Etikett: Birgitta

Spännande, spännande

Av , , 2 kommentarer 10

 

Sent omsider sitter jag nu här igen, vid datorn. Man skulle ju då kunna tänka sig att jag haft sovmorgon, men det stämde då ingenstans. Jag klev upp kvart i sju, matade Winstone, gick ut med honom, tvättade håret, fixade upp Nicco ur sängen (och det vill inte säga lite det), bakade muffins som hon tog med sig på jobbarsvängen, lagade middag till Åke och fixade hans lunchlåda till imorgon.
Och inte nog med det, sedan har jag också hunnit skjutsa upp Nicco och Winstone till Schenker, så sparade dom in lite tid som det annars tar att köra ner hit och sedan fortsätta till Vindeln. Kokat kaffe har jag också…mm.
Det var bastu igår och för första gången sedan vi införde bastu med triss, så gick vi plus. 25kr kostar ju lotten och vi fick ihop 36:- på oss var, efter skrapningen. Kerstin hade vinst igen… tror hon har vunnit alla gånger, och Birgitta drog också in 60:-, jodå.
När bastandet är över för denna säsongen har vi tänkt gå på typ, Mammas och äta. Och då är det ju upp till var och en vad man använder sina pengar till, en korv utan bröd, om man bara ska handla upp vad vi vunnit, eller så kostar man på, men då får man ta ur sina egna besparingar 🙂
Apropå besparingar… så är det väl det dom måste hålla på med däruppe på Ålidhem, där jag jobbar. Det är så fruktansvärt mycket vatten på gångbanorna, så för att vi ska ta oss upp på centrum, så är det bara planering som gäller, eller planering och planering, vi får ju ta det vart efter vi kommer och går.
Skulle vara kul att veta hur mycket längre, vi faktiskt får gå, för att ta oss fram, torrskodda och med chefen kvar i rullstolen. Jag sa på skämt, att det känns som om vi skulle kunna knyta fast en uppblåsbar båt, och sätta fast bakom elstolen, sedan skulle vi även ha med en livboj, för ingen vet ju hur det ser ut under vattennivån, är det en halvmeter djupt, är det ett hål någonstans som vi inte ser, och kommer elstolen i så fall att ta sig upp därifrån om man åker ner, många frågor och spännande är det.
Ännu mer spännande vore det också att få veta vad som rör sig i huvudet på folk som parkerar sina bilar framför ingångarna till husen… varför ställer man precis mitt i, så man varken kan gå förbi på höger eller vänster sida, betänk också att en el stol, tar lite mer plats.
Tror dom att dom är dom enda som är ute, det finns ingen som kan komma och ska förbi, deras tid betyder mer än någon annans, eller tänker dom bara inte? Retfullt är de då i alla fall.
Nåja, nog om detta, eftersom jag jobbar i eftermiddag så får jag med andra ord en spännande sådan. Och jag önskar er alla andra en fin tisdag!

2, snart avslutade projekt, jodå.

