Vissa har ingen farstu

Av , , 4 kommentarer 12

 

Ibland, eller rätt så ofta faktiskt, gluttar jag tillbaka i mitt arkiv, här på bloggen, och det är för att kolla fakta… när hade vi semester ifjol, när var det vi hälsade på hos dom, visst kom första snön då, osv.
På senaste tid har jag noterat att alltid, då jag gör det, så blir jag påmind om att pappa inte finns längre. Den absolut första tanken då jag går in är: Aha, ok, det var före olyckan, eller tvärtom.
Jag skrev ju, då han låg inne att vi fick göra en dagbok åt honom, där vi skrev ner tankar och hälsningar, vad som hände just då och personalen tog kort. Den boken fick mamma, för två veckor sedan, hon ville inte läsa den, men jag ville, trodde inte att det skulle vara några problem, men där bedrog jag mig.
Jag öppnade boken, och stängde den rätt så omgående, det gick inte. Men tänkte jag sedan, vi behöver ju inte heller läsa den… vi var ju där, vi skrev ju i den och ibland läste vi vad vi skrivit, för pappa. Och det kan ju kännas bra, att bara veta att den finns, om man skulle vilja.
Sen har vi på sista tiden fått veta att det finns dom som inte drar sig för att försöka utnyttja, pappas namn, vad han sagt och vad dom kommit överens om, även fast det inte finns et skrivet ord om detta, inte heller att det är nämnt för mamma. Ord står mot ord, och tyvärr för dom, så får mamma rätt, dom kan inget göra åt saken, men det är så lågt gjort.
Pappas namn ska inte ens behöva nämnas i detta fall och komma dragandes med att dom som hade haft det så roligt ihop… det är bara patetiskt. Att dom hade roligt då, kan ju ingen ändra på, det är fina minnen vad som än händer nu, eller hur?
Nä, det finns folk och det finns folk.
Vilket kanonväder vi har, nästan så man börjar längta efter en droppe regn eller varför inte ett rejält åskväder, men det kan gärna få inträffa på kvällstid, då man kan se alla blixtrar och förundras över naturens krafter. Nu ska jag gå ut, på altanen, så de så 🙂 Önskar er alla en fin lördag!

T-Rex style

 

Vilken cirkus det blev igår kväll då jag tog ut Winstone en sista sväng. Kommer in här på gården, han springer bort till fågelbadet, ta något från gräsmattan och vill först inte komma då jag ropar, men till slut så.
Han springer upp på trappan och tuggar frenetiskt på något. Ähhh säger Åke, det är en pinne. Jag plockar ut ”pinnen” ur munnen, tittar på den, men tycker nog det är en konstig pinne. Helt plötsligt ser jag att det är ben på den, är det en groda frågar Åke samtidigt som jag hurvas och slänger iväg, det ihop-torkade djuret.
Går upp och pratar med Nicco, om dagen, hon har varit på valpkurs med voven och på studiebesök borta på Liljaskolan. Lackeringen tyckte hon lät intressant, så vi får väl se vart det barkar. Jag berättar om fyndet därnere och hon vill se vad det är för nåt.
Vi går ner, jag tar två pinnar och lyfter upp ”grodan”, vi står och skärskådar den och plötsligt får vi se vad det är för något… en liten fågelunge, åhhhh säger vi i munnen på varandra, det är en liten fågel.
Jamen hallå, snacka om att man kan ändra sig. Först håller man på kräkas över att man tar på, vad man tror är en torkad groda och sedan låter man som värsta babysnackaren då man ser att det är en död fågel, ojoj, vart är världen på väg. Fågel var förövrigt inte ett dugg gullig, den ser ut som en forntida fossil, eller dinosaurieunge, typ T-Rex:
Jag fick en morsdagspresent av Theresé igår, ett jättefint kuddfodral, sydd av hennes gamla skjorta och med en brodering som heter duga:
Den tackar vi för och den får pryda vår soffa härhemma… kanske den får komma med i bussen också, men bara kanske, vill ju inte förstöra den på något vis 🙂
Nähäpp, nu har jag inte tid längre, jag har morgonpasset på jobbet, och ska iväg om en stund, det blev tvärt ändring i schemat. Ha en fin fredag!

Och det finns citronplantor

Av , , 2 kommentarer 11

Kolla citronplantan jag fick av Theresé ifjol, den längst ut till vänster:

Inte nog med att den överlevt, jag satte ner den i rabatten härute, då vi åkte på semester, förra året, och det fixade den, men då jag satte ner den var alla blad gula, och jag trodde att den var körd, men bladen återfick sin färg och nu gör den förgreningar åt höger och vänster.

