Etikett: kort

Knäppt, knäppare, knäppast

Av , , 2 kommentarer 4

 

Theresé visade en rolig skylt, i förrgår, och jag googlade på det igår. Den hittade jag inte, men några andra knäppa skyltar:
Och inte bara det, mitt i raddan fanns den här bilden, på min Camaro???
Jag fick verkligen fundera av vilken anledning den låg där men läste sedan texten under bilden (som förövrigt Theresé har tagit uppe i Fällfors) där det framkom att just Theresé ”knäppt” bilden, inte knäpp som i knäppa skyltar utan knäppt som i hållit i kameran, alltså 🙂
Och nu då, apropå knäppa saker, återigen damp det ner ett mejl i inboxen, och jag fattar inte riktigt vad dom är ute efter, dom måste ju i alla fall ”tro” att jag är knäpp, om jag skulle mejla dom och erbjuda mitt övertagande av denna stiftelse, vad annars kan det vara?
Jag är fru Ellen.M. Mer, en hängiven tjänare av Gud. Jag har en stiftelse / Estate ofullbordade {värderas till $ 2,142,728.00 US dollar} och du måste hjälpa mig avsluta det på grund av min hälsa, allt är tillgängligt Kontakta mig via e-post:
Avslutar med ett STOOORT GRATTIS till Sally på 2 årsdagen, GRATTIS, tårta blir det ikväll och presenter förstås.
Theresé, Anders, Sally och gammelmormor samt gammelmorfar har tillbringat natten på hotell i Lycksele, dom var på djurparken igår. Jag sms:ade och frågade om det var blötdjur dom sett där (eftersom det öste ner här under ett tag) men det enda blöta djuret dom sett var sälarna, så det var ju tur. Önskar er alla en mycket trevlig fredag, glöm inte Wheels imorgon och YEEES, efter dagens arbetspass börjar våran 4 veckors semester, härligt!!!

Hästbett, getingstick eller hamster…hugg?

Av , , 8 kommentarer 7

 

Nicco körde en liten lektion igår över namnen på olika piercingar, som till exempel, Snakebite, två piercingar på var sin sida av underläppen. Angelbites, två piercingar på var sin sida av överläppen. Spiderbites, två piercingar på samma sida av underläppen. Dock inga hästbett, getingstick eller hamster… hugg. Fast nu har ju jag kommit på tre nya piercingar 🙂
Hon har en kompis som funderar på en Septumpiercing/Tjurring som är en piercing gjord i septum, dvs hudväggen mellan näsborrarna. Nu har jag säkert skrivit detta förut men min mamma fixade sig en sådan piercing under 50-talet… kan hon ha varit en av dom första som gjorde detta?
Nä, troligtvis inte och den piercingen var rätt så ofrivillig, hon frågade en läkare en gång, varför hon hade ett stort hål i näsväggen, och fick till svar att detta är ett fenomen som man kan se hos dom som sniffat eller som legat för nära en fotogen kamin, som barn, och det var precis vad hon gjort, inte sniffat, men hon var den som fick ligga närmast kaminen.
Ämnet gled sedermera över på tatueringars vara eller inte vara, och varför man gör en tatuering. Anledningarna är säkert många, en del med namn eller ansikten på människor som betytt eller betyder mycket för den personen. Men egentligen för att vara riktigt snusförnuftig och tråkig, om vårat hus brann ner, så är det viktigaste av allt, att vi allihop står utanför.
Och det vi har i huvudet, är ju alla minnen av saker som hänt eller människor man träffat under sin livstid. Visst kan ett fotografi vara en minnesväckare, man kommer ihåg då man ser kortet, men fortfarande… om man inte kommer ihåg det utan att se bilden, så vet man ju heller inte om det, och är därför inget man saknar.
Man kan också undra varför man bygger upp sitt liv med en massa minnen, man vill inte kasta det för det har man fått av den personen, den här saken var med om det och detta kort föreställer den och den. Vi är nog så, allihop, mer eller mindre, men egentligen så skulle man väl ägna sig åt att leva livet som det ser ut idag… se framåt och inte gräva i gamla saker. Men det är svårt att låta bli 🙂
Och jag som skrev att vi inte trodde på snö, här i Umeå, tji fick jag, nu snöar det men risken att man får plocka fram snöslungan är väldigt liten, för att inte säga, obefintlig. Önskar er alla en fin lördag, vädret till trots.

Lagom är nog bäst

Av , , Bli först att kommentera 9

God morgon världen! En annan steg ju upp för snart en timme sedan, det är ju inte måttligt vad en människa kan göra 🙂 Men det är så då man jobbar, å andra sidan, när den här arbetsdagen är slut så är jag ju ledig igen… i dagarna tre.

Vi tog oss ut igår eftermiddag, vi skulle hämta en bil på flyget tillhörande nå Lyckselebor som dristat sig till en utlandsresa och som inte ville ha bilen ståendes där borta under tiden. Så vi tog med oss Nicco och gjorde ett litet stopp på Nordsjö idé och design innan vi fortsatte.
Och där har hon nu bestämt vilken fondvägg hon ska ha däruppe i hallen och den går inte av för hackor. En tre dimensionell tapet som går i ljuslila och det är som bollar som poppar ut ur den, påminner om dom där klisterdekalerna i metallic som man hade förut. Den här tapeten känns dessutom som en dekal, inte papper. Sedan blir givetvis färgen på dom andra väggarna i en lila nyans, det kommer säkert att bli tufft.
Jag tänkte på det där jag skrev, om att människor med kort näsa, enligt talesättet, inte kan tänka så långt. Då kom jag på något annat man brukar säga: Ja, så stod dom sedan där med lång näsa!
Och med dom orden brukar man ju mena att någon blivit lurad eller besviken på annat sätt, med andra ord är det inte alltid bra med en lång näsa för här blir det ju raka motsatsen. Med andra ord borde lagom vara bäst 🙂
Önskar er alla en fin söndag!

Vissa saker är på samma plats…igen

Av , , 6 kommentarer 4

 

Jaså, man har namnsdag idag, det hade jag glömt bort, men det var väl inte så viktigt egentligen. Eller så fick man ännu en anledning att få fira lite, vi får se 🙂
Apropå namn så pratar dom just nu om ovanliga namn, på nyhetsmorgon, och man skulle twittra eller mejla in om man visste av ett ovanligt namn. Jag har nu gjort det, som många av er vet så hade min mormor ett något annorlunda förnamn, nämligen… tadaaa, Sadura, och en av hennes bröder hette… håll i er, Karner. Det är väl ovanligt så det förslår?
När Åke såg min fototriss undrade han vart jag hittat det där kortet, han tror att det är han eller möjligtvis hans storebror Ove, som står vid cykeln. Han plockade fram lådan där jag grävt fram kortet och där blev han sittande resten av kvällen, det var inte bara ett fåtal kort i den lådan inte.
Jag hittade några stycken och sa, nämen här är Theresé… eller, nja, är det Nicco? Det är Nicco sa Åke, jamen det här är Theresé, nä, det är Nicco, sen kom Nicco ner och jag frågade henne, hon visste, det var hon, men dom var så skrämmande lika varandra då dom var små, så jag måste titta på sakerna runt omkring får att se skillnad.
Sen hittade jag några kort på svärmora då hon fyllde 50 år, och hon satt inne i deras tv rum, som numer är vårt matrum, och gissa om jag blev förvånad, tavlorna som vi hängt upp på varsin sida av Amerika klockan, en på en drottning och Mona-Lisa, hade dom då, 1978, på exakt samma plats, förutom att Mona-Lisa hängde till höger. Ha, vad lustigt egentligen, att dom kommit tillbaka på sin gamla plats utan att vi ens vetat om att dom hängt där.
Vissa möbler har jag också noterat, stod på samma plats som dom gör idag, på några av korten. Och dukar, gardiner och en och annan lampa lever fortfarande kvar.
Näpp frukostdags, sen får vi se vad man gör. Ha en fin tisdag!
 

Before dipping, dipping, dipperyday…

Av , , 4 kommentarer 9

 

På tal om julkort, som jag skrev om igår, så fick vi ju världens finaste och egenhändigt gjorda kort i brevlådan igår, kolla in:
Det är Theresé som tagit sig tid att pyssla, knåpa och satt tomteluvan på universums finaste tomte, Sally (jag vet, jag är lite jäv, men ändå).
Tänkte tvärt att, OM, jag hade haft tid… men kom på att det var egentligen en dålig ursäkt, tid har vi alla det beror bara på om man tar sig an uppgifterna då man verkligen har tid, och inte väntar till sista stund.
OM, jag hade varit smart, haft framförhållning och känt att det kliade i fingrarna att få sätta dom i arbete och hjärnan också, för all del, så hade man kunnat göra riktigt personliga, fina och annorlunda kort, men se… det gick inte alls i år det.
Sånt där är man duktig på att skjuta framåt och nu sitter vi här, the day before dipping, dipping, dipperyday, eller hur det nu skulle kunna sägas på engelska 🙂
Samma sak eller problem, skulle man också kunna kalla det, är ju detta med dessa julklappar. Ibland kan jag ha varit duktig och hittat saker redan under sommaren och faktiskt köpt dom som julklappar, det största problemet då, är att då julen äntligen kommer så kanske den personen du köpt det till, redan har fixat en sån… alldeles själv. Eller så har du glömt bort att du redan ordnat det, eller förlagt grejerna, något jag vet att jag skulle kunna titulera mig som, förste förläggare… av saker.
Vi fick faktiskt ett annat julkort igår också, av kattmamman som vi kallar henne. Hon födde upp Enya och Eloise, nu vet jag inte vart i landet hon befinner sig och kan därför inte heller skicka ett kort tillbaka, men jag önskar Anita med familj, en God Jul här på bloggen, så kanske hon får den hälsningen på ett eller annat sätt.
Idag ska jag testa att åka på barnens hus, det provade jag igår, närmade mig infarten till parkeringen, slog på blinkersen, såg hur smockat det var av bilar och ändrade snabbt färdriktningen igen. Idag har jag tänkt vara där då dom öppnar, så kanske man har större chans att ta sig in.
Önskar er alla en toppen dag!

Dom lyckas sääääkert!!!

Av , , 4 kommentarer 7

 

Det blev en innesittardag igår… nästan i alla fall. Turen till Coop, och ljuständning på graven samt lite handling på HP:s, räknas väl knappast.
På Coop införskaffades en sån där flärp som Åke monterade på kattluckan, om nu katterna ska ta sig ut genom luckan får dom allt vackert bryta sönder den:
Men du… det skulle absolut inte förvåna mig ett endaste dugg om dom lyckades med den uppgiften.
Jag knäppte lite kort som jag idag eller imorgon kommer att skicka som julkort, via posten.se. Det kostar 15:-/kort inklusive porto, så det tycker jag inte är speciellt mycket, och visst är det väl roligare med ett egenhändigt knäppt kort (knäppt kan man tolka på olika sätt:-) än dom där köpta som nästan alltid har tomtar och julgranar på sig. Men viss det är fort gjort med dom, och man behöver inte heller fylla i hälsningen: God Jul & Gott Nytt År! Det är ju redan förtryckt.
Apropå julhälsningar och sånt där så fick min pappa ett sms, för 5-6 år sedan. Nu höll jag på skriva att det var på den tiden då han ännu inte lärt sig hur man skickar ett sms själv, men det blir ju fel, han kan inte göra det idag heller.
Nå, han plockade fram mobilen och visade att han fått ett sms från en kille som löd: Jag kommer inte hem till jul!
Oj, tänkte man, först och främst, vilket sätt att tala om att man inte kommer hem och inte bara det, det är ju dessutom skickat till fel nummer så nu fick dom stackars föräldrarna eller vad det nu var för folk han tänkt meddela sig till, inte ens veta det, inte i förväg i alla fall, men det blev dom ju varse då han inte dök upp, hm… nä, det är inte alltid så bra med sms, och man skulle ju också kunna dubbelchecka att det gått iväg till rätt person.
Idag jobbar jag eftermiddag och dessförinnan har jag tänkt fixa en julklapp… eller snarare två, men jag vet vad det ska vara för nåt så det tar inte så lång tid, men jag kan ju alltid börja sätta fart och åtminstone fixa frukost så är jag klar att fara sedan. Önskar er alla en fin måndag!

Chicago

Av , , 6 kommentarer 6

 

Hela vår gräsmatta är täckt med gula tallbarr, nackdelen med att ha tallar på gården. Så för att bespara oss en massa arbete, åkte vi upp på K-Rauta igår och införskaffade en gräsklippare med uppsamlare, och det var det bästa köpet…den här månaden i alla fall. Den klippte fint och samlade upp barren perfekt. Nu är det andra sidan av gården kvar, Åke hann inte ta allt innan middagen och efter vi hade ätit fick vi över ett par bekantingar, på kortspelsafton.
Det var Jan A och Inge-Gerd, som vi bjudit över för att lära dom att spela Chicago:
Det gick alldeles utmärkt och timmarna försvann i en hast. Nicco hann också vara med på ett spel. Vi pratade om hur man på ett smidigt sätt skulle kunna bli av med sina gäster (om man tyckte att timmen blivit sen) och ett av sätten, ”Sunesättet”, är att gå fram till fönstret och säga att nu är det bara i våra fönster det lyser!
Vi skrattade gott och kämpade vidare, men ni vet ju hur det är, med kortspel, ibland går spelen fort och ibland har man otur och får hålla på rätt så länge innan någon vinner. Ja sa jag, snart får vi istället för ”Sunesättet”, säga, se, nu lyser det hos grannen, han håller nog på med frukosten 🙂
Nä, det var en trevlig kväll och både Jan A och Inge- Gerd kammade hem en seger, men vi ska ta revansch, var så säkra.
Det regnade ju när vi var upp på K-Rauta, och Åke visade en av alla finesser på Jeepen, vi har ju torkare på bakrutan…med spolarvätska, otroligt. Ja, det är ju en viss skillnad på Buicken, där finns det ingen spolarvätska att tillgå, men det är väl inte meningen att man ska köra den bilen i regn.
Och apropå torkare kom jag ihåg vad Birgitta berättade då hon och Fred var över. Hon och hennes dotter skulle ut och handla, detta var för ett X antal år sedan, och det ösregnade. Dom hade kommit överens om att dottern skulle hämta upp Birgitta men det dröjde, och till slut ringde Emma. Hon visste inte om hon skulle fixa att komma med bilen, någon hade stulit torkarbladen. Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Nå det ordnade sig, hon tog sig till Birgitta och dom stannade på macken och investerade i ett par nya blad. Att folk kan slanga bensin, har man hört, eller ibland att dom kan stjäla däcken om inte hela bilen, har man också hört, men torkarbladen? Jaja, så var det i alla fall.
Ser ut att bli en utedag idag, åtminstone för tillfället. Önskar er alla en fin dag!

Drillade barn

Av , , 4 kommentarer 3

 

Marja Granqvist, som bloggar här bredvid, hade ett inlägg om ett finskt horoskop som hon hade läst där det stod vad man som respektive stjärntecken skulle göra vid stopp i lavoaren. Om man ville veta vad just ens eget stjärntecken skulle ha gjort så fick man lämna en önskan om det, vilket jag gjorde och svaret fick jag också, det kommer här:
 
Maria är Tvilling. Nu känner jag ju dig Maria bara via bloggen, men nickar ändå instämmande när jag läser detta. Så här skulle du (och alla andra Tvillingar) göra:
Du springer till affären för att köpa en skruvmejsel och en pump. I förbifarten springer du in på biblioteket, Pressbyrån och en konstutställning. I samma veva till musikaffären, cykelreparatören och så behöver du ett nytt batteri till mobilen.
Väl hemma öppnar du paketet med skruvmejseln och försjunker i bruksanvisningen, samtidigt som du följer nyheterna på TV och spelar favoritlåten, en sång som nämner ordet ‘radio’, vilket får dig att anmäla dig till en kurs för radioamatörer.
Så förflyter dagen och fram mot kvällen kommer du ihåg att det var stopp i röret. Du går till lavoaren och ser att stoppet har fixat sig av sig själv.
 
Jag skrattade verkligen gott åt detta, då jag egentligen känner igen vissa moment i beskrivningen. Jag kommenterade Marja och skrev att jag var lätt att distrahera, men snäll som hon är så tolkade hon det som om jag istället kunde hålla många bollar i luften, samtidigt. Nå, det ska jag inte gå in på, hur det ligger till med det, roligt var det i alla fall 🙂
 
Nu ska jag också visa Marja, vilken fin skrivbordsbild jag har:
 
Det är hon som scrappat ett kort som alla läsare fick ta del av, igår, alla hjärtans dag till ära. Det passade alldeles utmärkt som bakgrundsbild, så den tackar vi för.
 
Igår pratade dom tydligen om hjärtstartare, på tv, som ska finnas på olika ställen runt stan. Min chef ville veta vart…bara om utifall att, så jag surfade runt och hittade en sida med en karta där det står vart man kan hitta en sådan www.hjartstartarregistret.se/sok-hjartstartare
 
Sen sa hon, att det var väl egentligen inte nödvändigt, för vem skulle hon kunna hjälpa. Men du, sa jag, säg aldrig det, tänk om du råkar vara på plats då någon behöver en sådan, och du faktiskt vet, vart man kan hitta en, då har du hjälpt dom, bara genom att kunna säga det.
 
Och det ena gav det andra. Jag berättade att vi drillat både Theresé och Nicco, då dom var mindre, att veta vad dom skulle göra om något skulle hända. Om dom skulle vara helt utlämnade att klara sig själv, vem går du då till? Om inte dom är hemma vem väljer du då? Om dom är borta, vad gör du då? osv, osv, osv. Bara en sån sak att dom varit på skola/fritids, och kommer hem till en tom lägenhet, hur länge skulle dom vänta innan dom sökte hjälp, och vart skulle dom hitta den. Och absolut viktigast, följ aldrig med en främmande människa som skulle komma fram till dom och säga att dina föräldrar varit inblandad i en olycka, för det begriper ni väl, sa jag, att vi aldrig skulle skicka någon ni inte känner.
 
Tiderna har förändrats och vi var säkert mer drillande med Nicco, ja, inte bara tiderna, vi förändras vi med, och blir förhoppningsvis klokare och mer erfarna. Och visst är det egentligen hemskt att man ens ska behöva gå igenom sånt här med barnen, men tyvärr, så ser det ut idag. Och förresten, vem vet, det kanske inte alls var bättre förut, det var bara det att ingen talade om det.
 
Idag ska Nicco få gå till frisören och klippa sig samt ändra hårfärgen, om dom nu kan göra det, med hennes trefärgade huvud. Han skulle i alla fall klippa håret och sedan komma med ett uttalande. Kanske det också blir en kaffe uppe på Mariehem, på förmiddagen, och kan hända att vi ska ut och gå, jag ska kolla temperaturen först, är det minus 20-25 grader, vet i sjutton om jag var så sugen på att gå ut och promenera, jaja, vi få se. Ha en fin dag!

Älgvarning på Västerslätt

Av , , 2 kommentarer 4

 

Det blev en dag med fullt upp, igår. Jag var ute med Kerstin, sedan ett snabbt besök på vårdcentralen, prata med juristen, var in på Handelsbanken, handla, gick till huset, där jag skulle leta efter nödvändiga papper, städade upp i några lådor och skafferiet, hem och tvätta samt plocka undan all jul…fast precis som vanligt, då jag var klar med allt och förnöjsamt tittade runt på nystrukna gardiner och annat nytt så hittade jag en felande länk. En kvarglömd svart, julstjärna som jag satt upp mitt i taket. Och det skulle väl vara konstigt om inte fler små tomtar dök upp, bara så där.
 
I huset finns det fotografier i massor, och när jag stötte på dessa kunde man inte låta bli att le, och komma ihåg vilken ”bra” fotograf, svärmor var. Inte många kort som innehåller det hon egentligen ville visa:
 
Sedan fanns detta kort också:
 
och jag tyckte först att det inte riktigt stämde, med en älgvarningsskylt, uppsatt mitt emot kyrkan på västerslätt, men så kom jag också ihåg att det faktiskt varit en älg och sprungit runt här på villaområdet för flera år sedan. Då bodde Bronco, Åkes hund, hemma hos hans föräldrar, och han hade blivit som galen och stått och skällt nedåt vägen. Och svärföräldrarna förstod inte vad som tagit åt hunden förrän dom hörde att det sprungit en älg där.
 
Efter allt slit igår så gick vi då till slut i säng och jag slötittade i en Knasen, och ramlade förstås över denna lilla serieruta:
 
Apropå julen…och vad vi hade för oss på julaftonen, så kändes den liten träffande, eller hur Åke 🙂 ? Ha en fin dag!
Maria Lundmark Hällsten