Mats Nilsson, L

Stabilt

Av , , Bli först att kommentera 0
Den 23 oktober 1956 inleddes revolten i Ungern. Folket hade fått nog av förtryck och fattigdom och reste sig mot det kommunistiska styret. Det varade några veckor, sedan var revolten krossad med hjälp av sovjetiska trupper. Omvärlden fördömde våldet, men gjorde inget för att ingripa. Den stabilitet som terrorbalansen inneburit fick inte äventyras.
Stabilitet, eller kravet på en sådan, är ett nyckelord för att förstå mycket av det som hände då, men också mycket av det som händer i dag. Folk vill helt enkelt ha en förutsägbarhet i tillvaron.
Det är inte mycket att säga om. Om man ska se till mänsklighetens samlade historia har tillvaron sannerligen inte alltid präglats av vare sig trygghet eller förutsägbarhet. Men efter krigsslutet 1945 verkade det ändå som om man funnit en modell för fredlig samexistens. Läget tedde sig stabilt.
I mycket var det förstås en illusion. Något som revolten i Ungern visade. Men kraven på stabilitet och balans förblev desamma.
I dagsläget är det mycket som ter sig osäkert. Läser i dag att LO: s medlemmar väljer Åkessons gäng i lika hög grad som de väljer S. Något som sannolikt ter sig som ett rent existentiellt hot för Löfvens parti. Det var ju LO som startade partiet och ser det nog i grunden lika mycket som sin egendom som än en partner i samverkan.
Många kanske är överraskade av detta. Till dem hör inte jag. Många LO: s medlemmar tillhör i mina ögon knappast de mer radikala i samhället. Tvärtom är det ofta nog där man har stått på mer av mörkblå attityder än inom Kristerssons parti. Men med tiden kommer det troligen ändå att visa sig att om man tillskriver Åkesson någon politik som ska leda till ordning och stabilitet, misstar man sig. Grundligt.
Bli först att kommentera

Självmotsägelser

Av , , Bli först att kommentera 0
Självmotsägelser är inget helt ovanligt inslag i politiken. Exemplen på det är många, men här ska bara nämnas ett. Dock ett aktuellt sådant.
Om man ska nämna två frågor som befinner sig högt upp på agendan, är det klimatet och pensionärernas villkor. Och då kan man konstatera att samma personer som anser att vi befinner oss i ett så akut läge inför risken av en skenande temperaturökning, att i stort sett vilka omvälvningar som helst nästan välkomnas i ett slags politiskt självplågeri, i nästa andetag vill både höja pensioner och sänka skatterna för pensionärerna. Detta med hänvisning till att de (pensionärerna, alltså) har ”byggt upp det här landet”.
Jaså minsann.
Med tanke på hur debattörerna ifråga mer eller mindre dömer ut samhället som det ser ut, verkar det litet märkligt att man då vill belöna de som ligger bakom att det då ser ut som det gör.
Det var i vilket fall som helst inte bättre förr. Den 22 oktober 1962 beordrade Kennedy en flottblockad för att hindra transporterna av kärnvapen till Kuba. Risken för en konfrontation mellan USA och Sovjetunionen, kanske med kärnvapen, verkade överhängande.
Som väl var, blev det inte så. Om något sådant hade inträffat, hade vi inte bara fått uppleva en förödelse som knappast går att förstå samtidigt som en temperaturökning av det slag vi nu riskerar att få, aldrig hade blivit av. Ett kärnvapenkrig hade med största säkerhet inneburit så omfattande bränder att vi fått se en kärnvapenvinter istället. Men det hade inte varit att föredra.
Bli först att kommentera

