Mats Nilsson, L

Högerns misstag

Av , , Bli först att kommentera 0
Sjöstedts kommunister envisas fortfarande med att vilja fälla arbetsmarknadsministern tillsammans med de övriga tre i nejsägarkoalitionen, alltså M, KD och SD. Det är tydligt att Sjöstedt är hårt pressad internt efter att ha blivit sidsteppad av Löfven för andra gången i och med JA. Det blir nog en allt annat än fridfull helg för de inblandade.
Stalltipset är att det till sist blir någon slags uppgörelse. Men det här har ändå visat vart Knaskristersson och Babbla Usch Snor är på väg, det vill säga rakt ner i den åkessonska avgrunden.
Den 6 december 1941 stormade ryssarna tyskarnas ställningar utanför Moskva i en motoffensiv. Det segertåg som Hitler hade proklamerat hade – bokstavligen – frusit fast.
Det parti som grundades av en av naziledarens svenska hejdukar, alltså SD, verkar just nu vara inne i en framgångsrik offensiv mot såväl liberalism som demokrati. Åkessons gäng ser ut att få bistånd i denna strävan av M och KD. De gör samma misstag som de högerkrafter som släppte fram Hitler 1933. Det är upp till alla demokrater att stoppa detta.
Bli först att kommentera

Att missta sig

Av , , Bli först att kommentera 0
I september 2015 hände det som Bashar Mustafa hade fruktat länge. Ett gäng hejdukar från regeringspartiet klev in i hans kontor i Bagdad och krävde att han skulle lämna över sitt företag till dem. Om inte, skulle både han och familjen dö.
Det återstod bara en sak. Att fly. Via Turkiet och över Medelhavet hamnade han i Mora och Sverige med sin fru och son, som då var spädbarn.
Han fick en praktikplats på Morakniv i april 2016. Han blev exportchef, inriktad på Mellanöstern och ökade företagets export till regionen 14 gånger om.I dag arbetar han med sitt eget företag för att hjälpa företag här att öka sin export.
Det är alltså en sådan person och andra från Mellanöstern som Åkesson och hans gäng till varje pris vill hindra från att komma hit. Och om de ändå gör det, skicka tillbaka den fortast möjligt.
I förlängningen slåss Åkesson, likt Don Quijote, mot väderkvarnar. Vi har alltid rört oss över klotet sedan vi en gång lämnade Afrika. Att tro att den processen skulle gå att stoppa ter sig ungefär lika begåvat som att sätta igång och tömma Östersjön med en tesked.
Den 5 december 1941 förklarade Storbritannien Rumänien, Finland och Ungern krig. Dessa länder slöt upp bakom Nazitysklands anfall på Sovjetunionen. Just då såg läget allt annat än ljust ut för de allierade, men det skulle vända.
I just Mellanöstern såg många tyskarna som allierade som skulle hjälpa dem att göra sig av med britter och fransmän, som då styrde stora delar av regionen.
De misstog sig. Och de skulle missta sig även senare beträffande ryssarna. Något som förklarar mycket av läget som länder som Irak befinner sig i dag.
Bli först att kommentera

Två besvikelser

Av , , Bli först att kommentera 0

 

Två gånger har jag blivit grundligt besviken på vårt liberala parti. Och då menar jag inte sådant som att ens motioner ibland avslås på länsförbundets årsmöte. Det är saker man får ta. Men när partiet genomgår det som jag ser som ett intellektuellt haveri, ja det är något helt annat.

Vad det handlar om? Svaret är: kärnkraften.

Det haveri som här avses är inte nytt, även om det har bäring in i vår tid. Det inträffade på 70 – talet då kärnkraftens vara eller inte vara blev en existentiell fråga i svensk politik. Hamlets ödesmättade ord i Shakespeares pjäs kom att prägla striden som bland annat orsakade fallet för den första borgerliga regeringen på 44 år.

I motsats till vad de flesta nog tror, var inte Centern och VPK, som partiet hette då, först med att ta upp energifrågor och därmed kärnkraften. Folkpartiet ville redan i början av 70 – talet se energibesparande åtgärder. Något partiet blev grundligen avhånat för.

Den insikt som låg bakom det ställningstagandet var att all energiomvandling sliter på miljön. OCH påverkar klimatet. Kärnkraften är inget undantag från den regeln. Den som tror att frånvaron av koldioxidutsläpp under själva driften innebär att kärnkraften inte orsakar någon uppvärmning – och därmed klimatpåverkan – har uppenbarligen missat något vitalt på fysiklektionerna i skolan. Energi kan inte förbrukas, bara omvandlas. Den värme som reaktionerna i en kärnreaktor alstrar, kan inte renas bort.

