Regeringspoker & ideologiblindhet

Vad flera politiska partier är överens om är mindre intressant. Vad som skiljer dem åt är betydligt mera intressant. Vi ”tycker lika” sade en som gärna ville bli statsminister och bortsåg helt från vad de möjligen kunde tycka olika om. Vad som skiljer dem åt och vad de inte är överens om är den stora faran. På ett liknande sätt är det med många som röstar på ett visst parti. De allra flesta ser endast vad de vill se. Det finns ordspråk för sådant ”som fan läser bibeln”. En äldre kvinna sade till mig en gång, ”Jag skall rösta på det där partiet för de säger att de skall göra det bättre för oss pensionärerna”.

Regeringspoker och ideologiblindhet är den nya åkomman som florerar bland både maktorienterade politiker och andra korridorseende. Bortser man från ideologin för ett parti liknar det rysk roulett. Johan Pehrson spelade bort minst halva liberalismen på regeringspoker med L-partiet som insats så till den grad att flera Liberaler gick ur partiet likt Bengt Westerberg, före detta partiledare för L (tidigare FP).

För dem som stod på sig och var moraliskt och ideologiskt principfasta kostade det skjortan eller blusen kanske. Att stanna i mitten hade sitt pris. Att inte slå sig i lag med de andra högerförskjutna M och KD blev dyrbart för C men blev ändå en moralisk seger. Intressant var det att L faktiskt blev vikten på vågen som gjorde att regeringsmakten tippade över till en annan sida. Annars hade Liberalerna blivit utan ministerposter och inte fått vara med i regeringen utan i stället ha kvar sin liberala själ och opponera sig bland de andra. KD fick Lewi Petrus att vända sig i graven och Alf Svensson att bli bedrövad. Gud i himmelen så tragiskt och f-n i h—–e så bra sades det från underjorden.