Glömd insikt

Av , , Bli först att kommentera 0
Turerna kring Brexit upphör inte att förvåna. Nu blir det ingen omröstning i dag, eftersom den omröstningen har redan hållits, utan att man för den sakens skull kom fram till något beslut. Ungefär så kan man sammanfatta det hela.
Visst är många, inklusive jag själv, vid det här laget så innerligt trötta på britterna så att man är färdig att ryta åt dem att dra iväg ut i Nordsjön och borra hela skutan i sank, om det nu är vad de vill. Men det vore naturligtvis ett misstag. Då beter man sig ju lika dumt som alla som gick på lögnerna från krypen Farage och Johnson.
Det finns en tendens, tråkig sådan, sedan gammalt i brittisk politik, att man inte ska blanda sig i vad som sker på kontinenten. Vi kan hålla oss till vårt, är den undermedvetna föreställningen.
Det är just där som det avgörande misstaget skedde. Den 21 oktober 1805 besegrade britterna den franska flottan i slaget vid Trafalgar. Den gången hade man insett att det där med att inte blanda sig i, kunde man helt enkelt inte kosta på sig. Den insikten har man tyvärr lyckats glömma nu.
Bli först att kommentera

Vad vilja högern?

Av , , Bli först att kommentera 1
Vad hvilja socialdemokraterna? Det var titeln på en skrift av agitatorn August Palm där han presenterade programmet för det som omsider skulle bli partiet som dominerade svensk politik under en lång följd av år. För lång, i mitt tycke.
Hur det nu än var med den saken, i dag kan man undra över: Vad vilja högerpartiet? Den som följt deras stämma som just nu pågår för fullt har nog haft litet svårt att utröna den saken. Partiet har sedan slutet av 80 – talet varit det största partiet på den borgerliga sidan. Samtidigt har man inte haft något annat val än att bejaka samarbete med L, C och, efter 1991, även KD. Någon annan väg till makt och inflytande finns inte.
Problemet är man i dag har hamnat i ett limbo. Någon som helst realistisk möjlighet att få till en majoritet av den tidigare alliansen är inte i sikte. Därför har man vacklat mellan att försöka bevara kontakterna med mittenpartierna samtidigt som man strävar efter att undersöka möjligheterna att på något mirakulöst vis inkludera Åkessons gäng i underlaget utan att de ändå ska märkas.
Det här går förstås inte alls ihop. En hel del talar för att M är på glid mot att ansluta sig till det blåbruna läger där KD redan befinner sig. Något som framgick inte minst av den senaste partiledardebatten där EBT ljög lika friskt som Åkesson när invandring och kriminalitet var uppe till diskussion.
Enligt Kristersson måste invandringen minska. Våra nordiska grannar kan fungera som riktmärken, menar högerledaren.
Jaså?
Man undrar över hur Kristersson har tänkt att åstadkomma det han säger sig vilja ha. Strama åt i allmänna termer kan man förstås göra, men ska man få ner antalet flyktingar på något avgörande sätt, måste man frångå de internationella avtal Sverige har skrivit på. Och det har vi inte hört att M anser vara lämpligt. Vilket betyder att det här bara är munväder.
Här i Umeå leds högern av Anders Ågren. På partistämman yttrade han att de kriminella gängen måste krossas. Sannerligen ett kraftfullt yttrande. Men med tanke på att denne högerman tycker att polisen här i staden ska ägna sig åt att jaga tiggare, blir åtminstone inte jag imponerad.
Som om det inte räckte med det, har Ågren genom att felaktigt beskylla en skola för att ”tvinga” eleverna att klimatstrejka, i praktiken sprungit Putins och andra högerpopulistiska demokratifienders ärenden. VK: s granskning visar att Ågren sannerligen åstadkom en julafton för nättrollen.
Högern bytte namn till Moderata samlingspartiet i början av 70 – talet. Namnet antyder ett sobert och måttfullt parti. Det är, som jag ser, det falsk marknadsföring. Det framgår numera tydligt.
Bli först att kommentera

Britterna och vi

Av , , Bli först att kommentera 0

Så hör man, för vilken gång i ordningen, att ett avtal om Brexit ska vara klart. Det som följer är är, också för vilken gång i ordningen, att den brittiska oppositionen (här ingår pikant nog också en del av Boris Johnsons egna partikamrater) dömer ut förslaget.

Britterna framstod tidigare ofta nog som varande ett slags urhem för fungerande parlamentarisk demokrati. Detta har man kombinerat med ålderdomliga symbolartade inslag, som att det låter som om besluten fattas av monarken Elisabeth II på inrådan av regeringen.

