Etikett: sjuk

Hemma och sjuk den dagen…

Av , , Bli först att kommentera 21

4 timmar på Avion, är ingenting, fast jag fattar ändå inte vart den tiden tar vägen då man är där. Mycket folk var det också, första gången jag varit dit och man har fått leta efter en parkering. Nicco fick sättas på prov eftersom hon övningskörde dit. Ja, hon ifrågasatte vissa bilförare, och det brukar även jag göra.

Ni vet dom här som inte verkar veta vart dom ska, eller som inte tror sig stå i vägen, dom kanske till och med, tror att dom äger vägen, och allt inom en radie av 5 meter runt deras bil. En av sakerna man fick lära sig på körskolan, var att vid vänstersväng, håll så långt till mitten du kan, så hindrar man inte trafiken som ska rakt fram…enkelt, logiskt, tänker jag. Men…

Nä, jag stöter på dom som var sjuk, just den dagen det informerades om detta, varje dag, dom kan till och med hålla ut som om dom hade en jättestor släpvagn därbak, fast egentligen har dom jussepass en normal lång bil. Jaja, jag är ingen trafikpolis, fast ibland…bara ibland, kan jag visa vad jag tycker om dom som gör så där…fast:

f7f07433754799abea323abfd9948562

Åke undrade vad det var som låg utanför Jeepen, nu på morgonen…ja inte vet jag, jag ställde mig där och kikade, vid första anblicken och utan glasögon, så trodde jag att det var en skata som låg och vilade. På med glasögonen, hm…kan en häst ha varit in på gården och gjort nummer två? På med kameran och zooma in, gissa vad, det var mina handskar. Dom måste ha följt med ut ur bilen igår då vi kom hem, och jag missade det totalt. Jaja, sa jag till Åke då han frågade vad dom gjorde där, jag vädrade dom under natten.

IMG_3095Ha en fin söndag!

Avsked och början på nåt nytt…

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag fick ett tråkigt besked igår, inte oväntat, men då en yngre människa går bort, en som precis börjat sitt vuxna liv, ja då finns inga ord. Jag satt där och tänkte, och ska man någonstans komma i närheten eller om man går efter vad man kan relatera till, så måste jag säga att det absolut värsta, alla gånger, jag varit med om, var då pappa gick bort.

Från olyckstillfället till hans kropp inte orkade med mer. Det tog 6 veckor…6 veckor av hopp, jag var ändå positiv hela den tiden, även om jag innerst inne visste, att det skulle nog inte gå vägen. Hoppet blev förtvivlan, och alla dessa frågor som man aldrig kan få svar på. Och jag vet, man ska inte älta sånt, för det enda som händer är att man offrar energi på sånt som inte ger nåt tillbaka.

Nu går mina tankar till den här killens föräldrar, dom har absolut en tuff tid framför sig, även om man visste utgången, så vet man aldrig hur det kommer att bli, den dagen dom inte finns längre. Den största trösten, och det är ju precis som man brukar säga, är ju att personer som varit obotligt sjuka, ändå får det bäst då det är över.
Och jag tror att det är så man måste se det. Dom behöver inte kämpa längre, många har redan gett upp sin strid och bara väntar på att få fortsätta, någon annanstans.

Och även om vi alla tänker, tycker och tror olika, så för min del, så vet jag att det finns en spännande fortsättning, den dagen man lämnar in, och det ska bli spännande, på sitt sätt.

Där kom det där positiva in igen, och ja, att förhålla sig till döden som man gör till livet, och att alltid tänka att det blir bättre, oavsett hur dagen, veckan eller månaden blir, det är jätteviktigt.

Detta fick bli mitt avsked till killen J, jag önskar dig en spännande resa till friheten och det okända, och vi är alla med dig i tankarna.

10636358_307351129458587_4912545018364390575_o

Önskar er andra en bra dag!

