Inget enskilt parti kan

Inget enskilt parti kan få bukt med några av våra största samhällsproblem. Inte den vänstra sidan och inte heller den högra sidan. Det måste till något helt annat. Sannolikt ett så kallat paradigmskifte. Inte Kristersson påstådde skulle vara ett paradigmskifte som endast handlade om en smärre förändring. Det är en vindpust mot vad som kan krävas för att råda bot mot allt från gängkriminalitet till skola, omsorg och betydligt bättre ekonomisk rättvisa.

Numera är det parlamentariska läget annorlunda och handlar om flera partier där få av dem som tidigare dominerade politiken.

Det krävs därför uppgörelser, förhandlingar och kompromisser för att kunna genomföra politisk utveckling och förbättring. Dessutom kommer det sannolikt att ta flera valperioder att lösa samhällsutmaningar och kräva breda uppgörelser över flera partigränser.

Det som bland annat sätter hinder är att politiken i dag handlar om långt till vänster eller långt till höger där högernationalismen fått ett allt starkare fäste. I Sverige som exempel blev M, KD och även L något radikaliserade för att komma till regeringsmakten och lät SD diktera villkoren. Den ultrahögra sidan har bland annat som fascisterna, lyckats övertyga många om att invandringen och mångkulturen är orsaken till det mesta ont i samhället. Visst är det så att migrationspolitiken inte lyckats väl. Andra viktiga områden har därför kommit i skymundan.

Om inte det stora uppgörelserna över partigränserna kan skapas kommer majoriteterna att bli som i dag, minimala och vid kommande val växla majoritetssida. Det blir därför mycket svårt att genomföra uthållig politisk utveckling och uppnå målsättningar.