I dag framstår det brittiska systemet som allt annat än ett fungerande sådant. Det enda man är överens om är att man inte är överens om någonting.

På sätt och vis ger det här ett intryck av att britterna har återvänt till tidigare seklers synnerligen oroliga läge. Dragkampen mellan olika mäktiga familjer och ätter om kungamakten. Slitningar mellan kung och parlament och så motsättningar mellan olika delar av öriket.

Allt detta möter en när man slår upp boken om brittisk historia som jag just nu håller på att läsa. Som en röd tråd genom brittisk historia löper vilken betydelse individerna har haft. Varje kung som haft någon inneboende styrka alltifrån Alfred den store till senare tiders regenter har satt sin egen prägel på maktutövningen.

Det påminner inte så litet om som det ser ut nu. Boris Johnson försökte sig på att runda alla institutioner (också majestätet) för att nå dit han ville. Något som är ett känt mönster i den brittiska historien.

Det gick i allmänhet inte så bra. Ett exempel på det är Rikard II som fängslades och fick dö av svält.

Vi ska dock inte förhäva oss. Den 17 oktober 1356 utropar sig Erik Magnusson till kung och går i krig mot sin egen far och kung, Magnus Eriksson. Vi är, historiskt sett, inte en bit bättre än britterna.

Bli först att kommentera

Hal som en tvål

Av , , Bli först att kommentera 1

En av Povel Ramels oförglömliga visor handlar om en tvål som tydligen har kommit bort. Tänker på den låten när jag lyssnar på dagens partiledardebatt. Gång på gång glider Åkesson undan så snart han hamnar i ett replikskifte. Angrepp på vad SD: s politik skulle leda till bemöts egentligen inte, utan Åkesson bara glider förbi dem. Likt tvålen i badkaret.

Ett exempel på det var när det blev tal om samarbete mot gränsöverskridande brottslighet. Något europeiskt FBI ville Åkesson inte ha. Man skulle bara samarbeta ändå. O, vad vi ska samarbeta, o vad vi ska samarbeta. Men vilka former det ska ha och hur regelverket ska se ut, får man aldrig något som helst besked om.

Sanningen är förstås att SD inte vill ha något samarbete. Tvärtom ska vi dra oss tillbaka och stänga till om oss. Men det ska inte påverka vardagen på något avgörande sätt. Allt annat ska fungera precis som förut.

Det framförs på ett tämligen skickligt sätt. Vilket kanske säger mer om de som har en annan åsikt än om Åkessons gäng. Alltför länge har de fått hållas utan att utsättas för någon verklig granskning av partiets politik.

Ett exempel på just den saken, var ett replikskifte när Åkesson hävdade att SD vill satsa mer på äldreomsorg än att ta emot folk från alla världen hörn. Här kunde någon ha kontrat att 55 procent av de som i dag arbetar inom äldreomsorgen är invandrare. Det innebär alltså att om Åkesson fick som han ville skulle omsorgen (och även sjukvården för den delen) braka ihop. Någon sådan replik kom dock inte.

Det här är inget nytt. Precis så har auktoritära och populistiska politiker och partier betett sig i alla tider. De som stödde den sortens partier, både röda och bruna, under mellankrigstiden tänkte tydligen att man ju kunde ge dem en chans när det nu inte verkade som om de mer etablerade och sansade partierna kunde leverera vad de lovade. Om fascister/nazister inte heller de lyckades, kunde man ju rösta bort dem.

Ja, det var ju precis där det brast. Någon sådan möjlighet kom aldrig. Och så mycket torde stå klart att om Hitlers parti hade sagt vad man egentligen hade tänkt sig, hade antalet röster varit blygsamt.

Den 16 oktober 1946 kom det logiska slutet för Hitlers hantlangare. De som dömts till döden i rättegångarna i Nürnberg fördes till galgen. Till sist hade vattnet i karet runnit ut, tvålen hade lösts upp och på botten syntes bara en motbjudande svartbrun sörja.

Bli först att kommentera

Nya ryska tsarer

Av , , Bli först att kommentera 0

Ser att det på dagens datum, den 15 oktober 1552, som Ivan den förskräcklige erövrade det Tatariska Kazan Khanatet. Den tid då mongoliska folk hade expanderat och erövrat allt från Kina och Indien till delar av Mellanöstern och Ryssland, var på väg att ta slut.

