Aftonbladet rapporterar kring en granatattack mot en barnfamilj.

Anledningen till attacken tros vara att pappan skickat in ett foto på en kille som agerat vårdslöst i trafiken. Pappan uppges ha gjort det trots att övriga grannar blivit hotade.
Han berättar att andra blivit hotade att dra tillbaka sin anmälan.

Familjen vidtog säkerhetsåtgärder. Bland annat flyttade man bilen ifall den skulle få för sig att börja brinna av sig själv.

Men trots det kastades en handgranat in i familjens fastighet. Barnen sov fyra meter från där den sprängdes.

Straffvärdet mättes till två år för den 19-årige gärningsmannen, vars DNA påträffats på handgranatens grepe. Det låga straffvärdet på grund av gärningsmannens ålder.

Det är ett absurt lågt straff. Jämfört med den medborgare som avsett visa civilkurage och försökt lösa ut en del av problematiken i orten.
En stor del av straff-debatten har hamnat kring vänsterperspektivets önskan om att rehabilitera gärningsmän. Även när det gäller våld i nära relationer.
I sanningens namn måste man också beakta brottsofferperspektivet.