Etikett: kusin

Äta ute och sk-ta inne

Av , , 4 kommentarer 3

 

Väntar bekantingar idag, mamma, hennes kusin samt man, ska komma hit på fika. Så en annan har just påbörjat en Lime cheese cake, som det ska bjudas på…hade jag tänkt. Den är ju inte klar än så man kanske ska hålla tand för tunga.
 
Vid ett svagt ögonblick igår, på jobbet, så frågade jag chefen om vi inte skulle gå ner på strömpilen istället för att åka buss ner på stan. Jag fick då välja och tyckte att en promenad skulle väl inte sitta så dumt. Det gick ju bra, ganska så mycket utför, på vägen dit.
 
Vi gjorde några ärenden sedan gick vi till bussen och skulle kolla tiderna, det var tio minuter kvar innan den skulle komma så jag vräkte ur mig: Vi kanske ska gå hem också? Du får välja svarade hon, ja, då går vi sa jag och det gjorde vi. Nu var det inga utförsbackar längre utan bara uppför, puh. Vi tog oss hem, men jag får ångra mitt tilltag idag, då det känns som om någon huggit in en kniv uppe på handen…och den sitter kvar där.
 
Ikväll åker vi upp till Malå, men först mellanlandar vi i närheten av Fällfors, vi har nämligen tänkt köpa oss ett utedass, så här ser det ut:
 
Jag/vi hittade det på blocket och vi har pratat i flera år om att bygga ett utedass däruppe, men det har aldrig blivit av. Det finns en ”riktig” toalett där men den ska delas mellan oss, fyra syskon med familjer samt mina föräldrar, nu är det inte alltid vi är där, allihop samtidigt, men ibland händer det, så…
 
Och med utedass och toaletter i åtanke så kommer här en liten historia. Det var ett par som skulle sälja sin stuga och hade annonserat ut den. Det ringer en herre från Stockholms trakten och är intresserad men vill först veta om det finns en veranda där, man vill ju kunna sitta ute och äta. Sedan vill han veta om det finns en toalett på stället. När säljaren lägger på luren vänder han sig till frun och säger: Tokiga Stockholmare, äta ute och skita inne!
 
Nu ska jag fortsätta mitt projekt med kakan, önska nig lycka till och jag önskar er en toppen  dag!

Royal straight flush, jo jag tackar

Av , , 4 kommentarer 8

 

Då får jag börja med att gratulera Niccolina, 13 år idag…kanske det blir någon present och nåt gott att fika ikväll, vi får se 🙂 
 
Jag skrev ju igår om det här med att dra smygen, i min ungdoms dagar, spelade vi mycket kort uppe i stugan. Många gånger var det poker med insats, 10 öres, så man blev sällan rik på vinsten, men det var inte att förakta.
 
Vi spelade också Chicago, en typ av poker med poängräkning och tre byten, för att avslutas med att spela en kul. Vi var ibland ett helt gäng, samlade runt bordet uppe på vinden, och det var inte alltid kortleken räckte till, om man körde med tre byten.
 
Vid ett sånt där tillfälle så skulle min kusin, ta en kort paus för att springa iväg och göra något. Vi som blev kvar däruppe, tittade på varandra, och det var som om alla hade samma tanke. Jag greppade leken och fort som ögat sorterades den så att vid nästa giv, skulle vi som satt där få in varsin straight flush, förutom jag som fick en royal straight flush, det högsta du kan få och den stackars kusinen som bara skulle få dom skräp kort som blev kvar.
 
Han kom tillbaka och jag låtsades väl att sitta och blanda och snärta i kortleken, sedan delades korten ut och han blev mäkta förvånad då ingen ville ha ett byte, förutom han själv. Nu tror jag inte att han var världens bästa förlorare, på den tiden det begav sig, han blev nämligen så arg då vi visade vad som gjorts och vi skrattade högljutt åt vårt tilltag, men det gjorde inte han, han slängde sina kort i bordet och smällde igen dörren på vägen ut, Ooops, så kan det gå om inte haspen är på 🙂
 
Idag står det städning på schemat, sen lovade jag Nicco, vid något svagt tillfälle att jag skulle göra hennes favvofrukost idag, scones, så det är väl bara till att sätta fart. Hoppas ni får en bra dag, det ska vi ha.

Allt uti byxan uti ändan om…

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Kom helt oförhappandes att tänka på dom här dynorna man har på köksstolarna, som ofta går sönder i själva bandet där man knyter fast dom. Nicco råkade ha just den stolen där dynan inte satt fast och hon sa uttryckligen, att hon hatade just den där stolen. Men varför då, undrade jag, och förstod inte hur man kunde hata en stol av fyra, likadana sådana.
 
Ja, då var det just det där att dynan inte satt fast, jamen sa Åke, det är meningen att man sitta still på stolen och inte glida runt på den, det är ju av den anledningen snörena går av. Det där är väl ingenting, sa jag, du kanske skulle limma fast dynan baki ändan, så hade du den på plats, hela tiden. Jaha, sa Nicco, så ni tycker att jag ska gå runt med en sån där alltjämnt, hängandes på byxorna, men jag måste ju byta brallor också, hm…
 
Och med den tanken tänkt, så kom jag ihåg vad morsan berättade för några månader sedan, då jag var upp till henne på en fika. Detta var väl någon gång i våras och hon hade åkt ut med sin kusin och hennes man, dom skulle på strömpilen och handla. På sätena har dom, under vintertid, lagt såna där frigolit dynor, eller inte frigolit, utan såna där sittunderlag, som finns i olika färger.
 
Dom kom fram och parkerade bilen, morsan hoppade ut och dom började gå mot ingången, då någon ropade på morsan. Hon vände sig om men tycktes inte känna igen människan, och undrade vad hon kunde vilja. Du sa kvinnan, du har något som sitter fast i baken. Morsan tar och sveper med handen bakom ändan, och mycket riktigt, där hänger ett sittunderlag. Men vilken tur sa hon till mig, att kvinnan hade talat om det för henne innan dom gick in på affären, du förstår vad folk skulle ha funderat. Ja sa jag, eller så hade dom tyckt att du var riktigt smart, förberedd på att kunna sätta dit ner, precis vart som helst 🙂 Så kan det gå, om inte haspen är på.
 
Vi åkte ut en sväng igår för att kolla att cheven skulle starta, det gjorde den men värmen tycks inte vilja komma igång ordentligt. Men mycket ska till innan jag blir förvånad. Jobbar idag, i vanlig ordning, 7-14, därför är jag uppe den här tiden. Ni får ha en bra dag!

Opoppat

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Tog en sista tur med Camaron igår, nu är det dags att ställa undan den för vintern. När vi ätit middagen så åkte vi ner på stan, Åke skulle ju till optikern och jag och Nicco passade på att gå på Lagerhaus, för att leta efter en present till Niccos kusin som fyllde tretton år igår.
 
Efter inköpet och provandet av bågar så åkte vi hem till dom. Där var snudd på, fullt hus. Dom försökte sig på att få igång en sån där brinnande sak som ska stå på tårtan och det var inte det lättaste, då kom morsan på, hur det var första gången hon skulle poppa popcorn.
 
Detta var någon gång i slutet av 60 talet, hon och pappa hade för första gången fått smaka på popcorn, hemma hos några bekanta. Det var så enkelt att poppa och mamma tyckte att det var gott så när hon sedan stötte på en popcorns påse på affären så gjorde hon slag i saken och köpte hem den.
 
När det då var dags att poppa så hade hon ju faktiskt inte en susning över hur man skulle göra, hon tog helt sonika påsen, öppnade den och hällde över i en skål och sedan satte hon sig att vänta på att det skulle börja poppa upp ur skålen.
 
Som ni förstår blev det en hel del väntande och inget som hände. Till slut fick hon ta hundbenet och ringa upp dom där vännerna som hade bjudit dom på popcornen och förklara att denna påse måste ha varit ett måndagsexemplar, då inget hände. Du, sade vännen, man måste använda sig av en kastrull, dom ska värmas upp.
 
Så lätt var det, men det är klart, när man gör något för första gången och det enda man snappat upp var att dom skulle hällas i något, så var det kanske inte så tvärenkelt. Man kan ju också undra varför dom inte kommit på en sån sak, det vore väl väldigt smidigt att bara behöva en skål, jag menar, mikropopcorn finns ju redan, hur svårt kan det vara 🙂
 
Näpp, nu får ni ha det så bra idag, själv ska jag inte planera någonting, förutom en promenad i solen. See yaaa!

Han är förvarnad

Av , , 2 kommentarer 6

 

Theresé, Anders, Nicco och Pyret, åkte ju upp till Malå igår, för att träffa vår släkt däruppe. Innan avresan så förberedde vi Anders litegrann på hur livet lunkar på där och vilka typer av människor som finns. Sam, med sin mycket breda dialekt, för att ta ett exempel. Han kan bli svår att förstå om man kommer från Uppsala trakten, om han nu riktigt drar på.
 
Vi kom in på en händelse som utspelades däruppe på uddvägen för över 12 år sedan. En ingift släkting till morsan (på sådär lagomt avstånd) hade sin svärfar (en kusin till min morfar) på Udden i en stuga. Han och hans fru, brukade tillbringa sin semester där, boendes i en husvagn.
 
Den aktuella dagen kom han körandes med en invalidmoppe, av äldre årsmodell. Han parkerade lite snyggt däruppe vid lon och stod och pratade med alla oss som var därute. Bland annat Sam. På bilden skymtar lon där bakom lekstugan och vägen ligger till vänster om den:
 
Det givna samtalsämnet blev just om mopeder och han hade lite problem med att få igång den. Nu provade han igen, inte sittandes på moppen utan ståendes bredvid den på vägen, och naturligtvis startar den. Det hade nog inte varit mer med det om nu inte gasen hakade upp sig och den drog iväg, upp på bakhjulen, gubben försökte hålla fast den och sveptes med i bara farten. Hela ekipaget med gubben dammade ner i potatislandet.
 
Som Sam skrattade då, har vi aldrig hört, varken före eller efter. Det var en syn för gudarna. Det slutade trots allt lyckligt, inga personskador men lite kymigt tyckte han nog att det var.
 
Sam, som Theresé förövrigt hoppades på, skulle klippa gräsmattan, nu när dom kom upp dit. För det är också en årlig upplevelse. Han överröstar gräsklipparen med sina svordomar och en gång i sekunden smäller det till i klipparen då han hittar av diverse storstenar, trots att han blivit tillsagd otaliga gånger att han inte ska klippa så nära potatislandet. Men han lyssnar inte på det örat.
 
Imorgon drar vi iväg till Maltträsk där vi ska möta upp våra barn, barnbarn och svärämnet Anders. Brälla och Lena finns givetvis också på plats. Det ska bli trevligt.
 
Så önskar jag nu er, precis som vanligt, en fin dag.

-HÖLASSE!

Av , , 2 kommentarer 3

Theresé hittade denna bild på ett hölass taget någonstans i staterna, lasset dras av en T Ford, kanske i brist på en traktor, så hon knäppte ett kort på den och mms:ade den till mig igår kväll, och sa att hon hade berättat för Anders om när jag var liten och åkte just hölass uppe i Malå.

På den tiden det begav sig så var hela ängen bakom mina föräldrars stuga, fylld av hö hässjor, storbonden Sven Larsson hade hand om den biten och kom dit flera gånger under sommarloven för att kolla så höet låg kvar på stångarna samt att vi höll oss därifrån.
 
Vi tyckte ju nämligen att det var skit roligt att leka kurragömma i dessa hässjor fyllda med hö och ibland kunde det hända, då vi lekte som bäst eller mest, att vi hörde en bil närma sig och fick man då syn på den och det var Sven så kröp man bara ännu längre in i höet och låg där och ruvade till han hade försvunnit.
 
När då sensommaren kom så var det strax dags att ta ner allt hö och det var verkligen en högtid. Vi fick för allt i världen inte missa hölasset som vi kallade det, och dom sista dagarna innan han dök upp var det ett evigt tjatande från oss om just hölasset.
Då man hörde traktorn komma (hördes på långt håll) så blev det liv i luckan. –HÖLASSE, HÖLASSE KOMMER! Skrek man och skyndade allt man kunde, beroende på vart man höll hus, fram till höet och inväntade traktorn.
 
Sedan fick vi hoppa upp i skrindan och där trampade vi ihop höet som han kastade upp så att så mycket som möjligt skulle rymmas, och lönen för mödan var att sedan få åka på hölasset ända hem till hans hus som låg någon kilometer efter storvägen. Där kastades sedan höet upp på ett band som skjutsade iväg höet upp och ut i ett stort rum. Det blev några rundor man fick åka.
 
Till saken hör nu att jag har en kusin som inte var däruppe lika ofta som vi och han hörde väl bara talas om hölasset då det var dags, så han hade aldrig fått höra vad bonden hette, och det var väl kanske inte så himla viktigt heller. Nu hade han följt med sina föräldrar in till Malå för att handla och inne på affären så kommer Sven med sin fru. Hej Hölasse! Ropar min kusin glatt, han trodde nämligen att det var hans namn, Lasse.
 
Vad Sven sa förtäljer inte historien men han drog säkert på munnen, det gjorde då jag då jag fick höra vad kusinen hade trott att han hette.
 
Det ska faktiskt finnas ett urklipp hemma hos mina föräldrar på ett av dessa hölass då vi står däruppe och trampar. VK kom dit en sensommar och gjorde ett litet reportage, jag ska höra med morsan om hon kan leta fram det så får vi se om jag kan få en bild på detta.
 
Nu har startskottet gått på vasaloppet, men inte serveras det någon blåbärssoppa här inte, näpp kaffe har vi i våra muggar. Ni får ha en fin söndag!
 
 

ÅÅÅKEEE! Ta båten du…

Av , , Bli först att kommentera 9

Ryktena säger att Ingvar, en kille som är gift med min kusin Anna, fyller år idag. Så därför tänkte jag skicka en liten Grattis hälsning till honom, Grattis Grattis, hoppas du får en jättefin dag med mycket goo´fika.

Ingvar och Anna har en fin sommarstuga nere vid Övik, en av gångerna vi var där så tyckte Åke att det var dags att prova på hans surfingbräda. En bräda han hade mer för att han tyckte det såg cool ut att ha den fastspänd på busstaket, än han var villig att prova på själv. Eller villig och villig, han var sugen men det är inte så tvärenkelt som det kan se ut.

Nu var det Ingvars tur att visa upp vad han dög till. Han blåste iväg över viken och fick upp en hejdundrande fart, det såg verkligen proffsigt ut. Sen hördes en röst från andra sidan, -ÅÅÅKEEE! Ta båten du.
 
Han trodde inte att han skulle få brädan att vända utan att han skulle sluta ute till havs. Nu hann inte Åke ner till båten innan vi såg att han hade rätt teknik och lyckades vända brädan så han kom tillbaka. Nu var det Åkes tur. Det såg väl lika bra ut från början men Ingvar kände sig nödbedd att starta upp båten för att åka och hämta upp honom från andra sidan, han fick inte brädan åt rätt håll då det var dags att sno om.
 
Åke plockades upp på båten och satt längst fram i fören med brädan liggandes tvärsöver knäna. Ingvar gasade på och kom mot stugan, jag och Anna satt uppe på altanen och skådade färden, då gasar han på ordenligt och tänker inte på brädan som Åke kämpar för att hålla fast men som han inte klarar av i den hastigheten, brädan rycks ur hans händer och flipper runt som en propeller över båten. Och där kan vi tacka någon däruppe, att brädan inte klippt Ingvar som stod upp och rattade båten. Puh!!! Egentligen, som vi såg allt från altanen, om vi hade filmat in denna händelse så hade den platsat i Ameircas funniest videos vilken dag som helst, för nu slutade det ju lyckligt och det var verkligen en sån där grej som man knappast ser varje dag.
 
Idag börjar skolan igen, för Jennifer, och för min del innebär det en morgonpromenad innan jag går en sväng med Kerstin, sedan tränar jag i eftermiddag och jag funderar starkt på att plocka undan julen så det är gjort. Så nu är det läge att få upp Jennifer, en tjej som skämt bort sig själv med att sova till mitt i dagen, tror ni jag kommer att få problem nu, med att få upp henne? Det gissar jag det. Ni får ha det gott!

Det är mycket nu

Av , , Bli först att kommentera 3

Det fösta som hände igår var då jag vaknade av att jag drömde att Theresé var på profylax kurs. Ni som har barn vet säkert att det handlar om en kurs man åtminstone förr, fick gå för att lära sig att andas på rätt sätt då värkarna satte igång. Vet ni vem som är skyldig till varför jag drömde det? Jo en Åke. Han låg och puffade då han sov, alltså höll igen andningen och släppte ut det med jämna mellanrum så det lät exakt som andningen man fick lära sig.

Sen hade vi då loppisen som fortsätter idag mellan 11-15. Jag kommer att servera nybakad citronkaka till kaffet. På kvällen gick Åke, Jennifer och jag ut med 4 andra grannar och åt middag på Thairestaurangen. Vi skulle egentligen ha varit några fler men på grund av sjukdom så fick dom skjuta på det till en annan gång. Vi åt i alla fall väldigt god mat och framför allt, MYCKET. Fattar inte hur dom fick plats med all denna mat på en tallrik, jag fick lämna en hel del, man orkade inte. Trevligt sällskap och mysig miljö, det kan vi göra om.

Hemma igen så hade då Åke spelat på V75, kolla in detta urklipp från Vk.

Många delade V75-vinst i Umeå

Vid lördagens V75 på Jägersro blev det en storvinst till Umeå. Den totala utdelningen för en så kallad andelskupong blev 167250 kronor, en vinst som delas av 77 glada andelsägare, de får 2172 kronor vardera på en satsad hundralapp.

Det var en andelskupong som från Sigge Boys som hade lyckats pricka in alla sju rätt.

Och här är då en av dom lyckliga vinnarna. För att ha spelat för hundra kronor så får man väl vara glad, och kanske….men bara kanske så kunde jag få en fiiiin julklapp *blink blink*

Eftersom dom oftast bara visar sk-t på tv:n så satte vi på lite musik. Började med The Clash och det som var lite kul var att dom har gjort en version av låten Cadiilac och den spelade vi samtidigt som Åke rycker fram denna skiva för att visa mig

Den innebär en del minnen då Theresé ofta fick lyssna till den då hon var liten och dessutom tyckte hon att den var bra men jag tror att hon högst motvilligt skulle erkänna det idag.

Åke gick i säng och jag och Jennifer satt kvar och surrade en stund, vi håller på att leta fram gamla kort på Tex, kompisen vars begravning vi var på i fredags. Jag tyckte nämligen att vi skulle kopiera en del bilder och skicka till hans son, det kan ju vara kul för honom att få se sin pappa på lite annorlunda sätt än han kanske var van. I alla fall så finns det ju en hel del bilder att gå igenom och jag pekade på ett kort och frågade Jennifer om hon visste vem tjejen på bilden var. Näe, säger hon och jag säger då. Men det är ju din faster Camilla. Ni skulle ha fått se hennes uttryck då jag sa det. Hon har nämligen ingen faster eller farbror, jag sa fel, det var ju hennes kusin. Men minen var obetalbar, ungefär som, VA, har jag en hemlig faster som ni inte talat om för mig? Jag garvade så mascaran och tårarna rann, hon skrattade lika mycket, säkert åt mig som inte kunde sluta skratta.

Jag har ju en lillasyster som är ett år yngre än Theresé, så hon är ju moster till Theresé och Jennifer. Kusin Camilla föddes ett halvår efter lillasyster Emma så ibland kan det vara svårt att hålla reda på vem som är vem till vem.

Nu får ni ha en fin första advent, tänd ett ljus ikväll och starta nedräkningen till julafton.

 

 

Barnvakts dilemma

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Skrev ju om problem med uttalande igår och kom givetvis att tänka på en händelse som utspelades för ca 27 år sedan. Jag skulle som 15 åring sitta barnvakt till min 3 åriga kusin.
 
Jag fick instruktioner om vad hon skulle få äta, vilken tid hon skulle i säng och såna där saker. När det blev dags för sänggående så sa hon att hon ville ha sil….ehhh say what, tyckte jag och såg väl ut som ett stort frågetecken. Sil, sa hon igen.
 
Alltså sil för mig, var något som knarkare höll på med jag begrep icket vad hon surrade om, näää du sa jag, här blir det ingen sil. Efter många om och men, fick jag i säng henne.
 
När sedan min morbror med fru kom hem på nattkvisten och jag skulle klä på mig så var min ena gympa doja försvunnen. Vi tvär letade igenom hallen men hittade inte ett spår efter den. Men så höjde min morbror ögonbrynen, öppnade dörren och gick ut till brevlådan, där låg skon. Hon hade tydligen gjort så tidigare. Jag frågade dom dessutom, vad stackarn hon ville ha en sil för och dom skrattade och sa att sil, det var fil, minsann. Hon var sugen på en liten fil tallrik innan läggdags, nu blev det ingen sådan och kanske för att straffa mig för att hon inte fick som hon ville så gömde hon min doja.
 
Så var det åter måndag och ikväll är det bastuafton, ska planera för en loppis vi har tänkt ha nere i lokalen, kanske om 2 veckor, vi får se vad vi kommer fram till. Mer om detta kommer jag givetvis att lägga ut här, plats, tid osv. Sedan hoppas jag att så många som möjligt dyker upp, jag lovar att det kommer att finnas en hel del fynd, kaffe med dopp och julklappstips. Ha en fin måndag!

En halvmeter popcorn

Av , , Bli först att kommentera 3

 

När vi satt hemma hos mina föräldrar, på farsdag, så blev det prat om svärmora, Åkes mamma, som ett år firade jul med oss, och Åkes pappa, samt hennes storasyster, Vivan, uppe hos mina föräldrar.
 
Jag hade bakat en kaka med glasyr som serverades till kaffet och Vivan skar sig en stor bit och Elsie frågade om dom kunde dela. Javisst sa Vivan och skar av biten på hälften, men inte som vi vanliga dödliga skär och delar saker, näpp, hon delade kakan så att hon fick den övre biten med all glasyr och Elsie fick botten.
 
Meh, sa Elsie, vad gör du, du kan väl inte dela kakan på det där sättet, nu fick ju du allt det goda. Joho, sa hon, vad är det för fel med det, fick hon till svar. Mjo, det är syskonkärlek det 😀
 
Kom ihåg då man var liten och mamma vid nåt speciellt tillfälle kunde köpa dom där bridge paketen med blandade choklad och lakrits bitar i. Sen skulle det paketet delas mellan jag och brorsan med lika många av alla sorter, varken mer eller mindre och mamma tog det som blev ojämnt. Då var det noga minsann och man hade flera ögon på sig.
 
Eller som alla gånger då vi fick godis i bilen då vi skulle upp till Malå, då brorsan skyndade sig att äta upp allt sitt och sedan spelade han sjuk och lurade av mig mina godisar, han sa att det var hans medicin, hm…nåja, jag tror att man fick i sig tillräckligt mycket godis ändå, lite svinn fick man allt räkna med.
 
Precis som den gången då jag och kusin Anna cyklade iväg till Springliden, en liten by, 3 kilometer från stugan, där det fanns en lanthandel och där såldes det en halvmeters popcorns påsar. Glada i hågen och med laddad plånbok cyklade vi iväg för att köpa just dom där påsarna, gjorde så och snodde om hemåt igen men vad tror ni hände med en av påsarna (nu kommer jag inte ihåg om det var Annas påse eller om det var min) jo, den åkte in i framhjulet på cykeln vilket resulterade i en brusten påse och popcorn fulla vägen. *snyft* snacka om svinn. Jaja nu är det andra tider och just popcorn kan köpas i olika varianter och dom är försvinnande goda eller man kanske skulle säga begärliga. Ha en bra onsdag!
Maria Lundmark Hällsten