Etikett: Birgitta

Intrigerna tätnar

Av , , 4 kommentarer 6

 

Jag sms:ade till Birgitta igår, vid lunchtid, och frågade om vi skulle gå på en promenad under koporten. Det tyckte hon var en utmärkt idé och vi gick inte bara genom en koport utan genom bägge. Det tog ungefär 55 minuter, fast då kan man räkna bort några minuter egentligen, för vi gick för långt och missade avfarten till den bortre koporten. Jag har själv, aldrig gått igenom den, men nu så… hittar nog även jag 🙂
Sedan bjöd jag på kaffe och Fred dök upp lagom till fikat. Vi satt och pratade någon timme så där. Birgitta berättade att hon köpt två väskor på tradera och då kunde jag inte låta bli att haja till, vet du vad jag har gjort då, sa jag. Jag köpte två väskor… på tradera igår jag, hur stor var sannolikheten för det då? Inte bara det, utan en av hennes väskor skickas hit från Kina, och hör och häpna, även en av mina, förmodligen samma säljare.
När dom gick tittade jag lite mer på svenska hjärtan och vad förvånad jag blev då jarl Borssén och Gunilla Åkesson gjorde entré, dom hade jag totalt glömt bort att dom var med.
Jarl som en tystlåten liten gubbe som gör allt vad frun hans ber om, och Gunilla Åkesson, värsta tanten, som styr och ställer, inte bara över hennes man utan i hela kvarteret. Intrigerna tätnar, med andra ord, och även fast jag inte tycker att serien nu, var en sådan hit som jag tyckte förut, så kan man inte låta bli att fundera på vad som ska hända härnäst.
Idag ska jag upp till mamma en sväng, sen vet jag inte vad mer som ska ske, jag tar det som det kommer, det brukar vara bäst så. Ha en fin tisdag, allihop!
 

Det gick utför

Av , , Bli först att kommentera 9

 

När granngänget och jag var och fikade hos mamma, för några veckor sedan så berättade mamma att hon hade hört en stor skräll någonstans i lägenheten. Hon gick runt och letade och funderade vad sjutton det hade kunnat vara som lät på det där viset. Hon blev snart varse, det var en gitarr som sitter upphängd på väggen i vardagsrummet, som plötsligt lossnat från sin upphängning.
Då berättade Birgitta att även hemma hos dom hade det bullrat till och dom gick för att lokalisera källan till smällen. Det tog ett tag men till slut kom dom fram till att det såg ut att saknas något ovanför soffan, det var en tavla som suttit där som bestämt ledsnat på det och förflyttat sig bakom soffan. Ja sa jag, det var då för väl att ni då noterade att tavlan saknades.
Tänk om man efter någon månad helt plötsligt skulle ha upptäckt att tavlan var borta, och det utan att ha hört att den ramlat ner, då skulle man allt få fundera.
Apropå att falla så tyckte Birgitta, att trappan ner, då vi skulle åka hem, var rätt så brant. Det är en sån där lång trappa med 16 eller 18 trappsteg och sedan är det 2 meter fram till dörren. Ja, sa mamma, den här trappen har Maria åkt pulka utför.
Ja, det har jag gjort, och jag tyckte säkert att det var jätteroligt också även fast det blev tvärstopp nere vid dörren. Jag var väl inte speciellt gammal och mina föräldrar skulle ta med oss ut till en pulkbacke. Dom satte ner pulkan utanför dörren och jag klev i, när dom sedan vände bort blicken för någon sekund så passade jag på att få pulkan utför första trappsteget och sedan gick det av bara farten. Gissa om mina föräldrar blev förskäckta, vilket buller det måste ha varit… men kul!
Nu ska jag larva iväg på jobbet och se vilken typ av pralin det bjuds på idag 🙂 Ni får ha en fin dag!

