Etikett: åsikter

Kvinnan som talade med hundar 🫣😶😊

Av , , 4 kommentarer 10

Kollade in bygget på Östra Station igår, det går framåt

Men det var inte därför jag var där, utan jag hade en kaffedejt med Katarina uppe på Nybro. Vi satt och pratade om allt möjligt och jag tycker ändå att det är lite roligt, att ju mer vi pratar, desto mer inser man hur lik man kan vara i tycke och smak.

Inte bara då det gäller åsikter eller hur man tänker i vissa, specifika situationer. Utan även vad man gillar och ogillar. Hon diggar, på tal om det, lampor. Gissa vad jag gillar…jomen lampor, förstås. Haha…berättade att jag ville ha en liten fönsterlampa och hade suttit och googlat på nån lämpligt frän lampa, bara dagen innan.

Jag hittade en jag vill ha, fast, priset bestämde att jag INTE alls kommer att genomföra ett köp, finns inte på min världskarta.

 

Den finns även i större format…gissa om jag hoppas att jag snubblar över en sån, nånstans på en loppis, för en billig peng, haha.

Efter lunchfikat tog vi hennes hund Thompson och gick en, nästan 5 kilometers promenad i omgivningarna. Thompson är ju en underbart fin kille. Här lånar jag av bild av tagen av ägarinnan, Katarina Tengman 🧡

Vi pratade en hel del om hundar också. Jag gick och funderade på det idag, på min och Winstones morgonsväng. Vi kostade på oss en lite längre prommis idag, han verkade pigg och på.

Jag vänder mig om och inser hur maskerad han är i denna omgivning

Det blev lite drygt 2 kilometer, på ett behagligt underlag, även om asfalt inte är optimalt ur flera synvinklar. Men det ger bra fäste!

Nå, jag tänkte på hur vi formar våra djur efter vårt beteende. Sen är alla djur individer, inte att förglömma. En del är enmans hundar och andra gillar och lyder alla i en familj. Winstone kan lätt hänga med oss men jag tror mig ha mest att säga till om. Ibland behöver jag inte använda ord heller utan bara en blick eller nick.

Skrev ju det förut också, att det känns som om han håller på gubba till sig. Han bryr sig inte lika mycket om andra hundar, vid hundmöten. Han gruffar inte alls åt alla som han gjorde förut. Det enda som är sig absolut likt är skällandet då någon plingar eller knackar på dörren. Och han vänjer sig aldrig med att hyresgästerna kommer och går.

Om jag ser att dom är på väg in så kan jag distrahera honom, och ibland hinner jag bli så glad över att han tyst sitter och väntar, tittar på mig, väntar men lik förbenat vill han ha sista voffen och avrundar inlärnings sessionen med ett

*SUCK*

Har säkert skrivit om detta förut men… Jag jobbade en period i mitt liv hos den fantastiska kvinnan Annika Collén. Företaget hade hon hemma i sin villa på Marieberg. Hon hade även en hund, Lufsen, som var en Cavalier King Charles. Här lånad bild från nätet.

Hon införde en daglig rutin. Lufsen tog med oss ut på en promenad. Vi fick allihop frisk luft och lite paus från stillasittandet. Vi träffade ofta på en kvinna som hade en liten grå/vit toypudel. Kvinnan skulle jag vilja beskriva som aningens högljudd, det hördes när hon pratade. Hon puttade rollatorn framför sig och hunden var alltid vid hennes sida

Jättetrevlig, så våra ”-Hej”, började sakta men säkert bli lite mer. Hon kunde stanna och berätta nån fadäs, eller en liten anekdot från förr. Det blev nästan som att vi såg fram emot dessa möten. Hon var rolig!

Julen närmade sig och Annika pyntade hela taket i köksregionen med hängande julkulor i olika höjder. Det såg fantastiskt ut, på riktigt. Hon hade även nylagt ett golv som sträckte sig från ytterdörr ända in i köket. Kan tillägga att hon hade halvöppen planlösning, så hallen flöt in till köksbordet som stod avsides från själva köket. Det var MÅNGA kulor som hängde i taket.

Då vi skulle ut en morgon så frågade Annika om vi skulle bjuda in kvinnan på fika, ifall vi skulle träffa på henne. Oh ja, det tyckte jag kunde bli en intressant eftermiddags fika. Sagt och gjort, vi träffade kvinnan och Annika frågade om hon ville komma på en kaffe. Hon tackade ja och vi bestämde en tid hon kunde komma.

Kvinnan hade lite rörelse problem, så då hon kom och steg in genom ytterdörren blev vi varse att hon hade värsta broddarna på sig

Jo ja, jag överdriver lite, men bara lite. Ni fattar skräcken i Annikas ögon då kvinnan säger att hon inte kan ta av sig skor eller dobbar. Annika såg nog hennes nylagda golv, rivas upp i flisor. Fast, Annika är inte den som kan komma på lösningarna i stunden. Hon stoppar kvinnan, springer och hämtar 2 trasmattor, och vi lägger dom framför kvinnans fötter och flyttar mattorna vartefter stegen hon tar. Haha, vilken syn för gudarna, där vi niger och knä och ryggböjer inför kvinnan.

Men fram kom hon och kunde parkera sig själv i en köksstol. Oj vad vi skrattade och häpnande, samt såg dessa julkulor snurra och åka fram och tillbaka eftersom kvinnan inte bara pratade med rösten utan även med armar och händer. Hon klatschade till kulorna med jämna mellanrum och vi duckade där vi satt, i tron om att kulorna skulle lossna från taket. Men…dom satt kvar, wohoo!!

Nu till det jag verkligen ville berätta, som var så otroligt och ofattbart. Fast enligt utsago, en helt sann historia.

Kvinnan hade förlorat sin syster (här lämnar jag det öppet, för jag kan minnas fel), eller sin svägerska, några år innan den här underhållande december dagen. ”Systern”, för enkelhetens skull, namnger jag henne till Asta, hade en hund. Och plötsligt började hunden komma upp i sängen varenda kväll och där, lägga sig bakom Asta.

Hon tyckte det kändes så konstigt och hon började undra om hunden var sjuk på nåt sätt. Så fick hon höra talas om en kvinna, som kunde prata med hundar. På den tiden det begav sig, så fanns den kvinnan belägen några mil utanför Umeå. Asta bokade in en tid hos kvinnan.

På plats fick hon lämna över hunden och själv sitta utanför och vänta till ”samtalet” var över. Hundprataren tog sedan in Asta på rummet och sa att hunden vill, å det bestämdaste att du ringer och får en läkartid. Hunden är orolig över dig, och det är bråttom.

Asta ringer givetvis och får en tid. Hon hinner dock inte få någon behandling utan dör efter 3 veckor. Hon hade fått Cancer, och hunden kände av detta och därför hade den velat visa henne att något var fel.

När Astas syster, kvinnan hemma hos Annika, (nu döper jag henne till Karin, för att göra det enkelt här också) berättat detta så slutar det inte där. Med gråten, fortfarande i rösten efter minnet med Asta, så talar hon om att hon ville åka dit med hennes hund också. Ifall den kunde ha något att förtälja.

Här mina vänner, så avslutar jag dagens inlägg, med löfte om en fortsättning på den berättelsen imorgon. Jisses, jag må ju hinna göra annat idag än bara skriva, haha. Ha en fin lördag, allihop!

 

Kaffe ☕, kaffe ☕, bara vanligt kaffe ☕

Av , , 4 kommentarer 17

Det är mycket idag… Winstone ska få gå på hundbad, jösses, jag undrar hur det ska gå 🤭 Fast så najs att slippa stå och streta med denna päls, för en gång skull.

Synd bara att dom verkar fått fel på städarmaskinen, den som sopar gräsmattor och fin liret. Vi har sett den 2 gånger under 1 vecka. Först stod den och nötte 30 minuter på samma gräsplätt, försvann och kom tillbaka efter några dagar. Då körde den upp på ena sidan av vår in och utfart, stod där 5 minuter utan att ens sopa, sen var den borta igen.

Så det finns en potentiell risk, att han kan bli skitig igen, om vi nu inte håller honom kort. Han får inte lägga sig och rulla på rygg ute på gräset.

Sen är det 76 år sedan, min mamma föddes. Åker dit och grattar, fast har inte bestämt om det blir efter hundbadet eller om jag rent utav, tar det ikväll, efter vår middag. Får försöka sprida ut göromålen under dagen. Måste ju hinna med lite…tadaa, kaffe också 😅

Ja här ska ni nu få ta del av vad Expressen la ut igår. Kan dock klargöra för er som läser rubriken och inget mer, att ingenstans, gnällde jag över priset. Inte heller, använde jag ordet chock, eller dystert. Det är ju vad tidningar använder för att skapa rubriker, och åsikterna haglar. Jag printade inte hela storyn, men där jag var med och lite till. Fotnot, ni som vet, vet att det är ett fel i texten, hon har skrivit av vi brygger kaffe, men nono, vi kokar…


Detta la dom ut på FB och kommentarer utan kontext, haglar in. Här får jag faktiskt lov att skratta, över folks oförmåga, att greppa vad det egentligen handlar om.

Dom tror, nummer 1. Att vi vill ha ekonomisk rådgivning för att kaffet slukar upp alla våra pengar. 2. Dom tipsar om vad vi kan göra istället (behöver vi göra nåt annat än dricka kaffe, konstigt 🤔 *ironi*) 3. Dom undrar surt, hur detta kan intressera någon annan. Medan jag sitter här och funderar hur dom gjorde, då dom ser ut att ha läst, åtminstone rubriken, och sedan gett sig tid att lägga kommentar, klickat in en emoji och sedan har inlägget 17 delningar, hahaa… Intresseklubben antecknar 📙🖊

Nej, jag vet ju att det säkert handlar om andras, dåliga mående. Då mår man ju lite bättre, några sekunder, om man får lov att försöka trycka till en för dom, okänd person. Fast sorry, det biter inte på mig, utan det gav mig ju istället nåt mer att skriva om, tackar. Och egentligen det kanske är dom, som borde få tips om andra saker dom kan göra, än att läsa sånt som dom inte vill läsa. Kul är det också då dom ondgör sig över inlägget och skräpnyheter, utan att tänka på, att när man lägger en kommentar, så fortsätter inlägget leva, och Expressen eller andra tidningar som lägger ut artiklar, oavsett innehåll, göds och föds på det, haha.


Nåja, jag tycker fortfarande att det är kul att jag blev tillfrågad, jag är inte den som är den. Jag bjussar på det, och tänker inte heller fortsätta försöka få folk att fatta vad jag menade. Fattar dom inte, är det deras egna problem, inte mina…


En av dom som fattat vem jag är, är min vän Ulla. Jag fick ett brev i lådan igår, som jag fick öppna efter jobbpasset igår kväll. Hahaa… det blev ju pricken över i:et och kommer att få hedersplats på kylskåpet. Tack Ulla 😍


Ha en fin dag, allihop!

Ett ja förväntas, men det blir ett nej?

Av , , Bli först att kommentera 11

Fick dagen till ära, återigen ligga på topp listan, åtminstone nu på morgonen 😀 Jag har nämligen i detta nu, bloggat i 11 år och jag har lagt in 5999 inlägg, wow, då blir jämnt tal imorgon, och det finns 13 717 kommentarer.

Jag skrev mitt första inlägg, 31 mars, 2009, och jag må säga att jag lät väldans pretentiös, för att sedan dala ut och till största delen är detta nu, som min dagbok, men den innehåller ju även mina åsikter, ibland, och andra gånger tips eller andras upplevelser.

Nå, det har varit roligt att blogga, och detta är som ett gift. Stiger upp, tar en kaffe, funderar en stund, ibland tar det några timmar, det är för att jag som 50 plussare, kommit fram till att det är jag som bestämmer takt och ton här, och gör som jag vill 😀

Även om Åke ibland undrar vad tusan jag gjort, då inlägget inte kommer ut förrän vid lunchtid. Vet också att Kerstin påpekade detta, då vi var dit på middagen. Hon läser bloggen hos Jan B, och det är inte alltid jag lagt ut den, då hon gått upp till honom. Sorry! 😀

Igår var det -5 grader då jag och Winstone tog morgonpromenaden, och borta vid hundto…björkallén som löper jämns med Industrivägen, så noterade jag såna här blöta fläckar:


Det fanns flera stycken på gräset, och det var som att ta på en isglass som håller på att smälta. Mycket konstigt! Vad är det och hur kan det bli så där? Det kan ju inte vara vanligt vatten då hade det varit fruset.

Theresé skickade en bild hon tagit på Sally, som håller på lära sig att svetsa hemma i pappa Anders garage:


Rätt coolt, att ha den chansen att få lära sig i tidig ålder, det gäller väl kanske allt, men då kan man ju bli proffs på det man gör. Det fastnar i ryggraden, och sen gör man det bara, utan att fundera så mycket.

Delade bilden i cruising gruppen och där har den fått 60 likes så här långt, (ja Theresé, ditt namn står som fotograf) dom tror säkert att Sally svetsar på pappas bil, hahaa… njae, hon håller på med andra saker, lite finlir, fast lär hon sig att svetsa så kan hon garanterat gå vidare med bilar och herreminje, hon kan få svetsa under vår buss också 😀

Såg detta klipp för några månader sedan (har kanske delat det tidigare) och nu dök det upp i flödet igen, så roligt, haha, verkar som om dom har full förståelse över vad den andre säger, eller hur? 😀 Lite som jag skriver eller pratar ibland, jag fattar inte varför ingen annan fattar eller så nickar dom i samförstånd fast…egentligen hade jag ju förväntat mig en nejskakning på huvudet, hahaa…

Sen är det väl aldrig allt, man fattar, som i söndags då vi satt och åt lunch, och det blev ett ståhej borta vid kyrkan. Prästen i vitt, och en mindre folksamling (det blev fler), det bars ut bord, och det såg ut som en stor kaffetermos. Mja, dom kanske fikade ihop, utomhus, fast jag fattade inte av vilken anledning, dom kom ju allihop inifrån? Nåja, det kanske var en sån grej som jag inte ska fatta då 😀

Hoppas på en bra tisdag, för er alla!

Nu kastar jag lite dynga här!

Av , , Bli först att kommentera 15

Nu ska jag kasta lite dynga…igen. Bostaden i alla ära, vi har själva, en gång bott i en av deras lägenheter, på Mariehem. På den tiden dom hette Bostaden/Stiftelsen. Vi hade en trea längst upp och ni som känner till Mariehem, vet hur deras takkonstruktion ser ut.

Mariehem-nybygge-011 Mariehem-nybygge-013Bilderna tagna från vattentornet av min pappa, Krister Lundström

Platt eller snarare lutade dom inåt till mitten. Smart eller not, med tanke på vart vattnet samlas. Vi hann flytta in där innan Theresé föddes. Plötsligt upptäckte vi att klädkammaren kändes väldigt fuktig, råkade nudda en av väggarna och det var som att ta på en tvättsvamp.

Vattenskada så det stänkte om det. Och det stoppade inte där, utan efter ett tag såg vi en svampodling i halltaket, påminde om Kantareller som hängde upp och ner. Samt svarta fläckar ovanför Theresé barnsäng.

3323Vi var väl inte så gammal och klok. Utan man lämnar ju över sånt här till dom man tror, vet hur man ska hantera det. Klädkammaren målades om, och i hall och sovrum blev det nya tapeter. Vattenskadan kom sig av att någon glömt att stänga luckan uppe på taket…tydligen.

Nå, om vi haft den erfarenhet och ålder vi besitter idag, så skulle vi begärt att få en annan lägenhet, och i våran gamla, skulle det ha ställts in avfuktare eller nån typ av tork. Tapeterna lossnade uppe vid takkanten, efter några år, och dom var fläckiga där svampen suttit, så nog var underhållet, undermåligt.

Nu hoppar vi fram till dags datum, och Bostaden/Stiftelsen heter nu enbart Bostaden.

ab-bostadenJag råkar känna en person, som jobbar som personlig assistent i ett hus på Tunnelbacken, som ägs av just Bostaden. Där har boende på begäran, fått en soffa som stått utanför dörren i flera år, vinter som sommar. Många som använt den i väntan på Taxi eller färdtjänst, trötta ben kan behöva vila, oavsett årstid.

Men säg nu det som varar för evigt! Soffan var plötsligt bort buren och det var för att swoosch, hade ett arbete där, så ok, en tillfällig flytt får man väl acceptera, fast soffan kom inte tillbaka. Men några hyresgäster hjälptes åt att bära fram den igen.

Tror ni den fick vara kvar? Nä, nu har dom plötsligt bestämt att den står i vägen för snöröjningen, hm…fast soffan står under en balkong, och det är väl lite konstigt att dom efter flera år, kommit på att det snöar på vintern??? Hur kan det inte ha varit ett problem tidigare?

Bostaden säger att det finns en fällbar sittplats inomhus, där man kan vänta på taxin, visst, bra, fast den är längst in i trapphuset och du kan inte se när Taxin kommer. Anledningen till placeringen av sittplatsen, var då den sattes fast, att den INTE kunde sättas nån annanstans på grund av väggarna.

Nu kunde den plötsligt flyttas närmare dörren, men…det finns fortfarande dom som tycker det är bättre att få sitta ute och vänta, och jag undrar lite om varför man inte kan sätta 2-3 stycken såna där fällbara sitsar utomhus då, dom skulle ju inte vara i vägen, eller?

Nej, Bostaden utövar sin makt (det känner jag igen sen tidigare, jag har varit i luven på dom förut), och hävdar med bestämdhet att soffan är i vägen. Nu vill jag visa vad som stått på soffplatsen…i flera dagar:

48277458_10156790985421585_1951965595540914176_n thumbnail_IMG_1666Dom här säckarna är uppenbarligen INTE, i vägen för snöröjningen, eller?

Sen har det kommit till min kännedom, att Bostaden skickar ut en enkät en gång per år, där man får framföra sina åsikter, vad man tycker och tänker, ur alla svar dom får, dras en vinnare som får en gratishyra, och nu kan man ju undra hur många som ”törs” skriva det man retar sig på, dom lär ju aldrig vinna i alla fall. Och kan man inte se denna utlottning, som en typ av muta?

Alla skriver gott om dom, fast egentligen finns det massor av saker att anmärka på. Kanske är dags för dom att lyssna på sina hyresgäster, böja sig lite för önskemål, kompromissa och göra människorna lite gladare överlag. Det skulle vara en win win situation.

Nog om detta, fredag och solen tittar fram Vi har -12 grader här på Västerslätt, och Åke hade -18 då han passerade Tavelsjö, för 2 timmar sedan. Jag ska ut på ett ärende men har int bestämt om jag ska göra det nu, eller om jag väntar till i eftermiddag…hm, ska fundera lite.

Önskar er alla en trevlig fredag!

48277475_10156790984616585_6624141018537132032_n

Traditioner är till för att brytas!

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag brukar försöka hålla mig rätt så neutral, vad det gäller politiska åsikter och sånt där. Tycker att det räcker med att jag själv vet, på vilken fot jag står och vad jag känner i hjärtat. Tyvärr gäller det inte alla. Finns otroligt många, enkelspåriga människor vad det gäller tankar, åsikter och ideér, och det värsta är när dom inte själv, hör hur dom låter eller vad dom egentligen menar. För mig låter det ibland så här:

22809772_10155747129366585_566854766_nTexten är faktiskt från en barnbok, tro det eller ej 😀

Hur många år har vi nu inte fått höra att folk ska ta seden dit dom kommer. Dom ska faaan vara nöjda med vad dom blir erbjudna då dom kommer hit, dom ska jävlar anamma inte tro att dom är nåt…blablabla, und so weiter (betyder och så vidare på Tyska *nickar på huvudet*).

Ponera nu, att dom som skriver sånt där, plötsligt vaknar upp imorgon till ett kaos. Inga hus, ingen mat, absolut nada. Den enda utvägen är att sjappa, fortast möjligt, och resan tar dom obönhörligen till Kina.

Där får dom en hydda att rumstera i, den ligger ute i en sumpmark, med 4 mil till närmsta större stad, men hey…det är ju bara att vara glad, dom har ju ett tak över huvudet. Fast egentligen är dom boende där, enormt besvikna, den där hyddan hade dom ju tänkt att dom skulle ha själva, så lite gnöl och gnäll är det runt huvudet på stackarna som kommer dit.

Och sen är det matdags, det serveras helstekt hund…nämen, vill dom inte ha det??? Vad tusan, varför tar dom inte sedan dit dom kommer, frågar sig folket, är dom bortskämda på nåt vis…skicka hem packet dom har inget här att göra.

Jag drar nu detta till ytterligheter, och jag tycker absolut inte att man ska äta hundar, men jag vet samtidigt att, dom som bor i Indien, inte tycker att vi ska äta kossor, vad är skillnaden, egentligen? Varför är dom i Indien löjliga för att dom tycker så, och kan inte folket i Kina tycka att vi är knäpp?
Gamla traditioner kan sitta djupt rotade, men man brukar ju också säga att traditioner är till för att brytas. Tänk vilken utopi, om vi alla, i hela världen, gjorde det. What if…och sen väckte mamma er… 😀

Nämen jag skulle önska att man kanske sätter sig in i andras situationer innan man dömer någon, eller varför döma överhuvudtaget. Kom med konkreta lösningar istället för att hota, dumförklara, eller försök att inte visa öppet, erat hjärtlösa tänkande. Ni är inte ett dugg bättre, då ni beter er på det viset. Inte för mig i alla fall.

Och nu kära vänner, apropå hjärta, så vet ni redan vilken dag det är idag, och jag snor en bild som Tina hade lånat från en FB sida och låter den tala för sig 😀

27654697_1814089171998762_5883927435323583479_nÖnskar er alla en fin alla hjärtans dag!

27972446_10156049341896585_7710510272411025936_n

Offentlig dagbok!

Av , , Bli först att kommentera 16

Det blev tvärspännande i fredags då jag kom på jobbet. Vi byter inte bara pass, utan även parkering. Jag kör in i garaget, ställer mig på nån annans plats och inväntar den som jag ska ta över, för.

När denne någon åker iväg, ska jag slå igång Jeepen och ställa mig på ”vår” parkeringsplats, och som nu, kanske många vet, så måste man ”låsa upp” bilen, då den stått orörd i några minuter, för att den inte ska kunna stjälas. Nä, den här bilen är och förblir, svårstulen. Jag kunde inte få den att öppnas.

Jag sprang varv på varv runt bilen, försökte i alla vinklar och tryckte på knappen…näpp, den enda som var på väg att hända var att mina fingrar höll på gå sönder. Ni vet känslan, då tjälen går ner i naglarna så det gör ont som tusan. Jag skulle precis ge upp, lämna det sjunkande skeppet och hoppas på att Åke kunde göra utryckning inom en snar framtid, men…

Jag testade en gång till, men inte att öppna, utan jag tryckte på låsa, och se, då pep den till och sedan var det bara att öppna igen…j-vla bil!!!

Igår var det då mer behagligt utomhus, riktigt fint, faktiskt, med solen som behagade titta fram. Och fingertopparna klarade dagen utan att göra ont 😀

Satt och letade efter ett specifikt inlägg på min blogg och fastnade i gamla minnen…vad fort man glömmer. Aha, vad kul, skrev jag det där…och titta, vad kommenterade hon eller han…och man drar sig till minnes en massa annat. Kul med blogg, det är ju som min dagbok, på ett konstigt sätt. Offentlig dagbok, skulle man kunna säga, men inte bara det, utan även mina åsikter om vissa saker. Det vet jag inte om jag hade skrivit ner i en bok…men, vem vet.

Nicco åkte in till Uppsala igår kväll och träffade storasyster över en middag på en Kina restaurang, hon skickade lite fina bilder:

15934378_1261803217241864_211410153_n 15935825_1261803203908532_363168006_n 15941781_1261803237241862_1043017188_n 15942466_1261803240575195_1588756065_nNu ett sista arbetspass, sen gör jag helg! Hoppas på en bra söndag, för er alla!
Foto1423

Den ena dummare än den andra

Av , , Bli först att kommentera 15

Oj vilka debatter det kan vara då det gäller dom hemlösa/tiggarna. Alla har vi åsikter, och tycker och tänker olika, det som ibland, gör det så otroligt löjligt, är då människor skriker om att tiggarna minsann, drar in si och så mycket pengar, och det är skamligt.

Jamen ursäkta, vem har förbjudit ”dig” att sätta dig ner med en tom pappmugg och tigga då??? Varsågod, säger jag, gör samma sak du, så får vi se vad du tyckte om det hela.

Jag tänker inte ge mig in i denna debatt, jag vet vad jag själv tycker, och det kommer jag förmodligen fortsätta att göra. Precis som andra kommer att fortsätta dela inlägg på FB, den ena saken dummare än den andra. Jag brukar inte idas gå in och läsa dom där inläggen, då dom oftast är hämtade från rena skämtsidorna.

001Ritad av Gordon Bess

Men ibland är det bara för nöjets skull, jag kollar kommentaren, så jag får skratta lite, fast egentligen, skulle man ju inte skratta, utan tvärtom, grina och få mardrömmar, med tanke på hur vissa människor resonerar. Skulle även gissa att minst hälften av dom påstår att förintelsen aldrig hände. Jaja, det får stå för dom.

Ny dag, ny vecka och nya möjligheter. Jag ska ta itu med lite som jag lagt åt sidan, det är jag fenomenalt duktig på, att hitta anledningar till att vänta lite, menar jag. Jag tycker inte om att sitta i telefonköer och slussas hit och dit, man kan ju glömma hälften av det man tänkt säga, innan man är framme hos rätt person.

Fast jag vet också att när man väl ha gjort såna där saker, så med facit i hand, brukar det gå fort att få det överstökat, och sedan undrar man varför man inte gjorde det från början…medan man hade det färskt i minnet. Hoppas på en bra dag, för er alla!

 

Trevligt och mindre trevligt!

Av , , 2 kommentarer 8

Nå, det blev inte lika fint väder som utlovat, igår, men det var ju inte speciellt kallt och inga mygg heller, så vi kokade en termos med kaffe, startade upp Buicken och åkte iväg till Gammlia. Där var det redan ett gäng med bilar:

005 006 007 009 013 015 016 019 021 022 024 025 026

014 011

Vi hann ta en kopp, sitta och resonera en stund och sedan åktes det karavan ner till stan. Nicco ringde medan vi satt däruppe och meddelade att både hon och Winstone, minsann också ville åka med, så vi svängde bara runt stan ett varv så åkte vi hem, startade upp Camaron och tog varsin bil ner.

Återigen nåt varv för att sedan sluta upp på bangården, för en påtår och lite prat. En trevlig kväll!

027 028 029 030 031 032 033

Mindre trevligt är det i dessa valtider, tycker jag. Åsikter, diskussioner, sandlådeuppror och pajkastning.

Jag läste ett inlägg på FB, en mamma som tog sin son till bussen, på hållplatsen hade någon satt upp en lapp om en inbjudan att komma till torget (eller vart det nu var) och vända ryggen till Åkesson, som skulle dit och prata.

Hon upprördes över detta med att vända ryggen till, hon vill inte lära sin son, att vända alla med olika åsikter, ryggen till, utan uppmanade istället folk att gå dit, lyssna på honom och sedan ifrågasätta hans politik.

Ja, varför inte, det lät förståndigt, alla har vi ju rätt till våra åsikter, men när det blir kränkande sådana, så vet jag inte…dessutom vet nog dom flesta, att få ett svar, från en politiker, är lika lätt som att hitta mogna fina blåbär i april. Så jag hade istället valt att inte gå dit alls, för att visa mitt ointresse, sedan har ju detta, att vända ryggen till, bara blivit ett sätt att visa, att man inte stödjer viss dynga. Jag hade lätt, vänt ryggen till Hitler, om jag hade haft honom här…mm, bara för att.

I övrigt på västfronten (Västerslätt) intet nytt, tutade på ”Kul-Janne” och Ingegerd nu på morgonen, dom var ute på morgonpromenad, och vad gjorde jag ute i denna arla morgon timme…jo jag skjutsade ner Nicco till tåget, hon måste ju ta tåget till skolan och bussarna synkar inte med tidtabellen, tur att hon har en snäll mamma! Önskar er alla en fin dag!

sexdeciljarder

Av , , 2 kommentarer 8

Vi diskuterade lite igår kväll om hur man framför sina åsikter eller visar att man inte håller med. Svårt det där. Nu dök ämnet upp då en viss person ska vara nere på stan idag, och han är inte så omtyckt, av alla. Och via FB kan man då anmäla sitt intresse av att åka dit för att visa att man inte håller med.

Nå, jag sa till Nicco, varför åker man dit överhuvudtaget, blir det inte mer tydligt att man inte är intressant om ingen dyker upp? Då får han stå där ensam, fast hm, nja, då är det ju det där att han har ju även anhängare, dom som håller med, och dom kommer väl att vara där.

Men å andra sidan, kan jag tänka att när det blir tumult, sedan skriverier, även om det inte är positiva saker, så blir det ändå uppmärksammat, och det vill man ju inte ge den man inte håller med, eller? Dom kan också känna sig som vinnare även om du inte håller med, enbart för att dom väcker känslor.

Ungefär som det där med den dåliga reklamen, blöjor…-Men mamma bara ler!!! Den sitter där, i skallen, men dom flesta retade sig bara på den.

Likadant om man har en dispyt, med någon, ingen vill ge sig, och bägge två vill ha sista ordet, men om man då själv, bara lägger ner, slutar svara och inte visar en min, om vad man egentligen tyckte om utvecklingen. Så tar det nog mer, än om man bara fortsätter. Man ger inte elden mer syre utan kväver den bara.

Nåja, det var bara några tankar, å andra sidan kan man kanske jämföra sitt ointresse, med att man inte bryr sig, och det låter nog inte heller så bra, därför är det svårt att veta vad det bästa är, som man kan göra.

Jag roade mig med att sitta och googla, min kusin Anna nämnde ett namn som ska vara ett avstånd i rymden, det heter alltså något och det är inte ett ljusår, men i stil med en googol, som är den högsta siffran som har ett namn, sen finns det ju mer än 1, googol 😀 Ett annat namn för samma tal är tio sexdeciljarder.

Lite roligt också att just Företaget Googles namn är ursprungligen en ordlek med ordet googol, jojo, där ser man. Nog med kunskap för idag, nu ska jag ut med Winstone och förbereda ännu en dag med middagslagning, jobb och annat. Önskar er alla en fin tisdag! Och nej, jag hittade inte namnet på avståndet…

Foto0640

 

 

Maria Lundmark Hällsten