Det som följde var antagligen inte så värst mycket trevligare. Ivan har gått till historien som en av de värsta ryska härskarna, vilket inte säger så litet.

Det finns skäl att erinra sig att ryssarna, oavsett om härskarna hetat Ivan, Stalin eller Putin, alltid har strävat efter att nå ut till kusterna. Det har gällt Stilla havet, Svarta havet, Medelhavet och Östersjön. Det är ljuset av det vi ska se hur Putin nu försöker manövrera för att flytta fram sina positioner i Syrien och övriga Mellanöstern.

Att det förorsakar lidande och död, också på hemmaplan, är sannolikt helt ointressant för den ryska ledningen. Som det har sagts om Stalin: ”Människor betydde ingenting för honom. De var som råttor”.

Vart det här leder i den nämnda regionen återstår förstås att se. För svenskt och europeiskt vidkommande kan det vara både för- och nackdelar. Om Putin är upptagen med att kriga i Syrien, finns knappast tid eller resurser att agera mot exempelvis Baltikum. Å andra sidan, kan det här medföra nya flyktingströmmar som orsakar nya slitningar inom EU. Något som passar den nye tsaren precis.

Palme brukade på sin tid anklaga oppositionen, när den tyckte att han var väl eftergiven mot sovjetmakten, anklaga inte minst liberaler för att syssla med ”antisovjetism”. Något som borde föranlett (vilket dock sällan skedde) att man hade kontrat med att, ja, det var precis vad det var frågan om. Inte minst av historiska skäl var det givet att misstro stormakten i öster. Något som gäller också i dag.

Bli först att kommentera

Hållbart

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var det måndag. Första snön kom dalande ner i helgen. Det är relativt tidigt, vilket säkert en och annan vill få till att det där med klimatet nog inte är så farligt ändå. Är det inte kallt nu kanske? Jodå, så är det. Men att blanda ihop väder och klimat är än värre än att blanda ihop äpplen och päron. Då är det snarare som så att man blandar ihop äpplen och lingon.

Alla få vi väl fundera över hur hållbara vi är. För egen del har jag blivit betydligt bättre i det avseendet i och med att jag slutat veckopendla med flyg till jobbet som under några år var lokaliserat till Örebro. Å andra sidan cyklade jag hela tiden, eller tog bussen, när jag befann mig där, så i slutändan får man väl räkna sig detta till godo.

Exemplet ovan visare hur komplicerat det kan vara med den sortens kalkyler. Det är precis som någon påpekade med anledning av lördagens aktion där aktivister blockerade trafiken längs genomfartslederna. En blockering som kom att innebära att trafiken stod stilla med ökade utsläpp av avgaser som resultat.

Den sortens idiotier betackar åtminstone jag mig för. I bästa fall har de ingen betydelse alls, i sämsta fall är de kontraproduktiva. Både på kort och längre sikt.

Hur har man det då i övrigt med hållbarheten? På senare tid har textilbranschen hamnat i skottgluggen. Ovanpå allt det andra ska man nu också känna klädskam. I det fallet kan jag nu se mig som en förebild. Mitt klädkonto är, för att uttrycka sig milt, tämligen begränsat. Jag går gärna med mina gamla lappade jeans, något jag har gjort både när man väl förväntades skämmas över sina paltor och så nu när man istället blev ett efterföljansvärt exempel.

Det är inte alltid lätt att veta vad som är hållbart och vad som inte är det. Den 14 oktober 1648 slöts den westfaliskt freden, något som innebar slutet på det 30 – åriga kriget. Till sist hade man kommit fram till att det nog var mest hållbart att folken själva fick avgöra om de skulle vara katoliker eller protestanter. Synd att det skulle ta 30 år och så många döda innan man lyckades komma överens om det.

Bli först att kommentera

Ordens betydelse

Av , , Bli först att kommentera 0

Det förs just nu en – tämligen – upphetsad diskussion inom det liberala lägret om att mer eller mindre förvisa allt vad religion heter från landets skolor. Inga böner här. Givetvis inte under lektionstid, men inte heller på rasterna.
En annan är så pass till åren kommen att jag varit med om både morgonbön och bordsbön. Vi skulle då välsigna maten. Tanken var god, maten var det sällan eller aldrig. Så den behövde all välsignelse den kunde få.
Hur det än var med den saken, de som nu protesterar gör det ofta nog med krav på respekt för sin tro. Nå, känner jag någon sådan respekt? Svaret måste då bli nej.
Inte så att jag betvivlar deras ärliga övertygelse, men som ateist kan jag inte gärna säga annat än att den övertygelsen, som vilar på en föreställning om något slags väsen som är upphov till det som vi känner som livet, helt enkelt saknar substans. Det går inte att belägga att något sådant som gudar (eller gudinnor) existerar, och fram tills dess att man faktiskt kan presentera belägg för något sådant, måste det hela avfärdas som vidskepelse.
Men, och det här är viktigt, om någon nu ändå mer eller mindre innerligt vill omfatta någon tro av det slaget, måste vederbörande givetvis få göra det. Och om man då vill vända sig till föremålet för tron under en rast i skolan, ja gör gärna det. Men, och det här är också viktigt, det går inte att åberopa någon särbehandling i övrigt.
En del hävdar att L verkar ha gripits av något slags ”kristofobi”, och uttrycker sorg över att partiet, som genom åren förvisso haft ett stort inslag av kristna, både väljare och förtroendevalda. Det finns ingen anledning till att så skulle vara fallet, men tveklöst är man väl kategorisk i just denna fråga. Det finns det heller ingen anledning till att vara.

Bli först att kommentera

Hy(s)teri i parti

Av , , Bli först att kommentera 3

En gång i tiden var socialdemokraterna en politisk monolit. Ett maktblock som det verkade snudd på omöjligt att rå på. Första grundskottet kom 1976, men det skulle dröja ända tills ganska nyligen innan S blev ett parti bland andra, även om de inte har fattat det själva riktigt än.
I dag är partiet, som jag ser det, på väg i en riktigt obehaglig riktning. Något som nästan är värre än den självtillräcklighet som präglade partiet under Palmes tid.
Det drag som väl alltid funnits där, viljan att stänga omvärldens obehagligheter ute, manifesteras i dag i ett ängsligt pipande om en sådan sak som Turkiets angrepp på kurderna i Syrien, samtidigt som man med något som mest liknar hysteri kategoriskt vägrar att göra något alls för att rädda de svenska barn i Syrien (jodå, de ÄR svenska) som nu riskerar ett än värre öde än det de hittills råkat ut för.
Varför nu detta? Självklart därför att S i dagsläget är hysteriskt rädda för att förlora ännu mer till Åkessons gäng än det de redan har gjort. Och när nu vi liberaler har att samarbete i budgetfrågor med S riskerar vi givetvis att dras in i den nedåtgående spiral som vi som nation är inne i när det gäller att stå upp för humanitet och solidaritet.
Vi får aldrig acceptera de falsklarm om ”massinvandring” som en del krafter ständigt tutar ut. Någon sådan har vi aldrig haft och i den mån vi riskerar få något som ens liknar det, skulle det vara tänkbart om Putin finner det lämpligt att försöka erövra åtminstone delar av Baltikum på samma sätt som Ryssland redan har gjort i Georgien och Ukraina. Då kan vi få se balter som i tiotusental försöker sätta sig i säkerhet på andra sidan Östersjön.
En gång i tiden fanns det skäl att oroa sig för en muslimsk expansion mot Europa. Den 10 oktober 732 sattes det stopp för en sådan expansion i och med frankernas seger över muslimska styrkor i slaget vid Poitiers. Ett annat tillfälle var när turkarna stoppades utanför Wien på 1500 – talet.
Men det var då det. I dag råder fullt inbördeskrig i den muslimska världen. Visst påverkar det oss, och där ska vi göra allt vi kan för att bistå de krafter som vill ha fred och demokrati, men någon oro för att turkar eller araber skulle vara på väg att ta över Europa behöver vi inte hysa.

Bli först att kommentera