Etikett: chokladkaka

Han ertappades, ståendes på bakbenen…

Av , , 2 kommentarer 11

Vi satt faktiskt ute igår, och det gick alldeles utmärkt. I hörnet på altan, mot bron, där sken solen och det var rätt vindstilla. 3 timmar spenderade vi där, drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord.

Bland annat om glupska hundar. Anna hade en labrador med stor smak på livet. Disa hette hon och där hon var, slank det ner både det ena och det andra. Eller vad sägs om en halva ost, i ett ögonblink, där Anna inte hann med.

Eller ett halvt kilo jordnötter, och inte ett korn salt fanns kvar i skålen. En nybakad chokladkaka i långpanna som det skulle bjudas på. Anna hade dukat upp allt så fint, främmandet kom dit, nån frågade försynt varför det stod ett tomt kakfat på bordet…gissa vem som hade kaksmulor runt munnen? :D

Nå, vi konstaterade att labbarna kanske har lite av en getmage, med andra ord med stål i, eftersom hon aldrig syntes må dåligt av det hon käkade.

Så kom jag osökt att tänka på Åkes mamma, Elsie, som alltid hade ett kakfat inne på arbetsbänken i köket. Här i huset hade dom ofta besök, folk som kom för att få en pratstund, en kaka och en kopp med kaffe.

2016-03-07-18.31.51Så kakfatet var som aldrig nån idé att plocka undan, utan det fylldes bara på, vartefter. Dessutom var ju Elsie en häxmästare i bakning, 7 sorter var ju bara förnamnet.

Hon tyckte inte om att Nicke (Åkes pappa), var och nallade av kakorna med jämna mellanrum, det kan ju bli lite för mycket av det goda. Fast han svor sig fri, inte gick han där och små åt av livets goda. Elsie trodde inte ord av det han påstod.

Men så en dag, ertappades Åkes hund Bronco, en karelsk björnhund:

18920227_10155335230171585_5221645185218499664_nDå han stod på bakbenen med nosen i kakfatet och norpade en liten kaka, då Elsie rundade dörren. Haha, där var tjuven, han var ju dock försiktig, en kaka då och då märktes ju inte av så fort :D

Nu sitter Winstone ute och väntar på mig…tror jag:

34850338_10156348676236585_8979119583193464832_nSå jag går ut och tar mig en …tadaaa, kaffe.

2016-04-27-10.07.51Ha det gott, allihop!

Jag skulle ha stämt dom…

Är det ingen annan än jag som tycker det är rätt så märkvärdigt, att det kan vara kav lugnt…ute, vid den här tiden, 7-8 på morgonen, och sedan sätter det igång att blåsa? Det är ju precis som genom ett trollslag, och snudd på, varje dag. Visst visst, det kan vara skönt med lite vind, det där gamla vanliga….det är åtminstone myggfritt, men vi snackar ju ”cab blåst”, typ, där håret slår knut på sig själv. Eller råkar just vi, bo på en stormrik plats, Västerslätt.

Resan vi gjorde till Sundsvall, blev då djur rik. Först höll vi på att klippa ett rådjur, jag hade inte satt min hand mellan dess klövar och bussen. Den hoppade rakt ut, sprang järnet och tog mitträcket i ett skutt, jag hann precis se hur den klarade räcket innan vi passerade.

Tre älgar stod och betade tjugo meter upp i skogen, vid E4:an på väg hem, och en timme senare, en till älg, alldeles vid vägkanten, jag trodde först det var en stor björn, såg bara bakdelen :D Men sedan vände den sig om.

Vårt kylskåp i bussen, känns att vara något malplacerat, då vi har ett skåp ovanför, och det faller sig rätt naturligt att man använder det som skafferi. Men det blir rätt så varmt däruppe, då kylskåpet alstrar värme. Nu hade jag lagt upp en chokladkaka där…gissa om jag stämt Marabou, om jag bott i Amerika, det står inte på kakan att den inte kan förvaras i skafferiet, eller vad tror ni om detta?

2016-05-28 19.09.38Ujuj, vilken världsproblem, man kan ha.

Jag och Nicco blev bjuden på middag av Åke igår, (ja, inte så att han föreslog det, men han tyckte det var en bra idé, då lotten, föll på honom, att fixa en middag), och vi tog Camaron och åkte upp på restaurang Mix. Då vi parkerade bredvid en bil utrustad med billarm, så slog den igång av mullret, hahaa…känns igen från tävlingarna, då besökare låser sina bilar och står parkerad för nära startbanan, då brukar det bli ett jäkla tjutande då det är start.
Efter en god middag, fortsatte vi upp och firade min mamma, på hennes namnsdag samt mors dag. Hon hade middags gäster, så det passade ju bra med en kaffe efter maten.

Vår dag, igår, tillbringades utomhus, och vi fick oväntat besök i trädgården, tur att Winstone är van vid katter, och denna katt verkade inte speciellt rädd för honom, då den tog för sig av hans hundmat, samt vatten. Jag tänker att en utekatt, med ett hem, inte borde käka hundmat, om den inte var tvungen, så jag lägger ut bilder på katten här, om det är någon som kan tänkas känna igen den. Jag har sett den under 2 veckors tid, här på Västerslätt.

IMG_0885 IMG_0887 IMG_0888 IMG_0889 IMG_0893 IMG_0896 IMG_0898 IMG_0900 IMG_0902 IMG_0905Önskar er alla en fin måndag!

Rökare/icke rökare

Av , , 1 kommentar 2

 

Fick en bok av min mamma, då jag redan slutat röka, den är inte avsedd att läsa för att sluta men innehåller lite funderingar och faktiskt väldigt roliga, smått ironiska stycken. Vill citera henne och börjar med ett stycke där hon skriver om rökare som uppfattas som "roligare" människor.

"Att vara rökare kan vara en stor del av identiteten. Inte sällan ser man på "icke-rökarna" som en ganska torr samling. Vilka är det som går ut och röker på fester och middagar? Jo det är de roliga människorna. Samtalen bubblar och skratten ekar från gruppen som står på balkongen och blossar. Kvar vid bordet sitter de präktiga, lite jordiga icke-rökarna. Diskussionerna vill inte riktigt ta fart efter att rökar gruppen reste sig, med några fåraktiga leenden mot varandra sneglar icke-rökarna efter lustigkurrarna på balkongen. Kommer de inte tillbaka snart? Eller ska man gå ut en stund, även om man inte röker? Varför är det så här? Varför verkar rökarna alltid ha det roligare? Att hänvisa rökarna till små utrymmen, snuskiga rökrum, trånga balkonger, blåsiga portgångar eller liknande, har inte riktigt den effekt som många icke-rökare tror. Tvärtom, ju läbbigare och trängre, ju mer förstärks också gemenskapen. Pressas en grupp människor ihop för att utföra en syssla samtidigt under några minuter, är det givet att de börjar prata…"

Författaren heter Charlotta von Zweigbergk och boken heter Eld utan rök. Jag hade ganska roligt när jag läste hennes kommentarer m.m. Och man känner så väl igen sig i vissa situationer.

Hon skriver dessutom att rökare är något av dom generösaste människor som finns. Du kan som rökare i princip hoppa på vem som helst för att be om en cigg, det är aldrig genant att fråga om eld, även om någon får vända upp och ner på hela väskan för att hitta tändaren. Jämför med om du drabbas av godis sug och ser någon stå med en godispåse eller en chokladkaka, såvida du inte är uppseendeväckande spontan- skulle inget få dig att fråga denna okända person om du kunde få smaka lite. När det gäller rökning kan du till och med be att få fimpen, utan att bete dig underligt. Jämför med: Åh, kan jag få sista biten på din macka. Nej hur hungrig du än är så ber du aldrig om det.

Ja det var lite från hennes bok, ingen tjock bok men som jag sa, rolig. Och skratta kan vi alla behöva!

 
Ha en fortsatt trevlig helg!
1 kommentar
Etiketter: , , , , ,