Etikett: julen

Inventerat och klart

Av , , 2 kommentarer 11

Mina planer igår, var bland annat att åka ner på stan, men jag skrinlade dom, iddes inte, helt enkelt. Utan jag tog Strömpilen istället, och stan blir en annan dag.

Trött är jag, som tusan, skulle lätt kunna koja halv åtta, men man gör ju inte det. Igår höll jag på slockna i soffan redan kvart över sex, så jag tog och ställde larmet på mobilen, och gick och la mig i sängen. 30 minuters snabbsömn, satt bra. Sen kollade vi faktiskt på julkalendern, har ju sett att paret från Historieätarna skulle vara med där

Och ja, jag tyckte den var rätt kul, ändå. Så den ska jag försöka se mer av.

Sedan hittade vi plötsligt på att vi skulle inventera en skrubb som är i trapphuset, och därinne fanns det en hög med tavlor, målade av Helge Jean Ragnar Lundmark, Åkes farbror. Inventeringen visade på 45 tavlor, inräknat med dom vi redan har på väggen, och här är några stycken:

20151201_212617 20151201_212703 20151201_212718 20151201_212730 20151201_212738 20151201_212906

Dom här två tilltalar mig, jag vet inte vad det är som gör det, men ändå…så dom kommer att komma upp på väggen efter julen är över.

20151201_212649

Och det kan till och med vara så att det är just den här katten som finns med på tavlan, till vänster, den har nämligen stått i detta huset, länge, länge:

20151202_081948

Jag kan inte vänta till imorgon med omläggningen utan blev tvungen att ringa kirurgen igår och ändra tid till idag, om 2 timmar. Tyvärr sitter hålet precis i vägen, om jag kan uttrycka mig så. Och absolut enda gången det får vara orört, är om jag ligger ner, platt på ryggen, blixtstilla, och hur ofta händer det, på en skala.

Och som jag anade så känns det här mer, än då jag hade väskan, tyvärr. Men jag gillar väl läget, vad annat kan man göra. Jag vet ju, att det ändå kommer att ge sig, med tiden.

Här ska ni få se en överlevare utan dess like:

20151201_132048

En stackars november eller julkaktus, jag vet inte, som är så plågad, har säkert haft den i flera flera år, den har stått olyckligt till och är inte mycket att hänga i granen. Missfärgade, lätt mörkröda blad, och inte är den stor heller. Men blomma, vill den ändå göra. Jag ska försöka mig på ett räddningsförsök, då den blommat klart. Byte av jord och kruka, samt stället den stått på, så får vi se om jag gör den en tjänst eller en otjänst 😀

Ha det gott, allihop!

Det var trevligt!

Av , , 4 kommentarer 8

Jag hade ett trevligt samtal igår, med en Ulla, söderöver. Vi pratade om både dåtid och nutid, mycket som ligger i dagen just nu, är SD och vad man tycker om just dom eller politik i största allmänhet. Vi kom in på julen och det ramaskriet, då Lucia helt plötsligt inte skulle vara den traditionella, låt oss ha kvar Lucia, låt oss ha våra pepparkakor, rör inte this and that, men hallå, har ni tänkt på hur mycket av alla saker som verkligen, är svenskt med julen???

009

007

Granen, nä, den kommer från Tyskland, Lucian, nopp, Italien, pepparkakorna, hm…nä, sitt ursprung anses pepparkakan ha i den tyska staden Nürnberg och de Lebkuchen som tillverkades där redan under medeltiden. Men tomten då???

10847783_10152920316096585_5602609996113421329_n

140193_178556Bild tagen av Theresé Hällsten

Gissa vad, han importerades som tradition till Sverige från USA under 1800 talet.

Inte heller adventsstaken är något svenskt, adventsljusstaken (med fyra ljus) – och traditionen med att tända ett ljus i adventsljusstaken varje söndag, fyra söndagar innan julafton – kommer ursprungligen från Tyskland. Där hade man för sed att varje söndag i advent tända sju ljus, ett för varje veckodag som gått. De här ljusen placerade man sedan i en liten inomhusgran som stod på ett bord. Sista söndagen i advent var den alltså fylld med 28 tända ljus.

008

Nu kan det ju vara som Ulla sa, eftersom det är x antal år sedan vi införde vissa saker här så räknas det som svensk tradition, fast den skulle snarare kallas för kulturell tradition. Med tanke på alla olika kulturella saker vi har för oss 😀 Huvudsaken är väl att vi firar jul som vi själv väljer att göra det på, eller hur?

Att det snart är julafton är då inget som kan gå, obemärkt förbi. Jag tänkte göra en liten tur ut på Expo igår, jag hade varit upp på Djurmagazinet och julhandlat till djuren. Kommer ÖK ner och ska passera blå vägen och där är det stopp. Detta var ju värre än under den spontana cruisingen som brukar inträffa i samband med Wheels.

get_image.php

Och det skulle aldrig vara något problem om bilisterna stannade då det blev rött, och inte försöker klämma sig emellan ändå, med det resultatet att dom stoppar upp övrig trafik då dom får grönt. Innan jag tagit mig ut på Teg så hade jag gett upp och gasade hem istället, iddes liksom inte.

Önskar er alla en fin lördag!

X skalan är inte att leka med

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag och Tina träffades nere på stan igår, jag köpte lite julklappar så där, mycket juligt nu, och det är inte så konstigt med tanke på vad som stundar på söndag. Så här fint har Tina julpyntat hemma hos dom (hon var väldigt mån om att jag skulle fota och lägga ut):

Foto1302

Eller, haha, jag zoomar ut, så här ser det ut egentligen:

Foto1301

Och det var inte hemma hos henne utan inne på Mias, där finns det saker, pryttlar och annat små grejs, väldigt fint.

På väg upp mot järnvägstorget, fick vi plötsligt känna på hur halt det kan bli på plattorna runt bågen huset, snacka om 15 på ”X skalan”, alltså typ 15 gånger halkigare än springandes inne på badhuset med blöta fötter. Sen snodde vi om och gick tillbaka, och då hade vi tur, sandbilen hade hunnit vara ut.

Det hade den här också, på Västerslätt, då jag gick ut med Winstone, men det var den snålaste sandaren i stan, en liten sand sträng i mitten, så man fick lov att gå på gräsmattan i alla fall. Jag undrar jag, om man ska ta broddarna nu då jag går ut, hm…eller så provtrampar jag på vår grusgång, för vet ni vad, det var till och med halkigt på stenarna, haha…tala om det.

Snart går jag på min jobbarhelg, men jag har en känsla av att den kommer att dundra till och sedan försvinna i ett litet minnesmoln, bort i fjärran. Det går ju så fort ändå, och tiden har en tendens att gå ännu snabbare då man vet att det ska ske saker inom en snar framtid.

Julen ser man fram emot men även advents helgerna, mysigt med ljus, vi ska ut och käka med ett gäng på It´s only rock n´roll på Lucia, och ja, garanterat att den helgen kommer att kännas som någon dag borta…bara så där och sedan var den över. Men det spelar ingen roll så länge man har roligt, då har man ju fler kuliga saker att se fram emot…hela tiden 😀

Önskar er alla en trevlig fredag!

058

Inget är för evigt

Av , , Bli först att kommentera 13

Kändes att bli en lång dag igår trots att tiden gick fort. Hm… hur stämmer den matematiken? Man brukar ju säga att tiden går fort då man har roligt, och det är sant, men då jag tänker på vad jag hann med efter dom åkt, gänget från jobbet som var här och fikade och då vi käkat middagen, så fattar jag inte hur dagens timmar räckte till…

Jag fick julen undanstökad, det sista tog jag in på Winstones sista sväng ute, det var polaren på bron, som blev av med sin tomteluva och julkransen som hängde på dörren åkte bort, det absolut sista jag har kvar nu… som jag är medveten om, är julkulorna ute i tallen.

Granen är tömd och bortburen, gardinerna i köket, matrummet och tv rummet är bytt, samt uppe i Niccos kök. Hade dock inte så många tomtar utplacerade, det är därför jag inte med 100 procents säkerhet kan säga att ALLT är borta, det känner ni väl igen, rätt var det är, om en månad, så noterar man att det hänger en tomte på ett undanskymt ställe, en sån där som man inte sett, förrän den plötsligt poppar upp på det konstigaste stället.

Jag bar ner 2 nya tavlor, även dessa målade av Jean Ragnar, och dom får pryda sin plats i matrummet. Sa ju tidigare att vi har så många tavlor att man får byta ut dom, lite då och då, kul med förnyelse och att få se nya motiv med jämna mellanrum.

009 013

Mindre roligt var det dock då jag nåddes av nyheten att min farbror Ossian, lämnat oss igår. Jag slogs av tanken man hade då man var liten… så där i skarven då man plötsligt fick veta att någon kunde dö, och man inte kunde förstå att det en dag, skulle bo någon annan i huset där min farmor och farfar bodde, eller i min mormors lägenhet, man skulle aldrig mer få se sin morfar, sitta på hans egenhändigt snickrade altan… utan helt plötsligt skulle någon annan sitta där.

Lika konstigt är det fortfarande, faktiskt, då jag hälsar på mamma, jag kan aldrig låta bli att vända på huvudet och titta på pappas parkeringsplats, fast jag vet ju att hans bil inte står där längre, det är någon annan som har den platsen nu… och det vill man som inte släppa. Man trodde en gång, att allting alltid skulle fortsätta vara och se ut som det alltid gjort, men så är det ju inte, och det vet vi ju allihop idag, som barn, var man lyckligt ovetandes.

Men det är också som man så vackert säger, livet går vidare, tror det eller ej, man lär sig något på vägen, man minns dom som satt sina avtryck i hjärtat och där kommer dom att finnas kvar, för evigt. Och så här minns jag min farbror:

014

Alltid med ett leende på läpparna… en rolig underfundig människa, med en massa påhitt i bakfickan… du är och kommer alltid att vara saknad, Osse!

Önskar er alla en fin tisdag!

Jag slängdes ner i källaren…

Av , , 2 kommentarer 10

Jag har aldrig smakat på så kallade Mozartkulor förut, men igår så testade jag en, och jag slängdes direkt ner i källaren hos min farmor och farfar, som bodde i Lainejaur/Malå.

001

Nu slängdes jag inte ner i källaren för något dumt jag gjort och det skulle vara straffet, nähä, det var inget straff att vara därnere heller 🙂 Det var ju där farmor förvarade alla sina godsaker.

Jag och kusin Anna har tillbringat många långa stunder där, ibland smög vi ner mitt i natten och andra gånger smög vi bara ner, kunde även kasta pil därnere, så då hade man ännu en anledning att vistas där. Mozartkulorna är ju en blandning av nougat och marsipan/mandel massa och det fanns det minsann gott om i deras källare, hm… i alla fall ett tag.

Så här i jultider så kommer det förmodligen alltid att poppa upp minnen från förr, då man var barn och firade sina jular hos farfars, det var roliga jular, många kusiner som träffades, vi åkte skoter, tittade på jullovsmorgon och servades samtidigt av farmor med nybakt tunnbröd och te. På kvällarna kunde det vara livat i trappan då vi åkte madrass utför eller så var vi ute och terroriserade grannarna, haha… en gång hade jag och Anna klätt ut oss i päls och högklackat.

Vi plingade på hos min farfars bror, Elof och hans fru Olga. Vi bröt på tyska och låtsades att vi fått motorstopp en bit bort och undrade om vi fick låna telefonen. Hon såg misstänksam ut men bjöd in oss och vi visades till telefonen, då brast vi ut i skratt och avslöjade bluffen.

Vi barn fick inte det traditionella julbordet hemma hos dom, och det var vi så tacksamma över, kanske är så idag också, att just julmat inte faller alla barn i smaken? Vi fick minsann renskav och pommesfrites, underbart gott, och det var verkligen en festmåltid, dom vuxna däremot, fick nog skinkan och allt det där andra som hör till.

Här är min lilla farmor och farfar… tyvärr finns dom inte med oss längre, inte i livet men givetvis genom minnena, där lever dom alltid kvar:

553139_10151355957577060_1630460172_n

Önskar er alla en trevlig andra advent!

009

 

 

Hemlig mötesplats… i skjulet!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Så hade man packat undan julen… Granen fick jag ta ner i källaren i tre delar annars hade jag aldrig orkat den, och som ni säkert känner igen så snålar man, eller som Åke sa, man är lat, och kan inte gå med en hand tom, utan man plockar med sig det man kan för att slippa gå en extra gång och då kan det helt plötsligt bli besvärligt.
Och som om det inte räckte att nedersta granbiten är bred som sjutton, tung som attan och otymplig nanting, så ska katterna stå framför fötterna av ren nyfikenhet, dom vill kolla in vad man håller på med, då man kommer stapplande nerför källartrappen.
Åke träffade på en gammal bekant när han var ute på jakt efter en bildel till Mazdan. Dom hade stått och surrat om vilka dom kände gemensamt och vad dom hade sysslat med, ”back in the days”.
När han berättade om mötet igår kväll så sa han att dom då säkert hade suttit i skjulet tillsammans. Skjulet var ett förråd med tre väggar och ett snedtak, som stod nere på lekparken här på Västerslätt. Och i det skjulet hade lektanterna alla leksakerna som barnen använde sig av på dagtid.
I skjulet tjuvröktes det… garanterat, och säkert planerades vissa illdåd 🙂 Det var i alla fall en av alla mötesplatser för dåtidens ”fjortisar”.
Lektanterna var en historia för sig. Tänk er att Umeå kommun, hade utplacerat lektanter på lekplatserna, där dom höll ett öga på alla barn som vistades där. Alltså inte ett dagis utan för hela allmänheten. Så skulle det ju få vara idag med, åtminstone vid dom större lekplatserna, för nog kan det gå rätt så vilt till där, ibland.
Inte så att föräldrar ska strunta i att följa med, det är ju en åldersfråga, men en som har uppsikt utöver alla andra, vore inte dumt. Precis som det borde finnas ”extra personer” på alla skolor, som bara är där för att se och höra. Det vore nåt det.
Önskar er alla en fin söndag!

Kallgröten!!!

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Ja, det var precis som jag vetat… heeela tiden, tjopptjopp så hade julen gått. Men jag tror inte jag är ensam om att tycka det, man längtar efter den och när den kommer så handlar det ändå om en dag och vad är en dag på ett liv, nada.
Vi hade då en trevlig jul, Åke fixade fram pusslet och satt där och lade dom där första, lite jobbiga bitarna, för det känns alltid lättare då man har en början. Jag bakade en nötpaj, fixade med maten, vi såg Kalle Anka, efter middagen for vi  upp på graven och tände ljus, och det var vi inte ensam om, sedan plockade vi upp Niccos kille och åkte hem. När vi höll på med julklapparna som värst dök mamma och pappa upp, och det blev ju lagom till kaffet och mer julklapps öppning.
Jag fick det bästa jag vet att få, av Åke, smycken, ett brett armband och ett par örhängen, av Nicco en grytlapp eller handske kan man kalla det, och det var precis vad jag behövde, jag har nämligen bara en och den är alldeles för liten. Av mamma en parfym som luktar hur gott som helst, men det visste jag redan, jag var ju med och fick välja mig en. Lillsyrran hade fixat ihop ett litet duschset med tvål, svamp och ett doftljus, och Rickard, Niccos kille hade kokat kola, det ni!
Fick ett mms från Theresé, hon har monterat ihop köket till Sally, som stod där och såg ut att skulle laga till lite mat, men Theresé skrev att hon var lätt oroad över scenariot, Sally hade nämligen ett vinglas och låtsades dricka ur det mellan omrörningarna i grytan 🙂 Dom snappar ju upp allt dom bara kan, om det så är från tv eller av andra människor runt omkring.
Precis som Åke alltid sa då Nicco var liten och han rapade: -Kallgröten!!! Och då kan ni ju gissa vad Nicco sa då hon gjorde samma sak då dom satt och åt frukost eller lunch på dagis… jo just precis: -kallgröten!!! Och det tog nog ett tag innan dom fattade vad hon menade.
Idag blir det lugnt, vi ska ringa till Åkes moster, som var sugen att bjuda på fika, och dom har även Åkes andra moster där på besök. Dom bor nära till hands, bara några stenkast härifrån så det blir ju alldeles lagom, och sen ska vi bara vara. Önskar er alla en fin juldag!
 

Älgvarning på Västerslätt

Av , , 2 kommentarer 4

 

Det blev en dag med fullt upp, igår. Jag var ute med Kerstin, sedan ett snabbt besök på vårdcentralen, prata med juristen, var in på Handelsbanken, handla, gick till huset, där jag skulle leta efter nödvändiga papper, städade upp i några lådor och skafferiet, hem och tvätta samt plocka undan all jul…fast precis som vanligt, då jag var klar med allt och förnöjsamt tittade runt på nystrukna gardiner och annat nytt så hittade jag en felande länk. En kvarglömd svart, julstjärna som jag satt upp mitt i taket. Och det skulle väl vara konstigt om inte fler små tomtar dök upp, bara så där.
 
I huset finns det fotografier i massor, och när jag stötte på dessa kunde man inte låta bli att le, och komma ihåg vilken ”bra” fotograf, svärmor var. Inte många kort som innehåller det hon egentligen ville visa:
 
Sedan fanns detta kort också:
 
och jag tyckte först att det inte riktigt stämde, med en älgvarningsskylt, uppsatt mitt emot kyrkan på västerslätt, men så kom jag också ihåg att det faktiskt varit en älg och sprungit runt här på villaområdet för flera år sedan. Då bodde Bronco, Åkes hund, hemma hos hans föräldrar, och han hade blivit som galen och stått och skällt nedåt vägen. Och svärföräldrarna förstod inte vad som tagit åt hunden förrän dom hörde att det sprungit en älg där.
 
Efter allt slit igår så gick vi då till slut i säng och jag slötittade i en Knasen, och ramlade förstås över denna lilla serieruta:
 
Apropå julen…och vad vi hade för oss på julaftonen, så kändes den liten träffande, eller hur Åke 🙂 ? Ha en fin dag!

Kasta ut (h)julen på torsdag

Av , , 3 kommentarer 3

 

Hade en någorlunda bra dag på jobbet igår, det mesta bestod väl i vardagliga sysslor och ett besök av arbetsterapeuten, som skulle fixa ”chefens” rullstol. Rullstolen som förövrigt består av fyra hjul, så jag frågade chefen om hon nu upplevde torsdagen, tjugonde Knut, som lite skrämmande, eftersom man då kastar ut julen. Hon skrattade och tyckte nog att grannarna förmodligen skulle fundera om vi som jobbar hos henne skulle plocka bort (h)julen och kasta ut dom från balkongen.
 
Kom hem och hittade ett fint kuvert i brevlådan, adresserat till mig, finns det något roligare, och vad längesedan det var man fick ett brev att ta på, annars får man ju bara mejl, nu för tiden. Det var ju från världens bästa Lisbet Olofsson, ni vet, blogg grannen, som hade fixat en jättefin, liten inköps bok (som jag förmodligen aldrig kommer att skriva i, för då tar den ju slut), en sån där som bara kan ligga framme, bara för att. Tack Lisbet, det var verkligen en överraskning.
 
Ännu roligare blev det vid middagstid, då jag fick ett samtal från Extravaganza, jag har nämligen skickat in till den där tävlingen dom annonserar om i Vk, tänkte att det skulle ju inte gör ont att vinna lite måltidsersättningar, så här på det nya året. Jag har visserligen inte vunnit än, men dom ville träffa dom som anmält sig, förmodligen för att ta reda på vem man är och varför man vill göra deras grej. Nå, vi bokade in en tid nästa vecka, jag frågade om det var någon speciell jag skulle fråga efter eller om det hade någon betydelse, ja, sa tjejen, då blir det Lisbet Olofsson du ska möta, Haha…vilket sammanträffande, så Lisbet, på tisdags syns vi, in real life 🙂
 
Sen var det bastukväll, jag var bara nere en stund, sedan var vi till huset och letade efter papper som ska in till bouppteckningen, samt tömde och stängde av kylskåpet, det är ju onödigt att ha det igång. Idag blir det begravningsbyrån efter jag har slutat jobba, så får vi lite handledning om hur allt går till.
 
Önskar er alla en bra dag!
Maria Lundmark Hällsten