Partihat och förakt

Oskyldig text va? Men naturligtvis inom ramen för yttrandefriheten.

Detta inlägg är inte en sång för Socialdemokraterna utan får illustrera vad som faktiskt verkar som någon form av ”sosse-hat” men som även visar hur den politiska retoriken biter sig fast. Min grundande mening genom ett par decennier är att det i botten hos många finns en aversion, extrem motvilja och inte sällan ett hatliknande förhållande till socialdemokrater. Denna för många oöverstigligt nedsättande syn på socialdemokrater är ofta kopplat till en bindning mellan sak och person hos kritikerna. Det började redan på tiden då Olof Palme var politiskt aktiv. Denna karaktär av retorik uppfattar jag som något significant för den högra sidan kritik. Bilden här bredvid är från en SD-politiker om att ”stoppa sosseriet”. Det kan väl väntas att den vänstra sidan vill stoppa höger- och ultranationalismen.

Jag vill dock tydligt slå fast att allt detta ryms inom ramen för åsiktsfrihet och tryckfrihet men när det kopplas till person och handlar om grader av uttryck för missaktning är det inte acceptabelt. Det andra jag vill slå fast är att även den vänstra sidan ofta ger uttryck för sin aversion mot den högra sidans politik.

Det händer till och med att en riksdagspolitiker från den yttre högersidan kallar en politisk redaktör för ”dum i huvudet”. Fattigt tonårsspråk kommer man att tanka på.

Hur skulle det vara om kritiker slutade med att koppla samman sak och person och i stället använde sig av objektiva och sanna motargument i sin kritik inför det de inte gillar?