Värre än svartpepparn

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Dagen igår, försvann i ett nafs. Jag hämtade upp Birgitta, Inge-Gerd och Kerstin, klockan tolv, för vidare färd till Svenska Hem, den där nyöppnade affären ute på Ersboda/Mariedal, vad nu den där vägstumpen tillhör för område. Gick ett varv därinne och sedan åkte vi förbi på Home.
Där har nämligen min mamma köpt en tvålpump, som man bara fyller med en tredjedel tvål och resten vatten, ut kommer sedan skum, då man trycker på den. Med andra ord sparar man in en hel del tvål som man annars bara sköljer ner i handfatet. Men vad hjälpte det att hon hade köpt den där… den var slut och dom visste inte ens om dom får in den igen.
Sen ville dom att vi skulle åka förbi buketten där dom köpte ett gäng med tulpaner som mamma fick då vi kom upp dit.
Där satt vi sedan i två timmar och pratade om världsproblem… ja, både lokala och världsliga. Kom in på att smörja in sig med krämer och vi kom fram till att smörjer man in sig med liniment, ska man passa sig för att stoppa fingret i ögat, mm.
Och med det sagt, kom jag ihåg när jag var runt 12-13 år. Min farmor hade alltid en godisskål på öppna spisen i tv rummet. Dit in letade man sig alltid, helt obemärkt, trodde man, men farmor hon visste nog allt, och hon såg dessutom till att alltid ha något i skålen.
Just den här gången, var mina små kusiner där, Anders och Gunnar. Anders som vid det tillfället kanske var runt 4-5 år, hade hittat något intressant däruppe på spismuren… en mortel. Jag vet inte av vilken anledning den stod där, kanske hade farmor alltid haft den där… bara för att, eller så hade den hamnat där av någon annan anledning.
I alla fall så tyckte Anders att den såg lockande ut, kanske trodde han att den innehöll små små godisar, för när han kikade ner i den såg han ingenting, så han tog bort stöten, höjde morteln upp över sitt huvud och vände den upp och ner för att kika in i den. Och detta gjorde han förmodligen aldrig mer om, farmor hade ju använt den flertalet gånger och där var det rester från både svartpeppar och andra starka saker, och givetvis for det rätt ner i hans ögon. Jag kommer ihåg gråten efteråt… och skriken. Så kan det gå om man är för nyfiken 🙂
Idag ska jag ha lunchgäst, här hemma. Jag tyckte att jag skulle bjuda hit Helena Springare, hon bjöd ju mig på lunch sist, och idag är ju en bra dag för det, då man är ledig och gör vad man vill. Det ska bli trevligt!
Önskar er alla en fin onsdag!

En tur med grannarna

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag ringde till ”gammgrannarna” igår och frågade om dom skulle med ut en sväng. Det ville dom så vi tog ersboda tur. Jysk, Rusta, Piias, Boom och avrundade med en fika på Victoria, jag blev minsann bjuden av Kerstin jag, tack så mycket!
En pryl hittade jag och den ska Sally få. Jag skulle förklara för Theresé vad det var för något men kunde för mitt liv inte komma på vad man kallar dom, jag försökte med pinnhäst men den gubben gick inte. En käpphäst var det naturligtvis. Och om Sally nu väljer den, istället för den som jag en gång gjorde till Niccolina, så får väl den käpphästen gå i graven, den är ju, i alla fall enligt Nicco och Theresé, en skam för hela landet 🙂 Moahaha…
Sedan fick jag en ljuskrona av Inge-Gerd, en som man bara ska ha levande ljus i, får se vart jag ska ha den…kanske ute på bron, i ena hörnet, det tror jag skulle se mysigt ut, i höst och vintermörkret. Tack för den!
Vidare ska jag nu gratulera Birgitta, som råkar fylla år idag, Grattis från oss på Blomstervägen, hoppas din dag blir precis som du önskar.
Inne på Boom hade dom kassar som man ska sortera skräp i, ett fack för flaskor och ett annat för metall…typ. Då berättade Kerstin att någon hon känner, hade en liknande påse men som man sorterar tvätt i, ett fack för 30gr, ett för 40, 60 och 90. Allt detta för att hennes barn lättare ska kunna hålla ordning på vad som ska tvättas på vad. Ja, det är ju rätt praktiskt, faktiskt. Till slut lär man sig i alla fall hur man ska tvätta sina kläder men alla är vi ny i början.
Nu är ju detta en bra sak, sa jag, så länge man inte tror att man kan lägga ihop en 30 graders tröja med en 60 graders byxa och tvätta allt i 90 grader. Haha…nu har jag varit så rolig så nu får jag gå och ta mig frukost.
Önskar er alla en fin dag!