Efter jag fyllt år i juni, ska jag sätta ut den igen, på samma ställe 🙂

2 kommentarer

Det finns ogräs också :)

Av , , 9 kommentarer 14

 

Igår tog jag vattenskålen med mig, Winstone i kopplet och gick en sväng förbi ”gammgården”, men där behagade ingen sitta ute så vi fortsatte bort till den så kallade hundtoan”, och sen gick vi hem.
Ullis kom förbi efter lunch och vi drack kaffe och surrade litegrann, hon tyckte att hon kunde komma hit en annan gång och ha en liten genomgång med mig i rabatten, haha, ja, hon kan sånt där, inte jag inte. Jag tycker nog att allt som är grönt och lever, är en blomma, men det har jag nu fått lära mig att det inte är… det finns ogräs också 🙂
Efter middagen kopplade vi släpen och åkte till Sunnanå, där vi haft Buicken, och det är svärmoras barndomshem, som nu ska säljas, och därför skulle Åke ta rätt på saker som han haft liggandes i ladugården. Motor, däck och annat skräp.
Winstone hakade förstås på och han trivdes som kossorna på grönbete, bokstavligt talat:
Åkes kusin Christian, var där, det är han som ärvt det stora huset, och han höll på rensa ut saker som skulle slängas. Jag dryftade mig till att fråga om han skulle behålla Kourbevare kvarnen (kaffekvarn) som Åkes moster visat mig ett flertal gånger, han frågade om jag visste vart hon hade den, plockade ner den och gav den till mig, vilken lycka 🙂 Nu ska jag prov-mala i den också, helt oanvänd är den och 70 år, blir den i år.
Sedan kollade vi in i Åkes mormor och morfars hus, som står på tomten, och där fanns lite småsaker kvar.
Sen tackade vi för oss och åkte hem, och det var den dagen det. Jag jobbar eftermiddag idag så nu ska jag fixa middag, innan jag gör nåt annat. Ha en fin torsdag, allihop!
9 kommentarer
Etiketter:

Taskigt!!!

 

Hittade en till historia på FB
Häromkvällen följde jag med mina väninnor ut för en "helkväll med tjejerna". Jag sa till min sambo att jag skulle vara hemma vid midnatt, "Jag lovar!"
 Nåväl, timmarna passerade och margueritorna slank ner alldeles för lätt. Omkring klockan 3 på morgonen begav jag mig hemåt, ganska packad.
 Precis när jag klev in genom ytterdörren satte gökuret i hallen igång att gala 3 gånger.
 Snabbt som ögat, då jag insåg att min sambo förmodligen skulle vakna till, så gol jag ytterligare 9 gånger.
 Jag var ganska stolt över mig själv över att ha kommit på en sådan snabb lösning (trots att jag var stupfull), för att kunna undkomma en förmodad konflikt med honom.
 Nästa morgon frågade min sambo mig vilken tid jag kom hem, och jag svarade att jag var hemma vid midnatt. Han såg inte arg eller sur ut. Pust!
 Jag klarade mig denna gång!
 Sedan sa han "Vi behöver ett nytt gökur."
 När jag frågade varför, svarade han
 "Ja, igår kväll gol göken i gökuret tre gånger, sedan sa den "Oh Shit", gol 4 gånger till, harklade sig, gol ytterligare 3 gånger, fnissade, gol två gånger till och sedan snavade den över vardagsrumsbordet och fes.
Bli först att kommentera
Etiketter:

Vardagliga inköp på systembolaget

 

Nicco sa igår kväll att hon aldrig sett mig så brun förut, och talade om att hon fått lära sig i skolan att man om man solar mycket, till slut manipulera sina celler och man blir mörkhyad (typ), så det var himla dumt att jag inte var så här brun då jag fick henne, för då skulle även hon ha varit brun, hm…
Nu vet jag att vi i vår släkt, har haft en aningens mörkare hudton, men det har man ju sagt att det mest varit för att dom vistats ute mycket och blivit väderbitna. Jag kom så väl ihåg min morbror Assar, en lång, väldigt mörk kille, och då jag var liten trodde jag att han var utländsk, från Italien, hahaa… fast det var han nu inte.
Sedan trodde jag nog allt att han var Elvis Presleys okända bror också, då jag tyckte dom liknade varandra, men nä, det stämde inte heller 🙂 Nicco tyckte att jag var ute och svävade, då jag berättade detta för henne igår. Jaha, och en Italienare hade vad att göra med Elvis??? Jaja, det undrar jag med… idag.
Jag hade en jobbarkompis på lunch igår, vi satt ute i det varma vädret och surrade bort ett par timmar, det var trevligt, det är ju så sällan man hinner prata med varandra på jobbet, man lär inte riktigt känna varann så där jättebra.
Sedan skjutsade jag ner mamma på stan och bjöd hem henne på middag, efter det. Vi satt ute till halvnio på kvällen, inte illa, och Winstone trivs så bra härute där det rör sig hela tiden.
Camilla, en granne, passerade och bar på en systemkasse, Åke kunde inte låta bli att säga att han minsann visste vart hon varit, nu var det ju inte sprit i påsen utan kläder, så det stämde inte riktigt.
Och då kom jag osökt ihåg, och detta har jag skrivit förut (men det kan ju finnas dom som missat det 🙂 ), då jag höll på ta datorkörkortet nere på Järnvägstorget, i ett hus där. Jag promenerade dit och hem, varje dag. Med mig hade jag min lilla kaffetermos… i en systempåse, eftersom dom har en sån där lagom storlek.
Inte hade jag en tanke på vad jag gick och bar på, förrän Sivert, min storebror, en dag sa att han sett mig på Ridvägen. –Du hade varit på systembolaget, sa han. Ehhh, nä… det kunde jag då inte påminna mig om. Jo sa han, du bar ju på en systemkasse.
Hahaa…nä sa jag, det var min kaffetermos. Men med det sagt och vad han hade trott, så undrade jag givetvis vad alla våra grannar tänkte, då jag kom hem från stan, vareviga dag, bärandes på en påse från Bolaget, innehållandes en flaska som skulle ha kunnat vara en kvarting… då slutade jag använda den påsen och tog en annan sort 🙂
Önskar er alla en fin dag!

Jag har lämnat rapport

Av , , 4 kommentarer 11

 

Vilka dagar vi haft, satt ute igår och hade det bara gott. Helena och hennes yngsta son, kom förbi och vi grillade korv till lunch. Winstone fick en lekkompis och blev helt galen i sonens leksakshund.
Winstone som förövrigt bara mår bra, han tuggar gräs som en kanin, och ibland ser han bara för rolig ut, då han bökar runt med nosen, man ropar på honom, han tittar upp och det sticker ut en näve torkat gräs ur käften på honom. Man frågar vad han håller på med och han tittar på en…puffar till och gräset åker ut.
Igår hittade han på att börja gräva ett hål i gruset, bakom bilen… han är påhittig som sjutton.
Jag åkte på strömpilen efter middagen, tyckte inte att det kändes så lockande att sätta sig i en kokhet bil, mitt på dagen. På vägen dit, då jag passerat rondellen vid lasarettet, noterade jag en större plasthink som låg vid sidan av vägen, hur länge tror ni den låg kvar där?
*Pang* så satte den igång att snurra ut på vägen, och jag hade verkligen inget annat val än att köra rätt över den, jag kunde ju inte ta räcket på höger sida, inte heller välja att krascha in i bilen vid min vänstra sida, sååå… det blev ett j-vla liv då den fastnade under bilen, inte nog med att Buicken i sig, har ett rätt så högt ljud.
Och vad gör man då. Mjo jag körde och hoppades att den skulle lossna, vilket den gjorde efter någon kilometer, då den flög ut trodde jag den skulle komma ut som flisbitar, men den såg bara hel ut, förutom en spricka tvärsöver.
Nicco tog Winstone på den sista promenaden igår kväll och kommer tillbaka och ropar att hon ser en igelkott och vill att Åke ska hålla Winstone. Men Winstone hoppar efter, glad i hågen, han hinner fram till kotten men gör inget speciellt, kotten har redan rullat ihop sig till en boll.
Nu hade jag hört att igelkottarna skulle inventeras på nåt sätt, så jag googlade och visst är det så. Detta stod i Expressen:
– Vi har fått en massa spridda rapporter om att igelkotten har minskat i antal och det finns även en utbredd känsla för det. Men läget är okänt och vi vill ta reda på hur det ser ut, säger Per Bengtson, projektledare och biolog på Naturskyddsföreningen.
Föreningen bjuder nu in allmänheten att, via en enkät på föreningens webbsida, rapportera igelkottar de träffat på, levande eller döda. Uppgifterna ska sedan sammanställas och skickas till Artdatabanken på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
– Utifrån underlaget kan SLU ta ställning till om arten ska klassas som hotad eller inte. Det kan ju vara så att arten bara har förändrat sin utbredning i landet. Slutcitat
Så nu har jag varit in där och lämnat rapport om när och vart, den sågs.
Önskar er alla en fin tisdag!

Åke skrapade rutan

 

Vi hade 28 grader, här i skuggan, igår…snacka om att man blir lurad, det är ju inte riktigt sommar än, i torsdag morse, fick Åke skrapa rutan innan han åkte på jobbet, rätt så otroligt, faktiskt, vad det kan svänga.
Vi åt både frukost, lunch och middag, ute… jag inte på restaurang, utan ute i den friska luften. Rätt var det var, så blev det ett väldans kacklande uppe i tallen, det var ett gäng skator och kråkor som tjafsade om någonting och se, även dom tyckte tydligen det var läge att äta ute, dom slängde ned nåt från boet som sedan en ensam kråka lade beslag på och flög iväg med.
Eller så var det storstädning och det var något gammalt övergivet dom hittade i en vrå däruppe som någon fick ta ansvaret att forsla bort.
Eken som Åke fick av Theresé och Anders ifjol, håller på knoppas, så den har överlevt vintern, och inte bara det, den överlevde även då Åke passerade i fredags och snubblade över den, tur att det var ett litet skydd runt omkring den 🙂
Annars på Västerslätts fronten, intet nytt, Åke har fixat lyset på Buicken, och även tagit bort hatthyllan som var genomrutten, så där ligger just nu en träskiva som snart ska vara klädd i galon eller vad det nu heter, en typ av skinnimitation.
”Gammbussen” ligger ute på blocket och vi har en potentiell köpare, förutom alla som mejlar och tror att dom kan köra den med ett B körkort, vilket inte räcker, för en lastbilsregad buss med lastutrymme, då krävs ett C i kortet.
Vore skönt att bli av med den, fast kanske ännu skönare om vi fick loss vår blå buss från gräsmattan. Det håller ju på dra ihop sig.
Idag får jag besök, så det kanske är dags att man börjar göra något, Winstone har jag redan varit ute med, men bara på den lilla svängen, än, så jag önskar er alla en fin dag i solen och påbörjar mina projekt.

Nä, det ser nog inte bra ut

 

Får börja idag då med att gratulera en 67 åring, nämligen mamma, och jag kan ju också passa på att gratulera ännu en till som fyller år, inte 67 dock, utan det är Nicklas, min brorsson, och nu är jag ju inte helt hundra på hur mycket han fyller, så jag drar till med 11 år, och hoppas det är rätt 🙂
Grattis på er och önskar er båda en bra dag med presenter och annat som hör till!
Vi ska ju träffa mamma senare idag så vi får hjälpas åt att fixa denna dag. Grillning i Hissjö står också på dagsschemat, vi får se vad det blir.
Det blev en sittning här ute på gården igår kväll också, i värmen, jag jobbade fram till 17 och sedan var det middag och bara helg. Vi tog en Amarula till kaffet, jojo, inte alls tokigt så där en lördag. Nicco kom dragandes med gitarren och spelade lite för oss.
Stränginstrument är nåt jag aldrig begripit mig på…man kan ju för tusan inte hålla i en gitarr och veta vad man håller på med, man måste ju se vad man gör…tänker jag ju, så när jag håller i en gitarr blir det med den liggandes i knäet (inte godkänt).
Jag var en gång i tiden med i ett band, och där spelade jag då basgitarr, hahaa…vilket skämt. Och rätt var det var så fick vi en spelning på kvartersgården på Ålidhem, och då åkte Maria till Malå så dom fick ta in en gästspelare, Lars Olsson ställde upp, och dom blev omskrivna i VK, men sen dog som bandet ut.
Undrar om jag kan använda denna information i ett CV…hm…näää, det ser nog inte så bra ut 🙂
Instrument överhuvudtaget är ingen hit, blockflöjt kan jag spela, och en altflöjt har jag, orgelkurs har jag gått, en gång i tiden, för länge länge sedan, ett påhitt av min mamma som kanske tänkte att det skulle hålla mig borta från annat, ett tag i alla fall. Men det är inget av detta som jag fortsatt med, jag kan spela cd om jag vill ha lite musik, och LP skivor med, faktiskt.
Önskar er alla en fin söndag!