Något osmart när faran lurar

Reaktionen mot kränkningen av muslimernas heliga skrift Koranen blåser troligen inte över innan något tragiskt kan hända. Ulf Kristersson, Jimmy Åkesson, justitieutskottets ordförande och de andra islamofoberna inom SD visar aningslöshet och cynism med sin tystnad och sitt ställningstagande. Här handlar det om att tänka rationellt och inse de ödesdigra konsekvenserna som sannolikt kan följa.

Det ansågs förmodligen en gång att lagen om hets mot folkgrupp skulle räcka till för att förhindra bränningar av heliga skrifter som bland annat Koranen. Men justitieutskottets ordförande har gett uttryck för att det kan brännas flera koraner.

Även kommunpolitikern Petter Nilsson ställer insinuant frågan, ”Är islamistiska ideal förebilder för mänskliga rättigheter?”. En SD-are förnekar sig aldrig utan är förutsägbar. Fortsätt att applådera herr Petter Nilsson. Du får sannolikt ytterligare några anhängare och förstärker de redan troende på grund av din artikel vilket naturligtvis var syftet.

Hur var det nu Ulf Kristersson och många andra moderatsympatisörer, kristdemokrater och liberaler, det där med att inte göra sig beroende av SD? Det blev trots allt ministerposter och en bredsida till såssarna. Paradigmskifte blev det i alla fall inte. Höger nationalister av den ultra varianten har inget att göra i ett mänskligt, tolerant och demokratiskt samhälle.

Naturligtvis kom SD till makten på ett parlamentariskt sätt genom fria val och taktiska avtal med M, KD och L. Om jag faktiskt inte på något sätt sympatiserar eller ställer mig bakom denna ohyggliga konstellation är jag därför inte ”odemokratisk” eller ens ”vänsterorienterad” som oftast tillskrivs mig som kritiker.

Det var en misslyckad integration och en flyktingpolitik som gick åt fel håll, ett hatliknande förhållande från höger mot socialdemokrater och en näst intill gränslös längtan efter ministerposter i regeringsställning som M, KD och L likt radikalisering lyfte SD till att styra Sveriges regering.