Förbryllande orsak

Det förbryllar mig avsevärt varför kritiken mot regeringsskiftet denna gång är så omfattande från många håll. Regeringsskiften orsakar vanligtvis alltid kritik från dem som fått lämna ifrån sig makten. Det hör till spelets regler för oppositionen.

Jag antar att kommentarer till detta inlägg inte blir att jag anses vänster-någonting eller att nedvärderande omdömen fälls om mig, att jag borde resa tillbaka till Danmark och liknanden. Jag är helt enkelt intresserad av synpunkter och förslag på orsaken till den omfattande regeringskritiken. Eller kan det mot förmodan vara så att kritiken faktiskt inte är sann?

• Beror kritiken på att alla anses vara vänster-isch (någonting)? I så fall skall det vara fakta att alla regeringskritiker är vänstersympatisörer. Är det sannolikt att det förhåller sig så?
• Saknar oron för rättsosäkerhet helt grund trots att flera lagfarna jurister och andra analyserat och påvisat rättsosäkerheten i flera fall i Tidöavtalet.
• Har Aftonbladets ledarskribenten Anders Lindberg haft en avgörande roll i de allmänna reaktionerna från folk i allmänhet?
• Har den politiskt oberoende tidningen Dagens Nyheter haft stor betydelse för vad folk tycker? DN har kallats ”vänsterblaska” av högt uppsatta politiker.
• Kan det handla om att flera tydligt avgivna löften har svikits? Tusentals och åter tusentals har vittnat om att löften har avgivits. Eller har inga löften alls givits?
• Har regeringens ignorans av Lagrådets rekommendation att inte sekretessbelägga vilka som kommer att elprisstöd någon betydelse för opinionsbildning?
• Kan uttalanden och retoriken från regeringen när de konfronterats med intrikata frågor om svek i stil med ”inse det, ni förlorade och vi vann” haft betydelse?
• Har kritiken något att göra med att regeringspartierna helt har förlitat sig på och till avgörande del är beroende av SD?