I morgon kommer jag att få vänta i 2,5 timmar på busstationen i Vasa. Efter den sunkiga båtresan kommer det ändå att kännas bra. Jag kommer att känna att jag är i Finland och att det är något speciellt. Efter förra sommarens resa skrev jag ett inlägg i min andra blogg om väntsalen på busstationen i Vasa. Nu publicerar jag det på nytt.

                                              ******
Busstationen i Vasa är nog ett av de mysigaste ställena jag har väntat på. Jag brukar få sitta ett par timmar och vänta på min buss, men det har jag egentligen ingenting emot.

Väntsalen är inte stor. En disk där man kan köpa biljetter, fika, godis och tidningar, några småbord för fikagäster, en rad stolar längs väggen, ett finskt pajazzospel (som nu är utbytt mot ett datoriserat spel).
 

Nytt för i år var ett litet bord i ena hörnet med blanketter för Western Unions tjänster.

Det första jag alltid lägger märke till när jag kommer in, är att radion är på med finsk musik. Rätt stämning direkt.
Jag sitter lätt två timmar med en kaffe och en bok. Det blir inte så mycket läst, för det händer hela tiden något. Folk kommer och går.

I år slog det mig att det är samma kvinnor som jobbat bakom disken under alla år jag rest… och det börjar snart bli 30 år.
Kan det vara möjligt?
Den ena har alltid sett likadan ut, permanentfrisyr från 50-talet, stora glasögon och runt osminkat ansikte. Korrekt och vänlig.
Den andra kvinnan är lite mer hejsan – hoppsan, med halvlångt, lite ostyrigt hår. Trevlig och pratsam.
Båda kvinnorna pratar flytande finska, svenska och engelska. De säljer biljetter, informerar om tidtabeller, fyller på skolungdomarnas busskort, hjälper flyktingar/ invandrare skicka pengar med Western Union, häller upp en kopp kaffe åt en skakig A-lagare eller ber honom gå hem om han blir för stökig.
Alla blir lika vänligt bemötta.

Sen kommer busschaufförerna in på en fika. “Mitäs tytöt?”, ropar de. Fritt översatt: “Hur är det med flickorna i dag?” ’Flickorna’ svarar: “Mitäs tässä”. Fritt översatt: “Inget särskilt”. De har en speciell jargong, busschaufförerna och ’flickorna’. Skämtar lite flörtigt med varandra.

Jag stiger upp, betalar 1 euro för att gå på toaletten. Sen går min buss och det kommer att dröja minst ett år igen innan jag kommer tillbaka till denna trevliga väntsal.

                                             ********

Vi hörs igen på måndag. Kram <3

Hej! Nu har jag kommit tillbaka till Umeå från det blå huset i Norrbotten.

Vi har haft en skön vecka med  kvalmig hetta, skön sol och svalkande vindar, lite regn och i går mulet och blåsigt.

Det första jag fick när jag kom var denna jordgubbe.

Jag vred och vände på den, men kunde inte riktigt definiera vad den föreställde. Söt och god var den i alla fall. 

Vi har varit på IKEA i Haparanda och två gånger över på finska sidan, bl.a. på Marimekko. Precis på gränsen, där IKEA först skulle ligga, har man nu byggt en stor galleria som heter Rajalla/ På gränsen, rätt och slätt. Ett stort affärscentrum med både svenska och finska affärer. Där fanns Pentik och jag hittade min present… och där fanns Tiimari, där jag shoppade loss… Hennes & Mauritz, Kapp Ahl, Seppälä… snabbmatställen och en stor finsk mataffär. Atmosfären var definitivt finsk och vi pratade finska i affärerna.

Sen har jag plockat blåbär och bakat blåbärspaj, vi har grillat och ätit nyfångad röding, suttit länge med morgonkaffet på verandan, haft trevliga fikagäster, åkt till campingen och köpt kvällstidning och glass. Det har varit så skönt.

Min kamera är full med kort som jag kommer att terrorisera er med hela veckan. Jag har fått lov att visa allt fint som finns i trädgården där uppe.

Vi ses i morgon <3