Såg att vår gruppledare i Umeå Kommun, Lars Forsgren (SD), skrivit ett inlägg på facebook i ämnet. Tänkte ändå erbjuda mina tankar i ämnet.

Ett minne jag tror många delar är av barndomens luciafirande. Helgonet Lucia. Lussekvinnan/Lussemannen. Ljus som står i klar kontrast till mörkret som präglar årstiden.
Doft av bränt stearin och självklart lussebullar.

Luciafirandet – En tradition som i Sverige kommit att präglas både av vårt kristna arv, och rimligen även hedniska traditioner.
Kristendomen i Sverige reformerades som bekant i mitten av 1500-talet. Svenska Kyrkan är idag protestantisk. Protestantismen tillber – till skillnad från katoliker – inte helgon.
Katolicismen har förstås också varit en del av Sveriges historia.

Däremot sjunger vi traditionsvunna psalmer i lucia. Vissa mer moderna musikstycken har förstås också fått ta plats i vårt firande. Så som Niklas Strömstedts och Lasse Lindboms ”Tänd ett ljus”.
Men Lucia är en högtid som någonstans samlat en stor del av våra svenska traditioner.

Det finns gott om melodier att välja bland, utan att låta en alltför stark woke-kreativitet ta överhanden.

Läste VK-artikeln i ämnet, Naturligtvis ska inte dödshot förekomma.

Det är viktigt att problematisera religionsneutralt luciafirande som sådant.

Man gör väl i att minnas att droppar urholkar stenen. Såvida vi öppnar upp för ett mer neutralt ”firande” av lucia, riskerar det att bana väg för mer neutralt firande av andra högtider.
Det kan givetvis också komma att påverka fler områden i vårt samhälle.

Det är viktigt att slå vakt om våra traditioner och värderingar i Sverige. Även våra kristna värderingar och traditioner. Även i Umeå.