Etikett: förrätt

Det var det, det!

Av , , 2 kommentarer 13

Så där ja, då var vi inne på 2015, fort var det gjort. Jag jobbade igår, men det blev bara 2 timmar så det var absolut överkomligt. Hann hem och byta om innan vi halkade iväg, ner till Lundalogén.

Foto1438 Foto1439 004 025

Vi var 18 personer, 14 vuxna och 4 barn, som började med fördrinken uppe hos Mats ”Masken” Karlsson.

013

Detta var nåt, tror jag, som han och Jitte hittat på nätet och var bartenders choice. En stark sak som Brälla tyckte påminde om matsmältningsraketen han brukar bjuda på, kryddig och stark, men god. Till detta serverades Vindelrökt älgkött, ostkrokar och nötter, en bra starter.

011

Tord och Camilla stod för förrätten, och detta var en kräftstjärts cocktail, med melon, avokado, kräftstjärtar och annat gott, kryddat med sweet chilisås, jättegott.

Huvudrätten, där Lena gjort i ordning oxfilé samt såsen, Theresé och Anders fixade salladen med granatäpple och jag hade gjort potatistårtorna. En väldigt fin kombo!

Foto1436

034 045 049

Och alltihop avrundades med efterrätt alá Helena och Mats Jonsson, en kladdkaka med jordnötssmör, grädde och hallon…helt perfekt!

Samtalsämnena var många, inte alls ovanligt då man träffas så där, och ämnet om ord från bondska, kom upp på tapeten och plättarnas eller tunnpannkakornas vara eller inte vara. Ja, det har vi ju lärt oss nu att uppåt och inåt i landet, så säger man plättar om tunnpannkakor, men inte här i Umeå.

Ja, tyckte nästan alla, man steker ju pannkakan i stek”pannan” och därför heter det tunn”pann”kaka, fast ugnsplåten är ju ingen panna, kan jag tycka, I så fall skulle den ju heta tjockplåtkaka, haha…japp. Här hemma serveras då plättar jag steker i stekpannan och pannkaka om den kommer från ugnen. Nu är jag ju född i Umeå, men med två föräldrar, båda från Malå, så har jag inte hört annat än plättar.

Det borde ju också vara likadant för en omelett, gjord i stekpanna, plättomelett, och ugnsomelett, finns ju båda delarna där med 😀

Och med mat på bordet och i samtalsämnet så avhandlades även parisare, grillkorv och korv i allmänhet…basföda för många, och kanske i synnerhet för karlar. Lättlagat, och käkar du parisare eller korv med bröd så är det lättdiskat också, sa Anders. Ja, det kan man ju hålla med om.

Och kvällen avslutades för vår del i alla fall, med att gå ut och tända upp i storgrillen, och sedan skötte ”the grillmaster” Jitte, om grillning av olika sorters korvar, det dukades upp för nyårsskål och förbereddes för lite raketer.

Foto1445055 089 098

100

Efter det tackade jag och Åke för oss och halkade hemåt, en trevlig kväll, som vanligt och nu har vi ett nytt spännande år att se fram emot, nya utmaningar och äventyr, ska bli kul. Önskar er alla en god fortsättning på allt som ska komma.

069

 

 

Uppdrag genomfört…check!

Av , , Bli först att kommentera 8

Jo jag skulle ju berätta om mina och Tinas eskapader i torsdags…vart ska jag börja, hm…jo ni vet, jag skrev ju om den där japanska spetsen som var förvunnen, från Norsjö. Jag kontaktade ägaren och frågade om jag skulle få sprida ordet vilket jag fick.

Plötsligt är det en kvinna i Sävar som skriver att hon noterat ett par, med en väldigt motsträvig japansk spets och en annan hund i följe, och hon skriver att det kanske är hunden dom söker efter. Man vet ju inte om någon stulit den.

Jag berättar detta för Tina, det går några dagar och så…skickar hon ett kort, hon har sett ett par, ute med en japansk spets, samt en annan hund som gick med paret. Spetsen ville inte gå åt samma håll som dom. Hon knäppte ett kort som jag sedan vidarebefordrade till ägaren, som i sin tur kontaktade kvinna i Sävar som kände igen beskrivningen på den andra hunden. Detta var då här i Umeå, i närheten där Tina bor.