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Det blev en trevlig liten utflykt igår, till slöjdarnas hus, där jag hittade något som Sally ska få ha på fötterna, och sedan investerade jag i två lotter a´5:- och vann… ja, jag vann, en tändsticksask med ett litet broderat hjärta på, jojomensan 🙂 Även Ingegerd drog en vinst… samma sak fast hon nöjde sig med en lott.
Sedan fortsatte vi allihop över älven där vi gick in på returmarknaden och där fyndade jag två stycken ljushållare, och dom kostade hela 5:- styck, inget större hemmansköp, med andra ord, även Kerstin och Birgitta hittade varsin liknande hållare.
Vi avslutade utflykten med kaffe hemma här på 1:an. Lime och citron pajen var inte dålig ni, här ska ni få receptet på den… bara för att:
Citronpaj med lime
En bit citronpaj med lime serverad med vispgrädde
Ingredienser:
Pajskal:
•3 dl vetemjöl
•2 msk strösocker
•125 g smör eller margarin
•1 äggula eller 2-3 msk vatten
Fyllning:
•3 ägg
•2 dl strösocker
•2 msk vetemjöl
•2 tsk vaniljsocker
•2 dl vispgrädde
•1 lime
•1 citron
Garnering:
•1 lime
•florsocker
Servering:
•3 dl vispgrädde
Gör så här:
Gör pajskalet. Låt smöret/margarinet bli rumsvarmt. Rör ihop smör/margarin, socker och mjöl till en grynig massa, gärna med elvisp. Tillsätt äggulan eller vattnet och arbeta ihop till en deg.
Tryck ut degen i en pajform ca 24 cm i diameter. Ställ in i kylen ca 30 minuter eller frysen ca 10 minuter.
Gör fyllningen: Vispa ägg och socker pösigt. Rör ner vetemjöl, vaniljsocker och grädden (som ej behöver vispas).
Riv skalet på lime och citron och pressa ur saften. Tillsätt saft och skal till smeten och rör till en jämn smet. Häll smeten i pajskalet. Grädda i nedre delen av ugnen i 200°C i ca 30 minuter.
Låt pajen svalna. Sikta över florsocker och skiva lime och garnera med.
Servera pajen lite ljummen eller kall med vispad grädde.
Pajen kan förvaras färdiggräddad i kylskåp två dagar innan servering.
Inte så krångligt alls och den gick alldeles ypperligt bra, att äta kall.
På kvällen avslutade jag och Åke projekt trapphusbonad, som nu pågått i över 1 år, jepp, borde alltså firas med något storartat… typ… champagne, fast vi inte dricker det 🙂
Så här blev det:
Och jag kan ju tala om att det inte bara var tvärgjort, nån ska ju stå på stegen, det ska måttas och skruvas och fås fast, men nu sitter den där.
Idag är det ett annat projekt som ska avslutas… projekt hissåkning med Tina, hehee… ja, har man inte något att göra så hittar man på nåt, eller hur. Vi ska även ta en promenad i omgivningarna runt lasarettet och ta en kaffe uppe på Ullas på tågstationen, kul med omväxling och något annat annorlunda och nytt att se på. Önskar er alla en toppen torsdag!

Deras timmar, är räknade

Av , , 2 kommentarer 8

 

Ja, överskriften är sann, men jag skrev ju inte vilka som nu ligger risigt till 🙂 Jag gick nämligen över till ”gammgården” igår och fick sällskap av Laila och Birgitta. Vid förra fikat vi hade så frågade jag om mina rosbuskar och vad det kunde vara för kryp som huserade där…lus, sa då Kerstin och Laila i munnen på varandra.
Så nu erbjöd sig Laila att gå upp till sig och mixtra ihop en kockelimox blandning som ska ta död på dom…omgående, och det medlet tog jag tacksamt emot och ska nu bara fixa en blomspruta så jag kan fördela lössens sista måltid, jämt över invånarna…moahaha, jag känner mig aldrig mordlysten på nåt sätt.
Vi pratade även om mina silverekar som lever och frodas för andra året i rad. Nu blommar dom ju dessutom och Kerstin sa att hon aldrig sett en sådan blomma, förutom i utlandet, jojo, jag kanske inte bara har ett grönt finger, jag kanske har magiska händer 🙂
Fast nu har jag surfat lite på nätet och där hittade jag följande information:
Placering: Växten kan placeras i de flesta, lägen såväl sol som halvskugga och skugga. Den är mycket tålig och klarar torka, regn och blåst väl. Vanlig planteringsjord fungerar utmärkt till växten. Silvereken kan övervintra under milda vintrar i varma lägen. Den blommar då med gula, oansenliga blommor under det andra året för att sedan dö.
Hm…deras tid är alltså också räknad, men jag har då inte tänkt plocka bort dom, jag ska svepa med trollkäppen över dom och se om dom inte klarar en vinter till, sådeså.
Jag ska nu passa på att gratulera äldsta dottern, som fyller hela 27 år idag, Grattis, presenterna kommer nästa vecka, via buss…och kan hämtas ut på Tierp Arena. Hoppas du får fina paket idag och får äta en go´tårta.
Theresé längst ut till vänster och vi var alla…några år yngre än idag 🙂
Igår hade Åke halvdag, jag skjutsade upp honom på ögon där han skulle fotografera ögonbottnarna, nåt dom gör då man har diabetes, han gjorde sig tydligen bra på kort, inga fel hittades, förutom att han har ett födelsemärke… i ögat. Men det ska dom också hålla koll på, inget som brukar vara någon fara med, sa dom.
Jag åkte ut på jobbet då jag skjutsat upp honom, dom var mitt uppe i ett möte så jag hann vara med på det mesta. Idag ska arbetsplatsen flyttas… så när jag går på, klockan 14, så blir det på en ny adress, och där ska vi vara under 5 veckor, ungefär. Ska faktiskt bli riktigt kul att få se andra väggar och annan utsikt ett tag. Att bo mitt i en arbetsplats (husen håller på att renoveras där vi varit) är inte kul, dammigt, bullrigt och stökigt.
Nä, nu ska jag äta frukost så jag önskar er alla en fin dag, och fortsätter med mitt.

