Etikett: bussen

Vi har nån att skylla på

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 augusti 2012 kl 06:10, 2 kommentarer

Vi har en lånare på jobbet…det försvinner saker lite då och då och dom tycks heller inte komma tillbaka. Denna lånare är i dagsläget begåvad med en våffeltång (för håret), otaliga mängder med olikfärgade sockpar, en hög med lakan, nagellack, lite verktyg och nu även med tyget som en gång låg på soffan. Jag undrar just hur denna lånare ser ut, men visst är det bra att vi också har någon att skylla på 🙂

Det blev mycket ett tag då vi var ute och gick i förrgår, chefen och jag, vi hade inte bara två tider att passa, en hos frissan och en uppe på vårdcentralen, nä, jag fick sms från den ena och den andre, och mobilen ringde, jag hade ett möte där och rörmokare skulle komma då och då.

Näpp, sa jag till chefen, nu tror jag att vi bokar in en resa till Bahamas… vi struntar i det här och drar iväg, fyra veckor blir vi borta, vi kan skicka ett vykort med oss på, sittandes med paraplydrinkar i händerna, om två veckor, om vi ids, och där ska det stå: Ring inte oss, vi ringer er! Ja, chefen hade inget emot det alls, så vi är fri att åka, närhelst vi vill 🙂

Jag noterade att vi har ett litet projekt på gång här hemma, smultronen måste nog skördas snart:

Och stora är dom också… och goda.

Sen blev jag så glad då jag såg alla rosorna som kommit på buskarna jag planterat ifjol och gott luktar dom så man blir alldeles euforisk men vad skådar då mitt norra öga, bladen ser inte alls frisk ut och på baksidan sitter det små vita avlånga saker, sååå typiskt, och vad är detta för monster och hur blir man av med dom? Måste man klippa ner hela alltet?

Jaja, nu är i alla fall Camaron lastad, det gjorde vi igår efter en snabbvisit uppe på Gammlia, där det var mycket folk trots att det regnade, så nu ska bara Junioraren upp på släpet och moppen. Det blev en sen kväll och det känner jag idag, jag skulle lätt kunna hoppa i säng igen, men tyvärr, det går inte, ska ju jobba idag också… men sen så 🙂

Önskar er alla en fin torsdag och sen får vi se om det blir det utlovade åskvädret vid två tiden, det saknar jag, lite buller, smällar och blixtar.

stort frågetecken

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 juli 2012 kl 08:24, Bli först att kommentera

Resan hit gick bra, vi hade fint väder, nästan hela vägen, några droppar regn på två tre ställen, men inget mer. Hörde och såg sedan vilket oväder som dragit in, därhemma, är tiden ur led eller vad? Det såg ju hur bra ut som helst då vi åkte.

Och jag kom också på att vi faktiskt inte haft någon åska under hela våren eller sommaren, inte vad då vi har hört eller sett. Kan det bero på den kalla luften, för någon luftvärme är det ju inte? Man brukar ju säga då åskan kommer och det är kallt, att nu kommer åskan med värmen, eller tvärtom, så vi kanske skulle behöva lite sånt.

Något jag sedan förundras över är alla bilister som ska ut just framför bussen eller för all del, framför tung trafik, fattar dom inte att en lastbil eller dylikt väger några ton mer än en liten skitbil??? Och vad som krävs för att bromsa in och vilken tid det sedan tar för att komma upp i någon hastighet igen. Man blir verkligen häpen. Det hände inte heller bara en och två gånger utan kanske tjugo gånger.

Och snälla, svara på varför det plötsligt är så jäkla bråttom ut på vägen men sedan hittar man varken gasen eller växelspaken *stort frågetecken*

Nå, vi är då här, allt är bra, solen skiner, som Sally brukar säga även fast det är mörkt och grått (men nu är solen uppe). Vi ska ut på en liten roadtrip idag och kolla vad Iittala outlet har att bjuda på, sedan blir det iordningställande ute vid det ”nya” huset.

Nu är då kaffet klart, Sally har redan hunnit vara hit och knackat bakom dörren, och hon lyckades också få upp boffar (morfar)ur sängen. Niccolina har också ett nytt namn, hon heter, enligt Sally, Bompanina, haha, jo det kan ju passa det, ibland, men inte om ni frågar Nicco 🙂

Ha en fin dag, allihop, och hoppas att även ni får en beskärd del av solen, det kan vi alla behöva.

Stock/Modified

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 juli 2012 kl 08:57, Bli först att kommentera

Igår tog vi den sedvanliga morgonkoppen ute på altanen, med utsikt över sjön, dock inte ensamma utan med sällskap av en hög med broms, sedan gjorde vi en sväng till Malå och tog oss en kaffe på Dungers, handlade, och där på Ica kom en glad Lyckselebo ut genom dörren, så vi stod och pratade en stund, sen åkte vi tillbaka till stugan och åt en… sen lunch eller en tidig middag. Rickard skulle sättas på bussen till Umeå, vid sex tiden så vi hann inget mer, innan dess.

Men sen… Nicco tog årets första riktiga dopp i sjön, fy tusan säger jag, vilken ambition, jag testade inte ens vattentemperaturen med stortån. På kvällen pekade jag sedan på andra sidan sjön, från våran stugsida sett, och sa, att där borta hade mormor (min mamma) badlektioner då hon var liten… precis där bredvid rinner det ut en av alla kallkällor rätt ner i sjön, och det blir aldrig mer än just +13 grader där… hon lärde sig inte att simma så där bra.

Sen hoppade Maria på gräsklipparen och satt, 2½ timme, effektivt klippandes gräs, då förstår ni storleken på den här gräsmattan, kunde knappt gå på benen efteråt. Åke lade in trean och visade hur man skulle göra, sen susade jag iväg, men jag tyckte inte det var någon större fart på ekipaget, så Maria hittade att lägga in 4:an istället och då ni, var det bara att hålla i ratten och hatten. Det var som att jämföra dragracingens stock mot modified 🙂

Men fatta då jag var liten och detta gräs skulle klippas med en sån där handtrallare, utan någon motor överhuvudtaget, fy tusan. Nu är det i alla fall bara uppsamlingen kvar, eller bara, det är samma yta som ska köras över ännu en gång till, puh!!!

Och apropå gräsklippning kom jag att tänka på Kicki, en tjej vars föräldrar hade stugan härute förut. Hon fick det eminenta uppdraget av hennes mormor att klippa gräsmattan och detta utspelades då hon köpt en sån där självgående sak som hon skrutit över. Kicki tyckte inte att det var något att skryta över, hon kämpade hela dagen innan hon var klar, och sa väl då att hon inte tyckte att gräsklipparen var ett magiskt under, tung och otymplig var den.

Då dom sedan gick igenom momenten hon gjort framkom det rätt så snart att hon inte hållit in det där handtaget som är nödvändigt om man vill att den ska var just självgående, utan där hade hon kämpat, styrt och putta på, en mycket bångstyrig gräsklippare som inte alls drog någonting själv, jojo, så kan det gå 🙂

Önskar er alla en fin tisdag!

Fel nyckel, kan ni tänka

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juli 2012 kl 09:00, Bli först att kommentera

JAAAA, vi tog oss hit (konstigt), när vi väl var framme och jag skulle in i självaste centralhuset (storstugan)… där nycklarna till vår stuga hänger, där vattenpumpen slås igång och… ja ni fattar, det är där allting utgår ifrån, så passade inte min nyckel.

Jag som haft den i nyckelknippan hela tiden enbart för att den alltid ska var med och man ska inte springa runt och leta efter den, det sista man gör innan man åker, men nu, hallå, den där nyckeln gick inte ens in en millimeter i låset.

Låna Åkes mobil för att ringa mina föräldrar och fråga om min farbror har nyckeln, dom svarar inte, ser att en granne är här och dom kan faktiskt ha nyckeln men gå in i bussen först och kollar en kökslåda, och se… där var den, puh!!!

Man ska aldrig frångå sina ursprungliga idéer och tankar, då blir det så där. Jag var ju absolut bergsäker på att det var just den nyckeln jag hade på knippan, där ser man.

Nå, vi hann i alla fall med att äta en lättare middag på Dungers, handla lite och tända upp en eld och grilla oss en korv på kvälls sidan, sen kom kortleken fram.

Jo, jag köpte ju en tandkräm, har aldrig sett en liknande förut och nu ni, ska mina tänder aldrig bli äldre än 45 år, inte om man får tro på det som står på paketet i alla fall, näpp, nu är det färdigåldrat, hm… undrar just vad som händer om man käkar lite av den här tandkrämen varje dag, man kanske till och med föryngras en aning 🙂

Önskar er alla en toppendag, vi åker då vidare till Piteå i eftermiddag!

Vi har oåkt

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 juli 2012 kl 08:32, Bli först att kommentera

God morgon! Vad roligt det är att stiga upp då solen skiner, som Sally brukar säga, att den skiner alltså, med den skillnaden att hon även kan säga det då det är mulet 🙂

Vi blir kvar en dag till i Umeå, Åke har satt in en vattenpump i Camaron och flyttat generatorn, och detta tog hela gårdagen i anspråk, vi var inte ens säkra på att han skulle hinna klart ändå. Ni vet, när det blir så där att helt plötsligt är något borta, för kort eller går sönder, som nu då bensinslangen blev för kort och vi var tvungna att ta en sväng förbi stilservice och införskaffa en meter eller två, som det faktiskt blev.

Allting tar sin tid, det hjälps inte, men å andra sidan klagar vi inte heller, gissar till och med på att vi har det varmare här än uppe i stugan och dit kommer vi så småningom i alla fall.

Själv hann jag med att tanka Jeepen, en blixtvisit på arbetskontoret på stan, in på Åhléns och köpte ett diskställ som passar till stugan (det ska vara avlångt, smalt och ha en bricka under sig), handla på Maxi, fixa lunch… hahaa, fast den var nog enklast, det blev en räkmacka från Ullas 🙂

Fortsatte med att göra bussen klar, skaffa dit täcken, dammsuga, torka golvet, bära över lite kläder, börja fylla på frys och kylskåp, klippte gräsmattan och satt och njöt i solen emellanåt. Så idag har vi kvar att tanka upp bussen, lasta bilen och Niccos dragster, samt bära över resten av kläderna. Allt tar sin tid, det är ohjälpligt.

Nu ska jag joina Åke på altanen för en påtår, skrev jag så kom han in… nå ni får ha en bra och fin tisdag, allihop!

Termosmuggar efter vägen

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 juni 2012 kl 08:45, Bli först att kommentera

Vi tog oss iväg strax efter nio igår, och trots att vår GPS indikerade att vi körde efter en grusväg (E4:an, och att vi var tio meter under havet) så var vi framme efter tre timmar. Det var inte så lite folk där som vi trott, men vi var en av dom två, som kom med buss 🙂

Helikopter resor, bilutställning och gatubilar samt mc uppvisning bjöds det på. Eller att bjuda var väl en sanning med viss modifikation, vi fick allt betala inträde vi också, men jag och Åke fick komma in gratis, vi hade ju trots allt en mission där, att chassi besikta Niccos juniordragster. Tyvärr fick hon inte provköra en repa, regnet låg lite i luften och dom hade vissa hålltider att gå efter.

Men vi fick i alla fall inandas lite bränt gummi, öronen fick sitt av alla olika ljud som florerar på ett sånt där ställe, Niccos dragster fick klisterlappen som är en nödvändighet för att få tävla och vi träffade även några bekanta. Så vi är nöjda med utflykten. Här ska ni få några bilder:

Att sedan passera Skellefteå vid middagstid, betyder just middag, på krysset, vars annars 🙂

Vi var inte först där och inte heller dom sista, dom hade någon typ av cruising och en hel del bilar var ute. Vi inväntade maten och gick till bussen för att äta där.

Nicco lyckades med konststycket att klara matlådan ända fram till bussen, ta två steg upp, vända sig om för att stänga dörren och tippar hela lådan med innehåll ut över trappen… hon var inte glad. Tror jag det!

Apropå bilar som hela gårdagen handlade om så fotade jag denna lilla sak efter vägen, och förlåt mig men när jag ser såna här så tänker jag på termosmuggar, det hjälps inte, jag tycker dom ser ut som en sådan:

Vi var hemma strax efter sju igår kväll, inga konstigheter, den enda röda lampan som började lysa i bussen släckte vi genom att fylla på vatten och glykol, niemas problemas. Önskar er alla en fin söndag!

Inte bara vi som häckar här

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 juni 2012 kl 07:34, 4 kommentarer

Vi har en del kajor och skator på gården, förutom alla små fåglar förstås, och nu tillhör jag dom som tycker att det är rätt så ok, varför skulle inte dom få vistas här också. Lite värre är det ju med fiskmåsar och andra skränande fåglar som sätter igång mitt i natten.

Vissa av dom kan bli ganska närgångna när dom vant sig vid att man sitter där och… häckar på altanen (nu fick jag allt till det). Men det är ju det som är roligt, dom litar på en.

När mina svärföräldrar levde så omgavs dom av fåglar av olika slag, en del av dom där småttingarna, väntade tappert på sin mat, men ibland, när dom tyckte att det gick för långsamt, hoppade dom upp på termometern som satt på utsidan av fönstret och pickade på glaset, kikade in och lade huvudet på sned. Dom gav sig inte förrän dom fick maten.

Nu var det inte alltid det serverades vanliga fågelfrön, nejdå, Elsie kunde lika gärna slå igång stekpannan och göra några tunnpannkakor, det gick alltid hem, likaväl som hon stekte leverbiffar till Åkes hund, Bronco. Inte för att dom själva skulle ha utan för att djuren skulle få något gott.

En av kajorna hade råkat ut för något och kunde inte flyga, Pelle fick han heta, och han vistades alltid här ute på gården och blev uppassad. Nicke byggde honom en liten stege, som fick stå lutad mot en av tallarna, så han kunde ta sig upp i trädet, vilket han gjorde. Men en sommar försvann han, spårlöst, och att en katt kommit i hans väg är ju inte helt otroligt, men det kan ju lika gärna ha varit en bil.

Fast man vet ju aldrig, en helg då dom var bortresta fick jag uppdraget att vattna blommorna och kolla till Pelle. När jag var klar med blommorna fick jag se en kille som sprang utanför kyrkan med händerna nere mot backen, som om han höll på fånga något. Jag gick mot vägen och kisade med ögonen, och visst höll han på fånga något… Pelle.

Jag ropade åt honom och frågade vad han höll på med. –Ja, sa han, jag ska fånga den här fågeln, den verkar vara tam. Jag ska ta hem den. Nämen du, sa jag, den där fågeln, han heter Pelle och han bor här, i det här trädet, och sedan visade jag vart han hade sin boplats. Han lät Pelle vara, men han kanske inte var den enda som tyckte att det hade varit roligt med en fågel hemma.

Nu är bussen lastad, inte bara med junioraren, utan med alla kläder och utrustning som behövs, papperen som skulle med, lunchen vi ska ha och andra viktiga saker, ska faktiskt bli lite kul att få göra första bussresan för i år, och vi ska ju inte sova över i den, utan det blir lite som test and tune. Önskar er alla en fin lördag!

Det blev en amerikanare, och en…

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 maj 2012 kl 07:44, 2 kommentarer

Jag tog med mig en kompis med viss erfarenhet med blommor, träd och buskar, som moraliskt stöd då jag investerade i två blåbärsbuskar, som jag och Åke kollat in för någon vecka sedan.

Det blev en amerikan, med vit insida och en ”Oskar” som jag inte vet hur den ser ut, förutom som ett blåbär, utvändigt 🙂 Dessa buskar kommer att bli ca 1½ meter höga och ge många bär… hoppas jag. Jag köpte dessutom jord, bark, mylla, typ… som dom ska planteras i, inget fusk här inte, nu ska detta göras riktigt (så kan ingen skylla på att jag inte gjort vad jag kunnat, och kanske har jag åtminstone en halv, grön fingertopp, vi får se).

Efter middagen for vi upp till Sunnanå för att ställa undan Mazdan, för sommaren. Åkes kusin var där, en som han inte träffat på många många år, så vi tog oss en kaffe med tillbehör och satt och pratade en del, innan vi åkte vidare, upp till Hörnsjö, för att hämta ut åbäket… bussen alltså.

Det var inga problem, överhuvudtaget (jätte konstigt), den startade med en gång, och även om utfarten såg väldigt lerig och gropig ut så fastnade den inte där, inte heller sjönk den ner i leran (jätte jätte konstigt). Allting gick som på räls och nu står den härute igen *suck* på gräsmattan. Nå, en sak är bra med att ha den nära, det blir enklare att bära ut saker dit och städa upp den då det håller på dra ihop sig till tävling och semester.

På vägen till Hörnsjö passerade vi en skylt med texten: Oopp i backen, med andra ord ett litet ställe uppe i backen där någon bor, haha, jag tyckte det lät fränt, vart bor du då? Mjo, Ooopp i backen…. vars annars 🙂

Önskar er alla en fin torsdag!

