Marja

Den långa resan.

Nationaldagen.

Av , , 2 kommentarer 4

I dag har vi firat Sveriges nationaldag och jag har stickat på en blå halsduksdel med gula ränder. Vilket sammanträffande.

Jag har två rullar som ligger och väntar på att bli levererade till Ritva. Ca 10 meter tillsammans. Jag har inte stickat lika flitigt på sistone, eftersom jag inte har någon TV att titta på. I stället läser jag en hel del och det tar tid både från stickandet och packandet.

I går kväll for jag till min andra lägenhet och tittade på de två första programmen av ‘Projekt Runway Allstars’ på en stoor TV-skärm. Det är mitt absoluta favoritprogram. Sen for jag hem strax före midnatt med en buss full med glada ungdomar. Nere på stan blev jag påmind om att det ju var studentbal, Teatercaféets uteservering var smockfull med festklädda ungdomar. Nästan alla tjejer hade långklänningar med nakna axlar… och det var 7-8 grader ute.
Två par stod och väntade på femmans buss med mig och de killarna hade gett sina kavajer till sina damer och stod själv och frös i vitskjortorna. De var på gott humör och en av killarna tittade lite flörtigt på mig, så jag kunde inte låta bli att säga att jag tyckte att de var fina. “Tack, det är du med”, sa han,“jag gillar din sjal”. Jag hade knutit en snusnäsduk med snibben fram under min gamla gröna parkas.

Sen blev det stor dramatik. Ett par kompisar till dem kom och skulle också med bussen och precis när de skulle stiga på blev de osams och killen bara stack… Tjejen hade druckit lite och hon blev skitförbannad. Hela vägen hem satt hon och berättade högljutt hur taskig han hade varit mot henne. Han hade förstört hennes studentbal. Mitt i allt ringer han och alla i bussen får höra när hon grälar med honom och anklagar honom för att ha sabbat HENNES kväll. Stackars tjej, inget roligt minne för livet.

I morgon är det sista vattengympan för denna termin.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Mitt i kaoset.

Av , , 6 kommentarer 5
Nu har jag kommit till den punkten i mitt flyttarbete att allting känns som ett enda kaos. Jag blir ofokuserad, nästan apatisk, och går planlöst mellan de halvöppna lådorna och högarna med det som ska packas eller kastas och det som jag kommer att behöva i sommar. På nätterna ligger jag och oroar mig för att flyttlådorna inte ska räcka till, eller att mina grejer inte får plats i magasineringsboxen. Båda sakerna går att ordna hur lätt som helst, men jag måste ändå älta… Jag kan inte fatta att jag har så himla mycket grejer. På torsdag eller fredag ska en hel del som jag ska ge bort hämtas, och sedan tror jag att jag får en bättre överblick. I kväll ska jag ta med mig mina pysselgrejer till den andra lägenheten och senare ska jag ta med saker till balkongen där. 
 
I dag for jag en sväng till Myrorna med lite småsaker och hade turen att hitta en nästan ny randig tröja från Gudrun Sjöden i min storlek och i en färg jag inte har (cerise och ljung). Fina sommarfärger. Då kan man tala om fynd, när man hittar sin 16:e randiga Gudrun Sjöden-tröja för en femtedel av nypriset. 
 
På Coop var det plötsligt lång kö i alla (tre) kassorna. En man som kommit ut från kön bredvid står med näsan i en konsumkasse. ‘Han ska väl inte kräkas?’, tänker jag. Sen ser jag att han håller sin mobil vid örat och har hängt ena handtaget på kassen runt sitt lillfinger medan han packar i varorna. Varje vara passerar precis under näsan och lillfingret orkar hålla upp kassen hela tiden. Jag stirrar på honom helt fascinerad.
Framför mig sitter en man i rullstol med en korg full med varor i famnen. Hans assistent, eller det kanske är hans fru, står försjunken i en tidning och märker inte att kön har rört sig så det blir ett stort tomrum framför dem. Tillräckligt stort för att någon ska kunna ställa sig där med sin vagn. Han säger ingenting och jag tänker ‘Ska jag?’, men just då vaknar hon till och skuffar fram honom. Hon lägger varorna på bandet och sen reser han sig upp från rullstolen och går fram till kassan för att betala. Sen står han och packar varorna i kassarna och sätter sig efter det i rullstolen igen. Hon har varit någon annanstans och kommer nu och placerar kassarna i hans famn och går ut med honom. När jag cyklar hemåt, sitter de i solen och väntar på färdtjänsten. De verkar ha det trevligt med varandra. 
 
Nu ska jag försöka fylla ett par flyttlådor innan jag far iväg till mitt andra ställe. Men först ska jag koka en kopp kaffe och läsa lite i boken jag är mitt uppe i. Sen blir det flyttlådorna…

Dagens ord i Vk:
“Att förlora en illusion innebär alltid att bli en sanning rikare.”
(Arthur Schnitzler)

Ha en skön tisdagskväll <3  

 

Röda mattan och rent vatten.

Av , , 4 kommentarer 3
Jag har tvättat min röda vardagsrumsmatta och när jag hängde upp den, ren och fräsch, tänkte jag att jag aldrig kommer att kunna skiljas från den.

Den är nu 40 år gammal, har legat nästan hela tiden på golvet och vattentvättats ca 2 gånger per år. Det är finsk kvalitet, tack för det Marimekko. Hemligheten ligger i de invävda trasorna av gamla fallskärmar, vilket gör mattan närmast outslitlig. Fransarna nöttes bort och jag kantade nyligen med ett blommigt bomullstyg, vilket höll sig bra i tvätten.

Hela mitt vardagsrum är uppbyggt kring denna matta. Ja, jag medger att jag är såå ägd av en trasmatta.
 
Det blev ingen scrapträff på lördag för min del av olika skäl. I stället hann jag en sväng ner på stan, äta lunch hos en granne, samt middag och TV (semifinal på Mästarnas Mästare) hos kompisarna på Berghem. 

På stan invigdes en vattenpump på Rådhustorget av Umeva (Umeå vatten och avlopp).
 
 
 
Precis bakom min ‘kompis’, statyn “Standing man” har det pågått ett ‘hemligt’ projekt i ett tält och det var alltså denna pump. Tanken är att törstiga medborgare ska kunna fylla på sina vattenflaskor eller att man ska kunna skölja av sina händer efter en lunch i det fria. Vi får väl hoppas att sena nattvandrare inte lockas att leka med pumpen och slösa med vattnet.
Det fanns också en vattenbar, där man kunde smaka på Umeås goda vatten och i Glashuset bredvid fördes det kampanj för www.wateraid.se
 
Pumpen är för övrigt samma modell som de som byggs i WaterAids projekt i Afrika. Ett fint initiativ av Umeva. Vi är bortskämda och måste påminnas om att rent vatten inte på långt när är en självklarhet för alla på vår jord. Däremot är alla beroende av bra vatten.

Vatten fick vi med besked från himlen senare på dagen. Jisses, så det stormade och regnade. Jag hade slumrat till på soffan och vaknade av att regnet bankade på fönsterrutorna. Började fundera hur länge jag hade sovit. Jag hade ju tänkt cykla till Berghem, men blev upphämtad i stället. Tog på mig regnkappan och ordentliga skor, så jag kunde promenera hem sen. Då blåste det inte lika mycket.

På söndag tittade jag på finalen på Mästarnas Mästare på SVT-play. Huu, vad spännande den blev. Det var riktigt obehagligt, tyckte jag, när de skulle gräva sig under en mur och höll på att fastna mitt i. Det skulle jag aldrig kunna göra. Jag satt och ålade mig på stolen och kämpade med min klaustrofobi och bet oförsiktigt i en körsbärstomat så att innandömet sprutade över hela tangentbordet. Nice!
Klarar mig fortfarande bra utan TV. I morgon kväll ska jag fara till min tillfälliga lägenhet med lite pysselgrejer och samtidigt passa på att se ‘Projekt Runway Allstars’. Det kan jag bara inte missa.

Min lägenhet försvinner mer och mer ner i flyttlådorna. Kom på i dag att det kanske är dags att göra flyttanmälan, fixa med eftersändning av post och meddela Vk vart den ska komma. Det är ju bara knappt två veckor kvar…

Ha en skön måndagskväll <3
 
  

 

Fototriss: GAMMAL

Av , , 24 kommentarer 4
Veckans fototriss har temat ‘gammal’.
Jag älskar ju att fotografera träd och har många gamla träd i mitt arkiv.

Den här gamla aspen cyklar jag ofta förbi.

Utanför det gamla Bränneriet på Söder i Stockholm står gamla träd med knotiga fötter på rad.

Det mycket gamla päronträdet vid Skräddaregården i Fåglum, som jag kommer ihåg från min barndom. Halva trädet föll i en storm, men resten bär fortfarande frukt. 

Fler trissar med temat ‘gammal’ hittar ni här.
 
Ha en skön söndag <3
 

 

VASAPLAN nr 11.

Av , , Bli först att kommentera 6
Vasaplan, tidningen till stöd för utsatta människor i Umeå, kom ut med sitt 11:e nummer för ett tag sedan. 


Temat i detta nummer är ‘bygga’. I sin ledare räknar redaktören Susanne de Zayo Bergström upp olika exempel på ‘bygga’. Man kan bygga hus, verandor, kroppar m.m., men även tänka “bygga för framtiden”, “bygga relationer”, “bygga strukturer” eller “bygga upp livet”.

På omslaget ser vi en välkänd umeåprofil Krister Olsson, som tillsammans med sina barn äger Balticgruppen, ett företag som är involverat i både husbyggen, konst och kultur, samt projekt som bygger samhällsstrukturer. I tidningen finns en lång och mycket intressant intervju med Krister Olsson. Han kallas för en “mäktig filantrop” och jag är benägen att hålla med när jag läst intervjun. En intressant man med fina tankar.

En annan intressant man som intervjuas i tidningen är Ronny Löfström, ägare av Löfströms skomakeri på Kungsgatan, som jag går förbi varje gång jag går till Anders och klipper mig. Han berättar om sitt varierande och viktiga arbete och säger att han ibland känner sig som en “trottoarterapeut och får höra folks livshistoria på bara tio minuter”. Ja, vi får verkligen hoppas att detta viktiga yrke inte dör ut, för vad skulle vi göra med våra älskade skor, väskor m.m. om ingen kunde laga dem när de går sönder? I Ronnys fall är det lugnt, för hans son håller på och ta över.

Bilderna i tidningen är som vanligt av högsta klass, både kvalitetsmässigt och konstnärligt. Jag njuter av både texterna och de stora fina bilderna.

Ha en mysig fredagskväll <3