Etikett: vårdcentral

Frukosten avklarad

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Nu är jag hemkommen, efter besök på Hudkliniken på ön, sedan in på vårdcentralen där det skulle lämnas ett prov, körde in på västerslätts återvinning och slängde av några kartonger, upp på Kvantum och handlade lite, och nu har jag precis käkat frukost, jodå.
Hudläkaren sa att hon inte trodde att fläcken var något att oroa sig över, det är i alla fall inte malignt melanom, sa hon, och det kunde hon tydligen se, bara genom att kika på den. Så det lät ju bra, kan ju ändå vara roligt att höra vad det är, hon skulle skicka svar men det kan dröja upp till 4 veckor.
Jag och chefen satt och pratade om olika maträtter som man fick då man gick i skolan, och vad dom får idag. Det finns ju garanterat barn som inte ens vet vad pölsa är, lappskojs eller isterband. Inte för jag saknar nåt av det, det kan jag inte påstå. Pölsa kan jag sänka mig till, men det är enbart för det är den enda maten jag äter rödbetor till 🙂 Och numer, då jag inte äter potatis, så kan jag säga att pölsa går fetbort.
Idag får dom pizza, hamburgare och tacopalt, huvva, tacokryddad palt skulle jag aldrig äta, det låter inte gott. Det enda som är bättre idag, är skolornas salladsbarer, inte alls dumt, och är det nåt man inte tycker om så finns det ju med andra ord alltid ett annat alternativ.
Jag fick höra av en person, ska inte nämna vem, att h*n vet av en kille med en udda vana. Han käkar nämligen jäst, bara för att det ger så sköna rapar. Usch säger jag bara, det kan ju inte vara gott. Men jag påmindes om då h*n sa det där, att jag alltid tyckte att bulljästen luktade så gott. Jättekonstigt egentligen, hur man nu kan tycka det.
Men att ge mig till att käka av den, näpp, det gör jag inte, men för er som vill testa kan jag tillägga att det var av yttersta vikt att det var den blå kronjästen som skulle ätas, och inte den för söta degar.
Nu önskar jag er alla en fin måndag, själv ska jag nu ta ut Winstone, och släppa upp katterna samt diska, jag får ju besök om 1½ timme, en Anna kommer hit för att kika på vovven.

En andra chans

Av , , 2 kommentarer 20

 

Ja, jag var till läkaren igår och jag har bestämt mig för att ge honom en andra chans, det är väl nåt alla förtjänar, men inte mer än så. Han är (eller för all del, han kanske bara låter så) engagerad, tycker att allt ska utredas, frågar om man är nöjd eller om det är nåt annat man önskar, osv.
Nu antar jag att någon redan pratat med honom, då han satt sig på sängkanten och undrade om det var något mer jag ville säga, och jag sa att jag absolut ville ha svar på alla prover och vad dom betyder. Givtevis, svarade han, och nu återstår så att se, om det blir på det sättet.
Han skulle återkomma på några dagar, och en remiss ska skickas till öron, näsa, hals. Han gjorde ett försök att på traditionellt sätt, försöka se ner till mitt struplock, men det var för svullet längre upp så det gick inte.
Det traditionella sättet var inte speciellt trevligt heller, men allt går, om man sätter den sidan till.
Jag blev kvar på vårdcentralen i 3 timmar, det var läkaren, sedan provtagningen, EKG skulle tas, och sedan skulle jag få göra en sån där spirometri test, då man andas ut det längsta man kan, för att kolla lungkapaciteten, antar jag. Jag fick i alla fall 3 A:n på raken, vilket var alldeles utmärkt, mina lungor tror jag inte jag har fel på, sa jag till tjejen som utförde testet.
Här ser du ju människan som blåst upp, både dubbelluftmadrasser, och hoppborgar (modell liten) och badbassänger rent manuellt, då jag tyckt att det tagit för lång tid att pumpa och då den elektriska pumpen, mest bara lever om, precis som dammsugare man köper billigt på Clas Ohlsson, dom låter, men dom funkar inte så bra.
Jag fick även göra ett sånt där puff test, då man blåser ut det kraftigaste man har, och det kunde man inte göra bättre än så, sa hon som skötte det testet. Så där kunde man känna sig som den stora stygga vargen som blåste omkull dom tre små grisarnas lilla halmhus 🙂
Sedan, efter all den tiden så bjöd Tina på supergod omelett, med både champinjoner och renkött, ett bra avslut på den förmiddagen.
Hon berättade om sin man som omgav sig med rottweilers förr i tiden och dom hundar han hade, lärde han att bajsa på kommando. Lät som ett skämt, då hon först berättade det, men sedan tyckte jag inte att det var så konstigt, egentligen.
Det han gjorde var att upprepa ordet bajsa, då hundarna satte sig ner för att göra det, sedan förknippade dom ordet med vad dom gjorde, och hade han någon gång bråttom och skulle rasta hunden, så var det ett väldigt bra ord att använda, så dom hann göra sina behov.
Tina var ute med deras hund Maja, och hade traskat runt i över en timme, men inget hände, hon kom tillbaka hemåt och hennes man stod på balkongen, hon ropade upp till honom och sa: Maja har inte bajsat!
Du, ropade hennes man tillbaka, jag tror Maja driver med dig. –Bajsa!!! Ropade han, och Maja satte sig ner och uträttade numero två, däruppe i slänten. Haha… så nu vet ni vad jag säger då Winstone gör tvåan 🙂
Önskar er alla en fin torsdag!

Jag blir galen på sånt där

Av , , 6 kommentarer 12

 

Ni kommer ihåg hur jag skröt över min nya husläkare som satte igång den ena undersökningen efter den andra, nu tar jag tillbaka allt gott jag sagt.
Ok, det som är gjort är ju gjort, och saker som satts igång är ju också igångsatt, men…  fortsättningen då?
Han skulle ju skicka en remiss på hud, för den där fläcken jag fått på vaden, när tre veckor passerat och jag fortfarande inte fått höra något så ringde jag till stället jag ska på, och frågade om dom fått någon remiss, näpp, det hade dom inte.
Så då gör jag som dom säger ska vara brukligt, jag tar kontakt med min läkare via mina vårdkontakter, och där är man då lovad att få svar inom 3 dagar. Jag frågar inte enbart om remissen utan jag vill veta svaren på proverna jag lämnat samt, så vill jag veta hur jag ska göra för att sluta med kortisontabletterna.
Inget svar kommer så jag ringer upp och pratar med en sköterska, hon säger att han varit sjuk, ja, det där har jag ju skrivit om tidigare, och sedan ger hon mig svaren på proverna, men jag vet ju fortfarande inte vad dom betyder, egentligen, och hur gör jag med kortisonet?
Hon säger att hon ska säga till läkaren, så jag inväntar svar… några dagar, och inget händer. Då tar jag återigen kontakt via vårdkontakten på nätet, frågar om remiss är skickad samt övriga frågor… och sedan väntar jag… plötsligt plingar det till i mobilen, jag har efter 3 dagar fått svar, så jag loggar in och läser följande: Remiss är skickad… och sedan står det inget mer.
Vad har folk för fel som INTE kan svara på mer än en fråga i taget, jag blir galen på sånt där.
Nu har jag slutat med kortisontabletterna på eget bevåg. Jag vet att man inte får sluta tvärt med dom så jag körde en egen ”ihopsnickrad” nedtrappning och nu är det färdigt med dom. Han hade ju dessutom inte skrivit ut fler tabletter så vad hade jag för val?
Nu ringde jag upp vårdcentralen förra veckan, och nu har det gått över 4 veckor utan att jag fått svar på frågorna. Jag sa att jag vill ha en tid hos läkaren, då jag faktiskt inte känner mig frisk, jag vill fortfarande veta vad svaren betyder, jag vill att dom tar ett prov från min hals då jag ännu inte blivit helt hundra frisk från julens förkylning, läkarna jag varit till har sagt att det där går över på två veckor, det där tar tre veckor och nu har det gått 2½ månad och jag är inte bra.
Och nu fick jag veta, hör och häpna, att denna läkare har dom problem med, detta är inte första gången han struntar i sina patienter. Det brukar börja så bra och sedan händer inget mer. Jag berättade om kortisonet som jag slutat med och hon sa att det är helt förkastligt, att han inte gjort något åt saken.
Jaja, nu ska jag då dit på onsdag, får höra vad han har att säga om min status och sedan listar jag om mig. Det där går jag inte med på.
Önskar er alla en fin söndag!

Det vill sig inte riktigt

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Målaren kom, tjugo över sju, inte alltför sent, med andra ord, men så ringde han nu på morgonen och meddelade att han är sjuk, hur kul var det på en skala då??? Och inte hördes dom ha någon annan att skicka ut i stället. Så då blir det allt vackert att sitta och vänta på att det ska bli klart till på måndag, om han nu inte råkat få nån allvarligare sjukdom, vill säga.
Själv fick jag, apropå att vara sjuk, ringa till hudkliniken och fråga om dom fått in den där remissen, nu har jag ju väntat tre veckor och vill ju veta nåt… dom hade inte fått in någon sådan. Så det var bara att ringa vårdcentralen igår, där jag fick veta att min husläkare varit sjuk, och var tillbaka på plats, först igår. Om nu det är något att skylla på, jag vet inte jag, för jag gissar att en remiss skickar du med ett klick på datorn så var det gjort.
Vidare ville jag veta provsvaren också, på allt dom skulle testa sist, och det fick jag veta via sköterskan jag pratade med, sänkan är fortfarande förhöjd, nu var den högre än sist, då den låg på 27 och nu 36, dessutom hade jag något förhöjda vita blodkroppar, hm…
Ja, jag hoppas han hör av sig snart och talar om vad det betyder, och hur stackarn jag ska göra med kortisontabletterna, jag vill inte äta dom längre, men man ska tydligen inte avbryta behandlingen heller, bara så där.
Nu ska jag se om Nicco är klar.. . vi har ett ärende nu på morgonen, och sedan får jag väl skjutsa iväg henne till skolan, själv jobbar jag ju eftermiddag igen, innan jag gör helg. Önskar er alla en fin fredag!

Söndags rapport!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Tre timmar tog besöket på ålidhems hälsocentral, igår. Ur vissa synaspekter ett intressant väntande… eller intressant, kanske hellre häpnadsväckande. Där man får lyssna på 20 åringens samtal med hennes medföljande kompisar om hur dålig hon är i magen och hur spyan såg ut osv, och det räcker inte med att säga det och sedan gå vidare till nåt annat, nejdå… prova en timme, typ. Intresseklubben antecknar!
Eller dom där tre typerna som kom in och såg ut att äga hela vårdcentralen, som sprang in och ut i ett av rummen för att hämta vatten, tigga värktabletter, låna rullstolen och höll på. Man undrade ju vart man kommit.
Läkaren tvärfluktade i min hals, lyssnade på lungorna och tog en snabbsänka som var förhöjd. Sa att det satt sig på stämbanden (nähä, tror att till och med jag kunnat säga det), sa att jag skulle ta hostdämpande till natten och på en vecka skulle allt ha klingat av. Det enda positiva är i alla fall att du är smittfri, sa han. En vecka sa jag, jag trodde att det skulle klinga av för fem dagar sedan. Tack för det!
Jag gjorde som han ordinerat, och första gången jag vaknade blev jag sååå glad, klockan var ju 8:51, men insåg efter en nanosekund att jag sett fel, 8:an var en nolla, med andra ord hade jag sovit två timmar. Och sedan har jag fått vara upp med jämna mellanrum, det känns ju som om man ska kvävas.
Och inte nog med allt detta, jag har fått en muminbobba (läs finne) längst ut på näsvingen, och hur liten den än må vara så gör den jätteont varje gång man ska snyta sig. Nåja, det är ju som man brukar säga, alltid någon som har det värre, och när man väl börjar kännas bättre så uppskattar man ju att man är frisk i övrigt, vad är väl då, en liten förkylning att gnälla över… som en kuse i vår herres näsa.
Nu är nästan all jul borta. Åke hittade ju fler saker som skulle bort, kulorna i tallen därute, och jag tog den lysande tomten som hängde på bron, så nu är det fortfarande tomte skelettet kvar och gardinerna, men idag så…
Och med den lilla morgonrapporten lämnar jag er (tillfälligt) och hoppas ni får en fin söndag!
 

Känns inte helt ok

Av , , 6 kommentarer 12

 

Jag åkte på apoteket igår för att hämta ut medicinen som skulle hjälpa mig men döm om min förvåning då det var utskrivet exakt samma sak som jag har hemma i skåpet och som jag specifikt sa, att jag hade och som inte hjälp något, så det var bara att åka hem med oförrättat ärende.
Ringde till vårdcentralen igen där hon först gav en massa tips på sånt man redan vet, te, honung, bisolovon, ja, jag har ätit det i tre veckor nu, och inget hjälper. Då ville hon ge mig en läkartid men det fanns ingen. Nähä… men vad menar du då att jag ska göra, åka upp på ålidhem och sätta mig där, nopp, det gick minsann inte heller, inte så länge dom har öppet på den vårdcentral jag är inskriven.
Jaja, man fogar sig i sitt öde, åkte upp och hämtade ut andra tabletter som blev utskrivna men efter ännu en helvetes natt så tänker jag åka upp på ålidhems hälsocentral idag och se om dom kan hitta nåt galet… förutom mitt sjuka huvud förstås. Känns ju som om det är en bihåleinflammation på gång också, eftersom det tar emot i skallen att böja sig framåt.
Städade bort julen igår också, har bara kvar gardinbyte i matrummet, så det känns då ok. 11 månader kvar till nästa gång man plockar fram dom. Och med det skrivet kom jag på att vi har kvar en stor tomte ute i bussen och en liten gran, så den ska bort, den med, helst idag.
Jag mejlade en tjej, lite random, då vi ville veta lite mer om hundrasen Nicco bestämt sig för, och nu visade det sig att hon har Niccos hunds halvbror, och hon bor här i Umeå… vilket sammanträffande va. Hon undrade nu om vi ville kolla in agility som kommer att gå av stapeln andra helgen i juni, och jag svarade att det ville vi visst, men måste kolla körschemat för dragracingen först, och naturligtvis, den helgen lär ju bli årets första tävling för vår del… i Fällfors.
Men agility tävlingen är under fyra dagar så en av dagarna borde vi ju kunna åka och kolla in, den kommer att vara i Nordmaling dom två första dagarna och i Umeå under helgen.
Kollade vidare i körschemat för sommarens tävlingar och ursäkta, men hur kan man vara så klantig att man sätter Fällfors och Piteå samma helg??? Ska man då köra med lite taktik, och välja den tävlingen med minst deltagande, dels får man köra mer och chansen att får fler poäng, ökar ju därmed, eller väljer man den tävling man tycker brukar vara trevligast… ja, vi får se hur vi gör, inget är då självklart just nu. Men det är ju tråkigt att man ska måsta missa ett kör tillfälle när dom gör så där. Det är ju inte så våldsamt många tävlingar överhuvudtaget som vi har att välja på.
Önskar er en fin lördag!
 
 

Blodbad på Västerslätt

Av , , 4 kommentarer 14

 

Ja det såg ju lugnt ut som det, eller hur:
Men det var ju bara Maria, som höll på med ett packe lingonsylt:
Så var vi återigen tillbaka till det här med talang. Jag skulle tömma en sån där plastkorv med lingonsylt till en liten burk, har ett litet hål i plasten och det går framåt, sedan tar jag omtag, tar i och nyper till, då ändrar sig helt plötsligt hela riktningen på korven, från nedåtläget, till rätt på Maria läge, och jag får en tredjedel av korvens innehåll över min nytvättade tröja och ett mindre spill bakom mig och ner på golvet… japp, det ÄR talang, jag vet 🙂
Igår tog jag en promenad bort på vårdcentralen och frågade om jag kunde få kvitton utskrivna från förra veckans besök, det skulle nämligen arbetsgivaren stå för, och det visste jag inte, så därför hade jag inte tagit något kvitto, men det gick bra att få dom nu.
Sedan bakade jag sega saffranskakor och gjorde en lime och citronpaj. Jag ska nämligen ha kaffegäster här idag. Fast vi börjar med att åka till slöjdarnas hus, och därifrån får vi se om vi tar returbutiken också innan vi åker tillbaka hit.
Kerstin kör ena bilen med Birgitta och Ingegerd, och själv åker jag upp och hämtar mamma och några väninnor till henne. Ja, vi får se hur många det blir, det var som osäkert om någon hade tid och så där. Men vi åker då dit i alla fall.
Åke var till tandläkaren igår och gick även in en sväng till optikern. Hans glasögon håller på vara väl nötta, med repor på glasen och Nicke, svärfar, hann, innan han dog, köpa nya glasögon som inte var speciellt billiga och dom har nu legat, snudd på oanvända i skåpet.
Det är inget fel på bågarna utan dom är jättefina, så jag föreslog att han skulle ta dom och bara sätta in nytt glas, så det är vad han ska göra. Men det var tydligen svårt att få det gjort utan att göra en synundersökning… men varför???
Det är likadant om man söker en akut tid hos tandläkaren, man vet vilken tand det handlar om, dom fixar den temporärt, men du måste göra en undersökning av alla tänder gången därefter… samma sak där, varför??? Får inte jag bestämma själv om jag vill ha undersökningen eller inte? Nä, tydligen inte.
Och visst, jag förstår att det är bra att göra det, som i glasögonfallet så blev han tillsagd att om ingen undersökning skulle göras så skulle han heller inte få någon garanti på glasögonen. Garantin antar jag, enbart omfattar glasen, så måste det ju vara. Och det är väl kanske samma sak med våra tänder, det kan ju vara något fel som sedan orsakar något annat som förstör den lagade tanden, och då kan det också bli en garantifråga… ja, jag vet inte. Känns bara halvsjukt att man inte får ett val.
Jaja, nu väljer jag att avsluta dagens bloggande med att önska er all en fin onsdag!
 

Nicco hade baktankar…

Av , , 2 kommentarer 11

 

-Vi sjukskriver dig i tre veckor, till att börja med, sa jourläkaren på vårdcentralen. När jag kom hem och läste intyget så var det inte tre veckor utan två, men det spelade då ingen roll, jag har en tid hos min ordinarie läkare, dagen innan detta går ut, och är jag bra då så jobbar jag, om inte så får jag ta det med honom istället.
Sen fick jag googla på alla konstiga ord han skrivit, och det han tog upp mest var golfarmbågarna, och sedan detta med höften. Skulle inte det vara bra på tre veckor kan kortisonspruta vara ett alternativ, sa han, Jaja, vi får se.
Och ordinationen är: Vila, medicinera och sedan träna. Ja, det var väl en bra ordination, men promenera lär jag göra, men jag behöver ju inte plåga mig själv utan tar det lite lugnare.
Efter läkarbesöket åkte jag och hämtade mamma, jag skulle på Kupan och se om dom hade kvar julklappen till Theresé och Anders, men tji fick jag, och det hade jag väl nästan räknat med också, att dom skulle vara borta, två vägglampor som suttit inne på Stora Hotellet, pampiga, guldfärgade saker. Jag kom på det försent, men jag tror att jag vet vad vi ska köpa till dom ändå… något helt annat, men något dom använder sig av, dagligen, jajamän.
Tina kom förbi efter hennes jobb så vi hann med en liten 30 minuters promenad runt Nolia, det blev som perfekt.
Efter middagen kom Nicco ned och skulle shoppa loss i vårat skafferi, hon hade tänkt baka, så hon tog fram den svarta bagen för att fylla den med diverse ”bra-att-ha” saker till baket, men blev överfallen av Enya, som genast siktat in sig på bagen.
Och, eftersom vi saknade mjöl så fick Niccos baktankar ge vika, då lade sig Enya i bagen och låg sedan där i 2 timmar, innan jag fick tömma ut henne på golvet för att ordna i säng henne och Eloise, jodå.
Enya gillade inte Eloise avundsjuka blickar, utan hon fräste då Eloise kom i närheten av bagen, det är syskonkärlek det 🙂
Apropå något helt annat, så hörde jag på ett halvt öra på nyheterna i förrgår, där dom sa att blodet från blodgivare här i Umeå skulle kollas upp då flera blivit sjuka, och det skulle gås igenom så inga onödiga dödsfall skulle inträffa. Jaja, ok, dödsfall vill vi ju inte ha, men varför säger man onödiga? Är inte ALLA dödsfall onödiga, då det nu inte handlar om ålder, det tänkte då jag i alla fall. Ha det gott, allihop!
 
 

Ingen lydde honom

Av , , 4 kommentarer 13

 

Jag och Nicco satt på vårdcentralen igår, det skulle utredas ifall hon har migrän, vilket jag nu har trott och tror väl fortfarande, då även jag har migrän och det till viss del är ärftligt.
Hon undrade på vägen dit, hur undersökningen skulle gå till och jag svarade att jag inte hade en aning men antog att det hela skulle gå ut på att svara på en massa frågor, sedan skämtade vi vidare och sa att dom förmodligen skulle klämma på hennes skalle för att kunna se om det var migrän hon lider av.
Jag hade rätt, angående frågorna… men sedan fick hon även göra en neurologisk undersökning, samt… att läkaren klämde på hennes huvud. Jojomensan, där ser man vad lite man vet. Dessutom ska hon få en remiss upp på lasarettet där det ska göras en skiktröntgen och det känns väl bra att dom gör det.
Visst måste det väl vara bättre att få utesluta vissa saker, och tänk, hemska tanke, om dom skulle hitta något där, så är det betydligt bättre att dom gör det nu, än om ett år framåt i tiden. Jag tror precis som läkaren, att det är migrän och inget annat, men ändå…
Nå, så satt vi därutanför provtagningen, i väntan på att prov skulle tas, även det för att utesluta vissa brister som kan orsaka huvudvärken. Vi var många som satt på tur och ni vet ju hur det kan vara i en väntsal… tysssstnad. Ingen säger något, men det gjorde nu vi.
Vi satt och pratade i lågmäld ton, och avverkade en hel del olika ämnen, bland annat så nämnde jag något om en skötare, vadå skötare sa Nicco, en delfinskötare eller vad??? Nä, en sköterska då, men jag tycker att det låter så knäppt då man säger sköterska och det handlar om en manlig sådan, därför säger jag skötare.
Då kom hon in på dagis, och deras lilla fröken Tomas, en mycket omtyckt ”fröken”, som dom hade under flera år på Klumpen. Nicco kom ihåg att han tyckte det var retfullt att kallas fröken, så han hade bestämt att dom skulle säga Magister Tomas istället, men tror ni någon lydde honom, hahaa… näpp 🙂
På dagis tappade hon sin första tand, Nicco satt i rutschkanan och framför henne satt en liten kille och filosoferade, akta dig, sa Nicco! Nej sa han, åk du, det gör ingenting, så åkte hon, och när resan tog slut och hon stötte honom i ryggen så flög tanden ut. Hon kom även ihåg sin andra tappade tand, då var Theresé delaktig. Hon skulle ta av Nicco tröjan, drog den över huvudet och plopp så åkte den ut. Nicco mumlade nu något om att det inte alls var så roligt och hon var nästan säker på att tanden inte ens var lös, hahaa… nä sa jag, det var säkert en permanent tand också, så där, bara för att.
Och med dom historierna kom jag ihåg hennes tredje tand, och sa till henne att den gången satt du ju och gnagde på en barbiedocka då tanden lossnade. Nu puttade hon i mig och sa att hon inte alls hade gnagt på dockan, och då brast det för mig, jag började skratta för det lät så dumt, och Nicco fyllde i med att det lät ju precis som om dom inte hade någon mat på dagis, utan att dom satt och åt på leksakerna.
Ja ni vet ju hur det, då det är tyst överallt, och man sätter igång att skratta fast man försöker hålla sig… det blir bara värre. Och nu började även Nicco fnissa samtidigt som hon väste åt mig att sluta, men jag kunde inte det. Jag fick börja torka tårarna, innan mascaran skulle börja rinna nerför kinderna. Så blev det då äntligen vår tur och man fick annat att tänka på.
Hon berättade sedan att hon hört människorna sitta där och sucka, då vi fnissade och skrattade, men det bjuder jag på, kan man inte skratta och ha roligt bara för att man sitter i väntrum, då är det illa.
Önskar er alla en fin onsdag!
 

-15 på en skala

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Jo hej! Jag tar genast tillbaka det jag skrev sist i mitt förra blogginlägg, att jag inte fattade vart regnet tog vägen… det hade ju inte kommit än… ju. Utan dom absolut största dropparna och mesta vattnet kom då jag och chefen gick från vårdcentralen och hem igen, naturligtvis var vi inte förberedd på att det skulle komma.
Inga paraply, inga regnkläder och inte gick man torrskodd heller. Jag med sandaler på fötterna som skopade upp vattnet som värsta grävmaskinen. Då är man glad då man kommer in, och man inte behöver gå utanför dörren igen, på ett tag, och att taket är tätt.
Då vi var i Tierp och stod och pratade med team Jonsson, blev vi påminda om vår förra buss, som inte höll riktigt tätt uppe i takfönstret (detta är nu åtgärdat med ett lock ovanpå fönstret), fönstret satt dessutom ovanför min skalle där jag hade min sängplats.
Hur kul är det på en skala att bli uppväckt på natten av att täcket känns blött och det skvätter upp i ansiktet? Kanske…ehhh -15, (på skalan alltså, som går det till 10). Jag fixade problemet på plats, tejpade över en plastkasse och lade mig tillrätta igen. Och det funkade hur bra som helst och hade förmodligen gjort det också om det slutat regna någon gång, så där lämpligt.
Men det gjorde det förstås inte utan då det var tillräckligt fullt däruppe gav tejpen vika och ni kan ju gissa vart det vattnet hamnade…
Den resan till Rättvik var en blöt sådan, det regnade snudd på hela tiden och då vi begav oss hemåt, i en skarp kurva efter vägen blev vi varse att locket på vattendunken INTE var åtskruvat och att dom där vattendunkarna inte är ovältbara… med andra ord, mera vatten, och denna gången inte i sängen utan längst efter golvet, jojomensan.
Önskar er en något torrare och fin dag idag, själv jobbar jag till två och sedan får jag sovmorgon i dagarna tre.
 
Maria Lundmark Hällsten