Hur längesedan var det du…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Fikabesöket igår, uteblev, det hade dykt upp något oväntat, så jag sms:ade till Birgitta och frågade om vi kunde bjuda dom på fika, men fick till svar att det så kallade trädgårdssällskapet skulle till soldatmuseet och fika, men att vi kunde hänga på, om vi ville. Och det gjorde vi.
Trädgårdssällskapet som förövrigt grundades av Laila, som alltid var ute och påtade i landet, hon var inte med, och det roliga är att det inte är någon annan som pysslar med planteringar eller andra odlingar, men vi titulerar oss ändå 🙂
Annars satt vi nog mest ute, jag städade lite, passade på innan jag släppte upp katterna på morgonen, så man fick ha utedörren öppen, det är varmt härinne på dagarna. Plockade lite i smultronen (det formligen hänger bär där), åkte en sväng på COOP och sedan var vi upp på K-rauta.
Efter middagen kom Jan A och Ingegerd med hund, hit, dom är hundvakter dom. Vi satt ute någon timme och sedan gick vi in. Jan visade ett mms han fått från Eksjö Sören, en bild på en fläkt och med texten: En sån här behöver ni inte i Umeå! Kan man ana viss *ironi* där, han tycker inte att vi har någon värme häruppe och man kan nog inte vara mer än böjd, att hålla med. Solen är varm som tusan, men inte är det just nå mer.
Vi pratade om gamla Umeå, husen som stått i stan och olika ställen som inte finns längre. Ingegerd som jobbat på något som hette Kaskad, en typ av restaurang med bowlingbana, och på Fina Karlssons har hon också varit. Ja Finas finns ju än, men inte Kaskad.
Jag nämnde att mina föräldrar plockat fram ett handskrivet papper som min morfars pappa, börjat skriva, om hans föräldrar och syskon, sedan har min morfar uppdaterat och nu kan min mamma fortsätta fylla i. Med fanns också bouppteckningen efter hans fru, som dog vid 44 årsålder, och visst är det konstigt att man tog upp, till exempel sänglinnen, 5 kr, en klocka 40kr etc.
Även om det idag skulle vara så arvsskatten kom tillbaka, så inti fasen tog dom väl upp lakan och örngott som något av värde. Vad tiderna har förändrats och där ser man ju tydligt det här med slit och släng, för att inte nämna kvalité. Då höll nog grejerna längre än vad dom gör idag, också ett stort resursslöseri, minsann. Hur längesedan var det DU, såg någon stoppa en socka? Jodå.
Vi avslutade sedan kvällen med att gå ut och grilla en korv… eller två, inte alls så tokigt 🙂
Nä, nu tackar jag för mig, på en stund, ska ut och ta en kaffe med min man, önskar er alla en fin dag!

Suptallar

Av , , 2 kommentarer 7

 

Vad härligt att stiga upp och solen lyser och ATT det känns varmt, nu är det väl bara att hoppas att värmen är skön och inte så kvalmig som den brukar vara i stan. Det är väl den stora skillnaden, att sitta utmed en sjö eller i en asfaltsdjungel med ett fågelbad framför en, tyvärr.
Hem kom vi, men lång tid tog det. Vi gjorde ett stopp i Lycksele… på Dollarstore, åt middag på Mimas (numer Lottas) och försökte undvika alla vägomläggningar så gott vi kunde, och lyckades med det, fast då blir det alltid längre också.
Hann tvätta undan lite och gå igenom posten, en del stora oförutsedda brev… såsom räkningar, räkningar och reklam, intresseklubben antecknar. Idag ska jag bjuda Helena på lunch, åka bort på strömpilen och handla lite, sen får vi se.
Vi får en kattvakt nu då vi åker iväg, Birgitta ställer upp och matar och vattnar dom, härligt… det var som gruvsamt att ta med dom till Järlåsa, två hårbollar på ett mindre utrymme under 6 dagar, inte kul, som dessutom helst vill ligga på ansiktet på nätterna och slicka på påsar *suck*. Men nu slipper vi det, och katterna, slipper åka buss, vilket inte är en favorit.
Följande finns att läsa på Wikipedia och jag citerar: En suptall är en tall utmed en färdväg där resande förr brukade stanna till för att rasta, och som det antyds, ofta skall ha tagit sig en sup. Suptallen fungerade som ett formärke, det var ofta en äldre och grov eller solitärt stående tall, eller en tall som på något annat sätt utmärkte sig genom ett säreget utseende, som vägfarare kunde känna igen. En del suptallar är idag skyddade som naturminnesmärken, kvarvarande tallar av detta slag är ofta dels av hög ålder och dels utgör de kulturspår i landskapet. Slutcitat.
Och följande tall, finns efter vägen mellan Abborrttjärn (correct me if im wrong) och Piteå:
Åke sa att detta måste vara en sådan tall och inte är det en omöjlighet, svår att missa är den i alla fall. Nu är det kaffe på altanen, ha det så gott, allihop!
 

En skräckfylld upplevelse

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag satt på ”gammgården” i tisdags, med några av grannarna vi hade förut. Bland annat Ingrid, som har sin rullator som stöd på sina promenader samt ett väldigt behändigt fordon att få hem saker i.
Nå, då hon gick iväg, kändes hon sig lite instabil och hon uttalade då en önskan om en hund, det hade varit något för henne. Nu fick hon inte riktigt medhåll, då vi alla vet hur en hund kan rycka och dra.
Nä, sa Jan A, en vandrade pinne kan du ha, den gör inte så mycket väsen av sig och drar nog inte omkull dig heller. Vilken syn hade inte det varit 🙂 Om man fått tag i en bauta stor vandrande pinne som fått sitta fram i korgen.
Nä, usch, jag tyckte ju inte om spindlar förut och dom där är snubblande nära att påminna om en sådan. Min gamle kompis Urban, som jag alltid hängde med förut, hade just vandrade pinnar, och jag gillade dom inte speciellt, nämnbart mycket. Han försökte nog vara snäll och ville ge mig en drös med ägg i tron om att jag skulle vilja ha ett gäng, men inte då, dom fick vara.
En av hans pinnar var rätt så stor (fråga mig inte heller vad man egentligen har dom till) och han satt och hade den på handen. Jag höll mig på stort avstånd, sen satte han ner den på sin säng och gissa vem som vände sig om mot mig, där jag stod, precis som om det inte räckte med att jag var i samma rum, sen stegrade han, upp på sina bakersta ben och det såg ut som om han hade tänkt hoppa, och det var det, då åkte han in i glasburen igen annars hade Maria gått hem 🙂
Och det, mina vänner, var en skräckinjagande upplevelse!
Vi hade Jan A, Ingegerd, Birgitta och Fred, här på kaffe igår, vi hann innan regnet, så vi satt ute. Men kallt blev det i snålblåsten. Efter middagen åkte vi upp på Gammlia som hade sin första träff, så här är några bilder på det:
Och den här bilen, var så liten att även fast vi bara satt en liten bit ifrån och jag hade zoomat in det jag kunde på kameran, så rymdes hela bilen i rutan, otroligt 🙂

Och som om det inte räckte med fordon, så var det också stadsrally igår och en del bilar passerade utanför oss:

Önskar er alla en fin torsdag!

Vi, på världsutställning, jojo :)

Av , , Bli först att kommentera 8

 

En riktig utedag blev det igår, jag fick besök härute av Jan B, och när han åkte sa han att jag kunde ju komma till ”gammgården” och sitta där en stund, så jag tog mig lunch, sedan kokade jag en termos kaffe och gick över dit.
 
Det dröjde inte länge innan vi var snudd på fulltaliga, Fred, Birgitta och Marianne kom och satte sig, Ingrid kom knallandes, Britt och Margareta på 26:an kom ut… ja, det var som på den ”gamla” tiden, dom som saknades var ju Kerstin, som just nu befinner sig i utlandet med Jan B:s syster, och givetvis Jan A och Ingegerd som är söderöver och har firat en pigg 70 åring, men annars så.
 
När jag kom hem satt jag ute och inväntade Åke, det är rätt så galen trafik här, vid fyra halvfem tiden och många som hejar, vinkar och tutar. När vi så sitter och spanar så kommer det plötsligt två snubbar, en med ett kamerastativ på axeln, och den andre med en kamera i handen, en av dom frågar lite försynt om vi pratar engelska, mjo, litegrann säger jag och då kommer dom ända fram.
 
Han tar fram en lapp ur fickan och säger på svenska: Får jag fotografera du…er? Vi undrar ju givetvis varför och dom berättar att dom håller på med ett projekt som ska avslutas med en exhibition/utställning, dom har i 14 års tid, åkt runt i olika länder och fotat människor av olika de slag, vilken kategori vi föll in i, omtalades aldrig 🙂
 
Dom undrade över Buicken som står här och ville att vi skulle posera framför den (så Lisbet, nu är din gamla bil kanske snart med i en världsutställning), och det ena gav det andra, och dom ville se Camaron och vi fotades ännu mer tillsammans med den, och klart att dom ville höra hur den lät också. Vilken grej egentligen, och vilket spännande projekt dom håller på med. En av dom skulle mejla mig bilderna om jag kontaktade honom via hans hemsida, vilket jag nu gjort, så bilderna lär ni nog få se sedan 🙂
 
Efter middagen blev det ju ett väldans hallåande då vårruset passerade strax utanför, så vi tog kaffet utomhus, då kom en Sven förbi och sedan Brälla och Öhman, när dom sedan for så tog vi en liten promenad och invigde den nya lilla bron, borta vid nyhusen på Sandåkern och gick över till Brälla och Lena för att se vad dom gjorde. Ja, vad Brälla gjorde visste vi redan, han skulle tvätta en bil, han.
 
Jag har inte hört något från röntgen än så jag ska ringa till vårdcentralen idag och höra om dom vet något mer som jag inte vet. Och med dom orden avslutar jag detta lilla blogginlägg och önskar er en trevlig fredag!

Vi tömde baren!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Snart ska Niccos hall, däruppe, göras i ordning, pappa har påbörjat att göra listerna och dörrfodren, så nu tittar vi runt på lite tapeter. En fondvägg kommer det att bli och resten ska målas. Men hallå, vilka tapeter det finns, valmöjligheterna känns ju oändliga.
Jag var in på Nordsjö idé och design, igår, och där fanns ett utbud som heter duga, tre dimensionella tapeter, jätte coola, och till och med tapeter som jag inte ens trodde var, just tapeter. Så dit får jag nog ta Nicco så hon får göra sitt val, även om det kommer att bli svårt.
Nu tog vi oss in på antikaffären på Ålidhems centrum, ja inte idag, men igår, jag och mamma, alltså. Mycket fina saker men en prislapp därefter, så det blev inga köp. Synd det där, visst kan det vara så att sakerna är ”värd”, det dom är prismärkta för, men då får man ju aldrig känna att man gjort ett klipp, och då försvinner väl själva loppis/antik känslan.
Fick dock ett tips igår kväll, om ett ställe som jag nu glömt bort vad det heter, men som ska ligga någonstans vid Rovågern. Där är det tydligen mycket saker och billiga, dessutom. Vi får väl söka oss dit en av dagarna och se vad det är för något.
Det var en riktigt trevlig pubafton, vi hamnade vid ett bord med två poliser, en som gått i pension och den andra arbetade fortfarande, samt deras fruar, sedan var det Fred, Birgitta, Margareta (tror jag att hon heter) hennes man och en till man som jag inte vet namnet på. Jag tror att vi tömde baren… känns nästan så i alla fall 🙂
Fast kvällen slutade inte där utan vi, dvs jag och Åke, fortsatte hem till Kerstin och Jan B, som fixat sig en kokt skinka så det skulle bjudas på skinkmackor och öl, inte alls dumt, så där på kvällskvisten. Vi kom hem strax efter tolv slaget… och då gick då Åke i säng med en gång.
Idag blir det nog rätt så lugnt, här på Blomstervägen, inga snabba rörelser eller aktiviteter, men det behövs ju inte heller. Önskar er alla en fin lördag!

Jakten på pengarna

Av , , 6 kommentarer 6

 

Igår gjorde jag Barnens hus, dom hade kvar sin uthyrning av bilbarnsstolar så nu är det bokat, däremot med fel datum så jag får ringa dit idag och ändra på det. Sedan ringde Birgitta, då jag var på väg till Willys och sa att dom skulle bjuda mig på kaffe då jag varit ut på promenaden, och det tackade man ju inte nej till.
Vi pratade om nybakt bröd och kondis och bagerier. Min kusin Anna, bodde för x antal år sedan på Regeringsgatan i Stockholm, en trappa upp i en hörnlägenhet. Jag var där en sommar, gissar att jag var runt 13 år, och under deras lägenhet fanns det ett bageri.
På morgonen sprang vi ner och köpte nybakad franska, och guu´se  gott det var, inget man var bortskämd med på den tiden. Inte hade vi något bageri på Mariehem, jo mamma, hon bakade limpor hon, och dom var inte heller dåliga, men just det här, var något helt annat.
Fred berättade att han brukade gotta sig med ett nybakt wienerbröd, på väg till jobbet, då han bodde i Skellefteå, och då var wienerbröden nybakade och till och med varm, det har då jag aldrig varit med om. Då kommer man precis då dom är färdiga.
Nu ska ni få höra vad jag roade mig med för några dagar sedan. Jag hade varit hem till en kompis och vi gjorde upp en liten affär så jag fick 700:- som jag stoppade ner i min ficka, jag hade inte med mig börsen upp. När jag så kom hem så VET jag, att jag tog fram slantarna och hade tänkt lägga dom uppe på mikron, vilket jag nu trodde att jag gjort.
Dagen efter skulle Nicco ha sin månadspeng så jag skulle ta fram dom där slantarna, men då låg dom inte där. Aha, nu har smarta Maria varit framme igen och säkert kommit på ett superbra ställe att lägga bort pengarna på. Jag tycktes ju komma ihåg att jag tänkt: Nä, jag kan inte lägga dom på mikron för vem vet, våra katter kan ju hitta på att dom vill äta dyrt, och tuggar i sig pengarna.
Därför måste jag ju ha hittat på ett nytt ställe och lagt dom på. Sökandet utvidgades från bänken till burkar i hyllan, skåpet ovanför, bakom och under, och nej, pengarna var borta.
En och två dagar passerade och så, kom jag på att jag kanske skulle kolla i fickan på byxorna, som nu dessutom var tvättade och hängde på tork, och ohhh ja, där låg pengarna. Inte hade jag gömt bort dom någonstans, och vilken tur att jag gjort denna lilla rulle av dom, för annars vet man ju inte om dom smulats sönder av tvätten:
Idag ska jag och Åkes moster Gunilla, åka till Sunnanå, Vännäs, och hälsa på Åkes andra moster, Vivan, det är inte varje dag vi brukar träffas så det ska bli trevligt. Dessförinnan ska jag ta en promenad och städa lite här hemma, det dras ju in en hel del grus och sand, den här årstiden. Önskar er alla en fin onsdag!
 
 

Nu var det gratis

Av , , 4 kommentarer 6

 

Jag känner mig verkligen smickrad, jag hade över 64 000 besökare i förrgår, närmare 18 000 dagen därefter, men jag tror inte riktigt på det där, faktiskt, utan VK:s statistik räknare har förmodligen fått ett frispel… eller två. Men det kan jag ju knappast göra något åt, utan jag får väl låtsas att man plötsligt blivit jättekändis och populär 🙂
Ännu mer smickrad blev jag då jag ställde mig på vågen i morse, 1,8 kilo mindre sen i fredags, alltså på 4 dagar, inte illa pinkat, tycker jag och klappar mig stolt på axeln.
Vågen som förövrigt är alldeles splitterny, kolla här:
Den fick jag minsann alldeles gratis, apropå gårdagens blogginlägg om gratis saker som man egentligen betalar för. Jag har nämligen varit med i något som heter GFK, där ska man en gång i månaden fylla i vad man handlar, inte mat, utan schampo, tvål, smink, kläder, hushållssaker och såna grejer.
Sedan får man poäng och dom poängen får man sedan byta in till saker man vill ha. Jag valde vågen och fyra av dessa koppar, samt en Alvar Aalto ljusskål:
Kolla in min grytlapp som jag fick av mamma igår, den som hänger där bredvid koppen. Den har hon köpt på någon marknad dom var på i helgen och jag tyckte tyget var jättefint, ingen som vet om dom sett det någon stans här i stan? Hon som gjorde grytlapparna hade köpt det i Finland, men jag tänkte att det kanske kanske, kunde finnas en liten stuvbit, även här, har man tur så 🙂
Förra gången jag valde mig något från GFK så tog jag kameran som jag fotar allt med i dag. Det är ju fint att man får saker för det man gör, men nu gav jag upp, jag känner inte att jag ids hålla på mer med det utan pysslar på med annat istället. Så jag tar mina gratis saker och tackar för mig, tack tack!
Jag fick sällskap en bit på min promenad igår, Ingegerd och Jan A dök uppe därnere i backen och hade ärenden åt samma håll så vi gick tillsammans en bit. Idag ska jag gå lite senare, jag ska höra med Birgitta om hon har lust att följa med, men det tar jag som sagt sen, innan dess har jag tänkt mig på barnens hus för att kolla om dom har kvar bilbarnsstols uthyrningen, vi behöver ju en stol till veckan då Sally och Theresé kommer upp. Sen går jag nog en sväng på Willys och handlar lite inför kvällens middag.
Önskar er alla en fin tisdag!
 
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten