300 kronor på vård eller 900 kronor i Håkan Hellström-biljetter? Ungefär så kan man sammanfatta regionmajoritetens resonemang gällande prioriteringen av sjukvård och kultur. S, V och MP menar att vi “förlorar” 90 miljoner kronor i statligt medfinansiering av kulturen eftersom vår budget skär ner på kulturen och överför resurser till sjukvården. Region Västerbotten står inför allvarsamma ekonomiska bekymmer kommande år. Sjukvården behöver mer resurser. Det innebär att regionen behöver prioritera mellan kultur och vård. För Sverigedemokraternas del prioriterar vi det senare.
Deras debattartikel tar även avstamp i att samhället blir mer polariserat och att demokrati hotas. Det vill Socialdemokraterna lösa genom att västerbottningar tvingas lägga sina skattepengar på konst som ska provocera, så klart utifrån en socialdemokratisk värdegrund. Det är tydligen rätt typ av polarisering. Skulle även en skattefinansierad koranbränning vara rätt typ av polarisering?
Vi sverigedemokrater tycker det är en aning märkligt att övriga partier välkomnar polariserande konststycken som endast pekar mot dem som man upplever styr samhället från mörkret i en icke-jämställd och icke-jämlik inriktning. Exempelvis alla vita män som tror möts i hemlighet i veckovisa möten med dem andra som ingår i patriarkatet.
Detta dessutom i Sverige. Ett av världens minst rasistiska och mest jämställda länder.
Det leder förstås till samma polarisering som artikelförfattarna försöker säga att den socialdemokratiskt skattefinansierade kulturen ska bekämpa.
Visst är det svårt att rättfärdiga provocerande skattefinansierad kultur – oaktat vem den provocerar. I ljuset av att vården inte fått ta del av medlen. Exempelvis förstföderskan från Dorotea, kommunen med Sveriges högsta skattesats. BB i Lycksele är inte öppet, men hon kan få njuta av en genuskritisk föreställning om att det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor. Väl medveten om att hon finansierar det genom att avstå lön.
Det är viktigt att komma ihåg de fria kulturella och kreativa näringarna. Möjligheterna begränsas genom att konkurrensutsätta dem genom skattefinansierad kultur. Grundprincipen armlängds avstånd till kultur etablerades med ingången att det offentliga främst skulle lägga fokus på att bevara och synliggöra kulturarv.
Internet har visat vägen för många kulturella och kreativa näringar. Youtube-skapare som själva är intresserade av att lära människor att utöva kultur. Vissa för att starta och medverka i poddar. Några få lyckas ordentligt. Därför är det märkligt att övriga partier tycker att skattefinansierad kultur ska ge sig in på dessa scener och börja konkurrera. Även om KD:s förslag att regionen särskilt skulle lyfta spelkunskap fick en annan att dra lite på smilbanden så finns det som bekant streamingtjänster såsom Twitch som gör detta. Ni vet, utan att man behöver ta pengar från Västerbottens sjukvård för att finansiera det.
Man behöver också komma ihåg att kultur inte per definition behöver skattefinansieras, och historiskt inte drivits på skattemedel. Däremot innebär det en styrning. Samtliga övriga partier är tydliga, de vill att kulturen ska fortsatt styras i en Socialdemokratisk riktning. Rimligen kan man också fråga sig hur demokratiskt detta är.
Ifall en socialdemokrat som är sjuk hade 300 kr vid månadens slut, hade denna socialdemokrat då lagt dessa pengar på kultur i form av Håkan Hellström-biljetter för 900 kronor, eller hade socialdemokraten valt att träffa en läkare? Om man ska gå efter Socialdemokraternas regionpolitik de vill tvinga på våra medborgare är svaret Håkan Hellström.
Senaste kommentarerna