Februari månads utmaning.

Av Marja Granqvist, 18 februari 2011 kl 14:56, 2 kommentarer

Pysselhäxornas utmaning för februari är att man ska välja en kärlekssång som utgångspunkt för sina alster. Layouter och kort ska också innehålla en fras från den sången man valt.

Jag valde den åländska visan “Vem kan segla förutan vind…” till min layout. Eftersom visan är så kort, skrev jag ut den i sin helhet och valde sedan rubriken ‘Längtan’ som gemensam nämnare för visan och fotot

Jag har använt ett bokmärke, stämplar och stämpelfärg.

Det här fotot har jag scrappat en gång tidigare, även då med en sång, men den här layouten stannar i mitt eget album.

Sen gjorde jag ett födelsedagskort utifrån Björn Afzelius’ sång om frihet. Jag använde den första frasen “Du är det finaste jag vet”.

Samma stuk som kortet jag visade i går.

Ha en mysig fredagskväll <3

Med bilden upp och ner.

Av Marja Granqvist, 17 februari 2011 kl 22:30, 6 kommentarer

På akvarellen i går skulle vi måla av ett foto av en ung kvinna i profil. Vi skulle måla bakgrunden också. Bakgrunder är det svåraste att måla, tycker jag.

Vi skulle göra blyertsskissen upp och ner, alltså bilden stod upp och ner framför oss och vi skulle rita av den upp och ner. Meningen var att vi skulle vara mindre upptagna med själva ansiktet och endast följa linjerna mot bakgrunden. De andra hade visst gjort det förut, men för mig blev det jättesvårt. Jag blev yr. Jag har ett handikapp, som jag tror beror på min dolda skelning. Jag har svårt att se hur linjer ligger i förhållande till varandra och hur kurvor är formade. Djupseendet är helt ok och jag vet hur perspektiven fungerat, i teorin.

När jag vände på min bild, såg jag att något var fel, men inte vad. Jag gick till vår snälla lärare och hon gav mig en snabblektion i hur jag skulle mäta avstånd och vinklar med pennan och att jag skulle lägga ett papper bredvid kurvan, ex vid nacken och bakhuvudet, och på så sätt se den isolerad från den övriga bilden.

När vi målade fick vi ha bilden rättvänd och det blev ok, tyckte jag. Alla hade målat olika kvinnor med olika ansiktsuttryck.

Sen promenerade jag hem i -22 graders kyla. Det bet lite i kinderna, men annars var det skönt. Och det var ju fullmåne.

Jag blev så pigg av promenaden att jag satte mig direkt och scrappade ett kort till en i akvarellgruppen som är sjuk. Här är framsidan.

Jag kör hellre med ‘Kram’ i stället för ‘Krya på dig’. Det senare låter så uppfordrande i mina öron. En ‘Kram’ känns mera som ‘Stå ut, vi finns här för dig’.

I morse skrev jag en liten hälsning i kortet från oss alla i gruppen och nu är det redan på väg.

I kväll har jag varit på vattengympan. Det var verkligen skönt att krypa ner i det varma vattnet, för termometern visar – 23 grader.

God Natt mina vänner <3

Booring!

Av Marja Granqvist, 16 februari 2011 kl 16:04, 6 kommentarer

I måndags blev jag uppringd av en reporter från en radiokanal med anledning av mitt blogginlägg om TV-programmet “Dansbanan i Täfteå”. Hon ville ställa några frågor. Bland annat undrade hon hur jag tycker att norrlänningar beskrivs i massmedia. Jag hänvisade både till Norrmejeriernas reklam och den berömda ölreklamen, där ’norrlänningen’ är en skådespelare från en helt annan del av Sverige. Till sist frågade hon om jag själv har vuxit upp i Norrland och det har jag ju inte, så jag är på inget sätt jävig i mina åsikter.

I går fick vi då se del två av programmet och jag blir mer och mer konfunderad. Kameran tycks älska att förfölja Signar. I går for han som en skottspole hit och dit för att fixa elavbrottet. Inte underligt att han var på dåligt humör och hängde upp sig på att bandet spelade i fel takt. Någonting måste man skylla på. Men det verkade som att de som kommit dit för att dansa, tyckte allt var bra. Varför visade man inte dem i stället för att hänga efter Signar? Jag hade gärna sett vad danspubliken gjorde under elavbrottet, men det kanske var för mörkt…

Sen tycker jag inte att det fanns någon anledning att gå in på Kristoffers uppväxt. Det hör hemma i ett annat program. Jag hade varit nöjd med uppgiften att han nu bor hos sina morföräldrar.

Kontentan av gårdagens program blir GÄÄÄSP! Det enda intressanta var när Kristoffers flickvän kom ridande till daten på sin fina häst. Det var en vacker scen. Även när de unga tu gick på en skogsväg mot solnedgången. Där fanns en fin känsla.

Jag skall fortsätta titta på den här serien. Varför? Jo, jag hoppas fortfarande på glimtar av ljusa sommarkvällar, vacker natur, dansglädje och musik.

I kväll är det akvarellmålning. Just nu är det -18 grader och det småsnöar. Lite grinigt väder att promenera hem i senare i kväll. Jag får klä mig ordentligt och se till att inte glömma gåstavarna.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

”Men så svara då…”

Av Marja Granqvist, 15 februari 2011 kl 18:05, 8 kommentarer

Det är väl inte många som har fristående telefonsvarare i dag. Jag har en gammal Doro från slutet av 80-talet, som jag fortfarande är riktigt nöjd med. Den spelar in meddelanden på ett pyttelitet kassettband.

När jag kommer hem och har kommit uppför trappan, tar jag automatiskt två steg till höger och kikar in i arbetsrummet för att se om den röda lampan på telefonsvararen blinkar. Ibland blinkar den utan att det finns ett meddelande och då är det säkert någon telefonförsäljare som ringt. Skönt att jag inte var hemma då.

För övrigt tycker jag om att man kan lämna meddelanden. Jag har aldrig skaffat mig en nummervisare, för jag har inte förstått vitsen med att ringa tillbaka till ett nummer och säga: “Jag ser att du har sökt mig”. Då är det bättre att de som vill att jag ska ringa tillbaka lämnar ett meddelande. Ibland är det kanske inte nödvändigt att ringa tillbaka, utan man kan säga det man tänkt i meddelandet. I dag, när det är så vanligt att skicka sms, kan jag sakna att höra vissa personers röster, i synnerhet Johannas. Nu blir det oftast pip, pip i mobilen.

Jag vet att man kan installera telefonsvararfunktion i själva telefonen, precis som i mobilen, men så länge min Doro fungerar tänker jag nog behålla henne.

I dag var det -22 grader i morse och -18 grader mitt på dagen. Ingen sol. Jag kände ändå för att gå ut på en kort promenad. Träden var lite försiktigt rimfrostiga och det nöp ordentligt i kinderna.

Kupan har ju flyttat närmare där jag bor och ligger nu precis på lagom avstånd för att sticka sig in och värma sig en stund. I dag hittade jag sommargardiner till sovrummet. Vita, med vitt tryck och svagt rosa blommor. Nu kan jag ta fram mitt gammelrosa överkast igen och sovrummet får en ny look.

Ha en fin tisdagskväll <3

Stopp i lavoaren (2).

Av Marja Granqvist, 14 februari 2011 kl 17:31, 6 kommentarer

Ett par av mina läsare blev nyfikna på hur de skulle göra enligt det finska horoskopet, om de fick stopp i lavoaren.

Maria är Tvilling. Nu känner jag ju dig Maria bara via bloggen, men nickar ändå instämmande när jag läser detta. Så här skulle du (och alla andra Tvillingar) göra:

Du springer till affären för att köpa en skruvmejsel och en pump. I förbifarten springer du in på biblioteket, Pressbyrån och en konstutställning. I samma veva till musikaffären, cykelreparatören och så behöver du ett nytt batteri till mobilen.
Väl hemma öppnar du paketet med skruvmejseln och försjunker i bruksanvisningen, samtidigt som du följer nyheterna på TV och spelar favoritlåten, en sång som nämner ordet ‘radio’, vilket får dig att anmäla dig till en kurs för radioamatörer.
Så förflyter dagen och fram mot kvällen kommer du ihåg att det var stopp i röret. Du går till lavoaren och ser att stoppet har fixat sig av sig själv.

Nina är Oxe. Jag känner inte dig , men min dotter är Oxe och jag har även en nära vän som är Oxe och jag tycker verkligen horoskopet stämmer på dem. Så här skulle du (och alla andra Oxar) göra:

Du blir sur. Du funderar. Ska du verkligen sätta i gång och jobba? Du sitter två timmar i länstolen och funderar med bister uppsyn. Ska du verkligen sätta i gång och jobba? Sen sätter du i gång. Till en början går det inte så bra, men du ger inte upp. Det går fortfarande inte så bra, men du ger inte upp. Efter sex timmar är det färdigt. Du pustar och stånkar och går och sätter dig i länstolen igen.

Finns det fler som vill veta hur de skulle göra, är det bara att hojta till.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Alla Hjärtans Dag

Av Marja Granqvist, 14 februari 2011 kl 01:04, 2 kommentarer

I dag är det Alla Hjärtans Dag och jag har knåpat ihop ett kort till er, mina fina läsare.

Kameran var inte helt samarbetsvillig, så ni får tänka er att ’kladdet’ på bokstäverna och runt alla hjärtan, stora som små, är rött glitter.

KRAM på er alla <3 <3 <3

Stopp i lavoaren.

Av Marja Granqvist, 13 februari 2011 kl 17:35, 8 kommentarer

Medlemsbladet för Finska Klubben i Umeå damp ner i brevlådan häromdagen och där kunde man bland annat läsa hur olika stjärntecken skulle angripa problemet med stopp i avloppet och stillastående vatten i ‘lavoaren’.

Jag skrattade gott, för jag kände verkligen igen mig. Jag är Fisk och enligt detta horoskop skulle jag göra så här:

Först skulle jag försöka med tankens kraft. Jag skulle koncentrera mig på avloppet, meditera och med magiska handrörelser be det öppna sig. När detta inte hjälper, skulle jag ta till lite starkare medel. Jag skulle börja med diskmedel… inget resultat… tvättmedel… nej… ättika… inte det heller… lite salt kanske. Japp, nu har jag fått en kemisk blandning som både skummar och luktar illa och som får liv i avloppet, “plurp plurp prrummps” och vattnet rinner ner i röret.

Vill du veta hur du skulle göra enligt detta horoskop, så berättar jag gärna.

Nu är det apelsinsäsong. Blodapelsiner från Italien ska det vara.

Ha en skön söndagskväll <3

Hittat i frysen.

Av Marja Granqvist, 12 februari 2011 kl 18:45, 6 kommentarer

Den här hittade jag när jag frostade av frysen i går.

En ögonmask med någon slags gelé i, kall och skön att lägga på svullna ögon. Johanna hade med sig den en gång för flera år sedan och den har blivit liggande i glömska i en plastpåse under de frysta lingonen.

Sen tyckte jag att jag anade en konstig lukt på ett ställe, när jag torkade ur frysen. Jag tyckte det luktade som bensin ungefär. Mycket mystiskt var det. När jag lassade in allt igen, såg jag vad det var. Termometern hade gått sönder och den röda vätskan hade runnit ut.

Vad är det för vätska? Rödsprit? Hur sopsorterar jag den här termometern?

Nåja, jag behöver egentligen ingen termometer i frysen, för den har ett termostat som ser till att temperaturen alltid är -18 grader.

I dag sken solen in och tvingade mig att ta fram dammsugaren. Jag fick en ingivelse att jag skulle dra fram soffan och där under låg något som liknade en torkad kattspya. Jag fattade först ingenting, men erinrade mig sen att jag någon gång för länge sedan snubblat med gröttallriken i handen när jag skulle äta frukost framför TV:n. Mjölken, blandad med lingonsylten, skvätte ut och jag trodde jag torkat upp allt, men tydligen hade det skvätt en bra bit under soffan.

När jag skrubbat rent, fick jag noja och gick runt och undersökte hur det såg ut under sängarna, bokhyllorna och vitrinskåpet. Med andra ord blev det en ordentlig städning.

Där ser man vad vårsolen kan ställa till med.

Ha en trevlig lördagskväll <3

En (o)rolig bussfärd.

Av Marja Granqvist, 11 februari 2011 kl 17:59, 6 kommentarer

I morse skulle jag i väg till tandläkaren igen och bussfärden ner till stan blev något ‘annorlunda’.

Först fick vi vänta på bussen ovanligt länge. Det var -18 grader och vi var tre stycken som stod och snörvlade i kylan. Snörv, snöörv, snrv… det blev som en hel orkester. Sen kom en fjärde person och anslöt sig, snrv, snörv, snöörv, snrv… Sen snöt sig en och förstörde det roliga.

När bussen kom var den full med små barn som satt prydligt radade på alla säten. Chauffören sa att om vi ville gå ut, så måste vi använda framdörren för de andra gick inte att öppna. Han sa OM vi ville gå ut, inte NÄR vi ville gå ut. Redan då började det kännas olustigt.

Jag fick gå och sätta mig allra längst bak. Först skulle jag ta ett steg upp på avsatsen till det långa baksätet och just då svängde bussen, så jag hamnade med huvudet före i famnen på en ung tjej. Vilken tur att det inte var en kille! “Åh, förlåt”, sa jag, men hon såg närmast rädd ut. Själv blev jag full i skratt, men sen började det kännas obehagligt. Min klaustrofobi gjorde sig påmind.
Jag satt längst bak, bussen var knökfull, folk stod i gången och den enda utgången var längst fram. Jag började fundera om det var lagligt att köra bussen i det skicket. Tänk om det skulle börja brinna? Jag tänkte att jag får låtsas att jag sitter i ett flygplan… för där måste jag acceptera att jag inte kan gå ut.

