Dilemma

Man vill faktiskt inte vara en ”gnällig pensionär”. Därför kan jag försättas i ett så kallat dilemma. Se Wikipedia. På samma gång som jag vill uppmärksamma oönskade och menliga företeelser, skeenden och ting i omvärlden eller sådant som är till förfång för mig själv vill jag heller inte få namn om mig att vara gnällig.

Dilemma – Wikipedia

Däremot kan det enligt vad jag uppmärksammat förekomma en viss orättvisa. Om man däremot är ung eller medelålders uppfattas oftast denna typ av uppmärksamhet och kommentarer för ” menliga företeelser, skeenden och ting” som mera positiva.

Dessutom är det inte alltid till fördel att vara budbärare av negativa ting. Så var det häromdagen när en opposition gav negativ kritik till en regering. Repliken blev, ”ni är bara dåliga förlorare, inse att vi vunnit”. Vuxet eller?

Skulle man kunna tänka sig att ifall kritiken vore mera konstruktiv, mindre affekterad, av saklig karaktär med trovärdiga motiveringar att den inte uppfattades som gnäll. Dock borde man ändå som Leif och Billy någon gång kunna säga ”men gud förbannat” om miserabla företeelser. Det som även förvärrar uppfattningen om gnällighet är frekvensen. Det innebär att man endast har högst några gånger på sig att upprepa saken och då helst med lång tidsförskjutning.

Den mest minnesvärda protesten jag varit med om inträffade tidigt sjuttiotal i en av Chalmeristernas förstamajtåg i Göteborg. Sist gick en student i klämmig vit overall med minst hundra påsydda tygmärken och skylten ”Ner Med Allt”.

Jag minns en av mina vänner för längre sedan som sade, ”det är svårt att se rik ut när man åker kommunalt”. Men det är mycket klokt gjort.

Inget kommande nyårslöfte men jag skall bättra mig fast det är lite svårt med denna regering denna gång.