De gamlas orättvisa

Den gamles orättvisa lilla värld kvarstår en kortare tid innan den egna tiden rinner ut. Jag börjar bli gammal kan jag förstå för jag fyller sjuttiotre i sommar. Men det finns tyvärr även tecken i omvärlden på det. Jag förstod dock reda tidigare när jag endast hade passerat fyrtiofem-femtio år att det fanns en tydlig grad av åldersdiskriminering. Det är flera ting som får mig att känna en viss orättvisa som gammal. Nu vill jag göra klart att jag inte känner mig som ett offer som behöver tröstas. Orättvisan i samhället är ordentligt utbredd och drabbar många på olika sätt. I detta inlägg behandlar jag orättvisan jag upplevt som ”gammal” eller i bästa fall som äldre människa trots att det finns all världens skilda slag av andra orättvisor runt om oss varje dag.

Många lever ett helt liv och betalar skatt så gått de kan med avseende på inkomster och när de blir gamla förtjänas en mycket liten pension på grund av pensionssystemets svagheter. Är det belöningen för ett långt arbetsamt liv trots att pensionären själv betalat premierna under sitt arbetsliv?

Försäkringsvillkoren för livförsäkringar, olycksfallsförsäkringar, typ bo-kvar-försäkringar upphör, blir omöjliga att teckna eller får ohemult höga premier. Är det rättvist?

Trots att sjukvårdslagstiftningen säger att man skall ha vård efter behov även om man är gammal och tyvärr har ett ökat vårdbehov prioriteras de äldre och gamla ner i listan av vårdbehövande.

Tyvärr får jag en känsla av att gamlas tid inte är lika viktig. De har ju som ”ständig semester” och kan i stället göra vad de önskar en annan gång säger till och med en del. Det är en paradox. När man är gammal har man mindre tid kvar än vad de yngre har och då är naturligtvis tiden som finns kvar ännu mera värdefull och skall vårdas.

Du som kan tycka att ämnet om att vara gammal inte angår dig vet naturligtvis att även du och alla andra obönhörligen färdas förbi de sista anhalterna och blir gamla.