15977686_10154887671371585_2506727254902380786_n

Det vill sig inte riktigt

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Målaren kom, tjugo över sju, inte alltför sent, med andra ord, men så ringde han nu på morgonen och meddelade att han är sjuk, hur kul var det på en skala då??? Och inte hördes dom ha någon annan att skicka ut i stället. Så då blir det allt vackert att sitta och vänta på att det ska bli klart till på måndag, om han nu inte råkat få nån allvarligare sjukdom, vill säga.
Själv fick jag, apropå att vara sjuk, ringa till hudkliniken och fråga om dom fått in den där remissen, nu har jag ju väntat tre veckor och vill ju veta nåt… dom hade inte fått in någon sådan. Så det var bara att ringa vårdcentralen igår, där jag fick veta att min husläkare varit sjuk, och var tillbaka på plats, först igår. Om nu det är något att skylla på, jag vet inte jag, för jag gissar att en remiss skickar du med ett klick på datorn så var det gjort.
Vidare ville jag veta provsvaren också, på allt dom skulle testa sist, och det fick jag veta via sköterskan jag pratade med, sänkan är fortfarande förhöjd, nu var den högre än sist, då den låg på 27 och nu 36, dessutom hade jag något förhöjda vita blodkroppar, hm…
Ja, jag hoppas han hör av sig snart och talar om vad det betyder, och hur stackarn jag ska göra med kortisontabletterna, jag vill inte äta dom längre, men man ska tydligen inte avbryta behandlingen heller, bara så där.
Nu ska jag se om Nicco är klar.. . vi har ett ärende nu på morgonen, och sedan får jag väl skjutsa iväg henne till skolan, själv jobbar jag ju eftermiddag igen, innan jag gör helg. Önskar er alla en fin fredag!

En guldstjärna till…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Man hann inte mer än gå i säng så skulle man upp igen…känns det som. Jag jobbade ju till 21 igår och nu är en av dom andra anställda, sjuk, så jag får rycka ut och ta morgonpasset, så en annan steg upp 5.15, Zzzzz!!!
 
Jag skulle ju egentligen ha fått träffa Lisbet Olofsson idag, men var tvungen at avboka, sen hinner jag bara hem så ska jag hämta Nicco och sedan ska vi stå på skolan och sälja fika på öppet hus, så det spelade ingen roll hur trött jag var då jag kom hem utan det var bara att slå igång ugnen och baka.
 
Nu måste jag ju få ge Bostaden AB en liten guldstjärna också, inte bara för att vi träffade kvartersvärden i förra veckan och jag frågade honom hur lång tid det skulle dröja innan golven blir gjorda i lägenheten, det tog sedan en timme så ringde firman som skulle lägga golven och sa att dom skulle komma igår och göra dom. Nu fungerade ju inte det riktigt så där bra, eftersom vi bör vara några stycken som hjälps åt att flytta alla saker, hjälpmedelscentralen ska också kontaktas för flytt av säng. Nä, det lade vi en månad framåt, men det kommer då att hända.
 
Sen åkte jag tidigare igår, för jag visste ju att skottning av p-plats stod på schemat, jag drog runt med snösläden och då…kom den lilla ”gröna” traktorn och svänger in på min ruta och skottar den ren på snö, härligt. Det enda jag tyckt var lite knäppt var att han bara tog min ruta, inte grannens eller den där nästa, även fast det inte stod någon bil där, men jag är i alla fall glad :-)
 
Sen har vi fått en som är intresserad av att köpa vår lägenhet, han ska komma upp någon kväll och kolla på den. Folk som är sugna på att fixa i huset har också dimpt ner från än det ena hållet och det andra, så vi är inne i ett litet stim just nu. Men då händer det ju saker också, vi står inte kvar på ruta ett.
 
Dags för frukost, ha en trevlig tisdag!

Han matades med ”medicin”

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Det följde med en godis skål med julbords beställningen och ny chefen satt och provsmakade några igår kväll. Då kom jag osökt att tänka på då man var liten och fick sitt lördags godis. Nu var det ju så att mina föräldrar som är från Malå, väldigt ofta ville åka ”hem” på helgerna och därför fick jag och storebror, vårat lördagsgodis på fredagen. För att ha något att tugga på i bilen.
 
Brorsan, som var (ja han är fortfarande, tre år äldre än jag)  han var då inte sen att utnyttja min, något lägre intelligens vid det årtalet (detta enbart beroende på att jag inte var så gammal och förmodligen inte kunde lägga ihop två och två), så han skyndade sig oftast, att äta upp sitt godis, sen lade han sig ner i baksätet (jo, på den tiden var det minsann inte så viktigt med bilbälten) och där låg han och kved och sa att han var sjuk. Den enda medicinen som skulle hjälpa var mitt godis. Och vad tror ni lillasystern som var orolig över sin brors hälsa gjorde? Mjo, hon matade givetvis honom med sina surt förvärvade godisar. Jo, just så var det, men jag skulle inte gå på det idag, sorry :-)
 
Torsdags kvällar är enligt Nicco, te och varmchoklad kväll, och igår var det som bekant torsdag. När jag stod och skar upp en franska med svarta frön på så fick jag en flash back, jag och Åke bodde nämligen i detta hus för 26 år sedan, men i andra ändan, i en etta. Då var nog ofta söndags fikat en kopp varm choklad och franska, men på den tiden var det sällan man fick dagsfärskt bröd. Och det var knappast bakat här i stan, bergis hette franskan, om jag inte minns fel. Sen var det aldrig till frukost vi fikade, utan på lördagarna var det Tempo baren vi satt på och på söndagarna hängde vi ute på scandic. Men detta var endast under vår första tid tillsammans, sen fick vi Theresé och då ändrades våra vanor så sakteliga. Nog fick även hon hänga med på dessa ställen men då var det bara för att ta oss en kopp kaffe.
 
Där ser man vad en liten franska och en godisskål kan väcka för minnen. Önskar er en fin och innehållsrik fredag!

Helt sjukt…sjuk

Av , , 12 kommentarer 4

 

Så åkte man dit, till slut. Hemma med värsta förkylningen som verkar sitta ganska så långt ner. Sen räcker det inte med det, nejdå, några fina vaglar i vänster ögat har retat i någon vecka nu, jag är lite orolig över alla streptokocker som florerar på förskolorna och synen på det ögat har blivit så mycket sämre, jag kan inte läsa texten på tv:n även fast jag har glasögonen på mig. Nå, jag har skickat in en bokning till vårdcentralen så jag hoppas jag får komma dit idag eller imorgon.
 
Man är precis som småbarnen i början av deras förskoletid, man ska gå igenom hela registret med bakterier som finns i dom miljöerna, sedan blir man värsta superman, och klarar av det mesta. Det är bara att gilla läget.
 
Jag läste i tidningen att dom ska dosera rondellerna så dom lutar utåt istället för inåt, enbart för vattenavrinningen. Låter väl kanske bra, men kan bli fruktansvärt spännande också, om det blir en ishinna i rondellen. Vart hamnar man då om fästet på däcken släpper, förmodligen i dikeskanten. Ja, jag vet, man ska anpassa farten, men vad hjälper det om det är en rejäl ishalka…ingenting, släpper det så släpper det.
 
Sedan stod det också att den nya rondellen dom byggt uppe vid Kvantum, den lutar inåt, för det bygget bestämdes innan dom kom på att dom skulle göra tvärtom, hm…undrar just hur länge det då dröjer innan den ska rivas upp igen enbart för att den inte följer reglementet? Man ska aldrig upphöra att förvånas över vissa bestämmelser, lagar och förordningar.
 
Jag vet att jag för längesedan såg ett program på tv som handlade om en kille som uppfunnit en ny typ av asfalt, allt vatten rann rakt igenom. Jag vet att det skulle bli dyrt att framställa, men varför kan inte den asfalten användas vid just rondellbyggen och kanske på andra speciellt utsatta ställen? Det kanske blev lönsamt i längden.
 
Nä, nu ska jag äta frukost, om Nicco har tur kanske jag fixar en till henne med, nu då jag har tid. Ha det gott!