Etikett: Maltträsk

Maltträsk firande

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 juni 2013 kl 05:59, Bli först att kommentera

Midsommar i Maltträsk är just midsommar i Maltträsk och inget annat. Vi var 32 personer där som åt, drack och umgicks till på söndagen. Det spelades brännboll, barnen mot dom vuxna, det badades i badtunna, fiskades, barhäng i lagår´n och kördes moppe.

Ska ju villigt erkänna att lördagen var betydligt mer avslagen är fredagen men vi vet nog allt vad det beror på 🙂 Det var dessutom sämre väder på lördagen, vi vaknade till smatter mot busstaket och Winstone torkade inte upp i första taget.

Men det slutade regna vid elva tiden fast någon sol blev det riktigt aldrig. Grilla gjorde vi dock och den här grillen är nog Brälla ensam om att ha:

Gratis tatuering kan också erbjudas till den som skulle våga sätta sig på sitsen då det brunnit en stund.

Här kommer nu en radda bilder, från vårat firande så önskar jag er alla en fin måndag!

Jodå

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 juni 2013 kl 08:31, 2 kommentarer

Vi har lite saker kvar att packa, mopparna, bord och stolar, lite små grejs men sen så, bär det iväg till Maltträsk. Vädret ser ju lovande ut, i alla fall för idag och ikväll, sen får vi se vad det blir.

Grävde i arkivet, detta var Maltträsk, midsommar 2009:

2010, fortfarande Maltträsk:

2011, och då var vi för ovanligheternas skull uppe i Malå:

2012, då var vi faktiskt härhemma och hade det gott:

Och för 2013 får det bli bilder vid ett senare tillfälle.

Mitt i alltihop igår, tog Enya och lade beslag på korgen jag hade i hallen, jag är inte alls förvånad:

Och för att fota henne fick man ta 4 bilder, Winstone däremot, kommer rusande då man plockar upp kameran och sedan poserar han:

Fast på följande bilder var det inga vackra sådana, han försökte käka upp Nicco:

Jag önskar er alla en toppen fin, trevlig midsommar, det tror jag ju att vi kommer att ha.

Blind och döv förare, japp

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 juni 2013 kl 08:48, Bli först att kommentera

NU har vi fått grus på gårdsplanen, det blev ett dagsverke att få ut det, något sånär jämnt fördelat. Jag började, så gott jag kunde, Åke fortsatte, Nicco och Rickard hjälpte till, jag och Åke fortsatte, jag gav upp, Åke grejade, skottade, och drog, och sedan avslutades det hela igår, då han tog det sista.

Han som lämnade gruset, skulle försöka sprida ut det så bra han kunde, men det blev som mest vid grindstolparna, och fast det ser lite ut då man står där, så bedrar man sig. Det blev till och med över, och det drog Åke bort på baksidan, det kan vi ju använda då sprithyllan…näää cognacs verandan ska byggas 🙂

Jag har just skjutsat ner Nicco till trafikverket, hon ska göra provet till moppekortet. På vägen dit, stötte eller råkade vi på en människa som körde bil, fast han var både blind och döv…ja, det är sant. Vi kom nämligen Skolgatan ner till E4:an, och där finns numer ett trafiklyse längst ut till höger, som bara visar gult och grönt, ni vet, ett sånt där bihang till det ”vanliga” trafiklyset.

Han som stod före oss, hade en bil före sig, och den körde ju, då det blev grönt, det gjorde inte ”guben” i bilen framför, han stod kvar, vi såg hur han sitter där och tittar på trafiklyset, men ingen reaktion. Dessutom så funkar nu inte tutan på Buicken, synd synd, så Maria, dvs jag, vevar ner rutan och busvisslar det jag har och viftar med armen… ingenting, alltså måste han ju var döv också.

Han missade att bilen framför körde, vad trodde han att den människan sysslade med då? Han såg inte det gröna lyset fast han tittade rätt upp ditåt, och han hörde inte att jag visslade, ok, även om man hör en vissling fattar man nog inte att det ska föreställa en biltuta, jag vet, men han skulle väl i alla fall ha kunnat titta sig runt eller nåt sånt, men nä.

Jaja, jag sa till Nicco att han förmodligen skulle ha haft semester, det såg välbehövligt ut 🙂

Jag har eftermiddag idag, så det blir att packa bussen och förbereda det sista, efter klockan nio då. Är ju bra om man har det mesta klart inför morgondagen. Då vi drar till Maltträsk och det sedvanliga midsommarfirandet tillsammans med det vanliga gänget, antar jag. Theresé, Sally och Anders åker direkt dit imorgon, dom lämnar Järlåsa idag och övernattar någonstans efter vägen. Önskar er alla en fin torsdag!

Maltträsk i helgen

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 juni 2012 kl 05:55, 2 kommentarer

Idag kan jag ju inte börja bloggen med annat än att gratulera min käre make, Åke, som har sin födelsedag idag, Grattis, paket får du senare under dagen, och middag blir det på restaurang, bjuden av Theresé och Anders, jojomensan 🙂 Och vi avslutar med ”fluff” tårta här hemma.

Vi har nu varit i Maltträsk och roat oss, lördag till söndag. På lördagen hade dom ordnat en liten aktivitet kallad ved och spis (tror jag, i alla fall något liknande). Vi delade upp oss familjevis och fick väga ved, kasta ved i vedspis, spika spik och kasta boll. Kan inte skryta om att vi vann, men vi blev inte sist och egentligen har det ingen betydelse, det är alltid kul med något man kan göra allihop, tillsammans.

Sen var det grilldags, vi satt ute, och varmt var det hela dagen, fram till dess solen gick ner, och då kom kylan istället, så vi vandrade upp till pub, Fairlane Saloon, och intog kaffe och annat flytande… ja… det är ju en pub ju 🙂

Dom andra höll igång till mitt i natten och tidigt på morgonen, med badtunnebad och allsång, men vi gav upp vid tolvtiden, det tar på att vara ute hela dagarna, fast å andra sidan så var jag och Åke uppe först av alla, och drack kaffe på verandan redan kvart i åtta, i solgasset, igår morse. Någon ska vara först.

Vad har bussarna gemensamt?

Förutom att dom alla är av märket Volvo, så är det ju alla flaggor förstås 🙂

Idag är det jobb, kalas och sånt på schemat, önskar er alla en fin måndag!

Stel som en pinne

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 april 2012 kl 08:21, Bli först att kommentera

Tänker på Niccolina då hon var nyfödd, eller ja, det började faktiskt innan dess, då hon låg i magen. Hon sparkade konstant, som om hon var på väg någonstans. När hon sedan var född och man badade med henne fick man ha ett bra tag om henne annars åkte hon iväg. Hon sparkade så rejält att det var jobbigt att försöka hålla henne.

När det sedan var fotbollssäsong för Theresé, och Nicco inte var mer än några få månader, så skulle hon prompt stå upp, så fort man började tippa omkull henne så blev hon som en pinne, hon skulle stå på fötterna, och hon skulle hoppa. Så kunde hon stå under en hel fotbollsmatch, snacka om att man fick armmuskler.

När hon sedan blev lite äldre, typ 3-4 år, så skulle det hoppas i sängen och hon studsade verkligen som värsta elitakrobaterna, en studs, ner på knä och upp på samma studs. Men idag är det som färdig studsat, ja, hon har önskat sig en studsmatta, undrar just varför. Men dom tar ju sån plats och den ska ju förvaras någonstans under vintern.

När jag skriver detta så tänker jag ju osökt på barn, överhuvudtaget. Visst är det konstigt att ett barn som inte vill att man ska hålla i dom, blir som en pinne, armarna rätt upp i luften, låg tyngdpunkt så dom känns att väga betydligt mer, dom blir som små blöta tvålar och går inte att hålla i. Undrar just vart dom lärt sig det?

Sally vill inte heller just gärna, att man håller i henne, jo, ibland, om man ska visa henne någonting, annars är hon mer för att hålla i handen, det är inga problem. På Brällas 50 årsfest i Maltträsk, så höll hon ju alla som passerade, i handen och hakade på en sväng, inte var hon speciellt blyg inte. Ja, vi får väl se vart det barkar iväg, alla barn har ju sina perioder, ena stunden går det bra med en sak och nästa stund går det inte alls.

Nicco sa igår att hon tyckte det var konstigt att man kunde lära sig att tycka om vissa maträtter. Ja, så är det ju, som barn brukar man inte vara överdrivet förtjust i kött, potatis och grönsaker, men det ger sig med tiden. Med Nicco har det väl varit lite tvärtom, hon tycker inte längre om fiskbullar, dillkött, som var en av hennes absoluta favoriter, och inte heller lax, som gick bra ett tag. Nä, nu står det kycklingsallad överst på favvolistan, lite svårt med variationerna bara.

Idag ska jag lämna igen bilbarnstiolen och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin tisdag!

Bilspekulanter

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 augusti 2011 kl 07:56, 4 kommentarer

Det blev som fullt här på gården igår kväll och man kunde ju tro att vi var spekulanter på nya bilar, men så är inte läget.

Vi hade ett litet projekt som skulle fixas och vi hade då bjudit över Tord och Camilla på en liten cider…som intogs under visst planerande om hur vi skulle gå till väga, eller ja, där överdrev jag ju litegrann, men ni förstår.

Rätt var det var så dök det upp bilar från det ena hållet och det andra och fort hade vi fyllt upp vår gård med fordon. Det var bra, själva projektet vi hade på gång var klart på fem röda, med all hjälp som dök in och nu är det ur världen.

Vad det handlar om kan jag inte avslöja…inte än, men på söndag eller måndag kanske 🙂

Theresé, Anders och Sally är nu på plats, jag hämtade upp dom på flyget igår efter middagen och Sally, som egentligen var lite småtrött då dom kom, speedade på hela kvällen och fick alla att le.

Sedan var hon lätt att lägga omkull, hon somnade med en gång och förmodligen kommer denna kväll att sluta på samma sätt.

I Maltträsk med alla som ska dit, lär det vara full rulle. Ryktet säger att vi blir ca 90 stycken där och vart alla vi ska rymmas ska bli spännande att se, men det finns ju mycket yta att stå på också. Ska bli väldigt roligt i alla fall.

Nu på morgonen så är det packning och diverse planering som ska göras, vad som ska med och inte. Sen börjar vi nog på att rulla efter lunchen. Nicco ska sova hos mormor och morfar, hon var absolut inte intresserad av någon cowboy fest i vildmarken. Önskar er alla en fin lördag!

En annan camping

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 augusti 2011 kl 07:22, Bli först att kommentera

Efter campandet vid Fyrisån, bestämde vi oss för att satsa på en annan camping. Theresé hade lokaliserat en som låg ganska lämpligt till. Innan vi körde in så pratade vi med campingvärdarna för att försäkra oss om att en 12 meters buss skulle rymmas där, det var inga problem, sa dom och pekade ut en plats vi skulle få stå på.

Allt var verkligen frid och fröjd, lite folk, inget stök och bök. Niccolina hade fått sig en leksak, och här går våra minnen isär, jag har nämligen för mig att hon fått ett flygplan eller fågel, som skulle dras upp för att sedan släppas av. Hon och Åke tror att det var en typ av drake, nå, det spelar ingen större roll, det som hände, hände i alla fall.

Åke skulle nu testa denna leksak och det gick inte som planerat, den fastnade nämligen rätt så högt upp i ett träd. Nu plockade han fram en sån där vikstege, och med sina träskor på fötterna klättrade han sedan högst upp, på det absolut sista steget, där man inte ens ska stå, och i händerna håller han ett kastspö som han sträcker upp mot, och in i, trädet.

Här skyndade jag mig in i bussen för att plocka fram kameran, jag förstod faktiskt, utan större matematiska kunskaper, att detta skulle inte sluta som han hade tänkt sig. Tyvärr, min reaktion var inte så bra, jag fick bara ett kort då han landade på backen. Givetvis tippade hela alltet och han hade bara tur som inte bröt några armar och ben…men leksaken fick han med sig ner.

Sedan satte det igång att hällregna och det var inte nådeligt hur mycket vatten det kunde komma på den fläcken där vi stod. Dessutom hade vi fått ställa bussen längst ner i ett svagt nedförslut, och ovanför var det en nyplanterad gräsmatta, kan ni gissa vad som hände då vi skulle därifrån, dagen efter?

*Slurp* så sjönk bakhjulet ner i geggan, och den ville inte komma upp. Åke bar stenar och grus, som han slängde in under hjulet, jag offrade vår nya dörrmatta, den sköt iväg som en raket, campingvärdarna öppnade inte dörren då vi knackade på för att fråga om dom hade en spade att låna ut, dom vågade kanske inte.

Till slut, mitt i alltihop, kommer det tre tyska killar, vi förstår inte vad dom säger men dom visar med händerna att dom ska hjälpa oss att putta på, och se…med fyra människokrafter därbak och Åke som gasade, så släppte äntligen geggan, greppet om bussen och vi tog oss upp. Vilken pärs! Vi försökte lappa ihop hålet i gräsmattan så gott vi kunde, med våra händer och fötter och sedan lämnade vi placet för gott.

Nu sa då Nicco, då vi satt i Kubbe och mindes alla resor, att hon minsann inte hade haft en lätt uppväxt. Inte fick hon leka med vem hon ville, och inte fick hon äta vad som helst (läs blogginlägget ”vi äter inte lera”), och sina leksaker fick hon då heller inte ha för sig själv…stackars barn 🙂

Önskar er alla en fin dag i solen, själv ska jag hämta en bilbarnstol som jag hyrt på barnens hus, åka på maxi, hälsa på Bo-Lage, och ikväll hämtas Theresé, Anders och Sally upp på flyget, dom landar efter sex ikväll. Och sedan ska vi bara ladda för den stora cowboy festen i Maltträsk, som går av stapeln imorgon.

En blodfattig stackare

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 juni 2011 kl 06:48, Bli först att kommentera

Jag visade chefen mitt lilla myggbett igår, av en alldeles speciell anledning, faktiskt. Hon har nämligen berättat om en liten, blek, svag, mygga, som var så illa däran att hans vingslag, inte ens hördes. Han fick lova att bita henne, hon tyckte att han såg så blodfattig och eländig ut. Skillnaden mellan henne och mig, var att hon lät den stackaren överleva 🙂

Ni som hängt med här vet att jag inte är ett stort fan, av fjärilar. Igår, då jag och Åke var på jakt efter växthuset, så hade vi fått tips om att dom hade funnits på Jula, så vi åkte dit. Utanför satt det några utspridda människor och vad tror ni kommer mig till mötes utanför dörren? Jo, en stor fjäril. Jag sa ingenting, jag vek bara huvudet liiite åt sidan, när vi sedan kommer in så klappar jag mig själv på axeln och säger till Åke, såg du behärskningen? Ehhh, vaddå, säger han. Han har alltså inte ens lagt märke till händelsen och hur jag tacklade den på ett moget, behärskat sätt. Fast…hade det inte suttit folk därutanför, så hade jag skrikit, viftat med händerna och antingen duckat samtidigt som det hade kommit några svordomar över mina läppar, eller så hade jag sprungit. Hahaa…så är det, tyvärr.

Något annat som var synd är att jag inte tog ett kort på Lenas rödlök som hon hade beställt från en lokal grönsakshandlare. Hon hade den med sig till Maltträsk i helgen och hon visade fram den då vi höll på grilla. Hon hade alltså beställt ett halv kilo rödlök och hon fick…1 stycke lök, vägandes ett halv kilo. Jag har då aldrig sett en sån stor lök någon gång.

Idag ska jag först och främst, passa på att dammsuga innan solen har hunnit bli för het, typ om en stund, sedan vet jag faktiskt inte. Jag är ledig, så jag gör väl vad jag vill. Kanske jag ringer till mamma och hör vad hon ska göra idag, ja, vi får se. Ni får ha en bra dag, allihop!

Nästan i stormens öga

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juni 2011 kl 08:35, Bli först att kommentera

Vi packade ihop och drog iväg till Maltträsk i förrgår, skulle bara in en sväng på färg och tapet, Brälla hade lagt in en beställning på träolja. När Åke kom tillbaka så kom han helt plötsligt på att han glömt att dra ut strömkabeln då vi lättade ankar från gården. Han gick ett varv runt bussen och kom tillbaka med kontakten…utan sladd.

Det var bara att sno om hem för att se vart sladden hade hamnat samt gå ner i källaren och se efter så ingen säkring hade flugit, det hade det inte. Men annat hade flugit efter vägen. I Vindeln med omnejd så låg det omkull blåsta träd från höger till vänster…rena rotvältan. Blåsten bedarrade inte utan snarare tvärtom, den ökade i styrka ju närmare Maltträsk vi kom.

Nu gjorde det absolut ingenting att vår strömkabel inte längre var i en enda del, utan i två, eftersom dom var strömlösa däruppe. Halv elva, mitt i melodikrysset, så rök strömmen. Tur att vi har gasolspisar i bussarna.

Till middag skulle vi grilla men var tvungna att lägga omkull ett bord för att skydda elden från att spridas till oönskade ställen.

Vi var inte ute längre än nödvändigt, vi drog fram en rissla som Brälla ville ha upp till lagården, den vältes omkull därute och fick ligga kvar till igår, för att få blåsas lite renare från allt damm.

Vi satt inne resten av kvällen, drack nån whiskey, likör, öl och dylikt, surrade, skrattade osv. Vid sänggåendet var det mer gruvsamt, det var 6 grader ute och vi räknade nog inte med att det skulle vara så pass kallt inne i vår buss, som det nu faktiskt var. Åke skrek då jag kröp ner till honom, en ispinne hade nog varit varmare. Som tur för hans del så somnade han ganska så omgående, inte jag, som låg och hurvades och då jag äntligen somnat så väcktes jag av ett konstigt ljud, frrrr…frrrrr, det lät exakt som när vi fällt ut markisen och spännbanden darrar av hård vind…men jag kom snabbt på att vi inte hade någon markis uppe…det var Åke som lät.

Somnade om, men väcktes återigen av ett läte som påminde om en dykare, iförd en sån där gammal stor dykarhjälm, och som var på väg nedåt…det var Åke, igen, snacka om ljudupplevelse att ligga jämte honom 🙂

På morgonen var det betydligt skönare ute, sol och inte lika blåsigt, så det blev både frukost och lunch därute på gården. Vi gjorde oss också en liten sväng till Mårdsele, dom hade en loppis där, inga fynd gjordes men väl en utflykt.

Tror att stolen längst ut till vänster, blir svårsåld.

På vägen tillbaka, stannade vi av i Gotland, ja det heter så, den lilla byn, ca en mil från Åmsele, och där hade tromben passerat. Här kan vi snacka om rotvälta:

Vi kom hem till Umeå vid halv fem tiden, och här syntes inga större spår av stormen, förutom i blomman som stått på bordet här ute, där såg det ut att ha passerat både en tromb och annat kul, det var som en plöjd fåra mitt i alltihop, och blommorna låg vikna på mitten, hm.

Årets första myggbett hann jag få mig, gissa om stackaren (myggan) överlevde…nopp.

Ni får ha en fin nationaldag, själv jobbar jag, börjar klockan två, och Åke ska greja med Capricen.

Staketpinkare

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 juni 2011 kl 08:43, Bli först att kommentera

Vi har inte sett några fåglar i vårt nya fågelbad, men vattnet är mystiskt nog borta, hm…jag sa till Åke att det är väl alla hundar som går förbi här som druckit upp det, inte nog med att dom pissar på staketet, dom terroriserar även fågelbadet 🙂

Nja, så är det väl inte, men att dom lyfter benet mot staketet, det är sant det, även om vi sitter därute. Ganska så fult måste jag säga, att hundägarna släpper fram dom till staketet, jag har god lust att ställa mig upp och fråga vart dom bor, och om dom tycker att jag ska komma och pissa på deras staket, cykel eller annat. Sen är det ju så, har en börjat så ska ju alla andra fortsätta att markera. Vi får se vad som händer då vi byter staket, om inte annat så hamnar den nedersta brädan högre upp och då borde dom minsta hundarna inte nå upp…sorry!

Vi skulle ju städa bussen igår, men det kom hit ett störningsmoment…Öhman. Vi provade att låsa in honom i jeepen och vi höll på lyckas då vi inte fick upp dörren, hahaa, men till slut så. Ja, jag har då påbörjat dammsugningen och får väl fortsätta om en stund. Vi ska ju premiär sova i den ikväll (premiär för i år), vi åker upp till Maltträsk och gör familjen Brändström/Frank, sällskap. Nicco ska sova över hos en kompis, hon vill inte med.

Annars på västerslätts fronten, intet nytt…eller mjo, Åke har köpt en EU moppe till Niccolina, fast det är två år kvar innan hon får köra den, plus att hon inte ville ha den, men, men…den ser ut som en mc, modell mindre. Snygg men som sagt var, vi får se vart den hamnar, Åke ska väl testa att köra den till jobbet någon gång, och blir den sedan bara stående så får vi väl sälja den vidare. Den kostade inte speciellt mycket, så någon förlust affär blir det nog inte i alla fall. Kort på den kommer sedan.

Nu hoppas jag att ni får en trevlig lördag, det har vi planerat att ha.

Etikett: Maltträsk

Maltträsk firande

Jodå

Blind och döv förare, japp

Maltträsk i helgen

Stel som en pinne

Bilspekulanter

En annan camping

En blodfattig stackare

Nästan i stormens öga

Staketpinkare

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten