Det oväntade

Både oväntat och väntat inträffar oftast ändå helt oväntat. Nästan allt oväntat av större betydelse hade man inte alls väntat sig. Det sägs vara skonsamt och bra att man inte vet vad som skall hända. I vart fall vad gäller vad som drabbar olyckligt. Av detta kan vi både lära och glömma. För glömma lätt gör vi även av utomstående katastrofer. Vem väntade sig en pandemi trots att flera vetenskapspersoner hade sagt det? Vem väntade sig att den ryska regimen skull vakna till och invadera, förstöra, döda och terrorisera det ukrainska folket? Vem kunde tänka sig att två flygplan skulle köra in i Word Trade Center, Twin Towers 2001? Själv kunde jag inte ha tänkt mig att 2004 demolera en bil när jag körde på en älg en mörk vinterkväll. Jag kunde heller inte i mina yttersta tankar tänka mig att jag 2017 skulle genomgå en stor hjärtoperation och komma ut med grav hjärtsvikt vilket jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg.

Man behöver alltid fråga sig vad man kan glädja sig åt trots att detta är en svår fråga av existentiell karaktär. Att hitta glädjeämnen kommer inte helt av sig själv. Man behöver anstränga sig. Ge tankarna tid att komma. I dessa tider är det i synnerhet viktigt att anstränga sig i sökandet efter goda och positiva ting. I valkampanjerna fick vi inte hela sanningen. Många missade det goda som fungerade bra. Men nu är det dags att anstränga sig. Men det finns ordspråk för sådant som ”lättare sagt än gjort”.

Man kan säga som engelsmännen sägs säga, ”när det är som sämst kan det inte bli sämre, bara bättre”. Elle vad sägs om att när det är bra säga, ”så här skall man ha det när det är som sämst”.