Etikett: Britt

Det satt några runt bordet

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 augusti 2013 kl 09:29, Bli först att kommentera

En sån perfekt dag… och kväll det blev igår. Fin vädret, man kunde ju nästan tro att det vart sommar igen. Sitta ute och bara njuta, ja, Åke stod under Buicken en del vilket man kunde notera på hans kläder:

Sen var det middag på ”gammgården” nu ska vi se om jag kommer ihåg vilka vi var. ”Kul-Janne”, Ingegerd, Kerstin, Janne, Fred, Birgitta, Laila, Ove, Britt, Erik, Eleonor, Marianne, Svea, Ingrid, jag, Åke och en till… namnet på henne försvann, men hon var där 🙂 (uppdaterad nu, hon heter ju Margareta). Så vi var några stycken runt bordet.

Räkspetten jag gjort var jättegoda, melon varvad med ananas och räkor och till det en sallad och en curry-majonnäs med äpple som jag köpt. Att det sedan luktade mindre gott om maten som dom andra åt, fick man uthärda.

Svea, en riktig hårding, med sin högaktningsvärda ålder av 87, eller vad det nu är, fick låna Åkes hatt då hon hade så besvärligt av att ha solen rätt i ögonen. Hon var lite nyfiken på ölen vi hade i vår korg och hon sa att även hon brukade blanda ihop några olika, då barnen kom hem, så fick dom själva välja vad dom ville ha.

Sedan såg hon spritflaskan och skrattade och sa att hon hade haft en Koskenkorva hemma, så skulle hon baka en kaka och läste i receptet att det skulle vara sprit i den. Så hon tänkte att det måste ju funka med den spriten hon hade hemma. Dock höjde hon på ögonbrynen då hon läste att det skulle vara 5dl sprit… hon tyckte det lät häftigt.

I sista stund hade hon ändrat sig och gjorde nåt annat, men sa vi, det var ju synd, det hade ju kunnat bli en riktigt rolig kaka, det där, åtminstone för dom som åt av den 🙂

Efter middagen blev det kaffe och Britt bjöd på god likör till det och Svea hade bakat nåt ätbart, sen städade vi ihop och gick in till ”Kul-Janne” och Ingegerd, där det bjöds hej vilt på både det ena och andra.

”Kul-Janne” riggade musikspelaren:

Och Ingegerd plockade fram en skål med mycket mystiska bigarråer… eller kan det vara körsbär… eller vad sjutton kallar man dom där då dom har 3 pinnar??? Bigarråer har 1 pinne, körsbär 2, men den där muterade saken hade 3:

Kerstin och Janne dök också in hos dom och vi blev sittandes där till efter 23 någon gång. Trevligt var det så vi säger som vi alltid brukar säga: Det där kan vi göra om!

Önskar er alla en fin söndag!

Vi, på världsutställning, jojo :)

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 maj 2012 kl 07:24, Bli först att kommentera

En riktig utedag blev det igår, jag fick besök härute av Jan B, och när han åkte sa han att jag kunde ju komma till ”gammgården” och sitta där en stund, så jag tog mig lunch, sedan kokade jag en termos kaffe och gick över dit.

Det dröjde inte länge innan vi var snudd på fulltaliga, Fred, Birgitta och Marianne kom och satte sig, Ingrid kom knallandes, Britt och Margareta på 26:an kom ut… ja, det var som på den ”gamla” tiden, dom som saknades var ju Kerstin, som just nu befinner sig i utlandet med Jan B:s syster, och givetvis Jan A och Ingegerd som är söderöver och har firat en pigg 70 åring, men annars så.

När jag kom hem satt jag ute och inväntade Åke, det är rätt så galen trafik här, vid fyra halvfem tiden och många som hejar, vinkar och tutar. När vi så sitter och spanar så kommer det plötsligt två snubbar, en med ett kamerastativ på axeln, och den andre med en kamera i handen, en av dom frågar lite försynt om vi pratar engelska, mjo, litegrann säger jag och då kommer dom ända fram.

Han tar fram en lapp ur fickan och säger på svenska: Får jag fotografera du…er? Vi undrar ju givetvis varför och dom berättar att dom håller på med ett projekt som ska avslutas med en exhibition/utställning, dom har i 14 års tid, åkt runt i olika länder och fotat människor av olika de slag, vilken kategori vi föll in i, omtalades aldrig 🙂

Dom undrade över Buicken som står här och ville att vi skulle posera framför den (så Lisbet, nu är din gamla bil kanske snart med i en världsutställning), och det ena gav det andra, och dom ville se Camaron och vi fotades ännu mer tillsammans med den, och klart att dom ville höra hur den lät också. Vilken grej egentligen, och vilket spännande projekt dom håller på med. En av dom skulle mejla mig bilderna om jag kontaktade honom via hans hemsida, vilket jag nu gjort, så bilderna lär ni nog få se sedan 🙂

Efter middagen blev det ju ett väldans hallåande då vårruset passerade strax utanför, så vi tog kaffet utomhus, då kom en Sven förbi och sedan Brälla och Öhman, när dom sedan for så tog vi en liten promenad och invigde den nya lilla bron, borta vid nyhusen på Sandåkern och gick över till Brälla och Lena för att se vad dom gjorde. Ja, vad Brälla gjorde visste vi redan, han skulle tvätta en bil, han.

Jag har inte hört något från röntgen än så jag ska ringa till vårdcentralen idag och höra om dom vet något mer som jag inte vet. Och med dom orden avslutar jag detta lilla blogginlägg och önskar er en trevlig fredag!

Lärorik dag

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 juli 2010 kl 07:35, 1 kommentar

Gjorde lite småfix igår på förmiddagen, jag fick lunch främmande, min kusin André från Malå kom hit, han ska eventuellt jobba i Umeå under fem veckor. Han frågade om jag hört talas om förödelsen uppe i stugan, bastuflotten har nämligen sjunkit, med hus och allt på, ja förutom bryggan som låg bakom bastuflotten. Det lät ju nästan som om det hade kunnat vara min och Åkes flotte, då hade vi förstått varför den gått under 🙂

Klockan ett så åkte jag, Britt, Margareta och Eleonor ut till Kerstin och Janne i Åheden och drack kaffe. Det var lika fint där som tidigare:

Här ska ni också få en liten titt på insidan av stugan:

Den här flaskan tyckte alla såg rolig ut:

Texten som står på flaskan lyder: Högvatten, Medel lågt, Lågvatten, och slutligen Torrlagt

På uthuset har Janne en termometer från kafferosteriet Guldblomman, som låg nere vid älvskanten här i Umeå, någon gång under 50 talet, har ni hört talas om det? Inte jag i alla fall, det enda jag hittat på nätet om Guldblomman var följande text: Denne Jacobsson som var mera känd som
Gam-Jacke var en handelsman i från Umeå, antagligen en grossiströrelse. Han
ägde dessutom ett kafferosteri där Guldblomman tillverkades.

Jojo, där ser man, det är som jag säger, man lär sig något nytt varje dag.

Nu är Ingegerds syster Gunbritt och hennes man Sören på väg hem till Eksjö, vi önskar dom en trevlig resa hem och hoppas att deras 33 graders värme består, Sören som nu mådde lite dåligt över att ha missat det då dom var här. Fast själv tycker jag bara att värmen är ok, så länge man inte behöver röra på sig så mycket. Ps. kom ihåg, om du får sladd, frikoppla och styr i vägens riktining ds.

Och med dom orden så önskar jag er alla en trevlig dag, varmt eller ej!

Akuten by day and night

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juli 2010 kl 07:32, 2 kommentarer

Gårdagen började bra, satt ute och blev bjuden på förmiddagskaffe av Jan och Ingegerd, och med vi menar jag både Sören, och Gunbritt (rätta mig om jag tar fel på hennes namn), och jag, hunden Fanny var också med som fotvärmare. Vi väntade på Åke som jag hade tänkt skulle ge en liten guidad tur i bussen, men av någon outgrundlig anledning så hade han slocknat på soffan. Kan det måhända vara lördagens efterdyningar som gjorde sig påminda?

Nå, jag fick visa upp bussen istället, så många kvadratmetrar är det ju inte. Sedan blev det lunch dags och jag gick in och fick väcka både Nicco och Åke. Nicco som dessutom skulle följa med några kompisar till Nydala, så för henne blev det bara att studsa upp ur sängen, ta ett äpple på vägen dit och en bulle med saft som fika nedstoppad i väskan.

Sedan gick Åke ut till Camaron, själv satt jag mig med Britt och Eleonor ute på en annan del av gården. Ha, man kanske skulle göra en liten dokussåpa med det namnet, istället för i en annan del av Köping, menar jag. Nå, Britt gick upp och kokade kaffe så både jag och Åke fick oss en kopp. Inte så tokigt folk som bor här, må jag säga 🙂

Sen ringde min mobil, det var Nicco, som sa att hon gjort illa sig i foten, jag begrep ingenting, sen fick jag tala med hennes kompis Alicia, som först hade tänkt lägga på luren för att Nicco inte kunde prata, men stopp och belägg sa jag, vart är ni och vad händer? Dom säger att Nicco kanske ska på akuten, jag vet inte, hon har kanske brutit nån tå…fortsatte hon, ok jag kommer, sa jag och skyndade mig upp för att hämta väskan, sedan hämta Åke som gått tillbaka till garaget, jag ville att han skulle skjutsa upp oss på akuten, jag vet att man får stå där i två timmar, men jag har aldrig någonsin varit på akuten och det har gått fortare än så.

Vi kom dit strax före 16, och var hemma 22.42, och fick äntligen äta middag. Vilken jädrans dag det hade varit. Överfullt i väntrummet, in till läkare, vidare upp till röntgen:

Ner till läkaren igen som sa att hon brutit ett ben i foten, vidare väntan i väntrummet, sedan ortopedläkare, och sist gips skena:

Dom ska ha en liten genomgång av hennes skada idag, på ortopedtekninska, så får vi höra om det blir gips, eller möjligtvis sula och bandage, samt givetvis kryckor. Usch, jag som skrev igår att folk skulle passa sig för oss, för vi hade säkert dålig karma, hm…men det borde ju inte gälla egna familjemedlemmar, eller hur, nån j-kla måtta får det väl vara.

Jaja, vi fick oss i alla fall en hel del skratt på akuten också, tro det eller ej. Till slut, då vi var som mest trött och hungrig, så kanske skratten var mer desperata, vi höll på få skrattanfall som man inte skulle fått hejd på om vi inte slutade titta på varandra.

Jag lyckades hitta en maskin där man fick köpa godis (godis när man håller på svälta ihjäl, är inte kul, varför kan dom inte sälja mackor istället, jag bara undrar), nå, maskinen pratade när man dragit sitt kort och jag blev så rädd att jag höll på tappa börsen, ja prata, jag tyckte att den skrek.

Sen, när vi skulle ut i väntrummet igen, efter läkarbesöket, så skulle man trycka på nyckelknappen för att låsa upp dörren och sedan dörröppnaren, tror ni jag hade koll på åt vilket håll dörren öppnades…nä, och där satt hela väntrummet vänt mot oss, och Nicco var den som satt närmast dörren i sin rullstol, men hejdlöst, jag tror alla fick sig ett gott skratt då rullstolen dessutom fastnade i dörren. Jag tordes inte ens titta på nån därute för då hade jag aldrig slutat garva.

När vi sen fått foten gipsad och jag ökade stegen på väg mot dörren så kom killen som lagt gipsskenan, nä, vänta två sekunder sa han, ni ska få skriva under ett papper, ok, vi gjorde det och tog ny sats mot utgången, nä stopp, vänta två sekunder till, sen kom ortopeden, tittade på gipsskenan och sa, näpp, det där godkänner jag inte, det får göras om igen. *STOR SUCK* det var bara att dra tillbaka henne till gipsrummet igen. Ny skena och sedan order om att vänta i en halvtimme innan vi skulle få åka hem.

När vi sedan kom ut i korridoren så föreslog Nicco att vi skulle ducka, sedan springa till dörren utan att dom skulle märka att vi var på väg ut, men det behövdes inte, ingen såg oss 🙂

Ja, vilken dag, den vill vi helst inte göra om:

Ha det gott!

Jag har aldrig…

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 juni 2010 kl 08:21, Bli först att kommentera

Britt, en granne, sa igår att bränna sig på brännässlor var inte roligt, det sved och gjorde ont. Ja det har jag aldrig provat på, sa jag. Du har då inte varit med om mycket du, sa hon då, med ett leende.

Kan ju stämma, det är mycket jag har missat, jag har heller aldrig sett en orm, i naturen, bara ett skinn som låg på vägen, inte sett ett hjortron ute på en myr, förrän ifjol, då Åke plockade ett som växte i diket uppe i stugan, ett enda…jag har inte heller sett en murkla i skogen. Men jag vet vet inte om det är något jag sörjer, jag har varit med om andra saker, ibland hysteriskt roliga, andra mindre skrattretande saker och någon gång nästintill osannolika grejer, men huvudsaken är att livet är innehållsrikt, varierande och underhållande, eller hur?

Ringsignal

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 april 2010 kl 09:06, 2 kommentarer

Nu har jag skickat en present till Britt som fyller år idag. En ringsignal, dom sjunger Happy Birthday to you.

Signalen hittade jag på denna sida: www.hampis.se/

Dom har hur många roliga signaler som helst och det är inget abbonemang, utan man betalar en summa/ringsignal och det är allt. Skönt, med tanke på allt fuffens det kan var med såna här saker man laddar ner till mobilerna.

Jag, en skådelspelare

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 april 2010 kl 06:57, 4 kommentarer

Jag tog paus någon gång då och då, igår, från allt möblerande och målande. Satt ute med några grannar en stund och njöt av värmen från solen, visst, det blåste småspik men under balkongen var det lä.

Britt hade till och med satt ut penséer på det lilla bordet så det var verkligen vårkänslor. Och återigen, hade det nu våran dator varit givmild så hade bluetoothen gått igång, men den har tydligen semester, annars hade ni fått se en bild på vad som väcker vårkänslorna.

Det blev prat om jeans och hur lätt dom egentligen går sönder. Idag kan man nöta hål på ett par inom en månads tid men förut, då man var runt 11-12 år och ville vara lika inne som alla andra som hade fransar längst ner på byxbenen, då fick man minsann sitta med en nål och sprätta upp, tråd för tråd för att det skulle se nött ut.

Kan svagheten idag bero på att dom flesta jeans är stretchjeans, själva gummitrådarna i tyget gör att det blir svagare? Det är i alla fall min teori. Jag har bara genom att sätta mig på klumpen där man sätter fast bilbältet, gjort hål i tre par på exakt samma ställe, dom tål inte något.

Kom ihåg när jag fått ett par jeans av mamma, dom var ju inte direkt billiga på den tiden heller, och vi hade varit ett gäng uppe i skogen bland flyttstenarna som ligger vid vattentornet. Det var ett av alla tillhåll vi hade och just där var vi ofta och hoppade runt på dom stora stenarna. Den dagen hade jag mina nya jeans…det var dumt. Jag föll på knä och såklart, det tålde dom inte riktigt utan det blev ett litet hål där, vet att jag gruvade för att gå hem och visa upp dom så jag gjorde allt, precis ALLT, för att börja grina. Jag kastade mig i nyponbuskarna, sprang och snavade på gräsmattan osv. för att få klämma fram en tår så mamma skulle tycka synd om mig. Jo, man kanske skulle kanske ha satsat på en karriär som skådespelare 🙂

Och apropå skådespeleri, vet inte om jag skrivit det tidigare men då kan ni strunta i att läsa det. Vi brukade snurra runt på våra cyklar och då vi hade lite att göra så utförde vi små stunttricks. Man tog fart och cyklade rätt in i trottoarkanten så det blev tvärnit, sen gällde det att flyga och landa på ett så fränt sätt som möjligt. Jag lyckades med det precis som det kom en ”gubbe” (gubbe i mina ögon då) och halvsprang och frågade förskräckt hur det hade gått. Ha, vi bara leker svarade jag och då blev han sur, en j-kla lek tyckte han och knyckte på axlarna och gick vidare.

