Etikett: Kina

Traditioner är till för att brytas!

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag brukar försöka hålla mig rätt så neutral, vad det gäller politiska åsikter och sånt där. Tycker att det räcker med att jag själv vet, på vilken fot jag står och vad jag känner i hjärtat. Tyvärr gäller det inte alla. Finns otroligt många, enkelspåriga människor vad det gäller tankar, åsikter och ideér, och det värsta är när dom inte själv, hör hur dom låter eller vad dom egentligen menar. För mig låter det ibland så här:

22809772_10155747129366585_566854766_nTexten är faktiskt från en barnbok, tro det eller ej 😀

Hur många år har vi nu inte fått höra att folk ska ta seden dit dom kommer. Dom ska faaan vara nöjda med vad dom blir erbjudna då dom kommer hit, dom ska jävlar anamma inte tro att dom är nåt…blablabla, und so weiter (betyder och så vidare på Tyska *nickar på huvudet*).

Ponera nu, att dom som skriver sånt där, plötsligt vaknar upp imorgon till ett kaos. Inga hus, ingen mat, absolut nada. Den enda utvägen är att sjappa, fortast möjligt, och resan tar dom obönhörligen till Kina.

Där får dom en hydda att rumstera i, den ligger ute i en sumpmark, med 4 mil till närmsta större stad, men hey…det är ju bara att vara glad, dom har ju ett tak över huvudet. Fast egentligen är dom boende där, enormt besvikna, den där hyddan hade dom ju tänkt att dom skulle ha själva, så lite gnöl och gnäll är det runt huvudet på stackarna som kommer dit.

Och sen är det matdags, det serveras helstekt hund…nämen, vill dom inte ha det??? Vad tusan, varför tar dom inte sedan dit dom kommer, frågar sig folket, är dom bortskämda på nåt vis…skicka hem packet dom har inget här att göra.

Jag drar nu detta till ytterligheter, och jag tycker absolut inte att man ska äta hundar, men jag vet samtidigt att, dom som bor i Indien, inte tycker att vi ska äta kossor, vad är skillnaden, egentligen? Varför är dom i Indien löjliga för att dom tycker så, och kan inte folket i Kina tycka att vi är knäpp?
Gamla traditioner kan sitta djupt rotade, men man brukar ju också säga att traditioner är till för att brytas. Tänk vilken utopi, om vi alla, i hela världen, gjorde det. What if…och sen väckte mamma er… 😀

Nämen jag skulle önska att man kanske sätter sig in i andras situationer innan man dömer någon, eller varför döma överhuvudtaget. Kom med konkreta lösningar istället för att hota, dumförklara, eller försök att inte visa öppet, erat hjärtlösa tänkande. Ni är inte ett dugg bättre, då ni beter er på det viset. Inte för mig i alla fall.

Och nu kära vänner, apropå hjärta, så vet ni redan vilken dag det är idag, och jag snor en bild som Tina hade lånat från en FB sida och låter den tala för sig 😀

27654697_1814089171998762_5883927435323583479_nÖnskar er alla en fin alla hjärtans dag!

27972446_10156049341896585_7710510272411025936_n

Att önska, kostar ingenting…

Av , , 2 kommentarer 12

Jag fick frågan igår, vad jag skulle fixa för julklapp till Sally. Hm, svårt det där, hon har ju berg med leksaker, men bara för det, så är det inte bara skräp. Det är en viss skillnad på leksaker och leksaker.

Finns mycket som bara ligger och dräller, och annat, som kan inspirera, lära och sysselsätta ett barn under en lång tid.

Jag har några år i leksaks branschen, och måste tyvärr säga att vår äldsta dotter, blev något bortskämd. Dels så var det så att där jag började min karriär med leksaker, så hade den ägaren haft aktiebolaget sedan 60 talet.

Han beställde alla leksaker utan mellanhänder, från Kina, riskfyllt, men ändock väldigt lönsamt. Risken var att han fick hem ”fel” saker, och då fick han nog allt behålla dom, för det kostade ju en slant, den där frakten. Men å andra sidan var det väldigt billiga saker.

Dom skickade även med provkartor, med leksaker, ja jösses, rummen i källaren där jag höll till, svämmade över. Då ägaren var  gott humör så fick jag välja mig vad jag ville, ibland köpte jag saker av honom (vem kan låta bli då man ramlar över roliga, annorlunda grejer) för en billig slant.

