Etikett: solen skiner

Fler behöver samarbeta, inte bara sängklädes tillverkarna

Av , , 2 kommentarer 11

Kan det möjligtvis finnas fler än jag som ren bäddar sängen, måttar det stora lakanet som täcker bägge våra sängar. Slänger iväg det så långt jag kan och inser att det ligger på tvärsan. Gör om, och tror att jag nu lagt det rätt, men det har jag inte alls. Jag *suckar* precis som vanligt och gör om proceduren en tredje gång och BAAM så blev det rätt. 99 gånger av 100, är detta min vardag då jag ren bäddar.

En förmodad tanke om varför det händer, är att lakanet inte skiljer så mycket i storlek på längd och bredd. Och det är av den anledningen jag inte ser med blotta ögat, vilken sida som är mindre (den som ska upp i huvudänden). Dessutom är det ju rätt så brett och svårare att överskåda måtten på. Men snälla, kan man inte märka ut kortsidorna då, redan i tillverkningen då? NEJ, jag kommer inte att göra det själv, jag vill att dom gör det.

Hur många gånger har man inte fått in täcket på sniskan i påslakanet och står där och vevar på med täcket för att försöka få det på rätt ledd. Inte har dom gjort det lättare då många påslakan saknar hålen i överkant. Och vid nåt tillfälle har jag till och med fått tag i ett täcke som snudd på, var fyrkantigt och passade inte alls i påslakanet. WHY??

Slutligen behöver jag inte ens skriva om dessa formsydda lakan och kasta mina åsikter på er, om det. Det fanns redan nån som hunnit före, hahaa…

Fotnot: Jag håller absolut med om det!

Apropå att samarbeta, så kan man undra varför inte fler gör det. Läkare, terapeuter, sköterskor och annan sjukvård. Den ena vet inget om det andra utan hänvisar patienten till att söka vård på den enheten. Där får du veta att dom inte är utbildad på det där området man tog upp i förbifarten och dom vet inte heller om det kan ha att göra med det där första du sökte för. Du hänvisas vidare…

Vart är samarbetet över gränserna och vart är nyfikenheten att vilja komma fram till vart problemet ligger? Varför lämnar man det till patienten att ta reda på, för guess what, patienten är redan sjuk och trött, och har inte energin att hålla reda på vem och vart man vänder sig. Man ger upp och låter det vara som det är.

Nej, det gäller inte mig, inte idag. Men jag har garanterat varit i den svängen förut. Kan vara av den anledningen jag inte heller bryr mig om att söka hjälp för sånt jag dömer ut själv, innan. Med ord som: ”Dom kommer ändå inte att hitta nåt fel, så vad är det lönt!”

Fast jag har tidigare erfarenheter via jobb, mina vänner, släkt och min man Åke. Ibland är det så sjuka historier så man har slutat fundera på vems händer du lägger ditt liv i. Du ska lita på att dom vet vad som är bäst, fast… nånstans vill du inte, men du har egentligen inte så många options. Känns halvdrygt att skriva det , men man ska precis som man brukar säga, vara frisk för att orka vara sjuk.

Jag ska tillägga att detta absolut inte gäller alla inom sjukvården, det finns undantag. Och dom ska vi höja till skyarna för deras engagemang och vilja, att göra rätt, informera och ta sig tid. En dänga kan man istället ge till politiker som inte gemensamt kan gå ihop för att lösa dom största, akuta problemen. Vi kan inte förlora det lilla vi har kvar.

Ingen ska heller behöva gå till ett jobb där man otrivs för att man inte får ge dom 100% som man egentligen skulle vilja ge, men det finns inte tid eller pengar till det. Detta för att dom personerna behövs ute i periferin för att hjälpa till på andra ställen.

Nu ska jag sluta gnälla, haha, jag åkte rätt ner i en negativ spiral och ALLT detta, på grund av våra lakans utformning, oh my…

Solen skiner ute, inte jättekallt även om jag hade på mig finmössan på morgonpromenaden. Mer beroende på mitt skruvade fladder hår som stod på kant. Undrar om det var på grund av det lilla jag kommer ihåg från min dröm.

Åke skulle köpa en stor mjukis känguru som man kunde använda som sacco säck. Han påstod att det var till 2 barn vi tydligen var stödfamilj till. Men då jag anade att det var han själv som ville ha den, och jag sa att köper du den så får den ligga i källaren när dom inte är här, så fick jag att NEJ, från Åke. Han var avslöjad, det var han som skulle ha den egentligen. Sen vaknade jag… 😅

Ha en fin måndag, allihop!

Här var hon förbannad!!!

Av , , Bli först att kommentera 20

Den här bilden dök upp som års minne på Facebook, igår. Jag redigerar bort en av männen som kom med. Kommer dock inte ihåg om det var 1, 2 eller 3 år sedan. Vi satt i alla fall på Rhodos och käkade lunch, jag och Nicco.

Männen som satt bakom Nicco, pratade såpass högt med varandra att vi inte kunde undgå att höra vad det surrades om. En av dom satt och beklagade sig över sin fruktansvärt dumma fru/tjej, och hon var inte mycket värd.

Nicco är så uppretad då jag tar bilden och hon är på vippen att vända sig om och skälla ut dom. Hon tycker att dom går över gränsen, flera gånger och jag är absolut böjd att hålla med. Men det här är ett läge där jag inte är säker på hur man skulle ha hanterat det.

Man riskerar definitivt att hamna i ett bråk eller i en väldigt obekväm sits, då man lägger sig i andras affärer. Och det hade varit en helt annan femma om nu tjejen/frun, suttit med, och där blivit påhoppad. Då hade man haft nån att hålla om ryggen. Här skulle dom lätt kunna komma undan med att säga att vi inte vet vad dom snackar om.

Eller vad tror du, Winstone?

Mja, jag kan inte annat än hoppas idag att den tjejen kommit underfund med vem hon varit tillsammans med och givit honom på moppo och flyttat ut. Å andra sidan, så vet vi inget om vem hon är heller, men du behöver ju inte sitta och kasta dynga över den du är tillsammans med, det är väl bättre att du löser det hemma, med den personen du snackar skit om.

Så löser ni det eller bestämmer er för att ni inte var menade för varandra, end of story!

Apropå bilder på Nicco, så är detta en av dagens minnes bilder. Nicco hette ju som ni vet, Jennifer på den tiden:

Och här är ett urklipp på en liten intervju dom hade med henne på förskolan:

Hahaa…

Tänkte avrunda med väderrapport från Ettan, men det får bli med detta som tillägg, och jag citerar ett gammalt blogginlägg: ””Jag pratade lite med Sally igår, barnbarnet ni vet, som fyller två år om 1½ månad. Hon skulle äta horv till middag, gissar på horv och haharoner då, sen berättade hon om hajapappa, vilket naturligtvis är Barbapappa.

Kommer även ihåg att det var lite problem med bokstaven S också. Hon skulle ju tala om för mig att solen skiner, och det blev då: Holen hiner!” Slutcitat

Och så är det. mina vänner, solen skiner idag och jag tänker nog dricka en, eller två eller flera koppar härute, och sänder en tanke till min vän Ulla, som fyller år idag, Grattis säger jag även här, till dig!


Hade ingen bättre bild på Ullas Kondis, så den där får duga 🙂

Ha det gott, allihop!

Det är bara fint, här!

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi har det bra här i Malå. Städar, eldar gammstugan, dricker kaffe, klipper gräs, krattar, flyttar altan. Idag var vi in en sväng till Malå och införskaffade olja till altanen, grundfärg till små detaljer  utedass samt under tak utskicket på stugan.

Irriterande då man skrivit inköpslista, och sedan tappar bort den. Går fint då man är hemma. sa jag till Åke, och man vet vart man ska handla. För då skriver man lappen i den ordningen varorna ligger i affären. Det gjorde jag inte på den här listan. Nå, det lär visa sig, vad jag glömde köpa, krydda, kom jag på, vi har bara salt och svart peppar, det räcker, sa Åke, men det tycker inte jag 😀

Vi invigde även det nya fiket Gräddhyllan, som är beläget i klädaffären Nystedts, inte är det som gamla Dungers, men det duger.

Solen skiner och nu ska jag ut och grunda utedass dörren, fast först slår jag igång en panna kaffe, går åt mycket under ledigheten. Ha det gott, allihop!

13729037_10154328739501585_6597962586560319330_nVi fick oväntat besök då vi satt vid gammstugan igår, tur att Winstone inte har nåt emot katter 😀

Ett segt släkte

Av , , Bli först att kommentera 15

Fick höra av en säker källa igår…(Niccos hade hört det från en av hennes gamla lärare) att lappen/samerna, är ett segt släkte. Mjo, jag kan nog hålla med om det, det ska inte gnällas i onödan, man härdar, saker går över, det finns alltid dom som har det värre.

Jag har ju själv lappblod i mig, och även, bägge mina föräldrar. Pappa klagade sällan, nä huvva, nog blir det bra. Känner att man är lite så själv, också. På gott och ont, förstås.

Fast jag tänker ju ändå att den positiva synen, ”att saker blir bättre och inte är så illa som man tror”, gör att man blir friskare fortare, eller man ser ett slut på nåt man inte gillar, och det kommer att vända.

Nu behöver inte det vara precis, enbart samerna som är på det sättet, fast med det liv dom lever, så kanske det format dom till att just vara positiv, inte ta ut saker i förskott, utan försöka ta dagen som den kommer. Dom får gilla läget, och det gör dom säkert också.

Vi har under åren på dragracing banan, lärt känna en del trevligt folk. Kom osökt att tänka på ett par bröder, som brukar dyka upp lite varstans. Don är alltid glada, spelar ingen roll om solen skiner eller om det öser ner.

Vi var uppe i Piteå, en sommar, då dom kom dit. Dom skulle förklara vilken väg dom tagit, och det målades upp en bild på vägen och omgivningarna, och där, plötsligt, kom dom fram till ”En STOR satabacke”, det lät så roligt då han sa det, att man inte kunde låta bli att skratta.

Jo, vi visste vilken backe han menade, det är snarare ett mindre berg man ska över 😀

Nicco hittade denna bild på FB igår, och av den anledningen kom jag ihåg denna lilla episod, kanske dom som varit fram och gjort skylten 😀

12279175_913021142108806_3486875432288700669_n

Idag är det återbesök till veterinären, nu hoppas jag att det tagit ihop så vi slipper mer mediciner eller en eventuell operation, som hon pratade om sist. Nu får det väl vara bra med elände på ett tag.

Och slutligen, kolla in dessa små hundar, dom har fullt upp med sina utryckningar 😀

Önskar er alla en bra måndag!

 

 

Som en fluga på väggen

Nicco satt igår och förklarade något dom hållit med på under en lektion, centrifug”saken”, nåt som sitter i ett fordon. Och dom hade fått höra fler än ett namn på denna grej.

Just ordet centrifug, gav mig minnen, långt tillbaka i tiden. Kusin Anna, bodde på den tiden i Stockholm, och jag var där några dagar en sommar. Gröna Lund var alltid ett måste, så även denna gång. Vi åkte allt som kom i vår väg, och kände oss bara på topp, tills vi upptäckte en ny åkattraktion…Centrifugen.

Man gick in genom en dörr och hamnade i ett cylinderformat rum, utan tak, och man blev uppmanad att ställa sig mot väggen. Sen satte den igång att snurra, och det gick fort. På skylten utanför, hade vi läst att gravida mammor och onyktra personer, inte skulle åka denna attraktion, men en relativt onykter kille, hade slunkit igenom, han satt som en fluga på väggen, med benen rätt ut, ungefär som om han suttit på en stol, och det sista han säger är: Det är då tur att vi har ett golv!

Sen försvinner det ner i avgrunden. Killen har vid detta laget trasslat in sig i sin kavaj och han ser inte riktigt klok ut, han ångrar nog, dessutom, sitt tilltag, han hade nog hellre velat ligga hemma i sängen, och det var snudd på, att även vi, hade dom tankarna efteråt.

Vi känner oss rätt nöjda men i snålan (vi hade gratis biljetter), så valde vi ut en sak som såg rätt barnslig ut. Vi gick in i ett rum och där satt en stor gunga, två soffor med ett bord i mitten, där skulle vi placera oss, och sen…satte gungan igång, och vi var glad att veta att gungan inte skulle snurra runt, det fanns ju inga bälten eller annan säkerhetsanordning, men visst, vi snurrade runt runt och ut kom vi sedan, vita i våra ansikten och då var det färdigåkt.

Tilläggas bör, att det inte var gungan som snurrade runt, vi stod still, men rummet snurrade, fast vi blev inte mindre åksjuka för det 😀

Jag fick tvärt ont i skallen igår, och jag kan tala om varför. Jag har hela tiden tänkt och trott, att jag ändå skulle få komma till Lycksele innan semestern, och har varenda gång jag gått till brevlådan, varit supernoga att kolla längst ner, så inget brev skulle fastna där. Igår var det en stor hög med reklam, slängde upp den på bordet och gick igenom papperen och se, där, mitt i alltihop låg en kallelse.

Jag läggs in söndagen den 7/6 och måndagen så är det dags, för operationen. Och där fick jag i glädjen, ont i skallen 😀 Det blev som jag hade trott, fast det visste jag ju inte i förrgår, men nu vet jag.

Jag fyller år fredagen den veckan, så det blir ju en kul tårta för mig…välling, och midsommarafton blir också spännande, kanske en tallrik soppa, men hey…jag kommer då inte att ha baksmälla, det är ett som är säkert 😀

Ha en fin dag, allihop, solen skiner så då får man passa på att vistas ute en stund.

006

Maria Lundmark Hällsten