Skrev tidigare förra veckan om vikten av att leda genom exempel.

Skriver det här inlägget efter att Dan Eliasson som generaldirektör för MSB valt att förkunna sin resa till kanarieöarna som nödvändig.

Det är förstås en förtroendefråga, vilknt rimligen bör påverka både väljarnas förtroende för politiker som missköter sig (även om ansvarsutkrävande dröjer fram till 2022), och även förtroendet för generaldirektörer.

Men det är så mycket mer än så. Det handlar om att undvika onödig smittospridning. Någon klar avgränsning för ”icke nödvändig resa” finns inte – samtidigt är det tydligt att det rör ”besöks- och turistresor”. Men när statsråd går emot SMS och föreskrifter, och när generaldirektör för myndigheten för samhällsskydd och beredskap förklarar att en resa till kanarieholmarna är nödvändig, så riskerar det självklart en betydligt mycket mer liberal tolkning av begreppet ”icke nödvändig resa”.

Det är inte ok. Inte alls.

För egen del anser jag semesterresor vara en lyx. I det här fallet är det alltså pampar som betalas av skattemedel som reser. Att man väljer att själv lyxa till det på bekostnad av befolkningens trygghet som generaldirektör är väldigt anmärkningsvärt.