Nu har jag undersökt de mystiska klumparna i citronjuiceflaskan. Jag tömde flaskan och petade försiktigt… Det finns en plastmojäng i halsen med fyra små hål, så att citronen ska komma ut droppvis. Den fick jag ta bort och upptäckte då att det suttit ett skydd på insidan som man antagligen skulle ta bort när man började använda innehållet. Jag kommer inte ihåg hur jag gjorde, men jag antar att jag tog en gaffel och petade ut hålen. Det var det skyddet i plastat papper (?) som hade lossnat och höll på att förintas av den koncentrerade citronsaften. Så det kan bli!

I dag var det läkarbesök på Hälsocentralen. Den årliga diabeteskontrollen. Min nya läkare är väldigt noggrann. Mina värden är bra, d.v.s. ligger inom det normala, men hon nöjer sig inte med det. Vi diskuterade ökning av medicinering och så är det en medicin jag helt vill sluta med. En medicin för magen som jag inte tycker gör någon verkan.

Jag gillar inte att äta mediciner. Jag tar gärna halv föreskriven dos eller försöker vara utan. Jag hatar kapslar, för de går inte att dela. På senare tid har jag blivit mycket bättre på att lyda doktorns ordinationer, eftersom jag förstår att jag måste ta hand om mig själv för att må någorlunda bra.

Vi kom överens i alla fall. Jag kan förstå att hon som doktor inte vill bli ansvarig för att jag får följdsjukdomar av mina grundbesvär. Så jag försöker vara en följsam patient.

Sen promenerade jag till Mariehems centrum, köpte årets första lussekatter på ICA och gick och fikade hos min kompis. Klockan var 15.30 och det var kolmörkt ute, men skönt väder, – 5 grader och torr fin luft. NU får snön komma.

På Hälsocentralen såg jag ett anslag om att man kan gå på Mindfulness hos sjukgymnasterna. Det blev jag intresserad av. Ska gå dit nästa tisdag och se vad det är.

I går kväll pimpade jag pärmen till mina receptblad. Den blev så fin. Det som fanns i julklappspåsen från Pysselhäxorna passade perfekt att använda. Efter jul ska jag visa.

Ha en skön tisdagskväll <3

Jag hoppades ju på en klok ortoped vid besöket i dag och jag fick träffa samma trevliga ’knäexpert’ som för två år sedan. Jag kände inte igen namnet bara.

Men innan läkarbesöket var det röntgen och där blev jag genast upprörd över avsaknaden av helhetssyn och effektivitet inom sjukvården, samt att man inte blir lyssnad till. När det var tal om remiss uttryckte jag mitt önskemål om en bedömning av b.å.d.a. knäna och inte bara det som var aktuellt just då. Men nej, ’preop röntgenundersökning på vänster knä’ var beställd. Den stackars killen som skulle utföra den fick ta emot all min besvikelse och hans kompis blev så rädd att han knappt vågade titta på mig. När han skulle justera plattan bad han mig kort att gå bort och ställa mig vid väggen. Där stod jag… som i skamvrån.

Jag bad om ursäkt när jag var färdig för att jag gnällt. Det var ju inte deras fel.

Till doktorn sa jag att jag var besviken och att jag var övertygad om att man hade lyssnat på mig på ett annat sätt om jag var man.

Han hade en läkarstudent med sig, så undersökningen av b.å.d.a. knäna blev grundlig och instruktiv. Vi bestämde att inte operera, än. Däremot ville han skicka mig till ortopedteknikern för inlägg i skorna, eftersom jag fått en liten snedställning i vänster ben.

Sen ska jag tillbaka till sjukgymnasten och så fick jag lite allmänna förhållningsregler och svar på mina funderingar.

Så skönt med en doktor som inte är stressad och nu är det bara att fortsätta en dag i sänder. Jag är glad att mina höfter inte har drabbats av artrosen. Peppar, peppar… ta i trä.

Jag fick ju stiga upp okristligt tidigt, så när jag kom hem slocknade jag på soffan. Jag har inte riktigt vaknat än.

Vad är det som flyter omkring i flaskan med koncentrerad citronjuice? Vita, mystiska klumpar. De ser sega ut, inte som mögel. Jag har haft flaskan i kylskåpet och utgångsdatum är 15-03-01.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Jag hann bara ta en bild… på den fina juldekorationen vid ingången till muséet, äpplen i mossa, när kameran signalerade ’batteriet slut’. Så klantigt av mig!

Jag fick gå genom hela julmarknaden uppe på Gammlia-området utan kamera. Det fanns så mycket fint att fotografera och jag hade behövt kameran som distraktion i trängseln. Jag har såå svårt att gå bland en massa människor som trängs, barn som springer och armbuffar sig fram och så alla hundar man måste se upp med. Sen träffar många på bekanta, som de ska stå och prata med och det gör de flesta mitt i gångstråken. Jag går inte runt, utan om det står mer än fyra personer i vägen, går jag rakt igenom sällskapet med en högljudd ursäkt.

Det var en fin marknad med många stånd. Mycket mat och dryck och fina konsthantverk. In i de små stugorna gick jag inte, utan höll mig utomhus och gick ett varv inne i skidmuséet.
Jag köpte en fin kvast till balkongen. Den jag har nu är gammal och sliten, så det är dags för en ny. Den här är så fint målad med båtlackfärg.

I samma stånd köpte jag ett ljus som kvinnan som stod där hade stöpt själv i form av återvunnet stearin. Det här ljuset ska jag ge bort och är i form av en obelisk i olika färger. Pengarna hon får in för sina ljus skickar hon till en väninna som jobbar på ett barnhem i Rio. Vi småpratade en stund och när jag gick sa hon ’Du verkar vara en bildad kvinna’. Veckans komplimang, utan tvekan.

Sen köpte jag kålrotslåda och finska piroger med ris från Finska klubben. Det var kul att byta några ord på finska. Kålrotslådan har jag redan ätit av och resten ska jag frysa in till julafton. Till kvällsmat ska jag koka ett ägg och göra äggsmör på ett par piroger och dricka te.

I morgon bitti ska jag till röntgen och sedan direkt till ortopeden med mina knän. Jag fick en påminnelse per sms i dag. Jag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till ett eventuellt erbjudande om operation. Dels vill jag vänta… dels känner jag att jag har haft nog med strul. Hoppas doktorn jag ska träffa är klok.

Ha en trevlig söndagskväll <3