Beverly Hills minnen

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 april 2012 kl 08:55, 2 kommentarer

Sally förbereder sig för sin första lastbilsfärd:

Morfar Åke hade varit och hämtat lastbilen på verkstaden och skulle upp på jobbet med den.

Theresé skickade två bilder till mig, tidigare i veckan och jag undrade vad sjutton det var, jag kollade och kollade och tänkte att det var något dom hittat i huset dom håller på att renovera men så kände jag igen något och jag insåg vad det var.

Jag vet att jag skrivit om detta för längesedan men här kommer det igen. Vi var uppe i Malå med vår andra buss Beverly Hills, vi hade backat upp bakhjulen på några rejäla träbitar för att inte sjunka ner i gräset.

Vi skulle sedan upp till Piteå och se lite dragracing, Sam, min ingifte morbror stod vid bussen och dirigerade, sedan tog han träklossen och slängde in i bussen, Åke frågade om han fick in bägge, och jag vet inte riktigt om dom missförstod varandra, antingen letade dom efter den andra eller så tog Åke för givet att bägge klossarna var inne i bussen.

Nu var dom ju det… inne i bussen alltså, men den ena klossen hade efter Åkes våldsamma rivstart med bussen, fått klossen att snurra runt och följa med däcket så klossen sköt upp genom plåten och hamnade halvvägs inne i bussen, en liten liten bit från gasoltuben som stod placerad därbak.

Det visste vi inte förrän vi var framme i Piteå, kanhända att det var därför folk tittade på oss då vi passerade, det är ju inte alla bussar som åker runt med en stor träklamp hängandes ner bakom bakhjulet och nästan ligger ner på backen.

Idag blir det lunch/middag i Norum, hos mina föräldrar, ja dom bor inte där, min pappa har byggt dom ett litet ställe med både verkstad och lägenhet. Ska ta med kamera idag så kanske ni får se lite bilder därifrån.

Dagen ska ju enligt seden vara lång, men Nicco trodde inte på mig då jag sa att kyrkklockorna skulle ringa tre timmar idag, bara för att vi skulle bli smått galna, nä, jag tror att den här dagen kommer att gå lika fort som alla andra har gjort. Långfredag eller inte. Önskar er alla en bra dag!

Snäppet bättre förr

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 november 2011 kl 06:12, 2 kommentarer

Inte nog med att jag bakade bullar på arbetstid, jag snodde ihop några stycken då jag kom hem igår, också. Det var säkert flera år sedan sist. Vi, dvs jag och chefen, hade även turen att bli bjudna på lunch igår, av chefens f.d., vi valde varsin kebabrulle och varför jag gjorde det, var att det säkert var 30 år sedan jag åt kebab, och nu skulle jag se vad jag tyckte.

Nu blev det inte alls samma sak som det var förr, då dom stod och karvade köttet från en stor klump som roterade i taket, näpp, det här var mer en pizzabotten ihoprullad runt en massa kött, visserligen inte så tokigt men inte vad jag förväntat mig. Det var nog snäppet bättre förr 🙂

Hämtade Theresé och Sally på flyget sedan åkte vi hem och plockade upp Åke, för vidare färd ner till klubben där vi drack kaffe och surrade en stund. Sally sprang runt och tjenade på allihop, inte alls blyg utan blev mer och mer uppspelt. Hehe… hon påminde om betjänten på nyårsafton, då hon skulle över den lilla tröskeln varje gång hon for iväg och kom tillbaka. Hon visste vart den var, men skorna såg ut att väga lite mer än vad hon räknat med.

Idag tar dom bussen upp till mamma… mormor… gammelmormor, och hälsar på, och när jag slutat jobbet åker jag dit och hämtar dom. Sedan blir jag långledig, till söndagsmorgon då jag har ett 5 timmars pass och sedan blir jag ledig igen till onsdagen… härligt!

Och apropå onsdag, ha, det är ju ordlös onsdag idag, har inte kikat vad dagens tema är men får göra det och återkomma senare idag. Önskar er alla en bra dag!

Etikett: bussen

Vi har nån att skylla på

stort frågetecken

Stock/Modified

Fel nyckel, kan ni tänka

Vi har oåkt

Termosmuggar efter vägen

Inte bara vi som häckar här

Det blev en amerikanare, och en…

Beverly Hills minnen

Snäppet bättre förr

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten