänkte ju jag att det stod, men när jag tittar dit igen och läser hela erbjudandet så står det något helt annat:
Sen var det bastu, efter middagen, och några rubriker för att vi vann 30:- lär det ju inte bli… men lugn… det kommer, jag är helt övertygad om det :)
Jag vaknade nu i natt av värsta hostattacken, kliver upp för att få åt mig andan och går in på toaletten. Håller upp armen mot munnen och den blir blodfärgad med en gång och jag tänker ju givetvis att nu är det kört för Maria, nu blöder lungorna sönder eller nåt sånt. Vid varje hostning kommer det nytt blod, tittar mig i spegeln och ser till min lättnad att det är näsan som blöder och inget annat. Men jag har aldrig i mitt liv, blött näsblod förut, så inte var det så konstigt att man hann fundera på döden innan man såg vad det var.
Jag jobbar idag, men sen ni, går jag på tre dagars ledighet och vem tackar nej till något sånt :)  Önskar er alla en fin tisdag!
 
 

Funkar det med kiwi?

Av , , 4 kommentarer 11

 

Jag började dagen med en kaffe på strömpilen, med Anna, det blev mycket hundprat, då hon har en labrador själv, och fick en del tips på vart man kan vända sig för kurser etc. Svisch så hade två timmar passerat.
Jag fick se på en massage igår… en ordentlig sådan som utfördes av Tina. En massör till en annan. Och dom pratade om triggerpunkter och andra saker, som man kan ha, som är onödigt ont.
Nu till en stilla undran…jag vet att man kan möra kött, med en kiwi, jojomensan, skulle inte en kiwi funka på samma sätt om man smorde in en sån på ryggen då? Moahaha… och nu har jag varit så rolig att jag borde, få gå och lägga mig men det fick jag inte, för jag ska jobba.
Tina har en kompis på sitt massagerum, kolla in grabben, hela dagen:
På kvällen var det sedan bastudags och även där pratade vi hund, men även lägenheter och trisslotter. Tänk att jag och Åke som bott längst upp i våra lägenheter och det ville vi också, nu bor på nedre botten.
Jag vet då vi var hembjuden till ”Kul-Janne” och Ingegerd för första gången, och dom bor minsann längst ner. Och vi satt där och tyckte att vi fått helt nya vyer, man såg ju helt plötsligt alla som var ute och gick, precis som vi gör idag. Och vad är då egentligen utsikt, då man bor på tionde våningen, du ser ju ingenting, om du inte ställer dig ända mot fönstret, och vem står där och gluttar dagarna i ända?
Paret som köpte vår lägenhet, ville också bo längst upp, och då undrar jag om det kan ha med åldern att göra, också. Ju yngre man är desto högre upp vill man, och sedan, då man blir äldre så vill man komma ner på jorden igen, och känna marken under fötterna, och ha koll på omgivningarna, ja, jag vet inte, men det är min lilla teori.
Önskar er alla en fin onsdag!

Är ni hugade eller sugna…

Av , , 6 kommentarer 7

 

Jag fick dagens första födelsedagshälsning fån Järlåsa, det var inte en bild på en bukett liljekonvaljer, Theresé skrev att dom tyvärr redan var plockade men… jag fick en bild på en snigel, jojo, det är inte alla som får det inte :)
Jag tror att det blir fullt upp idag, vi har en som tar studenten, Niccos kille Rickard, så vi susar upp/ner/eller på sidan till Vännäs, men innan dess ska vi titta på skor, på strömpilen, sen hem och baka tårta, och kanske gå en promenad med snabeldraken. Så till er som känner er hugade eller sugna på en tårtbit efter middagen någon gång… det är bara att titta in.
Vi hade bastuträff igår, men vi skippade själva bastun och satt ute på baksidan av ”bastuhuset” istället, det var nog så skönt, då fick man andas in lite frisk luft, det var ju riktigt varmt och skönt då solen behagade att titta fram bakom molnet.
När jag kom hem satt Åke och varvade med Buicken, jag hade bett honom att kolla in vad det kan vara för fel på den, efter man gasat på lite med den så börjar den låta som en skördetröska och håller man inte lite grundgas så känns det som om den vill stanna av.
Han och Brälla hade stått och gnuggat sina grå, men kunde inte ”se” några fel, nå, så då for vi ut en sväng, hade tänkt oss till stilservice och investera i nya tändstift och luftfilter. Jag kör sa jag, för det är ju då jag sitter bakom ratten som den vill jäklas.
Och mycket riktigt, jag gasade lite på kyrkbron, släppte gasen när vi närmade oss rondellen och där blev vi stående, den vägrade i sten att starta. Tur att bilen är lätt (*ironi*) så vi puttade den åt sidan, kollade under huven, fick till slut igång den och kunde fortsätta till ”stil”.
Hem kom vi oss också, om än med ett något skumpigt färdsätt, då man var tvungen att hålla ner gasen även fast vi stod stilla vid alla rödljus. Nu var Brälla inne på att det är fel på en retur”nånting” som ska skicka tillbaka bensinen, men det gör den alltså inte så bilen får för mycket soppa (hur nu någon bil kan få det och må dåligt av sånt :) Nå, Åke provade blåsa bensinröret men det låter som om det är tätt, inget bubbel i tanken.
Han fick ta den bilen idag… jag kör Jeep jag, så vet jag att vi kommer oss iväg och hem igen.
Nä, nu ska jag se om Nicco klivit upp än, så det blir något gjort idag, önskar er alla en fin tisdag!
Dagen till ära, får ni två låtar och då vet ni också vad som snurrar i buicken just nu:
 
 

Och hälsningen jag fick av Jan A och Ingegerd:

 

 

Skit i ögat… jojo

Av , , 2 kommentarer 7

 

Jag blev sjukskriven, veckan ut, sedan går jag på jobbet och ser vad som händer då man kommer tillbaka till verkligheten igen. Jag känner mig ju betydligt bättre än för en vecka sedan, men det är inte bra… än, och därför känns det också väldigt dumt att chansa, och se om det går bra, och om det inte gör det, så kanske man orsakat en ännu längre hemmavistelse.
 
Sedan sa min läkare att dom inte kommer att hitta något fel på röntgenbilderna och även om dom gör det så kommer det inte att åtgärdas… det brukar vara så med ländryggar. Så då vet vi det också, undrar varför dom då överhuvudtaget röntgar en ländrygg, det måste ju vara totalt bortkastat. Jag sa till honom, att det må så vara, men det kan ju vara ”kul” att veta vad det är som är fel, och på det fick jag inget svar, utan bara ett hum.
 
Jag vet inte, men jag litar inte riktigt på min läkare… tyvärr, och det har hänt tidigare, till exempel då jag fick göra en sån där test om benskörhet, och killen som gjorde den gick igenom svaren och sa att på ena höften, var det en början på urkalkning, och han sa att jag skulle ta det med läkaren, för att eventuellt medicinera mot benskörhet.
 
Svaret jag fick från läkaren, brevledes, talade om att allt var normalt. Vem ska man då tro på? Jaja… jag får väl tro på tomten då, så har jag ju någon i alla fall :)
 
I bastun igår, blev det bland annat prat om fåglar, Jan B:s syster, hade nämligen oturen att få in en skraka i deras sommarstuga, den hann skita ner en hel del där, och dessutom lägga ett ägg, innan den lade sig ner för att dö, på ett bord. Usch vad hemskt, och sedan att måsta ta reda på all dynga.
 
På lon, där mina föräldrar bor på sommaren, kommer man först till en port, som alltid står öppen, förutom då det stormar eller ösregnar, här har ni en bild på den… eller två:
 
1½ meter ovanför porten finns det ett fyrkantigt hål, där man på den tiden då det var en hölada, slängde in höet. Nå, då jag var liten så var det hålet öppet, och på insidan, om man ville ta sig fram till luckan så fick man balansera på en rätt så bred timmerstock, som gick ända fram, då kunde man sitta där och tjoa åt världen.
 
När man kommer in genom porten så är man i en hall, med vänstra dörren som leder in till min då levendes moster, hennes man och mina två kusiner, i den högra dörren bor mina föräldrar. Dessutom finns det en trapp som leder dit upp och där kommer man fram till två dörrar, den högra dörren ledde in till ett rum som jag och brorsan fick ha som vårat, och våra kusiner hade det andra rummet.
 
Andra halvan av utrymmet däruppe, nyttjas som förråd. Och där spenderades en hel del tid då det regnade, ni fattar ju ljudet som kom på det stora plåttaket då det regnade… mysigt värre.
 
Ännu mysigare tyckte ju svalorna att det var då dom hittade av att flyga in genom luckan och bygga små bon därinne, under taket, jättetrevligt med alla skit som hamnade i trappen och därnere på golvet. Så dom försökte hålla dom undan genom att ta bona som dom höll på med, en gång skulle min mosters man, klättra upp till ett av dom och se om ungarna flyttat, ut, för hade dom det så skulle boet plockas bort.
 
Han hann komma sig en meter ifrån boet, då stack svalan ut ändan och sket honom rätt i ögat… det ni, det är värre än en snigel på ögat det :) Sedemera lades hålet igen, och som ni ser på bilden så hänger det även plastband vid porten för att dom inte ska flyga in där, men ibland så händer det i alla fall.
 
En annan gång satt vi inne hos mina föräldrar då det plötsligt började skramla och krafsa i kaminröret. Jaha sa pappa, nu är det en fågel som trillat ner där. Han tog några sidor tidningspapper och vred ihop det med ett låååångt snöre. Sedan gick han upp på taket, skickade ner papperet genom kaminröret och stod där och såg ut som om han fiskade, och efter ett tag, tro det eller ej, så fick han napp.
 
Fågel nöp sig fast i papperet och följde med upp, vilken hissfärd han fick vara med om. Och givetvis, efter det, så lades ett lock dit, som skulle förhindra att fåglar trillade ner.
 
Och med den lilla berättelsen lämnar jag er till allt ni nu tänkt ge er på, själv är det frukost, röntgen, en blixtvisit hos en gammal kompis och sedan veterinären som gäller för mig. Fullt upp, med andra ord, ha det gott!

Pastamaskin eller mangel?

Av , , 6 kommentarer 7

 

Nu har vi avklarat en riktig söndags frukost… god men inte så nyttig, varm oboý och mackor. Någonting som är standard på frukostbordet här hemma är räkost, jag föredrar annat men Åke och Nicco ska ha räkost. Och det vet ju alla vilka problem det kan vara att få ut det där sista.
Man manglar tuben med en sked och ibland får man ta i så man tror att tummen ska börja blöda, men man ger sig inte, andra gånger spricker tuben ute i kanten och man får ett ofrivilligt läckage i ytterkanten.
Jag föreslog att vi kanske skulle investera i en pastamaskin… jojomensan, där skulle man väl kunna mangla en räkosttub, eller hey, varför inte bära upp den där elektriska mangeln som vi faktiskt har, nere i källaren, och sedan ha den fastmonterad på arbetsbänken. Det skulle allt se ut det.
Jag förstår ändå inte, varför ingen kommit på en bättre typ av tub, en som man får ut allt ifrån, utan slöseri och hårt arbete. Samma sak är det ju med dom där jädrans ketchup och senapsflaskorna. Om jag känner för att vara riktigt seriös och sparsam, så brukar jag hälla vatten i ketchup flaskan då det är så där lite kvar, skaka om och använda det till matlagningen.
Senapsflaskorna brukar jag ibland samla på hög och sedan skära upp med en kniv och skrapa ner innehållet i ett glas, man kan få ut häpnadsväckande mycket senap, om man gör på det viset, egentligen inte i snåla, men för att man vill ha det man betalat för. Det är retfullt att kasta bort en flaska där man känner på tyngden att den inte är tom.
Idag blir det kanske årets premiärtur med Camaron, vi har ju den påställd och körklar så varför inte, bara för att vi kan :)
Imorgon är det bastukväll och då ska jag höra med Kerstin om vi ska återuppta våra promenader, åtminstone en 3 gånger i veckan, till att börja med. Får höra om hon är sugen, jag tänker då ta mig i hampan och sätta igång, nu har man slöat till ordentligt och nu är jag less på det… eller på mig själv. Önskar er alla en fin söndag!

Halv åtta hos dig eller mig?

Av , , 4 kommentarer 7

 

Hörde att programmet halv åtta hos mig, den här veckan, är från Umeå. Det kommer då jag att sitta och se. Sa till chefen, som alltid brukar se på det här programmet, att nu kanske det är någon man känner igen.
På ett sätt vore det kul att vara med, men å andra sidan… nä, inte skulle jag vilja ha en kamera rätt i ansiktet och få en massa knäppa frågor, och sen ska ju maten vara lite extra ordinär. Mm, nä, det får vara.
Men du, sa jag till chefen, tänk om Åke är en av deltagarna, han har inte sagt att han ska var med, utan det är en överraskning, det vore nåt det. Är han duktig på att laga mat, frågade chefen. Hm, det är så sällan det händer, och när han ska bjuda på mat så blir det pizza… införskaffad på en pizzeria, men vem vet, han kanske har tjuvtränat och till och med lärt sig att det inte spelar någon roll om det är 1 ägg eller fem stycken han ska koka, det tar lika lång eller kort tid, och inte ett ägg fem minuter, och två ägg tio, moahaha…
Vi blev bjudna på kaffe på Lundalogén igår, och inte bara kaffe utan med semla till. Nu tog inte jag någon, näpp, jag ska spara mig till imorgon, då det är fettisdag, och då ska jag ha en och inget mer hädanefter. Det är fettisdag det.
Idag är det jobb på schemat och bastu till kvällen. Ska även på ett möte mitt i alltihop, men det ska gå bra det med. Och videospelare får jag ju preparera, om jag nu ska följa halv åtta hos mig, för inte är vi klar i bastun innan dess. Önskar er alla en fin måndag!

Det är hårt…

Av , , 6 kommentarer 6

 

Det blev ingen bastu i den rätta meningen, Kerstin är borta och så även Laila, och därför ställdes själva bastun in, men vi, dom resterande, träffades hemma hos Monika istället. Nog så trevligt, faktiskt.
På dessa träffar så avhandlas det alltid en massa saker, vad som hänt sedan sist, vad nyheterna handlar om i dagsläget, och mycket om hur det var förr. Alla har vi olika tankar och idéer men en sak som vi alla håller med om, är att samhället blivit hårt, och ingen vet riktigt varför.
Tänk er dom här gängen som nära på, och ibland, dräper en annan människa för en mobiltelefon, och det är ju inte ens alla gånger det handlar om en sak, det kan komma som en blixt från klarblå himmel. Det är skrämmande, man behöver bara befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt och då är det kört.
Varför tänker dom inte heller på sig själva, vilket liv får en 15-16 åring, efter att ha misshandlat eller tagit livet av en annan människa? Dom har inte bara förstört för andra, utan även för sig själv.
Än värre är kanske också dessa, oftast tjejer, som dras till dom här killarna som gjort detta straffbara… man förstår inte själv, hur eller vad dom tänker med. Tror dom att dom ska kunna hjälpa och förändra livet hos förövaren, eller vad är det frågan om? Kanhända att många av förövarna är manipulativa och därför ger sken av att kunna råda på bot och bättring. Ja, jag har då inget svar och jag är lika vis, som många andra.
Det var en liten avhandling så här på tisdags morgonen, som förövrigt inte känns riktigt hundra. Det är inte ofta min väckare ringer och jag tycker att det är jobbigt som sjutton att stiga upp, men den här morgonen var det så, usch! Men jag vet också att dagen kommer att gå och sedan kommer jag att sitta här ikväll med kaffe i koppen och tänka att dagen gick i alla fall, konstigt nog.
Jag önskar er alla en fin tisdag, jag ska själv försöka få till en bra dag, jag med, även om jag kanske måste jobba lite på det :-)