Japp, och då kom ‘luftgroparna’. Det verkade vara en ny busschaufför, för han kunde inte parera de berömda fartguppen på Östra Kyrkogatan. Han saktade inte ner innan, så vi flög upp från sätena två gånger och jag som hade min hala täckkappa på mig, höll på att halka ner från sätet när chauffören bromsade EFTER guppen.

Sen körde han fel. Femman har haft en ny rutt ganska länge, men den här chauffören körde den gamla. Ok, han missade bara en hållplats och det kom han ju på, så han försökte köra tillbaka, MEN i stället för att svänga till vänster, svängde han höger och sen kom han på det och försökte vända bussen vid Hagaplan och backade upp i en snödriva… och till slut var vi på rätt väg.

Sen skulle en mamma med sittvagn stiga på. Eftersom bakdörrarna inte gick att öppna, steg chauffören ut, beordrade mamman att ta upp barnet, fällde ihop vagnen, lyfte in den genom framdörren och placerade den på bagageutrymmet där fram. Jag måste beundra hans lugn.

Vi var 15 minuter försenade när vi kom till Vasaplan.

Hjälp, nu hör jag konstiga ljud från köket. Javisst ja, jag håller på och frostar av frysen. Tänkte passa på när det är så här kallt, så jag kan ha innehållet på balkongen.

Ha en mysig fredagskväll <3

Dansbanan i Täfteå.

Av Marja Granqvist, 10 februari 2011 kl 14:32, 4 kommentarer

Gårdagens snackis vid fikaborden i Umeå med omnejd var utan tvekan dokumentären “Dansbanan i Täfteå” i SVT 1. I sex program ska vi få följa livet kring och på dansbanan sommaren 2010.

Jag älskar dansbanor. Under några somrar i min ungdom i Finland åkte jag varje lördag till någon utedansbana utanför Björneborg. Många gånger fick jag skjuts på motorcykel, utan hjälm med bara en schiffongscarf knuten runt huvudet á la Audrey Hepburn. Den Bardot-rutiga sommarkjolen fladdrade i fartvinden och livet lekte.
Jag har däremot aldrig varit på dansbanan i Täfteå, trots att det inte är långt dit.

Jag tänkte att ett program om en dansbana kan ju bli hur härligt som helst, men vad ska man säga efter första avsnittet? Är det inte lite Ullared-stuk över det hela? Chefen för Ullared går upp på taket och inspekterar sina domäner, medan åkeriägaren bestämmer över “hyllan” på campingen i Täfteå. Den ensamme lagerarbetaren (har-glömt-vad-han-heter) i Ullared har ersatts med den lika ensamme experten på dansmusik och dansband. De fanatiska shopparna har blivit dansentusiaster, som gärna visar upp sig och sina kreationer.

Var hittar produktionsbolagen alla original? I verkligheten härliga människor, men som i det hårt klippta filmmaterialet riskerar att framstå som något helt annat. Den äkta glädjen går lätt över i komik. Är det det som är meningen? Att vi ska skratta åt ‘tokarna’?

Utan Signar skulle det inte ha blivit något program, för det är han som ser till att dansbanan överhuvudtaget existerar. Utan Signar, hans fru Majlis och några av traktens ungdomar, skulle dansbanan ha grott igen för länge sedan. Det framgick klart och tydligt i programmet.
Men var det någon mer än jag som tyckte att kameran dröjde sig kvar pinsamt länge vid Signars framfart på dansgolvet. Jag satt bara och väntade på att han skulle halka omkull på det vältalkade golvet och bli sittande med peruken på sned.

För första gången i mitt liv tog jag fram ‘skämskudden’ (= jag stirrade på gardinen i stället) och är därför inte säker på om jag uppfattade slutet rätt. Försökte Signar locka in en kvinna i husvagnen, medan fru Majlis jobbade i kafét?

I kväll är det vattengympa. Tjolahopp.

Ha en bra torsdag <3

Marja

Februari månads utmaning.

Med bilden upp och ner.

Booring!

”Men så svara då…”

Stopp i lavoaren (2).

Alla Hjärtans Dag

Stopp i lavoaren.

Hittat i frysen.

En (o)rolig bussfärd.

Dansbanan i Täfteå.

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv

Nytt från vk.se