Vänförfrågan

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Jag var upp och hämtade älgköttfärs igår, hos mina föräldrar. Pappa jagar ju, så då brukar det finnas gott av den varan. Fred och Birgitta fick köpa sig tre kilo, som jag svängde förbi med. När jag frågade dom, om dom var intresserade av köttfärsen, så skickade jag ett mejl om det.
Fred svarade att dom gärna ville köpa några kilon. Sen berättade han att när han skulle svara på mejlet så hade han klickat bort någon bokstav och vips, så hade en, för honom helt okänd person, fått hans svar. Det gick en liten stund så svarade killen/mannen, att han skulle också, minsann, vilja köpa lite färs, om det gick bra 🙂
Vilka misstag man kan göra, och hur fort det kan gå. Nu var ju det här inget att hänga upp sig på, värre saker har nog folk tabbat sig med.
På den tiden man satt och hade messenger (enda anledningen till att man hade det var att det var ett enkelt sätt att kommunicera med Theresé, nere i Uppsala), så kunde man ju lägga till vänner. Plötsligt en dag, hade jag en vänförfrågan från en snubbe vid namn Jerry. Ehhh…jag kände då ingen sån och frågade vem stackarn han var.
Jag fick ett svar, efter ett tag, skrivet på engelska. Han förstod inte vad jag hade skrivit till honom, men han förklarade att han av misstag hade skickat förfrågan till mig, men den skulle egentligen gå till hans fru, vars namn är Maria Hallstenson, hennes mejladress, var densamma som min, förutom att hon hade en stor bokstav i början.
Han var i alla fall intresserad av Sverige och berättade han deras släkt var härifrån, dessutom, hette dom en gång i tiden Hällsten, men nu var efternamnet amerikaniserat. Vi forskade lite på vart hans släkt kunde komma ifrån och kom fram till att han inte var släkt med oss, men vi är ju inte dom enda i Sverige, med det namnet.
Numer har han och hans fru, försvunnit i cyberspace, vi var vänner, ett tag på facebook, men som ni nu vet, dom flesta av er i alla fall, så är facebook för min del, ett minne blott. Haha, jag hade en gång skrivit där att jag fick hjärnsläpp. Det gick någon dag sedan skrev Jerry, det skulle vara roligt att veta vad du skriver egentligen. Jag skulle då förklara ordet hjärnsläpp och han tolkade det som att det hade med alkohol att göra, jag fick kalla in Theresé som tolk, och hon fixade att förklara det för honom. Inte så lätt med såna ord inte 🙂
Önskar er alla en fin dag!
                                                                                                                                                            

Framstupa sidoläge

Av , , 6 kommentarer 5

 

Ett litet…vitt paket…med vita snören:
Det känns som om mina fingrar blivit mosade av en ångvält, och det förstår jag inte riktigt, det är ju i handflatan dom varit och grejat, men nerverna går väl lite kors och tvärs, säkert mer på tvärsen då det gäller mig 🙂
Det har i alla fall gått bra i natt, största problemet var nog hur fasen man skulle ligga bäst när nu armen skulle vara i högläge. Vaknade av att någon sa till mig att jag givetvis, skulle ligga i framstupa sidoläge.  Jag slog upp ögonen och tänkte, vadå…framstupa sidoläge, hur f-n ska jag då kunna hålla upp armen??? Jag hade förstås drömt nåt dumt…igen.
Gipset ska bort först den 30/8 och därmed kommer jag inte att kunna köra dragracingen i Piteå. Fast vi får se det från den positiva sidan, då får jag koncentrera mig på Nicco istället, hon ska ju få hyra Frida Jonssons bil och köra upp för licensen. Jag frågade snällt om dom inte kunde plocka bort gipset på fredagen istället men där blev det tvärnit, jag skulle inte få hålla i en ratt, ens en gång. Jaja, å andra sidan kanske dom inte visste att i dragracing är det bara rätt fram som gäller…inga kurvor och svängar. Men nu är det som det vart, och det är ju bra att mitt problem nu ska vara åtgärdat och förhoppningsvis ska det vara bra sen, i den handen i alla fall.
Fred och Birgitta har varit ute på en semestersväng söderöver och kolla in vilken häftig soffa dom såg efter vägen, absolut något vi skulle kunna haft ute på vår gård  🙂
Alltid skulle den reta någon!
Önskar er alla en fin dag!
 

Det tar sig

Av , , 2 kommentarer 4

Jag skulle visa Theresé, min lilla gurka, som växer bakom väggen, igår. Och kolla vad jag hittade:

En till gurka, så nu har vi faktiskt tre stycken synliga, men den här är den största hittills och den har hängt sig fast i rosbusken.

Och nu på morgonen gick jag runt med vattenkannan och skulle ge våra blommor inomhus, lite vätska och titta nu vad jag hittade:

Detta är ju den blommande kaktusen som bara blommat en enda gång, sedan har den fått små knoppar men dom har bara torkat ihop av och trillat av, men nu ni. Kaktusen har Nicco fått av Birgitta och nu ska jag icket vara där och peta, jag ska inte ens andas på den, så ska ni få se vilken otrolig blomma det blir.

Sist men inte minst, kolla in mängden av röda vinbär som sitter på buskarna:

Om det fanns lika mycket lingon i skogen så skulle alla vara glada och nöjda. Här håller för fasen kvistarna på att gå av, under bärtyngden. undrar just vad man ska göra av dom? Hm…jag är inte överdrivet förtjust i dom, kanske lite gelé skulle passa. Och som Anders sa, igår, man ska alltid sätta ett A, framför ordet gelé, testa 🙂

1:a parkett och 2:ndra

Av , , 2 kommentarer 8

 

Åke hade grävt fram Niccos träskor, som hon högst motvilligt, hade på sig en…eller två gånger, för två år sedan, då hon brutit det där lilla benet i foten, och kirurgen tyckte att det skulle kunna läkas med en träsko. Det läkte tydligen ändå, men hon har ändå problem med vissa saker hon gör. Nå, träskorna kom då fram till ytan då han städade lite i ”gammbussen”, och jag kom ihåg att Birgitta tyckt att träskorna var så fina, så jag tänkte att då kunde hon få sig ett par, så jag åkte till ” gammgården”, igår och passade på att ge dom till henne.
Där satt dom, som på två parketter, första parkett, bestående av Gun-Britt, Inge-Gerd, Jan A, Sören och en som jag inte vet vem det är, på andra parkett, med lite skugga från björkarna, satt Birgitta, Fred, Laila och sedan tillkom Marianne och hennes son Lars. Så jag varvade mellan parketterna och blev kvar där någon timme.
Sören tyckte jag var en fegis som inte berättat hans lilla historia men jag sa att det är väl slutklämmen som är rolig, jag kan ju inte bara skriva om en massa skrynkliga människor, och aldrig komma till det som ska vara roligt. Han satt och pillrade på gps:en som han har i mobilen, dom skulle leta sig till Täfteå dansloge, hade dom tänkt. Han började fråga mig om resväg men där opponerade sig Inge-Gerd, med en gång, hon har nog fått höra om mitt lokalsinne 🙂 Ja, till Täfteå hittar jag, men inte till någon dansloge.
Sören knappade på och sa, aha Volvo…10 minuter, om man klickar på den knappen så får man veta hur lång tid det tar för den bilen att köra, jo, fortsätt drömma, men å andra sidan, det skulle ju kunna vara så, med tanke på hur många bilar som är utrustade med diverse pillersaker, som till exempel, bränsleförbrukning vid en viss hastighet, lufttryck i däcken etc. Jojo, det vore något det, men då måste man ju också ta chauffören i beräkning, och om han/hon håller sig till hastigheterna som är gällande.
Jag berättade också om Theresé och Anders, tiltade gps som talat om att dom är i Söderköping, eller vart det nu var, oavsett om dom kört i Uppsala eller här i Umeå. Nu säger den dessutom att dom är i Norge och kör omkring, inget att lita på, med andra ord.
Näpp, nu ska jag sätta fart, frukost står på listan, och sen ska jag nog trava över på Hp:s och handla lite, göra middagen färdig och sen får vi se. Ha en bra dag!
                                                                

 

 

Fy för Ica banken

Av , , 4 kommentarer 8

 

Ica banken kan verkligen dra något gammalt över sig, och hade jag haft kamera sladden, upphittad, så hade det här…suttit ett kort på vårt sönderklippta ica/mastercard kort. Det var/är nämligen så här.
 
Jag ringde till dom för ca två veckor sedan och efterlyste fakturan. Jag talade om att vi flyttat och att dom kanske inte fått vår nya adress osv. Fick till svar att dom var försenade med deras utskick så vi var inte ensamma om att inte ha fått faktura samt buffé tidningen.
 
Sen glömmer jag ju givetvis bort det där, tycker väl att det nu ligger an på dom att skicka ut fakturan om dom nu vill ha några pengar. Igår kom den, inte buffé tidningen, men väl en faktura på 162:- som var obetald samt 50:- i påminnelseavgift…med våran nya adress på kuvertet.
 
Jag känner en viss irritation, men greppar luren och sätter mig väl tillrätta i fåtöljen, medveten om att detta kommer att ta tid, innan dom svarar. Får först en massa alternativ att välja mellan, bland annat ett, där dom efterfrågar en kod, men om man inte har den så trycker man på fyrkant, vilket jag gör.
 
20 minuter senare är jag framme. Börjar med att säga att jag knappat in min man Åkes, personnummer eftersom kortet står på honom, men att det spelar väl ingen roll, när jag bara vill fråga av vilken anledning vi ska måsta betala en påminnelse då jag ringt till dom och uppgett vår nya adress etc.
 
Ja, men om ni inte har beställt eftersändning så kommer den ju inte fram, nä, den kommer tillbaka till avsändaren svarar jag innan hon hunnit klart, och jag har uppgett vår nya adress. Jamen vi uppdaterar en gång i veckan…mm säger jag, jag ringde till er för två veckor sedan.
 
