Tiden vi har

Tid genomsyrar vår tillvaro. Tid, att mäta tid, tiden riktning och tidens gång, tidens slut, tid inom fysik och statistik, tid och filosofi, tiden och den subjektiva uppfattningen. Tid kan ställa till med det mesta och även ställa till rätta mycket. Tid som inte upplevs räcka till kan frustrera. Om sorgen är gigantisk och inget annat hjälper kan förfluten tid med tiden lindra.

Tid kan även hanteras respektlöst i synnerhet andras tid. För pensionärer kan det handla om synen på pensionärens tid att den skulle vara ändlös och kan tas i anspråk nästan när som helst. Pensionärer är ju ”alltid lediga”. Med tiden har så kallad ”egen tid” blivit ett omhuldat begrepp. Sannolikt inte helt oviktigt. Inom vården räcker nu för tiden aldrig tiden till. Många föräldrar har dåligt samvete för den tid de inte har för sina barn.

Någon har sagt att ”vår herre har givit oss lika mycket tid”. Men tyvärr har fler fått en för tidig bortre horisont. Om det är ”vår herre” som sörjt för det vet jag inte. Men som lyckligt är vet vi ofta inget om det.

Tidvis har tiden haft betydligt mindre eller nästan ingen betydelse alls i synnerhet för mycket, mycket länge sedan i en helt annan tid. Längre fram i tiden efter de riktigt tidiga tiden men ändå för rätt länge sedan nästan intill i modern tid blev tiden en bristvara. Nu för tiden är tidsbrist alldeles för betydelsefull för ohälsans skull. Om vi kunde ta oss tid att göra något mera behagligt med tiden utan att det som görs skall vara så fasansfullt nyttigt. Ha inte sämre samvete för att ”göra ingenting”.