Ha en fin dag!

Ett äss i rockärmen

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 mars 2010 kl 11:03, Bli först att kommentera

Jag satt ute med Britt (en granne i huset) igår, och det blev prat om våra katter och att dom gärna vill tränga in sig i små skrymslen och gömmor. Det gjorde Enya då hon var liten, hon hade hittat Niccolinas jacka som låg på golvet och så här såg det ut:

Jag tycker hon ser ut som E.T, vi fick hjälpa henne att ta sig ut, hon försökte framåt men det var lite kört.

911 911

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 mars 2010 kl 11:05, 2 kommentarer

Fick höra igår att det finns något som heter seniortaxi, uppgifter om detta kan ni läsa på:

www.ecotaxi.se/index.php

Tanken är att dom som är 65+, kan få en billigare taxi. Minimum priset ligger på 45:- och sedan beror det på vilka och hur många zoner man åker igenom. Det finns en karta över zonerna på deras sida. Måste ju vara ett bra sätt för dom som inte har färdtjänst.

Vill också påminna våra grannar om kvällens fika i lokalen, som denna gången hålls av Britt. Mellan 18-20 är lokalen upplåst. Själv kommer jag givetvis att gå ner dit för en kopp kaffe och möjligtvis något till. Vi syns!

Hemmagjord tandställning

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 februari 2010 kl 07:06, Bli först att kommentera

På väg till skolan igår så handlade samtalet om tandställningar. –ALLA har det, sa Niccolina. Nämen inte alla väl sa jag, lite frågande. Nä, men den har och den och den och den. Jaha, och du vill också ha en sa jag? Nej, i alla fall inte en sån som man klämmer fast i gommen, såna har många haft och dom fick lägga ut dom på bordet då vi satt och åt, sen pratade dom lite konstigt då dom hade den på sig.

Tänk, att det kommer jag också ihåg. Jag fick aldrig någon tandställning, till min stora förvåning. Jag har nämligen inte världens rakaste tandföljd, och på senare år kände jag mig tvungen att fråga min tandläkare om anledningen till varför jag aldrig fick en sådan.

Nja, sa hon, man får ingen tandställning bara för att tänderna sitter tätt eller lite snett, det är själv bettet man ser på, och du har ett perfekt bett. Aha, där ser man, det visste jag faktiskt inte men om man tänker efter så är det väl ganska självklart. Det är mycket viktigt att tugga rätt annars är risken stor att man får både ont i huvudet och i käken.

I alla fall så var några av oss som aldrig fick en tandställning, lite avundsjuka sådär, men det kunde lätt fixas. Jag hade en kompis uppe i Malå som jag ofta var med då vi var hos farfars. En jul då jag var hemma hos henne så kom vi på att vi skulle göra en egen tandställning. Vi tog plastfolie, tände ett ljus och droppade sedan stearinet på folien, när vi hade tillräckligt så vek vi in plasten och formade sedan stearinet efter våra gommar. Hahahahah, vilka påhitt, men vi fick ju känna hur det var att ha en sån grej i munnen, man läspade då man pratade och det var inte så kul som vi trott. Jag slutade i alla fall att längta efter en tandställning efter det.

Det blev ett riktigt trevligt grannfika, igår kväll. Vi var upp mot tjugo stycken i lokalen och två timmar swoschade förbi i ett nafs. Nu är det Britt som ska hålla i detta nästa sväng och vi har redan fler som är intresserade här framöver så det bådar ju gott inför framtiden (inte bara för fikartarmen 🙂 ).

Så var det åter fredag (inte förvånande ett dugg), min bästa dag i veckan, och tänk, jag som tycker att det är fredag, VARJE dag, hur kul är inte det. Ni får ha en bra sådan och kom ihåg, den blir aldrig bättre än vad ni gör den till.

Etikett: Britt

Det satt några runt bordet

Vi, på världsutställning, jojo :)

Lärorik dag

Akuten by day and night

Jag har aldrig…

Ringsignal

Jag, en skådelspelare

Ett äss i rockärmen

911 911

Hemmagjord tandställning

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten