Etikett: glas

Ikea, glasriket

Nu har vi fått våra glas som Kerstin och Janne köpte på Ikea i Gävle. Dom har ändrat mönstret på glasen, för varje gång vi köpt nya, förutom sist då Theresé kom hem med sex stycken med likadant mönster som tidigare, kolla vad fina dom är:

Längst till vänster, det enda glast som är kvar från omgång ett, sedan, dom två nästkommande som både vi och Theresé har köpt, av 18 ursprungliga finns nu 8 stycken av dom kvar och slutligen, dom tre sista glasen i denna raden är dom alldeles nya och purfärska glasen som vi nu har sex stycken av…vi avvaktar och ser med tillförsikt, på framtiden och hur länge vi ska få ha dom i våra ägor 🙂

Tack till Kerstin och Janne samt Theresé som gjort sig omaket att köpa dom till oss!

Lingondricka…nopp, det var…

Av , , 4 kommentarer 4

Så är vi tillbaka i den ”vanliga” lunken igen. Innan Theresé åkte hem så var vi först hem till Brälla och Lena och blev bjuden på kaffe, sedan åkte vi ut till Strömpilen där Theresé skulle kolla på kläder och vi skulle se vad dom tar för en dator genomgång samt en laddare till Niccolinas kamera. Sedan fick hon en förskottspresent av Theresé, ett extra minne till hennes mobil.

Niccolina lyckades sätta igång ett larm inne på El-giganten, hon skulle lyfta upp en mobiltelefon och då råkade en sladd ploppa lös och det började tuta samt blinka en röd siren. Ja jag säger då det. Men det orsakade då ingen kalabalik, det kom en kille och återställde larmet, jag sa att det inte var meningen och han nickade lite trött och sa att det oftast inte var det. Det har säkert inträffat otaliga gånger och dom är less på ljudet, kanske dags att ordna dit ett nytt system?
 
Kerstin och Janne är nere i Gävle och dom hade provat ringa igår men jag hade inte mobilen med mig, jag skickade ett sms senare på kvällen och undrade om det hade varit nåt viktigt. Janne ringde upp och sa att dom hade varit på Ikea och troligtvis sett glasen jag hade bloggat om, och nu undrade dom om jag ville ha ett sexpack till… hela glas. Dom ska åka dit idag igen och investera i det så då får jag fylla ut tomrummet i köksskåpet, trots allt. Very nice!
 
Theresé påminde mig igår om min farbror och vad han hade gjort…av misstag. Dom bodde uppe i Gällivare för flera år sedan, han jobbade som helikoptermekaniker på Norrlandsflyg. Hans fru brukade göra lingondricka som hon sedan frös ner, i bland annat, ur diskade siraps flaskor. Han brukade väl ta med en sån flaska någon gång då och då, på jobbet. Och just den här gången var det precis vad han hade planerat att göra.
 
Han grävde fram en flaska och åkte iväg till jobbet. Lagom till lunchdags hade drickan tinat upp och han hällde upp ett glas, men han tyckte att färgen var annorlunda, han sniffade i glaset men tycktes inte känna någon speciell doft så han drack, rynkade på näsan men kunde ändå inte förstå vad det var som inte stämde. Lite järnsmak var det på drickan (jag förmodar att det var MYCKET järnsmak, men han kanske var lite förkyld) men tron kan ju försätta berg och han drack upp det han hade med sig.
 
På kvällen frågade han frun om drickan och sa att han tyckte det smakade lite annorlunda…vet ni vad det var han hade druckit, och håll i er nu, renblod. Hon är ju renägare och brukar väl ta rätt på blodet för tillverkning av blodpalt etc., och det var precis det hon hade frusit ner i en sirapsflaska. Hurvas!!!
 
Ni får ha en bra måndag, själv ska jag se om Annika är hemma så jag får fara och hämta uppsägningspapperet samt en deklaration på vad jag har gjort fram till nu.

Surprise…or not

Av , , 2 kommentarer 3

Detta var vad Theresé kom hem till oss med igår.

En hel och fin turbin
Tre stoppade korvar med 12 glas i
Och så här såg dom ut när dom packades upp
Sex glas av tolv var hela, resten var glaskross.
 