Nå, så var vi då ute i torsdags och vi var på väg hem till Tina där jag skulle släppa av henne. Svänger in på en mindre väg och vad tror ni…vi får möte av en man som går med en Jappe och en annan hund. Jag vet att jag svär och inte riktigt vet vad tusan jag ska göra, Tina ropar: Stanna…Stanna!!! Jag svänger upp på sidan och nitar fast, Tina flyger ut ur bilen och försvinner runt bilen, över gatan och fram till mannen.

Jag hissar ner min ruta och filmar frenetiskt samt försöker knäppa kort på kort, inget funkar, alltså jag håller på få frispel, och samtidigt vill jag ju inte att mannen ska se vad jag håller på med. Spetsen drar åt andra hållet, börjar skälla och verkar inte alls vara trygg. Klart man fattar misstankar.

Tina kommer då tillbaka, hoppar in i bilen och säger att mannen var lika motsträvig som Jappen, han var inte alls sugen på att prata med henne, men säger att han är hundvakt åt sin son, vilket ju kan förklara att hunden inte gör som han säger, mannen är klart ingen ledare. Sedan tycker inte Tina att utseendet på hunden stämmer överens med den bild hon sett på Quattro, så det var nog inte rätt hund.

Jag vet i alla fall av en kille här i trakterna som har en Jappe, och jag skrev till honom och frågade om han möjligvis hade lånat ut sin hund till sin pappa, men det hade han inte. Ja, man vet ju inte vad som hänt med hunden, tyvärr. Och det måste ju kännas jätte jobbigt, det förstår man.

Ja, vi fick då leka lite detektiver, om vi var så smidiga, ska jag ha osagt men Tina var då snabb som en vessla 😀

Vi hade en trevlig julmiddag på It´s only rock n´ Roll igår:

Foto1369

Förrätten:

Foto1370

Efterrätten:

Foto1376

Haha… det var faktiskt en huvudrätt med handrullade köttbullar, revbensspjäll, Janssons och prinskorv, efterrätten var saffrans pannacotta. Vi drack öl, cider och annat man kunde beställa, till alla rätterna 😀

Och underhållning bjöds det på. John och Linn sjöng, en gästsångare var också upp och en stand up komiker, vi fick valuta för pengarna, med andra ord.

Foto1375

Önskar er alla en trevlig tredje advent!

Foto1362

½ 8 inledning

Av , , Bli först att kommentera 9

Nu kör jag lite ”halv åtta” hos mig stuk på inledningen av blogginlägget. Förrätten: Fluffig luft i mängder med ett osynligt glas luftbubbel alá Lundmark-Hällsten med Norrländsk sfär.

Huvudrätt: Marias potatistårta med stött mos blandat med purjö, norrländska, fritt gående äggulor samt smör gjort i självaste Umeå, samt hemliga kryddor, till detta serverades fläskytterfilé gryta med knorr, och en sallad på grön somrig gurka, röd tomat på kvist, gul sol paprika och grönskimrande, isande isbergs sallad med crisp.

Efterrätt: Marabou mjölkchoklad parfait med Norrmejeriers fluffiga grädde samt röda, färska guld hallon och som pricken över i:et en Baileys biscotti serverat i Iittala glas, samt hemkoke kaffe i retro muggar. Jo, det gick ner, alltihop 😀

Mycket trevlig kväll, så det kan vi göra om flera gånger. Kul sedan då Ingvar beställde taxin och dom fick vänta i säkert 30 minuter innan dom hittade hit, alltså man kan ju bli galen. Vilken adress ska man uppge då man inte har infarten från adressen som brevlådan står på?

Och det må väl vara, kan man tycka, man kan ju säga det till den man talar med… men dom begriper inte. Hur många gånger har jag inte gjort just det, sagt bägge adresserna, mitt emot kyrkan, STOR buss på gården (om det varit under sommaren), men nä, ALLA svänger in på sidan av huset och försvinner neråt Blomstervägen, igår svängde dom in till Tord, två hus vid sidan av oss, och vände och försvann, hahaa. Kan man annat än skratta 😀

Apropå grytan med knorr, så kommer det sig av att vi såg på Plus i veckan där dom tog upp detta med svenskt vs danskt fläskkött. Jag föredrar svenskt, har alltid gjort det, och efter att ha sett det där programmet, så gör jag det, ännu mer.

I Danmark klipper dom av svansarna på grisarna, för att dom inte ska bita av varandras svansar, väldigt osmakligt, och detta görs inte i Sverige, men här biter dom inte varandra i svansarna, och vet ni varför? Jo, för här kostar dom på att ha strö i båsarna, så grisarna får böka runt i den och sysselsätta sig, dom får något att göra.

Man får ju lust att bilda en klubb med slagordet: Ge grisarna strö och förströelse!!! Eller gör som med gamla åsnor, adoptera en gris och se till att den får strö under den tiden den lever. Hur kostsamt kan det vara?

Dessutom är den svenska fläskfilén och ytterfilén finare, man märker det då man skär upp den, mindre senor och hinnor och den håller ihop bättre. Men jag förstår också att folk köper danskt, det är billigare…tyvärr.

Nog om detta, önskar er alla en trivsam söndag!

Tack Ingvar och Anna för påfyllning till barhyllan, den kommer väl till pass till jul, ps, la ni märke till hur jag använde pass ordet nu 😀 ds.

001

 

Inburad på nyårsafton!

Av , , Bli först att kommentera 11

Citat från vk.se:

Umeå Ovanligt många hundar i länet rymde från sina ägare på nyårsaftonen.

Strax efter klockan två sågs tre lösspringande hundar efter väg 363 i Björksele. Polisens vakthavande befäl skriver att det är okänt om de tagit sig hem.

Vid halv tre-tiden hittades en hund i I20-skogen i Umeå och kunde hämtas av sin ägare. Slutcitat

Och den lösspringande vovven i I20-skogen var lilla Tova (liten och liten, hon är en Berner Senner och rätt så stor), så dom som tog hand om henne och lotsades henne till polisstationen, gjorde det bra, man vet ju aldrig vad en okänd hund kan göra. Nu är Tova snäll, men det kunde inte dom veta. Och ur vårat sällskap, så är hon den enda som suttit hos polisen minsann, inburad 🙂 Frisläppt blev hon ju dock, rätt så snart.

Vi började nyårsaftonen uppe hos Mats ”masken” Karlsson, som bjöd på, den hittills godaste fördrinken jag smakat, som Theresé sa, den påminde om Fox, citronkola, får jag receptet på den så kan jag varmt rekommendera den till er alla.

Han har minsann samlat på sig några pokaler under åren:

027 031 033 037

Sen vandrade vi ner till Brälla och Lena som dukat upp till förrätt, det var familjen Jonsson som stod för den:

042 044 048 051

 

Huvudrätten var helstekt oxfilé med råstekt potatis, vinsås och sallad:

055 075 094 106 125 127 128

Mycket prat om olika ämnen, det låg blåsormar på bordet, ni vet, såna där man blåser i som låter en del. Jag frågade om det var någon som visste vad dom hette, men ingen som kunde det, däremot jag, som en gång i tiden hade äran att beställa, ta emot och packa ner såna där i fiskdammspåsarna.

Blåsormar, sa Mats Jonsson, det är ju något helt annat, som man ska blåsa i (här är det nu censur för dom yngre), aha, sa jag… ska man verkligen blåsa i dom då? Ja, sa Åke… och då ska dom som veckla ut sig också… ja ni hör ju, hur det låta så där, en afton med lite alkohol på borden 🙂

Sen blev det en liten promenad ner till källaren, och där möttes vi först av Brällas lilla termossamling, mycket fina måste jag säga:

134

Och se… under trappan döljde sig Brällas lilla pokalsamling:

136

Fast ska vi vara ärliga, så är den större än så där 🙂

Och vidare ner i tvättstugan/torkrummet, där det lite påpassligt fanns en skivspelare, och kolla in vilken LP skiva som finns där:

140 147 155

Nicco var inte impad över spelrummet, det här är inte cool, sa hon, med inlevelse, hon har inte varit med om mycket, hon inte 😀

Upp igen och nu var det dags för efterrätten som Tord, Camilla och Ebba hade fixat, fast dom som arbetat mest med den var nog Ebba och Sally:

158 161

Strax innan tolvslaget gick vi ut där det tändes upp i grillen och dukades fram både champagne och grillkorv, och en avskjutar ramp till raketerna bars ut… ett motorblock, det stod stadigt det:

172 181 187 194 197 199

Efter det tyckte vi att det var så trevligt så vi avslutade nyårsfirandet och gick hem, jag och Åke alltså, för det är ju som dom säger, det är när det är som trevligast, man ska gå hem och idag känns det som om det var rätt val. Theresé, Anders och Sally var inte så långt efter, Nicco var redan hemma så allt var som frid och fröjd. Och med dom bilderna och orden så önskar jag er nu alla en god fortsättning på det nya året 2014.

Följande bilder är på Niccolina ”linslus” Hällsten… hon som tycker det är kul att ta min kamera och fota, hahaa… (du var varnad att dom skulle åka ut på bloggen):

057 066 081 083 096 109

 

Vi kan inte leva i skyddad verkstad

Av , , Bli först att kommentera 8

En riktig fikardag blev det igår, då vi först gick lös hos Åkes moster, som hade 7 sorter och glasstårta med fruktsallad till det. Brälla ringde precis då vi kom innanför dörren där och då hade dom tänkt bjuda på en kaffe, så vi ändrade på dom planerna och dom kom hem till oss istället, på kvällen, och fikade. Men det får väl gå för den här gången, det är ju bara jul, en gång om året 🙂

Nyår infaller också, enbart en gång på året, och det är imorgon det (till er som missat det). För vår del blir det att fira in det nya året på Lundalogén, tillsammans med Brälla, Lena, Tord, Camilla, Ebba, Mats, Helena, Mats K, Jitte (antar jag) Theresé, Anders, Sally, jag, Åke och Nicco. Maten tas från It´s only rock ´n roll´ https://www.facebook.com/#!/itsonlyrockandroll och vi andra bidrar med lite av varje, som fördrink, förrätt, efterrätt och sallad.

Kvällen brukar avslutas utomhus med korvgrillning och att kika på raketer och annat som flyger omkring.

Som barn, firades det nya året in hemma hos farmor och farfar. Och där stöptes det nyårskronor. Undrar om just det momentet försvunnit helt eller om det fortfarande är dom som sitter och smälter tenn, för att sedan hälla över den i kallvatten och se vad det blir för figur? Sista gången vi gjorde det, var nog 1985, om jag ska gissa, och den nyårskronan ska finnas kvar i våra gömmor.

Jag tycks minnas att jag berättat vad som hände då jag var i 9 årsåldern, och det skulle stöpas kronor. Min farmor trodde inte att jag skulle få ner tennet i vattnet, tillräckligt snabbt, så hon tog tag i tennsmältaren och skulle hjälpa mig att hälla ner det glödheta tennet och vi var inte alls synkade, med den följden att en tennskvätt, stor som en 5 krona, hamnade på min barfota fot, och det fräste till, kan jag säga.

Farmor snabb som vessla, kastade sig över min fot och slet bort tennbiten med sina bara fingrar, skadan hade dock redan skett, men den blev ju givtevis mindre, tack vare hennes snabba agerande.  Ärret finn kvar, än idag, och minnet förstås 🙂

Vet att hon mådde dåligt över händelsen, att det var hennes fel, men det där är ju sånt som händer, till och med den bäste. Man kan aldrig förutspå allt som kan hända, och vi kan heller inte leva i skyddad verkstad. Mina minnen av min farmor, är enbart fina, precis som hon var.

Jag tänker inte avge några nyårslöften, varför skulle jag? Saker som jag vill genomföra, gör jag ändå, utan löften, det var längesedan jag slutade med såna saker. Tror jag fixar det lika bra, utan…

Nu är det snart dags för mig att väcka upp Winstone, ska ut med honom innan det bär iväg till tandläkaren, sen blir det nog en sväng ner på strömpilen, ska handla lite inför morgondagen. Önskar er alla en fin måndag, skrev Maria ”tennfoten” Hällsten.

121

Mjo….ehhh?!? 

Maria Lundmark Hällsten