Etikett: veterinär

skakar på huvudet

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 februari 2014 kl 18:14, 4 kommentarer

Jag var tvungen att åka på Djurmagazinet i förrgår… Winstones mat är nämligen försvunnen. Mm, jag vet, jättekonstigt! Jag har hans mat på samma ställe i samma skåp som jag alltid haft, jag var tvärsäker på att han hade mat kvar, då jag åkte och köpte käk till Enya, men när jag kom hem och skulle fylla på deras förvaringslådor så fanns hans mat inte där den då brukar.

Ok, antigen har jag varit tillfälligt sinnesförvirrad (ja jag vet, lätt att skylla på, det kan ju vara långvarigt också), och lagt maten på ett annat… mycket smartare ställe. Eller så hade han faktiskt slut, och jag kom ihåg fel.

(klart du kommer ihåg fel, matte, vad annars?)

Nå, så var det ju det där med Eloise, och veterinären. Jag gick ut en sväng med Winstone innan jag skulle ta henne dit. Det blev lite kort om tid och jag tänker… tur att jag vet vart jag har hennes bur. Denna bur har vi köpt enkom till Eloise eftersom hon behöver plats efter sin lilla, stora kropp.

Kommer hem och springer nerför trappan till källaren och rummet där den stått ända sedan jag köpte den, i över 1½ år, och vad tror ni, står den där eller? Näpp, den finns inte att uppbringa i hela källaren, Åke har stökat, bökat och letat, jag sprang runt där från rum till rum och letade men icket.

Det enda jag fann var den gamla, lilla buren, som hon just sepass kan vända sig i, men jag hade inget val, faktiskt, hon fick klämma in sig där och vi åkte iväg, kom fram med 2 minuter tillgodo.

Nu är det ju som Åke säger: Hur fasen kan en bur på en kvadratmeter, bara försvinna från jordens yta??? Jo, här kan den det, det vet vi, sen tidigare 🙂

Jag har inte valt…sådeså! Men nu…

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 februari 2014 kl 08:18, 2 kommentarer

Jag och Winstone tog en längre sväng igår… inte kul att gå med broddar då det blir asfalt…men vad gör man då det är isbana här utanför och man inte vet hur det ser ut bakom nästa kurva, men nu vet jag 🙂 Så idag tar jag med väskan och tar av mig otygen då asfalten kommer, smart va?

Så var det dags att betala hundförsäkringen. Vi hade en valpförsäkring hos IF, under Winstones första år, ja IF har man ju hört talas om, och jag kan inte säga hur eller vart man uppsnappat att dom ska vara bra, men det har man så jag kollade inte runt efter nåt annat.

I år damp så en ny faktura ner i brevlådan. Där står det att jag valt deras stora hundförsäkring och sånt där tycker jag inte om, jag har inte gjort något val överhuvudtaget…jag läste igenom papperen och ser att dom erbjuder 10% rabatt efter varje år.

Ok, så då kan inte första valpåret räknas då, antar jag, eftersom vi betalade ca. 2483:- år 2013, och nu var fakturan på ca. 2722:-.

Dessutom tycker jag att det är förbannat dyrt, om jag får säga det själv. Så jag gjorde en liten eftersökning igår, Folksam erbjuder samma typ av försäkring, upp till 50 000:- i veterinärvård, livförsäkring samt 1500 i självrisk. För priset av 1200:- /år.

IF hade samma erbjudande men med en självrisk på 2500:-, med andra ord 1000:- dyrare, samt att försäkringen i sig, då är 1500:- dyrare/ år. Jag är glad att jag kollade lite före. Men visst, det kan finnas nåt annat som IF erbjuder i sina villkor som inte Folksam har, det brukar ju vara en djungel att läsa och förstå såna där saker.

Men nu har jag i alla fall mejlat IF och sagt att jag inte gjort något val, som dom påstår, samt att dom kan ta bort mig ur deras rullar, och det fick jag till svar att dom skulle göra, och till Folksam har jag nu skickat iväg att jag vill köpa deras försäkring, så får jag väl ta dom där extra slantarna jag nu ”tjänat” och ha en liten fest till helgen 😀

Jo, det ska vi ha också, haha… måste ju fira att man varit långledig, och nu fick man ju en anledning till, nice!

Önskar er alla en toppen tisdag!

Här finns en röd tråd

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 januari 2014 kl 07:39, Bli först att kommentera

Vi började med en kaffe och macka hos Tina igår, och sedan blev det veterinären och påfyllningen av Winstones vaccin, det gick hur bra som helst, han är inte svårmutad, vår lilla Winstone. Han snappade dessutom fort upp vart godisskålen var och då det kom in en annan sköterska där och skulle flytta skålen så var han genast på plats och visade vacker tass… så det var bara att ge honom en godis till (smart drag det där, med vacker tass, vem kan motstå det?).

Kolla in detta kort:

Dom har en gemensam tråd… svår att gissa sig till, kanske. Nå, för det första, burken med hudkräm, är ju betydligt mindre än själva förpackningen, det där har vi ju vetat sedan urminnes tider, det är förutom ett sätt att luras, man tror ju att innehållet är lika stort som förpackningen, också ett slöseri, kan jag tycka, om man gör förpackningen efter innehållet sparade man väl in på kartong/papper, eller?

Nä, skulle man fråga dom som gör den där så blev väl svaret att då ryms inte all text heller som dom har på paketet, eller nåt sånt.

Jaja, tyget då…mm. Nicco hade äntligen gått med på att jag skulle få sätta upp en gardinkappa i hennes storrum, panelgardinerna som hänger där, syns ju aldrig utifrån, och jag tycker det ser tråkigt ut. Tyget skulle givetvis godkännas först, inget ryschpysch eller konstiga färger. Men jag tycker att jag lyckades pricka in ett helt ok tyg, och det tyckte hon med (lycka).

Så till dagen D, jag kände för att göra ett ryck och skulle sy till den där kappan, upp till hennes rum och måttade fönstret…ehhh, synd nu, att Maria, den där typen, hade fel på ögonmåttet den dagen hon köpte tyget, för vet ni vad… det saknas ju för tusan en meter, typ. *Suck* Och där har ni den röda tråden, bägge sakerna handlar om storlek… fel storlek.

Nå, jag deppar inte ihop, jag får sy gardiner till ett ”vanligt” fönster då, och se om jag i en snar framtid, hittar något annat som skulle kunna tänkas passa dit upp, end of story.

Nu ska jag ta fram dammsugaren, får frukostbesök, fast en senare frukost än normalt då, Tina blåser förbi efter ett ärende hon har, så innan dess ska jag också ha hunnit ta ut Winstone, och kikat över till HP:s och införskaffat kaffe, så det är tur att jag är snabb 🙂 Ha det gott, allihop!

Förlorade nästan tron på mänskligheten

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 december 2013 kl 09:06, Bli först att kommentera

Nej… inte kom Telia med ett expressbud och lämnade mig en ny mobil eller hjälpte mig med att rätta till felet, jag som trodde det, där förlorade jag nästan tron på mänskligheten. Men så finns det ju då människor som till exempel ”Kul-Janne”, som trots noll betalning (från Telia), försöker hjälpa mig genom att felsöka på nätet och skickar mig flera sms och mejl, med hur man kan gå tillväga… snöpligt dock, att inget funkar.

Återigen NEJ, jag ska sluta skriva att vi blir förvånade och inte fattar hur, var och varför, det där står ju skrivet i sten, ingenting kan bara fungera som det ska, utan dessförinnan ska det dras fram och tillbaka, vändas ut och in och sedan… kanske, det kan fungera, ”the story of my life”.

Jag hann med veterinärbesök, där Eloise sövdes ner för att rensa upp i munnen, och Enya togs det blodprov på. Enya har nu, efter en månads ändring i kosten, normala värden på hennes njurar, så den maten funkar.

Eloise ska tillbaka i februari, dom vill kolla upp munnen igen, det är som halvbesvärligt där, då hon har inflammationer som inte vill läka. För att sedan kvickna till så skulle hon få ha lugn och ro, så jag bar ner henne i källaren, och stängde för både upp och nedgång. Enya fick alltså inte fritt fram dit ner.

När jag sedan kom hem fick jag höra att det varit en liten cirkus här, då Eloise dragit ner den där tunga burken som står för kattluckan, och alla saker som var i burken hamnade utför trappen, sen satte hon igång med kattluckan och försökte demolera den så pass att hon fick ut skruvarna som sitter överst, och kunde trycka ut luckan 5 centimeter i överkant… mm, jag tror att det får bli pansarlucka med genomgående skruvar, vad ska annars kunna hålla detta på plats?

Och så mycket var det med lugn och ro, ta det försiktigt, vila… jo tjena!

Jag hann även med två samtal igår, innan jobbet, ett med en kvinna som jag inte pratat med förut, annat än via mejl, jättekul att få en röst till dom skrivna orden, det kändes som om vi kommer att ha mycket att prata om i fortsättningen också 🙂

Sen ett samtal med en bloggarkompis på en annan sida, kul att man kan lära känna människor på det här sättet, vem hade trott det för 15 år sedan?

Idag är jag ledig och har precis bakat en supergod saffranskaka, jag ska nämligen hämta upp Kerstin, Ingegerd och Birgitta vid tolv snåret, så ska vi ta en kortare tur upp på Emmaus, blomsterlandet och Barbros Bod och sedan ska vi fika härhemma. Så man kanske skulle ta och bädda sängen nu… och mata djuren i källaren. Önskar er alla en fin onsdag!

Ny design…alá Maria

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 oktober 2013 kl 06:04, 2 kommentarer

Första morgonen som jag satt på motorvärmaren… inte minusgrader, men snudd på. Jag som tyckte det kändes så bra med tio plus, som det varit ett par dagar nu, men man får ju aldrig som man önskar, det är ju det vanligaste, det.

Det satt en hall lampa uppe hos Nicco, då vi flyttade hit, hon ville inte ha den, och jag kan förstå det, på sätt och vis, den är lite för liten för ett större rum, hade kanske passat i en klädskrubb, men då hade man ju inte fått se den.

Nu har den stått inne i vårt sovrum, jag vet inte hur länge, sen ställde jag ut den i vår hall, mest troligt för att jag skulle bära ner den i källaren, men så igår, poppade det upp en liten sak i mitt huvud, man kanske skulle kunna använda den trots allt,

Jag är inte överförtjust i blom-piedestaler, men vi har en i tv rummet som jag faktiskt hade tänkt bära bort, men nu får den stå kvar ett tag till 🙂 Åke fick den ärofyllda uppdraget att sätta fast lampan där. Och hey, nu är vi nog ensamma om just den designen på piedestalen, eller vad tror ni?

Annars bjöd gårdagen inte på så mycket… eller jo, vi fick en efterrätt till kvällskaffet förstås, lite jordgubbar varvat med choklad och grädde, jo det heter duga det 🙂

Vi tog det bara lugnt, jag var ute tre svängar med Winstone och fixade dom vanliga sysslorna som man inte kommer ifrån, och nu laddas för en ny vecka igen.

Ska ringa till veterinären idag, jag fixar inte att klippa bort stygnen på Winstone, man är ju så rädd att man ska klippa honom i skinnet, problemet blir väl att jag inte kan säga en säker tid då jag kan komma, han ska ju åka med Åke idag, i lastbilen, för jag jobbar förmiddag, hm… ja i värsta fall får vi ta det imorgon då, får väl höra hur länge dom har öppet och om dom har tid.

Önskar er alla en fin måndag!

Vi firar jul hos…

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 oktober 2013 kl 09:09, 2 kommentarer

Det var en jobbig dag för Winstone, igår… efter kastreringen, mycket gnällande men enligt veterinären är det inte så mycket för att det skulle göra ont, utan för att det kliar, och han får ju inte göra det. Kragen han fick med sig hem var ju inte kul för fem öre och så långt vi kan så får han vara utan, men det är ett ständigt passande på honom.

Idag, på morgonens första promenad, kunde man knappt se ett spår av vad han varit med om, han speedade på så jag fick lugna ner honom ett antal gånger, han ville springa, men även det avråddes det ifrån, då han kan göra sig illa.

Jag var en sväng till min läkare och vi kom överens om att inte ta någon kortisonspruta i det andra benet, det gör ont då man trycker där men inte då jag går och därför är det ju rätt så bortkastat att då ta en spruta, jag klarar mig utan.

Nu vet vi vart vi ska fira jul också… hos Roger Pontare… jo, för visst firar man jul med släkten? Hahaa… Theresé har i sitt släktforskande kommit fram till att vi långt tillbaka är släkt med honom, så här lyder hennes uträkning:

Rogers mormors morfars föräldrar (MMMF M/F) Per Andersson Bergström och Eva Andersdotter, är samma som Yvonnes (min mamma) Farfars farmors (FFFM M/F) och farfars mormor (FFMM M/F), och så klart Christers (min pappa) Farmors farfar.(FMFF M/F).

Och som om inte all denna text inte var nog, här kommer en liten förklaring också:

De var ju dessutom Rogers mormors morfars morföräldrar…. Sen ska de va mormors farfars farmors föräldrar, mormors farfars mormors föräldrar och morfars farmors farfars föräldrar…. Av elva syskon, alltså Per och Evas barn, så levde nio stycken till vuxen ålder. Två av dessa, Sara Greta och Sophia Fredrica, förgrenar sig ner till mormor och en, Salomon, till morfar. För att krångla till det ytterligare så gifte sig en annan syster, Maria Catharina, med Sara Gretas man, Carl Abraham Ersson, efter att hon dött tidigt. Sophia Fredrica och Johan Andersson får fem barn tillsammans, varav Erika Sofia gifter sig med den första ”Hällsten”. Erikas bror, Johannes, är alltså kopplingen till Roger.

Jojo, som sagt, vi kommer till jul… ROGER!!!

Då Nicco var liten lärde hon känna en tjej på gården bredvid, dom umgicks nästan jämt, det roliga var då Åkes mamma fick veta det och vi började utreda saker, för hon visste nämligen av att det skulle finnas en karl på västerslätt som skulle vara tremänning med Åke. Denna tremänning visade sig vara Niccos kompis pappa. Och då Nicco fick veta att hon är fyrmänning med kompisen så var hennes första fråga: Ska vi fira jul med dom nu?

Nå, jag tror nu inte att vi ska fira jul där… det blir nog hemma i lugn och ro, jätteskönt! Idag är det Tina- date och lite små ärenden, ska hämta ut medicin till Winstone, bland annat.

Måste ju även visa er här, på bloggen, den coola lampan jag fick av Helena Springare då vi träffades, jättecool, tack Helena!

Önskar er alla en fin torsdag!

Livet leker, tror han ja!

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 april 2013 kl 07:35, 6 kommentarer

När jag lämnade in Eloise igår, så skulle veterinären bära ut henne i buren. Från ena rummet till det andra. I väntrummet stod ett par med en hund, mellanmodellen, och veterinären sa till hunden som visade tendenser till att bli uppspelt, -Ta det lugnt du… det som är i den här buren, är lika stor som du! Och visst har hon rätt i det, jag har ju fullt sjå att bära henne, och 7 kilos strecket är passerat, nu är hon närmare en 8 kilos katt.

Tyvärr visade det sig att Eloise har något som heter forl, och detta är en tandsjukdom utan botmedel. Hennes tänder ruttnar upp och igår fick dom dra bort 4 stycken, men som veterinären sa, hon kommer antagligen att tycka att det blev betydligt bättre, utan dessa tänder.

Hädanefter är det insmörjning av tänder och tandkött, varje dag, för att försöka hålla undan bakterier som kommer att fastna i alla gropar som blir i hennes tänder, och en tandcheck, en gång/halvår. Vidare så var hennes korsbandsskada, inte helt ok, något instabil, men knäskålen sitter där den ska, så även där blir det en livstids medicinering för att hålla smärtan och inflammationen borta.

Så får vi se tiden an, är det så att hon blir påverkad av medicinen, vilket inte är omöjligt, eller att hon blir håglös på annat sätt, så är det inte så mycket mer dom kan hjälpa henne med. Men det får vi ta, den dagen, just nu så bor hon då kvar här och förhoppningsvis är hon piggare idag än hon var igår, då hon bara låg och blundade hela kvällen:

Enya var sur som en kart, och fräste åt både Eloise och Winstone, och satt och surade under hyllan:

Winstone, ja… han fattade ingenting han. Han tror att livet är en lek och försöker konstant få igång båda katterna till lek, men dom vill icket.

Jag hade skickat ett vykort till Sally, som hon fick igår. Jag skrev att jag hört att hon slutat med nappen, och att Winstone säkert skulle vilja leka med hennes Pippi hus som hon fått. Och jag ställde även frågan om hon visste vad hackspetten gör då han hackar. Detta kommer sig givetvis ifrån att vi spelade den låten för henne då vi var till dom sist, ni vet, den där tragiska hacka hål visan, som bara var en upprepning hela tiden.

Och nog visste hon vad hackspetten gjorde då han hackar, till Theresé stora förtret 🙂 Sally ringde till mig igår, och sjöng bä bä vita lamm, och jag gissade att det var mamma som drillat henne till att sjunga något annat än just hacka hål, men så var inte fallet, vart hon fick bä bä vita lamm ifrån, kunde Theresé inte svara på.

Önskar er alla en fin onsdag!

Jag… ett offer?

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 april 2013 kl 07:56, 6 kommentarer

Fullt upp igår… nästan i alla fall. Jag tränade, sedan ringde ”gammbossen” så jag åkte till henne en stund, vi satt och surrade på om allt mellan himmel och jord, och drack en shake.

Sen gasade jag hem, stoppade ner Winstone i badbaljan så han fick bort lite av allt smuts som blir då man är ute den här årstiden, klippte klorna på honom och sedan åkte jag och Nicco ner på stan för att fixa passet.

Det gick inte så bra som förväntat, då det var 16 före i kön, och på tjugo minuter hade dom avverkat två i kön, och vi hade bara en halvtimme till på oss innan vi skulle hem och hämta djuren för veterinärbesöket, så vi gav upp och åkte hemåt istället. Stannade på Ica och hittade ett exemplar av Folkbladet som jag köpte, stoppade ner i väskan och förträngde en stund.

Vidare ut till Teg och Björkstadens veterinärklinik. Winstones spruta kände han aldrig av, hon ställde fram en skål med godis och han hann ju nästan tömma den innan hon var klar, han ryckte inte ens till. Och sedan var det en hälsocheck på Eloise.

Hon ser inte fräsch ut i munnen, så hon fick antibiotika och smärtstillande för benet och sedan ska jag boka in en ny tid då dom får söva henne och se hur det egentligen ser ut därinne, men hon sa att det var svårt att avgöra vad hennes största problem ligger i, det kan mycket väl vara tänderna och inte benet, som gör att hon inte ser så frisk ut. Nå, det ska väl gå att fixa om det är tänderna.

Innan vi fick komma in så kom jag ju på att jag hade tidningen i väskan, plockade upp den och fick en smärre chock. Där var ju jag på första sidan, och ett offer var jag ju tydligen också 🙂 För byggfusket, jaja, jag hade ju inte riktigt satt den rubriken, det låter ju betydligt värre än det var.

Och när reportern ringde mig så ville jag inte först vara med, eftersom jag tyckte att det finns ju dom som varit utsatta för värre saker än det där, men å andra sidan, tänkte jag då, om meningen är att andra ska tänka till lite, innan dom bygger om, så kanske dom kan få tips om vad man kan undvika.

Min lilla lista på saker jag tyckte man skulle se upp med, fanns inte med, men en konsumentrådgivare hade ju istället radat upp såna tips, så det blev ändå vad jag trodde.

Efter veterinärsbesöket var det bara att åka hem och fixa middag och sedan fortsätta till tandhygienisten, där jag hade en tid. Där skulle det mätas tandfickor, Ajjj, det gör ont, men jag hade inga såna och det var ju bra, sen tog hon lite tandsten och tjopp så var jag klar.

Önskar er alla en fin onsdag!

Han tror han är en get

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 april 2013 kl 09:06, Bli först att kommentera

Jaså det var 1:a april igår… och det gick nästan helt obemärkt förbi. Ett skämt såg jag på vk.se men sedan iddes jag väl inte leta eller höra efter så mycket heller.

När jag var liten var standard skämtet att mamma kom in och väckte upp jag och brorsan och sa att det var en kanin därutanför, eller en räv eller annat djur, och man tvär reste sig upp, stod där och gnuggade ögonen men såg ingenting.

Jag lurade ingen heller, igår, orkade som inte komma på nåt vitsigt, ifjol körde jag ju en här på bloggen, om att kyrkan skulle rivas och det skulle bli en rund bar/krog där istället… synd att det bara var ett påhitt från min sida, annars tyckte jag ju att idén var utsökt bra 🙂

Så var resan till Budapest bokad och klar också, Theresé ringde upp och gjorde klart alltihop. Lustigt att flyget från Umeå till Arlanda och vice versa är snudd på, lika dyrt som hela resan till Budapest, med hotell och frukost…det skulle man kunna kalla ett aprilskämt men tyvärr så är det ju inte det.

Idag ska jag träna, sedan ska vi fixa pass, och klockan tre har jag fått tid hos veterinären för Winstones vaccination och hälsochecken på Eloise. Och det var ju inte nog med det, halv sex ska jag till tandläkaren igen, ja, har man inget för sig så ordnar man det på ett eller annat sätt.

Winstone… som förövrigt tycks tro att han är en get. Varför ska allt in i munnen? Han knaprar löv och pinnar och allt annat intressant han kan hitta ute. Är det inte portionssnus påsar som ligger och skräpar så är det cigaretter, papperssuddar eller annat skräp, och det ska in i munnen, även om han inte sväljer allt.

Ibland är han så snabb att man inte ens noterat att han sprungit med munnen öppen och bara sugit in allt i hans väg, som värsta dammsugaren. Jag hoppas ju verkligen att det hör till valptiden och att han växer ifrån det, annars kan man ju bli galen. Man vet aldrig vad han får i sig.

Jag önskar er alla en fin tisdag, nu ska jag sätta fart så jag hinner med alltihop.

Urbota dum idé

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 maj 2012 kl 06:56, Bli först att kommentera

Vilken dag det ser ut att bli, härligt, då kanske man kan få sitta ute en stund och ladda upp batterierna, kan ju behövas emellanåt. Jag kände mig skapligt bra igår, i ryggen, tills jag kom på den urbota dumma idén att åka till smultronstället och kolla vad dom har för fina saker därute, det tog knäcken på ryggen, när man går runt där så är det ju inget som är jämt och fint precis, så det måste berott på den lilla rundan vi gjorde där, för jag hann bara halvvägs genom djungeln så började jag känna av det onda.

Nå, jag har ju några dagar till att ta det lugnt på så jag hoppas på det bästa. Det gör jag även för Eloise, jag ska ta henne till veterinären idag halv tio, då ska dom plocka stygnen. Hon såg ju ut att vara riktigt pigg och alert fram till i fredags, då satte hon knappt ner tassen längre och haltade nåt hemskt.

Vi vet ju inte vad som hänt, men… jag hittade en del katthår uppe på bordet, så risken är ju överhängande att hon hoppat upp dit och sedan ner igen. Men hur gör man, hur kan man hålla en katt på mattan, om man inte sätter kardborrband under tassarna?

Dessutom brukar den här 7 kilos katten inte hoppa upp på borden, det är precis som om hon vet att hon inte fixar nerfärden, enda gången hon varit upp där är när någon glömt att styra in stolen, för då får hon ju automatiskt ett trappsteg. Däruppe har jag tippat omkull alla stolar bara så hon inte skulle få det, men det ser ju ut som om det hjälpte föga.

Jaja, jag hoppas då att hon inte knäckt sig igen och förstört hela operationen, detta kan ju vara något tillfälligt, håll en tumme för henne, är ni snäll.

Har ni tänkt på att det bara är en månad kvar till midsommar… så grymt. Det har ju knappt varit någon vår att tala om och snart ska det föreställa att vara sommar, jo man tackar. Men det ska väl snart vända tycker man, och det är väl sällan som en hel sommar bara blir sk-t. Nu önskar jag er alla en fin måndag, vet att chefen älskar måndagar och säkert fler med henne, men jag är inte böjd att hålla med, fredagarna är fortfarande mina favvodagar 🙂

Etikett: veterinär

skakar på huvudet

Jag har inte valt…sådeså! Men nu…

Här finns en röd tråd

Förlorade nästan tron på mänskligheten

Ny design…alá Maria

Vi firar jul hos…

Livet leker, tror han ja!

Jag… ett offer?

Han tror han är en get

Urbota dum idé

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten