Ange, anmäla, informera

Att verbalt räcka ut tungan åt folk är mycket fult.

Jag skriver detta för att jag anser att tilltaget med angiveri är oetiskt och hör inte hemma i en rättssäker stat. Angiverisystemet som politiker vägrar kalla det för vad de är har naturligtvis rönt starka invändningar. Förespråkarna för angiveri kommer naturligtvis att kalla protesterna för vänsterorienterade men de är bara mänskliga och följer den dominerande uppfattningen bland folk.

Oavsett vad det kallas för så är meningen och uppsåtet det samma, att ange, anmäla eller informera om att en ”papperslös” har upptäckts. Uttrycket ”angiverilag” är betydelselöst om det skulle kalla så. De allra flesta vet vad som gäller så mycket som det har hanterats i många mediekanaler. Trots detta gör migrationsministern med SD-följet en Ebba Busch eller Ulf Kristersson genom att påstå att det inte är som det är i verkligheten utan som de själva anser verkligheten vara. Verkligheten är inte som tiotusentals ser den utan som vi som ministrar ser den.

”– Jag vill å det starkaste ta avstånd från uttrycket angiverilag, det här handlar om offentliganställda i sin tjänst, sade Malmer Stenergard…” i en debatt med Delgado Varas.

Det som kan vare juridiskt rätt när politiker avgör är inte alltid det som folk i allmänhet tycker är moraliskt riktigt. Så är det sannolikt i fråga om att ”ange” papperslösa att allmänheten med undantag av de SD-regerings- och högernationalistiskt trogna tycker att det är omoraliskt och fel oavsett om angivarna är statligt anställda eller privatpersoner.

För den som undrar över betydelsen av ange går det bra att se efter i https://www.synonymer.se/

  1. angiva
  2. fastställa, meddela, uppge, deklarera
  3. utmärka, markera, utpeka, visa, tillkännage, utvisa
  4. anmäla, sätta fast, sätta dit, rapportera, förråda, skvallra, tjalla, branda, gola

Försök påstå att det moraliskt skulle vara skillnad mellan en privatperson i ”icke-tjänst” och en tjänsteperson förpliktigas att ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, ange, en papperslös elev, vårdsökande vad som helst. Hur kunde SD få sådant grepp om Sveriges regering? Det skall jag försöka förklara i ett kommande blogginlägg.

Onekligen kommer jag att tänka på Donald Trump när denna retorik tillämpas. Detta är ett magnifikt bidrag till politikerförakt.

Etiketter: , ,

8 kommentarer

  1. Christer

    I en demokratisk rättsstat skapas regler och lagar för att medborgarna ska kunna samsas, samarbeta och leva tillsammans. Motsatsen är anarki.
    För att det gemensamma samhället ska fungera och tillse att dessa demokratiskt valda lagar efterföljs, finns ett antal olika myndigheter, den första som kommer till tanken här är naturligtvis polismyndigheten och övriga delar i rättsväsendet.
    Det här är inte svårt att förstå, det är ett system som används i alla demokratiska länder jorden runt. I alla dessa länder finns också de som har en alternativ syn på lagar och önskar att det ska finnas undantag eller att de inte ska gälla för alla. Ibland tar dessa grupper till olydnad mot vissa lagar, civil eller fysiska olydnad. Ibland t.o.m fysiskt våld i form av terroristhandlingar.
    En fråga till bloggförfattaren: Om en person får kännedom om att någon, en granne, en arbetskamrat eller bekant, bryter mot en lag och, säg, skattefifflar. Bör då den personen anmäla sin bekant till myndigheterna? Eller att bekanten säljer droger till skolungdomar? Bör detta anmälas? Eller, för att dra det till sin spets, att man får vetskap om att den bekante är en mördare? Ska detta anmälas till myndigheterna?
    Är jag att anses ”högerorienterad” (för att använda hans egen vokabulär) om jag väljer att att ange den (dessa) brottslingar? Och är du eller andra som väljer att avstå från att anmäla ”bara mänskliga och följer den dominerande uppfattningen bland folk”?
    Ett litet tips i all välmening: Tänk igenom innan du skriver, ibland blir det nämligen väldigt fel, det är uppfattningen bland vanligt folk.

    • Villy Hansen (inläggsförfattare)

      Du har rätt, det kommer alltid att finnas angivare. Dessa angivare kan agera på eget initiativ och de kan agera på satens initiativ.

  2. Christer

    Nu gällde ju inte min fråga OM det finns angivare. Utan hur DU anser att dessa situationer ska behandlas.
    Har vi rätt, som enskilda individer, att själva besluta när man ska anmäla (och följa gällande lagar) och och när vi ska avstå?
    Och i så fall, vem äger den slutliga frågan om vad som är ”rätt och fel”. Har jag rätt att ”döma” dig om du avstår från att anmäla någon som i dina ögon inte gör något fel? Och har du i så fall rätt att ”döma” mig, skulle jag anmäla någon som bryter mot lagen?
    Filosofiska spekulationer, men ställt på sin spets handlar det om vilket samhälle vi vill ha. Demokrati, eller anarki.

    • Villy Hansen (inläggsförfattare)

      Varje människa fattar sina egna beslut om hur den vill förhålla sig till moralen oavsett om det är en moral som anses grunda sig på rättsetik eller på någon annan etisk grund. Att döma eller ha synpunkter blandas ofta samman för att dessa begrepp ligger nära varandra och ibland anses som synonyma det vill säga med samma betydelse. När det gäller att anmäla någon som bryter mot lagen (rättsetiken) har man fog för att påstå att den som tar ställning till om en eventuell anmälan eller angivelse väljer att göra det beroende vad förbrytelsen gäller och vem. Det får nog anses mindre troligt att en papperslös flykting som söker vård blir angiven än att en papperslös person som begår en annan kriminell handling blir angiven. Men då infinner sig frågan hur vet angiven eller den presumtiva angivaren att det är en papperslös om det skulle ha någon betydelse med eller utan papper. ”vem äger den slutliga frågan om vad som är ”rätt och fel” kan sannolikt innebära att frågan kommer att ägas av inte bara vem utan sv flera som anser det. Ett demokratiskt samhälle kan fortfarande gälla trots att några gör på fel sätt. Demokrati har med möjligheten att utöva folkviljan. För att det skall uppstå anarki innebär det förvirring och statsförfall som gör att lagar eller regeringens makt inte kan upprätthållas vilket sannolikt kräver att riktigt många begår brott. Däremot kan den enskilde som begår sådana förbrytelser för anarkist och även brottsling. För enkelheten skull kan sägas att den enskilde ”tar sig rätten” att göra på ett visst sätt eller avstå från detta.

  3. Agneta

    Kommentar till sista frågan i ditt inlägg.
    Hur kunde SD få sådant grepp om Sveriges regering?
    SD blev näst största partiet i valet -22. Alla som röstat på dem förväntar sig naturligtvis att partiet ska ha inflytande över landets politik. Eller tror någon att det är ok att nonchalera ett parti som fått 20 procent av svenska folkets röster?

    • Villy Hansen (inläggsförfattare)

      Det går alldeles utmärkt att inte ha med SD att göra beroende på. Att välja att inte samverka är inte heller odemokratiskt. Däremot har man en odemokratisk syn om man inte skulle anse att valet gått rätt till. Det finns dem som inte skulle sympatisera eller hålla med SD om än de hypotetiskt skulle exempelvis skulle få över femtio procent av rösterna i ett Riksdagsval. Skälet till att SD fick ett sådant inflytande var inte deras ideologi eller partiprogram utan att det var det blå blockets enda möjlighet att få ett regeringsskifte och att föra Kristersson till statsministerposten. Att välj bort samarbete med ett visst parti kan mycket väl kallas att nonchalera. Ordet är väl valt om avsikten är att använda en mera negativ valör. Annars finns flera andra synonymer för begreppet. SD inflytande stor i proportion till viljan att besegra de rödgröna och till viljan hos partiledare för M, KD och L att få ministerposter. Det är ingen hemlighet att före valet sade sig Kristersson och att under inga omständigheter samarbeta med SD. Det var helt enkelt ett parlamentariskt läge där M, KD och till och med L valde att samarbeta med SD för att få Riksdagsmajoritet. Det är inte heller okänt att ett parti beroende på dess ideologi väljer att inte samarbeta med ett annat utvalt parti. För Sd-sympatisörer som för andra partisympatisörer uppfylls inte alltid förväntningarna. SD kan inte sägas ha kommit att få det inflytande de fått om inte M, KD och L valt det.

      Ett makabert exempel på detta är trettiotalets Tyskland att det fanns vissa politiska avtal och kompromisser mellan nazisterna och andra politiska aktörer, till exempel det tyska nationalistiska partiet DNVP och de konservativa krafterna, som bidrog till att ge Hitler och NSDAP en plats i regeringen. Sedan var det nazisterna själva som utnyttjade dessa politiska möjligheter och till sist eliminera oppositionen för att upprätta en totalitär stat. Det kan dock notera att nazisterna vann makten genom demokratiska val och att de fick stöd från olika segment av samhället. Mindre högernationalistiska partier och ultranationalistiska partier kommer vanligtvis till makten genom stöd från andra högerorienterade partier och inte helt av sig själva. Att det fanns sympatier för högernationalister beror slutligen på flera speciella faktorer under denna tid som exempelvis depression.

      • Agneta

        Självklart håller inte alla med SD, finns inget parti som alla sympatiserar med. Att göra sig beroende av andra partier för att uppnå regeringsmakten är inget unikt för regeringen Kristersson. Socialdemokraterna gjorde sig ju beroende av bl.a miljöpartiet av den anledningen.
        Att ständigt hänvisa till nazismen och insinuera att Sverige skulle bli som Nazityskland om SD får för stort inflytande är endast ett antagande och används som argument när man misstror SD.
        Varför inte också påminna om vänsterpartiets kommunistiska rötter? Kommunismen har orsakat oerhört mycket lidande i världen.

        • Villy Hansen (inläggsförfattare)

          Tack för ditt intressanta och kloka inlägg. Jah håller med dig det är sant att även den vänstra yttersidan är mörk. Dock är det så att dessa vänsterradikala krafter inte verkar vinna särskilt stor terräng vare sig i Sverige eller Europa men däremot ser det mera riskfyllt ut med den högra ytterflanken. På ett sätt är det korrekt som Kristersson sade om paradigmskifte för denna paradigm handlar om politiskt vändning till höger och inte i någon större utsträckning en utveckling av ett samhälle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.