Etikett: hopp

Avsked och början på nåt nytt…

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag fick ett tråkigt besked igår, inte oväntat, men då en yngre människa går bort, en som precis börjat sitt vuxna liv, ja då finns inga ord. Jag satt där och tänkte, och ska man någonstans komma i närheten eller om man går efter vad man kan relatera till, så måste jag säga att det absolut värsta, alla gånger, jag varit med om, var då pappa gick bort.

Från olyckstillfället till hans kropp inte orkade med mer. Det tog 6 veckor…6 veckor av hopp, jag var ändå positiv hela den tiden, även om jag innerst inne visste, att det skulle nog inte gå vägen. Hoppet blev förtvivlan, och alla dessa frågor som man aldrig kan få svar på. Och jag vet, man ska inte älta sånt, för det enda som händer är att man offrar energi på sånt som inte ger nåt tillbaka.

Nu går mina tankar till den här killens föräldrar, dom har absolut en tuff tid framför sig, även om man visste utgången, så vet man aldrig hur det kommer att bli, den dagen dom inte finns längre. Den största trösten, och det är ju precis som man brukar säga, är ju att personer som varit obotligt sjuka, ändå får det bäst då det är över.
Och jag tror att det är så man måste se det. Dom behöver inte kämpa längre, många har redan gett upp sin strid och bara väntar på att få fortsätta, någon annanstans.

Och även om vi alla tänker, tycker och tror olika, så för min del, så vet jag att det finns en spännande fortsättning, den dagen man lämnar in, och det ska bli spännande, på sitt sätt.

Där kom det där positiva in igen, och ja, att förhålla sig till döden som man gör till livet, och att alltid tänka att det blir bättre, oavsett hur dagen, veckan eller månaden blir, det är jätteviktigt.

Detta fick bli mitt avsked till killen J, jag önskar dig en spännande resa till friheten och det okända, och vi är alla med dig i tankarna.

10636358_307351129458587_4912545018364390575_o

Önskar er andra en bra dag!

15977686_10154887671371585_2506727254902380786_n

Pulktåget gick…

Av , , Bli först att kommentera 12

På min lilla rundvandring uppe vid vattentornet, så tog jag en annan väg ner och hamnade på baksidan av 29:an/27:an, och då jag vände mig om för att kolla in tornet, väcktes ett minne.

2016-10-17 14.05.58Picture denna lilla backe, den var naturligtvis större, då jag var yngre, nu ser det inte precis likadant ut som då, jag tror faktiskt, att dom gjort några utgrävningar. Nå, nerför denna backe, åkte vi pulka på vintern. Jag hade givetvis den största pulkan alá de luxe, lila var den och man kunde lätt sitta 3 stycken i den utan problem.
Nu tyckte vi det var dags för att åka tåg…och jag med lyxpulkan fick sitta först, sedan satte vi fast snörena från pulkan i varandra så det bildades ett långt pulktåg på 6-7 stycken pulkor i olika modeller, och utför, for vi.

Nu hade någon grävt en grop, mitt i backen, kanske det till och med var så att det var ett litet hopp innan, och sedan en grop, dom hade säkert använt den som slalomhopp, och där for vi…jag i täten, och vad tror ni hände?

Jag åkte ner i gropen, där blev det tvärnit och sedan kom alla andra och åkte rätt över skallen på mig. Jag vet att det var en lite chockartad upplevelse, och jag vet också om detta hade hänt idag, så hade dom garanterat sagt att det blev en whiplash skada där.

Efter denna händelse, så knakade det i min nacke varje gång jag nickade, satt jag still med huvudet så blev det låsningar i nacken som hävdes med ett ordentligt knak. Och så här var det faktiskt i över 30 år, sedan tonades det ut och idag händer det kanske bara en gång per år, om jag fastnar i samma ställning för länge.
Kan bero på att jag idag, inte sitter stilla så länge då :D

Vad mer kan jag berätta, hm…Theresé ville att jag skulle ansöka till same röstlängden, och nu är det gjort:

Skärmklipp 2016-10-14 08.09.03Jag kan ansöka om det eftersom min farmor hade samisk påbrå och tillhörde Malå sameby, om jag inte gör det, så försvinner detta arv med mig, men går det igenom så kan jag ”värva” Nicco och Theresé och dom kan föra detta vidare.

Gäller givetvis mina kusiner på pappas sida, samt mina syskon också, så dom kan ju göra samma sak som jag, ansök!

Idag ska Winstone få träffa en jappe kompis, PomPom, ja, vi kan ju hoppas att dom blir kompisar, Winstone är ju som spec…han är en som är, antingen eller, fast han har aldrig gett sig på nån annan hund med avsikt att döda, nä, men mopsa sig, det kan han.

IMG_2022Rapport om detta kommer imorgon och förhoppningsvis med bilder. Önskar er alla en trevlig lördag!

Det finns hopp…

Av , , 4 kommentarer 11

Jag tänker inte skriva att söndagen gled förbi utan att vi gjorde något, klart man gör nåt, hunden ska rastas, det ska diskas och lagas mat. Förra söndagen hade jag tänkt baka en äppelpaj och bjuda över mamma och Bosse, men det blev bara ett äppelinköp, sedan fick jag rycka in på jobbet.

Men igår fick jag användning av äpplena då jag fick göra pajen, mamma och Bosse kom hit och gjorde oss sällskap över en kopp kaffe. Vi pratade om min mormor, som spådde i kaffesumpen, och vi kunde ju inte låta bli att vända kopparna upp och ner, jag kikade sedan i min kopp och visst är det väl ett ankare, därnere :D

005

Ankaret är en gammal symbol för hopp. I katakomberna från 200-talet kunde man se ankaret inristat på väggarna. Hm, ja där ser man, det kanske finns hopp om livet då, även i framtiden :D

I övrigt är jag inte vidskeplig på nåt sätt, vet inte heller riktigt, på vad jag tro på, att ta dagen som den kommer är ju något väldigt simpelt, lätthanterligt och något jag tänker att många människor kanske ska göra, precis som ordspråket jag har på min blogg: Att oroa sig morgondagen, är att betala ränta för ett lån, man inte har.

Och vem tusan vill göra det, egentligen. Nä, då är det bättre att ta det som det kommer, men visst, man kan också leva med en viss tillförsikt och tänka framåt och vad som blir av ens handlingar. Oftast får ju val man gör, konsekvenser på ett eller annat sätt, och man vill ju gärna att det ska vara positiva sådana :D

406464_249121058505569_101841893233487_534484_1906756030_n

Önskar er alla en fin måndag!

Dödsföraktande hopp

Av , , Bli först att kommentera 14

Dagens rubrik nr: 2

En kvinna i umetrakten höll på söndags morgonen, på att göra ett dödsföraktande hopp från farstubron, då hon glömt att spänna fast sandalerna och tog ett kliv framåt.

Som tur var upptäckte hon i sista sekund att sandalerna inte satt fast och kunde därmed undvika en olycka som hade slutat i katastrof.

Vardagen går på sparlåga

Av , , 12 kommentarer 9

 

Jag och mina syskon, samt mamma och Theresé (som kommit upp från Järlåsa), har tillbringat ett antal timmar på lasarettet. Det är min pappa som varit med om en allvarlig olycka, där han får en järnbalk över sig och ligger fastklämd under 4 timmar, innan man hittar honom. Han är vid liv… men givtevis skadad och läget är fortfarande kritiskt, därför håller dom honom nersövd och kommer nog att göra det ett bra tag framåt
Man tänker att tiden helt plötsligt stannat upp, det enda man gör, är att prata, reflektera över vad, hur och varför…man hinner tänka en hel del på livet i sig, men allt annat lägger man bort och den vanliga vardagen, går på sparlåga.
Under vissa stunder kan man skratta och det känns riktigt bra, och i nästa stund rinner det tårar utan att man egentligen sagt eller gjort något… och det är verkligen jättejobbigt.
Av allt som händer i ens liv, ska man nu ha något att lära sig (enligt vissa), och då sitter man och funderar vad man nu ska lära sig av detta…och nä, jag vet inte, jag har då ännu inte kommit på ett bra svar… än, inget som man inte visste om sedan tidigare.
Vidare kan man ju då också fråga sig om det verkligen är så, eller är det nåt man säger för att man egentligen bara vill ha ett svar… nåt att skylla på och man tycker inte att saker kan hända, bara för att.
För varför ska en människa straffas för att några andra ska lära sig av det???
Nåväl, nu har jag berättat vad som hänt och vart vi är idag, ingen trevlig, underhållande läsning, inte idag i alla fall, men som jag kommenterade för en stund sedan, så visst är det mycket förtvivlan, men hoppet överger vi inte utan det är det vi lever på idag. Ha det gott!