Jamen vi skickar ut grejerna den 20 varje månad…aha, men sa hon inte alldeles nyss att det uppdaterades en gång i veckan. Jag känner verkligen hur jag kokar.
 
Nu säger hon att jag ska sätta mig i telefonkö igen och knappa in koden. HALLÅ, säger jag, det vet du ju att jag inte har någon kod, det fick jag ju för f-n knappa in då jag ringde. Jaha, men då får du be din man att han letar fram en faktura och koden (han vet säkert vart en sådan finns, han har aldrig betalat en räknig på 27 år så…) Ähh säger jag, då vill jag veta hur mycket vi är skyldiga så ska jag betala bort skiten så är vi av med den.
 
Nämen det kan jag inte göra, då måste Åke ringa in hit…och där exploderar jag. Du, säger jag, det där är skitsnack och det vet du också. Jag kan hämta hit grannen och han kan säga att han heter Åke, inti f-n vet du om det är det eller inte. Sen drämmer jag ner telefon luren så hårt jag kan och tyvärr, omogen som jag är, så hoppas jag att det kändes också. Sen gjorde jag en förenklad inloggning på ica banken, kollade upp siffrorna, loggade in på Nordea, tog dom gamla uppgifterna och betalade av alltihop, och nu har jag klippt kortet. Ska skicka det till dom med en hälsning från familjen Lundmark/Hällsten och tacka för ingenting.
 
Nå, det var det om en bank med urusel service och knäppa, idiotiska system, där man tydligen kan legitimera sig genom att säga i telefonluren, vem man är. Jag hade ju klarat mig om jag sagt att Åke var hemma, lagt undan luren en sekund, låtsas ropa efter honom, harklat mig och förställt rösten lite lätt… skrattretande!
 
Jag hade ju lunch gäster igår, Fred, Birgitta, Kerstin, Jan A och Ingegerd. Vi satt ute i solen och grillade korv, drack kaffe och surrade, tjopp så hade tre timmar passerat, men det är väl så då man har roligt. Tiden springer iväg. Själv satt jag ute i två timmar till, det var ju helt otroligt fint väder, och hade till och med blivit tillsagd att det fina vädret skulle vara över från och med idag, men det ser ju inte ut att stämma. Fast det vet man ju sen tidigare, mycket kan hända på en timme eller två, det kan vara snabba kast mellan fint molnfritt väder och kyla, regntunga moln och blåst. Nere i Eksjö, hade dom enligt säkra källor, 25 grader igår…nån ska alltid vara värst 🙂
 
Idag ska jag skjutsa ut Nicco på flyget, vid halvtolv tiden, ska bli roligt att höra vad hon tyckte om själva flygturen sedan. Och sen ska jag bara göra vad som faller mig in…tror jag. Ni får ha en fin onsdag, det ska vi ha.

Farligt med kaffe

Av , , 2 kommentarer 4

Vi blev bjudna på kaffe nerei bastun, i måndags. Monika hade fyllt år och kände sig manad, fast egentligen skulle ju vi ha bjudit henne istället, nå.

Det blev prat om kaffekoppars vara och inte vara, och att till exempel min farfar alltid drack på fat. En liten sockerbit i mitten av fatet och sedan kaffe på det, sen balanserades hela anrättningen mellan alla fem fingrarna medan det sörplades kaffe.

Birigitta berättade om en väninnan som varit bjuden på ett finare kalas. Där serverades givetvis kaffet i små fina koppar, ni vet, dom där kopparna med öron så små att inte ens lillfingret går in. Hon lyckades i alla fall klämma dit sitt finger, men sen satt koppen där den satt.

Hon fick inte lös den men klarade av att hålla sin belägenhet hemlig, under hela fikat, sen smög hon ut med koppen gömd i nåt, till toaletten och där var hon tvungen att krossa den för att ta sig loss, haha, måste ha varit en syn för gudarna.

Kontenta, kaffe är inget att leka med, speciellt inte kopparna, går inte fingret in, försök inte klämma dit det ändå, går det inte så går det inte. Men med såna koppar finns ändock en viss risk att hela alltet tippar ut om man inte är tillräckligt stark i nyporna.

Och stark i nyporna är inte jag nå längre. Jag skulle ta fram korven ur kylskåpet, tjopp så flög den över golvet, inte lyckades jag hålla den mellan tummen och pekfingret, inte kunde jag plocka ut stekpannan ur ugnen heller, det fick Åke göra, ja, vad månde bliva av detta, den som lever får se. Ha det fint!

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten