Gårdagens inlägg kring pride-jesus och ikon-greta resulterade i att en del personer hörde av sig till mig. Många tillskrev mig åsikter jag helt enkelt inte har.

För det första. Jag har inga bekymmer med att konst kan vara provokativ. Absolut inte. Men det innebär inte att man behöver vara provokativ i kyrkorummet. Där finns människor som faktiskt är troende. Det finns också de som sörjer. Men också de som söker efter den rustika helighet rummet erbjuder.

Provocerande konst har jag som sagt förståelse för – men inte i kyrkrummet.

Det blir inte alls rätt att vara provokativ i den miljön.

Det provokativa i att bränna en bibel eller koran. Det provokativa att ställa ut en pride-[Jesus/Muhammed] på en konstutställning är väsensskilt.

Jag tycker inte att politik ska splittra upp svenska kyrkan. Politiska inslag ska absolut undvikas. Särskilt i kyrkorummet. Samtidigt har jag absolut synpunkter på att Svenska Kyrkan använder medlemmarnas pengar på exempelvis asylrättsaktivism.

Det är min politiska uppfattning att de som kommer till Sverige – oaktat religiös tillhörighet – behöver bli en del av det svenska samhället. S k assimilation.
Integration, en tro om att olika kulturer växelverkar och stärker varandra, har lett till att en rad direkt dåliga kulturella inslag fått fotfäste i Sverige. Det har inte funkat. Det är inte önskvärt.
Istället behöver man bli en del av det nya landet.

Missionsuppdraget bör absolut vara vägledande för svenska kyrkan. Har bland annat lämnat in följande motion till Kyrkomötet avseende detta.

Vilka provokativa alster som muslimer har stående i sina moskéer är inte min sak att bestämma. Men har ytterst svårt att tro att ”pride-muhammed” skulle ställas ut i en moské.

Nej. jag är inte ateist.

Och nej. Svenska Kyrkan ska inte verka för en islamisering, kyrkan har sina medlemmar att verka för.