Det är inte litet värme vi talar om. De tre reaktorerna i Forsmark har en effektutveckling på sammanlagt över 3500 MW. Bränslet hettas upp till tusentals grader som i sin tur värmer vatten till hundratals grader för att sedan via elproduktion via ångturbiner värma ett hus till 20 grader. Det är som att skära smör med motorsåg.

Men, men. De insikter som fanns 1973 försvann när debatten kom att haverera i en fundamentalistisk civilisationskritik. Den kom i sin tur att påverka det liberala partiet som förföll till ett upprepande av mantrat ”vadskavihaistället”. Det intellektuella haveriet var ett faktum.

I folkomröstningen 1980 bildade partiet en allians med S med budskapet att kärnkraften skulle avvecklas ”med förnuft”. Resultatet var allt annat än förnuftigt i och med att valresultatet 1982 innebar att partiet nära nog halverades. Det förtroende man hade arbetat fram under 70 – talets debatt om energi och miljö, var borta.

I dagsläget håller vi på att upprepa samma misstag. Klockartron på en enorm expansion av elanvändningen gör att L nu ägnar sig åt ett motbjudande reaktorkramande. Inte heller nu verkar det ha slagit någon i partiledningen vad elementära grundkunskaper i fysik säger oss om problematiken.

Haveriet fortsätter. Och det blir inte bättre av att vi hamnat i samma felaktiga föreställning som Åkessons gäng. SD har – framgångsrikt – kunnat dölja sin totala renons på miljö och energipolitik genom att förespråka kärnkraft. Något vi i dagsläget hjälper dem med.

Den 4 december 1676 slog svenskarna danskarna i slaget vid Lund. Skåne, Blekinge och Halland förblev svenskt. På ett är det tillförfång. Om så inte blivit fallet skulle vi i varje fall sluppit Åkesson i den svenska Riksdagen.

Bli först att kommentera

Finsk sisu

Av , , Bli först att kommentera 2
Hörde i dag att Finlands statsminister avgår. Centern är inte nöjda med Rinne, visade det sig. Återstår att se vad som kommer i stället. En del funderar på vad Åkessons finska motsvarigheter tänker göra. Partiet är största parti om man får tro opinionsmätningarna.
Finsk politik är på flera sätt mer hårdför än vår egen. Man vet inte i förväg vilken regering det blir, utan det gör man upp sedan man se hur valresultatet blir. Här känns det som om man måste vara helt säker på hur de olika konstellationerna ska se ut innan valdagen.
Finnarna har också varit mer resoluta när det gäller de så kallade Sannfinländarna. När de hamnade i ansvarig ställning, sprack partiet omgående. Att göra något liknande här är inte aktuellt, men det finns alltid skäl att verkligen gå hårt åt Åkessons gäng. Som den senaste idiotin med någon typ av statliga uppfostringsanstalter.
Sådana har vi faktiskt haft förr. De fungerade inte då, och skulle inte fungera nu heller.
Den 3 december 1941 gick svenska frivilligbataljonen på offensiven i fortsättningskriget, då Finland försökte återta det man hade förlorat i vinterkriget året före. Offensiven syftade till att inta Hangö.
Det verkade ju som om Finland skulle lyckas med sin föresats. Just då stod tyskarna utanför Moskva. Men, som bekant, gick det inte så bra med saker och ting till sist, även om man lyckades bevara frihet och självständighet. Vi ska väl hoppas och tro att den nu pågående regeringskrisen också ska lösa sig.
Bli först att kommentera

Bistert minne

Av , , Bli först att kommentera 0
Födelsedagsfirande, både av hustru och mor, i helgen som gick. Mycket trevligt. Man och barn (det vill säga jag själv), dotter och brorsdöttrar. Vädret kunde inte heller varit så mycket bättre, några minusgrader och sol som lyste på snötäcket. Det är dock inte så tjockt än, men snöskyffeln har ändå kommit fram ur förrådet.
Betydligt bistrare var det för ganska så precis 80 år sedan, när Stalins Ryssland anföll Finland. Den 2 december 1939 uppmanade Finlands motsvarighet till norrmännens Quisling, kommunisten Otto Ville Kuusinen, Finland att ta emot ”befriarna”, det vill säga Röda armén. Detta samtidigt som bomberna föll över Helsingfors och andra städer.
Tja, med sådana ”befriare” är behovet av ockupanter inte så där överhängande stort. Tidigare hade Stalin och Hitler kommit överens om att dela upp Östeuropa mellan Nazityskland och Sovjetryssland. Stalin hade fria händer när det gällde Finland, så vitt som Hitler angick.
Finnarna själva hade dock andra idéer. Mot alla odds höll man stånd. Någon kommunistdiktatur med Kuusinen som Stalins marionett blev det inte. Något att tänka på i dag när demokratin återigen ifrågasätts från både brunt och rött håll.
Bli först att kommentera

Immunitet

Av , , Bli först att kommentera 0
Så är man skyddad för den här säsongen. Åtminstone för influensan. Gick fort och bra. Känner en viss tacksamhet mot Edward Jenner, engelsmannen som utvecklade vaccinationen i slutet av 1700 – talet. Då gällde det smittkoppor. En farsot som skördade tusentals liv på Jenners tid.
Att man var immun mot smittkoppor om man en gång hade haft sjukdomen, kände man till. Ett sätt att framkalla immunitet var att rispa upp ett sår, exempelvis på armen, och ympa in litet vätska från en koppa och på så sätt framkalla en lindrigare variant av sjukdomen. Tyvärr dog mellan en och fyra procent av behandlingen.
Jenner upptäckte att om man haft det som kallades kokoppor var man även immun mot smittkoppor. Kor kan också smittas av smittkoppor, men blir inte sjuka. De blåsor som bildas vätskar sig och på så sätt kunde mjölkerskor och andra som hade kontakt med djuren smittas i sin tur. Jenner visade genom ett experiment där en åttaårig pojke fick tjänstgöra som försökskanin att pojken blivit immun. Vaccinationen var, till skillnad från den inokulation som använts tidigare, helt ofarlig.
Vaccinationen, som fick sitt namn av det latinska ordet för ko, vacca, slog igenom med förvånande snabbhet. Motstånd fanns förstås. Det hette att man inte ska blanda sig med djuren på det sättet och att det stred mot guds vilja, etc, etc.
Britterna var på den tiden i full färd med att erövra och forma sitt imperium. De fick god (eller ond) hjälp av sjukdomar som smittkoppor och mässling. Folken i de länder britterna gav sig på, hade ingen motståndskraft mot dessa. Frågan är om det alls hade lyckats så bra som det gjorde utan vaccinationen mot smittkoppor.
Frågan är också om britterna hade kunnat stå emot så bra som de gjorde under 1900 – talets krig utan sina utomeuropeiska besittningar. Den 28 november 1941 anföll brittiskt flyg Neapel i Italien och åstadkom svåra skador. Mussolini ville återupprätta ett annat imperium, det romerska. Men det gick, som bekant inget vidare. Han var möjligen vaccinerad mot smittkoppor men inte mot storhetsvansinne.
Bli först att kommentera

Att tänka på

Av , , Bli först att kommentera 0
Urusla opinionssiffror för L. Det är förstås nedslående, även om det inte är valresultat. Men med tanke på att vi nyss haft landsmöte, borde den nuvarande partiledningen faktiskt inse att här krävs det helt andra tag än det vi har sett hittills.
En omständighet som borde vara självklar är att vi borde framhålla närhelst det ges tillfälle är att fråga väljarna om de verkligen är ett samhälle styrt av mörkblåsvarthögern man vill ha?
Jag tror för min del inte det. Vi vet vad som händer om sådana som Åkesson får verklig makt.
I senaste avsnittet TV – serien ”Vår tid är nu” kunde man se vad som hände i den lilla kommunistiska sekt som gömt sig undan på en gård i Sörmland. Den dyrkade ledaren visade sig vara precis en likadan tyrann som hans idol, ordförande Mao.
Någon skillnad på höger och vänster just i det avseendet finns det inte. Ibland förstärker tyrannerna av olika färg rentav varandra. Det fick Finland erfara den 27 november 1939 när Stalin sa upp nonaggressionspakten med vårt östra grannland. Finland var hårt klämt mellan Hitler och Stalin, men lyckades bevara sin frihet, även om priset var högt. Något att tänka på för de som proteststödjer Åkessons gäng.
Bli först att kommentera

Vändpunkt

Av , , Bli först att kommentera 0

Så har en av årets vändpunkter ägt rum. I dag har physalisarna, eller kapkrusbär som de också kallas, i uterummet gjort sitt för året. Efter en del klippande och nedmontering, biomassan i de två krukorna hade, som de brukar, växt ända upp i taket, bar det i väg till återvinningen. De får bli jordförbättringsmedel av dem.

de två inledde sina karriärer som två mindre plantor i varsin liten kruka i ett av husets fönster förra året ungefär vid den här tiden förra året. Och redan nu spirar nästa generation, två avklippta stjälkar satta i jord, på motsvarande plats. Så på ett sätt har dessa växter ett evigt liv.

Platsen där de stod är traditionsenligt där julgranen står. Någon sådan är inte på plats än. Dock har vi fått upp julstjärnor/änglar och elljusstakar som lyser upp i mörkret. Till det har vi två små julkyrkor som också hjälper upp när dagsljuset knappast gör skäl för sitt namn.

Dessa kyrkor, ungefär 20 gånger 10 cm i omfång, är väl det närmaste vi kommer av religiösa inslag i vår knappast kyrksamma tillvaro under den jul som nu är en knapp månad borta. Men, som jag en gång sa till dottern, då väl en åtta år gammal, jul kan man fira ändå. Detta sedan hon hade kommit på det faktum att hon för sin del, precis som jag själv, inte trodde på något av det där med Jesus.

Den här julen förväntas man väl känna mer skam än vanligt på grund av det förvisso allvarliga läget med global uppvärmning. Men jag tänker för min del ändå njuta av julens goda. Däremot tror jag att jag med fredat samvete säga att det är bättre vad beträffar julklapparna. Mitt bekymmer är nämligen att jag inte brukar kunna klämma ur mig så många önskemål för egen del. Böcker finns ju alltid, men just nu finns det en så pass stor volym av olästa sådana att jag väljer att avstå den här gången.

Avstå fick också svenskarna göra sedan preussarna återtagit ön Wollin den 26 november 1757 under det europeiska sjuårskriget. Ett krig som framförallt handlade om rivalitet mellan Storbritannien och Frankrike. Någon större möjlighet att göra sig gällande hade inte svenskarna när de stora elefanterna började dansa.

Bli först att kommentera

Homogenitetsfobi

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har vistats en hel del i Örebro. Det har haft med olika jobb att göra. Därför känner jag staden hyggligt väl. Därför är jag på sätt och vis glad att den tiden är förbi. Det känns som om ett ställe jag lärde mig uppskatta under vistelserna där, inte minst de trevliga konditorerna, blivit besudlat av Åkessons gäng när de hemsökte staden genom att hålla partiets kongress därstädes i helgen som gick. Hade man varit där hade jag nog uppfattat det ungefär som om en avloppsledning sprungit läck.

På ett sätt var hela smörjan ändå klarläggande. Ett antal kanter slipades bort på det att partiet ska kunna attrahera väljare som inte tycker att man borde inskränka aborträtten. Både genom att minska aborträtten från 18 till 12 veckor in i graviditeten och genom att ge sjukvårdspersonal rätt att vägra utföra aborter.

Argumenten för detta är rakt igenom taktisk, inte principiell. Någon ändring beträffande hållningen till kvinnors rätt att själva bestämma är det inte frågan om.

Samtidigt som man är i full gång med bandslipen skärptes partiets redan vidriga syn på invandring och migration. Det r tydligt att man nu känner sig kaxiga nog och upplever sig ha stöd i opinionen. Men den opinionen kan mycket väl visa sig lika flyktig som partiets principer i stort.

Det skulle ta för lång tid att gå igenom allt, men en anmärkning från Åkesson själv kan tjäna som talande exempel. Åkesson hänvisade till sina studier i statsvetenskap och hävdade att länder som är mer ”homogena” har visat sig mer framgångsrika än andra.

Jaså?

Denna ”homofobi” som Åkesson här lägger i dagen, visar att han nog inte hängde med riktigt på föreläsningarna. Sverige är förvisso ett framgångsrikt land men idén om en tidigare homogenitet är en myt. Här har alltid funnit minoriteter som berikat oss. Och är ett land som USA homogent? Eller Schweiz?

Den 25 november 1936 under tecknade Tyskland och Japan antikominternpakten. De två var förvisso inne på homogenitet. Rentav en mördande sådan.

Bli först att kommentera

Uppgörelser är farliga

Av , , Bli först att kommentera 0

Sjöstedt är igång med ett chickenrace med regeringen i allmänhet och Stefan Löfven i synnerhet. Föremålet för vem-som-först-fegar-ur-loppet, Eva Nordmark är, inte överraskande, förvånad. V hade ju accepterat januariavtalet.

Jodå, men det kan ju ändras. Det är precis som dåvarande energiministern Birgitta Dahls (om nu någon minns det) besked om att oåterkalleliga beslut bara är oåterkalleliga när man fattar dem.

Många undrar nu om stalinisten Sjöstedt, han gick med i partiet 1978 då partiet var troget Sovjetunionen, verkligen ska löpa linan ut och – i praktiken – göra upp med Åkesson som leder ett parti som grundades av Hitlers hejdukar, om att fälla en av Löfvens ministrar.

Tja, varför inte? Stalin och Hitler gjorde ju upp i augusti 1939 om att dela Polen mellan sig. Och sedan vet vi vad som hände.

Hur uppgörelser av det slaget slutar, vet man aldrig. Den 22 november 1357 gjorde kungen Magnus Eriksson upp med sin egen son Erik, som på det sättet utökade det territorium där han i praktiken härskade suveränt. Uppgörelsen hjälpte dock inte kungen, utan han blev i princip av med allt. Men Erik hade inte mycket för det han hade vunnit. Två år senare avled han i pesten.

Bli först att kommentera