Sedermera bytta företaget ägare, jag fortsatte och grossistlagret, som det var från början, blev även till en butik. Dom strävade på, dom nya ägarna, många gånger i motvind, och då Barnens Hus, öppnade sina portar här i Umeå, även en till leksaks affär fanns ju under en kortare tid ute på Ersboda, så blev det fallet för butiken jag var på. Konkurrensen blev för mycket.

Men innan dess, så varnade min chef mig och ville att jag skulle gå med i facket, så jag inte skulle bli utan pengar om dom var tvungna att stänga ner verksamheten. Detta gjorde jag och då kom det fram, att jag fått för lite lön, i alla år jag varit där, och dom blev återbetalningsskyldiga, en bra slant, faktiskt, på den tiden.

Tyvärr, så fanns ju inga pengar att ta av, utan jag fick istället ta ut allt i leksaker med en generös rabatt…ja ni fattar nu vad jag menar med att dottern blev lite bortskämd.
Nå, nu försvann jag i andra minnen, vad jag först tänkte på, var dom leksaker man själv hade, som barn. Då var det verkligen Barbie, den äkta varan, eller en sån där billig sak, köpt på ett leksaks ställ på nån liten lanthandel/bensinmack, för en tia. Eller bilar…ja, urvalet var inte så stort.

Idag, föds nya saker hela tiden, man hinner jussepass, lära sig namnet på en ny sak innan nästa finns på hyllorna, och alla barn, nästan, vill ju vara med i svängarna.

417133-used-toysHÄR lånade jag bilden
Jo, en jul fick jag en sån där bondgård, ni vet, man byggde ihop ett brunt staket, runt alla djuren, det fanns en tant som gick och matade hönorna, det var dålig passform på figurerna, hästar , kossor, höns och får. Plasten satt kvar i kanterna och det var svårt att urskilja ansiktet på dom där bönderna och bondmororna, men det var kul att leka med dom.

En docka hade jag också, som min moster Linnea sydde kläder till. Dockan finns kvar, men var den så vacker…njaee, fast då, så tyckte man ju det, och det var väl huvudsaken.

Nej, åter till frågan om vad jag ska ge till Sally…vet inte, har inte den blekaste, och till övriga i familjen, så tror jag att det ska bli väldigt sparsmakat, vi har ju prylar ändå, så det räcker och blir över.

Önskar er alla en fin fredag!
2015-12-24 10.56.07

Hur man än vänder sig, har man…

Av , , 2 kommentarer 11

Jag köpte det här armbandet i somras, på en samebutik i Arvidsjaur:

Foto1059

Jag föll för det då jag tyckte det var enkelt, svart och blingbling, inga krusiduller eller annat. Men sen började jag fundera…är det rasistiskt på något sätt, Sweden står det ju, och i vissa sammanhang har man ju fått höra att det är något man inte får visa upp?

Jag skulle därför vilja klargöra här och nu, att jag inte är rasist, och Sweden/Sverige är jag född i, så därför passade det ju in att det stod så, hade det stått Maria, hade jag också köpt det, eller varför inte Arvidsjaur, det hade också funkat, jag var ju där.

Om det däremot stått Kina, Afrika, Australien eller nåt annat land där jag inte varit, så hade jag inte köpt det, enbart av den anledningen att just det, hade inte betytt något för mig, men om jag hade varit på semester i något av dom länderna så javisst, då hade jag stolt burit armbandet, med texten Amerika, Australien eller vart jag nu hade varit och köpt det. As simply as that!

Men visst är det ändå lite knepigt att man snudd på, ska skämmas eller ens fundera, vad andra tycker och tror, det räcker inte med att man själv, vet vad man står för…men tyvärr, så har det blivit.

Idag är det slotts tur på agendan, vi tar bussen med oss så kan vi lämna Winstone utan dåligt samvete i den, Åke ska säkert ut och lufta sig emellanåt också, så han kan kolla läget. Det är ju den största nackdelen med att ha hund, man måste planera.

Theresé föreslog först att Anders pappa, kanske skulle kunna gå ner hit och ta ut honom en sväng, men nej…vid närmare eftertanke var det nog aldrig ett alternativ, Winstone skulle nog inte ha släppt in honom i bussen. Bättre då att han får haka på oss.

Vi pratade om slott igår och jag hann avslöja för Sally att jag minsann varit på två slott tidigare, ett av dom, cyklade jag och kusin Anna till, en sommar då hennes föräldrar hyrde en stuga i närheten av Taxinge slott. Vi lommade in där och betalade för en fika och det var valfritt kakbord att välja från. Jag med en min fransjacka på mig och värdinnan såg aningens trumpen ut då vi stod där och skulle välja oss ett gäng kakor. Hon tyckte nog inte att vi passade in, riktigt.

Senare på kvällen undrade Theresé vilket det andra slottet hette, som jag varit på, då kom jag på att det inte var ett slott, det var ju Domkyrkan i Uppsala, för sjuttsingen 😀

Hoppas på en fin söndag, för er alla!

Ingen ”kattastrof”

Av , , 2 kommentarer 6

 

Rörmokaren var hit i förrgår, så nu är röret fixat däruppe, med andra ord så förlängde han röret en bit så att det inte ska sträva utåt hela tiden och anlita på deras klisterkuddar som dom använder (hmphff). Nå, det sitter då och lossnar det så lär jag vara den första att höra av mig till dom och då ni…
Vad jag tänkte på när killen kom hit, är att om jag, själv, går in hos någon och jag till exempel öppnar en dörr för att göra nåt i det rummet, då stänger jag dörren igen, då jag går ut. Är lampan släckt, ja, då släcker jag, man lämnar ju saker som man hittat dom, eller?
Jag påpekade tre gånger att vi har katter här och dom får inte vara däruppe så stäng dörren, stäng ytterdörren för vi har katter, jag stänger här för katterna ska inte vara här osv. Sen går han ner i källaren för att stänga av vattnet, fixar röret och sedan åker han iväg.
Två timmar senare går jag ner i källaren för att ge katterna mat, tror ni han har stängt dörren in till tvättstugan, dit han var in för att uträtta sitt ärende… nej, och jag lovar, detta är inte första gången det händer. Vi har fyra STÄNGDA dörrar därnere, och dom är stängda för att katterna inte ska vara där, och nu vet jag varför Enya var osynlig i två timmar…hon var på utforskningsuppdrag, vad annars.
Det är ingen ”kattastrof” utan det handlar mer om sunt förnuft, varför ska det vara så svårt att vara förutseende, att tänka till lite extra, att ta hänsyn och respektera människorna och speciellt då man är hemma hos någon? Eller är jag konstig som tycker så?
Jag hade jobbat i över ett år hos min förre chef, Annika ni vet, då hon frågade mig vad jag tyckte om hennes/deras stora badrum (hon har sin arbetsplats hemma i huset).  Jag har ingen aning om hur det ser ut, jag har aldrig varit dit och tittat, svarade jag. Då blev hon jätteförvånad, men detta var min arbetsplats, jag behövde ju inte vistas i hela hennes hus för att utföra mitt arbete, jag hade tillgång till kök, en liten toalett och kontoret, thats it.
Jag kommer ihåg att hon åkte iväg på en affärsresa till Kina, då jag bara jobbat hos henne i två veckor. Jag blev med andra ord lämnad ensam i huset. Och jag visste inte om jag skulle tordas ställa undan disken i hennes köksskåpar, för hon kunde ju faktiskt tycka att det var att snoka runt om jag gjorde det.
Men, jag tog mod till mig och fixade det, och det var helt ok, för hennes del. Grejen var ju att jag inte kunde fråga henne och man vet ju inte, det är inte alla som vill ha främmande människor som gluttar i ens skåpar, så är det bara.
Numera känner vi varandra så pass att hela hennes hus är öppet för min beskådan om jag så ville, men nu är det ju annars, nu vet jag det och då är det ok.
Ikväll blir det att åka iväg till Kubbe och ladda inför morgondagens tävlingar (får vi väl nu hoppas, så det inte sätter igång att regna), det ska bli kul och jag ser fram emot att gasa lite, igen. Önskar er alla en fin fredag!

Ett hål, rätt ner till Kina

Av , , 4 kommentarer 8

 

Det är riktigt skönt att komma igång med promenaderna igen, kändes som åratal sedan man passerade Umestan och nog är det då säkert över ett år sedan. För ifjol, den här tiden, höll vi ju på med flytten till huset, som värst.
Janne följde också med, och på grund av ett litet missförstånd, så fick vi jaga ikapp honom på Preem, han trodde att vi hade gått då vi i själva verket stod och väntade på honom inne hos Kerstin, jojo, så kan det gå. Idag kommer dom hit så då går vi åt ett annat håll, man måste ju förnya sig och inte bara gå i gamla fotspår.
På mitt jobb, finns det ett soprum, där sorterar vi ju hushållssopor, hård papp, glas, ja, ni vet, det där vanliga skräpet. Nu är det ny ordning där, och jag har inte riktigt hängt med i den svängen så jag fattade ingenting… först. Jag kom med en soppåse och skulle slänga i den vanliga containern men då jag låste upp dörren till huset så var just den containern borta, puts väck. Jag fick ju lov att lämna påsen där, på golvet och tänkte att den kanske bara var borta, tillfälligt.
Nästa gång var det likadant, men så den tredje gången, noterade jag två saker som var placerade utanför huset, en bit bort, såg ut som två förstorade brandposter, jag hittade nu en bild på google.se och den här bilden var den närmaste jag kom:
Så ser dom ut, fast dom är mindre, runda och silverfärgade. På ena står det då hushållssopor, men jag kan fortfarande inte begripa vart skräpet åker iväg??? Den där behållaren är då för liten för att rymma sopor ens från ett hushåll, så det måste ju vara grävt ett hål i backen, men hur tömmer dom den då? Eller är det så jäkligt, att dom grävt sig ner ända till Kina?
Man öppnar luckan och lägger påsen på insidan luckan, så man kan inte titta ner, när man så släpper taget så åker påsen iväg. Nå, rätt så smart måste det ju vara i alla fall, liten plats tar den och ser inte så störande ut, men…
Nu vill jag ju inte tipsa om sånt man skulle kunna göra, men min första tanke var faktiskt att man behöver ingen nyckel för att slänga saker i den där, och då ser jag tyvärr en potentiell fara, att till exempel ungdomar, hittar på att kasta ner grejer där som inte hör hemma i det hålet. Ja för all del, det finns vuxna också som kan hitta på både det ena och det andra. Och med tanke på alla hemskheter folk kan göra, med till exempel djur, så hoppas jag att det sätts dit en låsanordning på grejen.
Nog för att det underlättar för oss att ta soporna för då kan man ju göra det då man går hem, men ändå.
Så, det var dagens lilla fundering, Åke skulle nog vilja att jag gör ett tillägg här, om all tungtrafik som susar förbi härutanför, dom måste vara otroligt dålig på att läsa skyltar, då det sitter en ute på Vännäsvägen om att lastbilstrafik/tung trafik, inte får passera här, men likförbenat kör alla ultrabussar förbi här på kvällen, då dom ska ut på garaget, och en hel del lastbilar med släp kör förbi, dagligen dags, och vi vet att dom inte alls ska in på Hp:s eller Ullas för att lossa någonting. Sådeså!
Önskar er alla en fin torsdag!

Håller det på att gå utför?

Av , , 2 kommentarer 7

 

Idag tog jag sovmorgon, det trodde jag aldrig skulle funka, men det gick. Ändå ställde jag klockan på ringning, jag ska nämligen till tandläkaren och visa upp hur det ser ut i munnen idag, efter tandutdragningen, enligt deras rekommendationer, och jag tror att det är bra att jag får göra det. Jag är nämligen fortfarande svullen, det gör ont som sjutton och det är två svarta hål rätt ner i avgrunden så risken finns väl att det åkt ner skräp där. Nå, jag ska inte ta ut något i förskott, allt kanske är som det ska. Skrev hon samtidigt som hon drog in luft i lungorna och grimaserade lite lätt.
Det kanske håller på att gå ordentligt utför, för Maria, vem vet. Jag tycker också att det är jätte skumt att jag ännu har ont i handen efter operationen. Jag menar, hallå…det är två månader sedan det gjordes, lite drygt, och det känns fortfarande som att jag skrapat upp handflatan mot asfalten. Ringfingret är dessutom lätt svullet och har varit så sedan dess. Jaja, läkaren kanske var tvungen att gräva ner till Kina för att fixa felet, därav den långa läkprocessen. Det ger väl med sig, så småningom…vem har bråttom?
Det känns då väldigt skönt att jag bara jobbar en dag sen är jag ledig två, igen. Och eftermiddagarna brukar vara lugnare så man får väl repa sig då. Imorgon är jag och mamma, samt en gammal klasskompis mamma, bortbjudna till ”min” tant Bibbi, hon ska bjuda på räkmackor från café Victoria, jojomensan, snacka om att vi blir bortskämda.
”Tant” Bibbi, var den där snälla tanten som man plockade årets första maskrosor till och sedan fick man godis eller annat go ‘fika, för besväret. Eller var, ska jag inte skriva, hon är, fortfarande, men maskrosor blir det nog inte till henne imorgon. Jag ska ge henne ett stort höstljus istället, som hon kan tända för att lysa upp lite i mörkret.
Nä, nu tror jag att det är dags för lite frukost, sedan är det bäst att jag dubbelcheckar tiden hos tandläkaren så jag inte tar fel. Hoppas ni får en bra dag, allihop!
Maria Lundmark Hällsten