Jag skulle aldrig ha sagt något om att hon skulle krossa dom innan hon packade ner dom. Jaja, sex glas är ju bättre än inga 🙂
 
Låg och tänkte på en Gösta imorse. Ni vet, spindeln. Jag hade som sagt var spindelfobi för flera år sedan, en panisk skräck för dessa kräk med åtta låååånga ben. I stugan fanns eller finns det fortfarande en sagolik flora av spindel arter så jag tyckte att det var en riktigt plåga att komma dit tidigare. Man hukade då man klev in genom dörren i tron att det skulle hoppa ner något stort och läskigt i skallen.
 
En sommar så passade Åke på att ta en liten tupplur i soffan, själv pysslade jag väl på med något, gick runt och kikade ut genom fönstren. Kom till ett av alla fönster med sjöutsikt och stod och gluttade då mina ögon fastnade på den absolut största spindel jag någonsin sett. En stor, kraftig, slemmig sak med en svart kropp och bruna slemmiga ben. Jag höll på dö.
 
ÅKE, ropade jag högt och backade bakåt in i rummet. Han satt sig upp i soffan och undrade vad all uppståndelse kom ifrån. Kolla in spindeln i fönstret sa jag. Han klev upp, gick fram dit, kliade sig i skallen och sa: Ha, den där, det är ju en leksaks spindel.
 
Han trodde att jag lagt dit en låtsas sak för att skrämma honom, då fattar ni storleken av det djuret. Plötsligt rörde den på sig och då backade även Åke. Han tog en biljardkö som låg närmast till hands och skulle trycka fast den i fönsterposten, spindeln hoppar ner på golvet, gör ett racervarv på parketten, flyger upp på väggen på väg upp mot fönstret igen och tyvärr…för den spindeln slutade livet just där och då. Jag är ledsen men på den tiden fixade jag inte att ens att bära ut en spindel, bara vetskapen om att den skulle kunna komma in igen gjorde mig kallsvettig.
 
Jag ringde sedan till min allvetande farmor som slog i hennes faktaböcker och hittade där en spindel som stämde in på beskrivningen, vad den nu heter kommer jag inte ihåg men det var Sveriges största spindel art och det var väl så j-ka typiskt att den skulle dyka upp just hemma hos oss. Jag har aldrig mer sett en likadan sådan spindel och lika glad för det är jag men gladast är nog spindeln.
 
Ha en bra lördag!
 
 

Vad ska man nu skylla på

Av , , 2 kommentarer 3

Mera sport på tv blev det igår (kan bero på att det inte finns så mycket annat att välja på) damernas stafett, såg vi på och enligt kommentatorerna så gjorde dom en bra insats.

Ja, jag håller med, dom gör säkert allihop, precis allt vad dom förmår just då, sen sitter det nog en stor del i fysiken men också ganska ohjälpligt, en del i det psykiska.

Vad jag förundras över är att det alltid och då menar jag alltid, ska måsta vara något fel om en idrotts/elit människa inte presterar vad alla förutsatt att dom ska göra. Varför kan inte dom bara ha en sämre dag utan att det ska analyseras, stötas och blötas. Kan det vara olyckan dom nyss såg som gör dom nervösa, är det rätt valla, nu måste det vara mjölksyran som sätter in, hon har ingen rutin osv.

Aldrig att dom säger: Ok, det gick inte den här gången.

När vi såg på skicrossen så var det en tjej, Fanny nånting, hette hon, som dom skröt över, hon är bara 17 år och sååå duktig, någon att hålla koll på osv. Hon åkte bland dom första och hamnade på första plats och alla jublade. Men det var ju som sagt var kvar några åkare och hon föll snabbt ner på listan. Hennes andra åk blev inte lika bra, då ändrades genast snacket till att hon hade inga rutiner, hon var ny, hon har inte gjort detta tidigare blablabla.

När sedan Anna åkte, missade dom totalt att nämna hur bra hon åkte, det lät att vara medelmåttigt medans jag, som aldrig sett denna sporten tidigare, till och med kunde se att hon skulle få en bra tid och hon formligen smekte kullarna hon åkte över. Sen när hon kommer över mållinjen och ligger etta (hon vann förövrigt det åket) så missar dom det också, det går en stund innan dom inser att hon är etta. Jaja, det är väl meningen att man ska se själv och inte sitta och lyssna på dom som pratar hela tiden. Dom kanske inte själva är så laddade hela tiden. Hm…kan det vara för att dom varit uppe för länge, har dom druckit för lite kaffe, kan det vara ett virus som härjar i båset eller vad?

Theresé kommer hem idag och på hennes blogg kan man läsa följande: blogg.vk.se/tezzii

Hon har införskaffat mina glas och med på resan kommer även turbinen som Brälla fixat till oss från staterna och som sedan fick följa med ner till Uppsala med Anders och Theresé då dom var hemma till nyår, för genomgång och nu är den klar att sättas in i Camaron…nice!

Angående glasen så pratade vi igår om hur hon skulle få hit dom utan att dom skulle ta för stor plats, jag föreslog att hon kunde krossa dom, då tar dom liten plats och då behöver inte jag he sönder dom, då är dom redan fix och färdigt. Nä, nu får ni ha en bra fredag, jag ska in till Niccolina, hon har inte stigit upp än….ovanligt!

Seriöst?

Av , , 2 kommentarer 5

Nu har vi kvar…tre glas av tolv ursprungliga. Jag köpte sex stycken nya glas, för att fylla på förrådet innan Theresé och Anders kom hit till nyår, av dom finns nu fyra stycken kvar. Vad är det som spökar här, egentligen?

Theresé frågade då dom kom hem vad jag gör med dom, ja sa jag, det sista glaset hoppade faktiskt ut ut skåpet. Jag skulle ställa in glas från diskmaskinen, öppnar skåpet och ut hoppar ett glas, rätt i handen på mig där jag redan håller i tre glas, *klirr* det var det det. Nu vet jag inte vad jag ska investera i för glas längre…plastmuggar eller tenn??? Fast då skulle säkert plasten smälta och tennet bli vint och snett…bara för att.

Glassplitter

Av , , 5 kommentarer 0

 

Så infann sig fredagen och lugnet…en stund i alla fall. Jennifer ska sova borta nu helgen och vi ska åka till Vännäs och hämta hem Theresé DKW 61:a som står garagerad i lagården däruppe. Hon vill ha hem den till Uppsala och det passar ju bra att vi tar vår buss och åker ner dit nästa helg.
 
Problem: Mm, möjligt att det kan bli så när bilen inte går som den ska, inte har vi någon vinsch i bussen heller…än, så jag vet faktiskt inte hur Åke har tänkt lösa detta. Han föreslog att vi skulle ställa oss i en lämpligt brant utförsbacke så vi får upp lite fart, mjo, lycka till!
 
Jag köpte dessa glas förra året uppe i Arvidsjaur på dollarstore.
 
På väg tillbaka till stugan tyckte jag att jag var otroligt klantig som bara köpte 6 stycken glas, för när ett går sönder finns det inte så många kvar…typ. Vi lyckades hamna i Lycksele ifjol och passade på att ta en rundtur på dollarstore där och se, där hade dom samma glas, införskaffade 6 stycken till så vi skulle ha ett gäng. Idag finns bara ett enda glas kvar, hm.
 
När så Theresé och Anders var hemma till midsommar så fick jag ett presentkort på Ikea, vi skulle ju ner till dom på semestern så det passade ju bra. Köpte då 6 stycken sådana här glas, jo jag vet, samma misstag, tog bara 6 stycken istället för 12.

 
I måndags då jag skulle duka så gjorde jag som jag alltid gör, och som dom alltid gör i gamla western filmer, skickar glasen längst med bordet. Det har jag gjort i flera år nu och det har bara misslyckats en gång i fjol, med dom förra glasen (resterande har gått sönder i diskmaskinen) och naturligtvis inträffade en liten olycka i måndags. Jag hade precis polerat upp bordskivan, skickade iväg glaset och ser genast att det glider iväg alldeles för fort, och det försvinner över bordskanten och smäller ner i golvet. Arrghh! Så Theresé om du läser detta och har vägarna förbi Ikea, kan jag få lägga in en beställning på 6 stycken nya såna här glas då, om dom finns kvar?
 
Jo jag vet, Jan A, det där borde jag ha förutsett, för det har säkert alla andra gjort, som läst vad vi brukar råka ut för. Men ibland kan det vara kul att chansa lite också 😀
 
Önskar er en trevlig helg!
 
Ps. Only for you, Helena, jag ändrade rubriken ds.
Maria Lundmark Hällsten