Men så hemskt! Min brandvarnare började plötsligt tjuta… två tre helvetestrudeluttar och sen blev den tyst och lampan lyser grönt. Jag blev alldeles chockad av det starka ljudet och sprang ut i korridoren för att se om det brann någonstans, men allt var som vanligt. Det fanns ingenting inne hos mig heller som hade kunnat utlösa varnaren.
Jag har för mig att den inte går på vanliga batterier, utan är kopplad till elcentralen, men jag kan ha fel. Hoppas den håller sig tyst i natt, så ska jag kolla med vaktmästaren i morgon. Usch, fy, så rädd jag blev.

Det var vattengympa i kväll och vi hade vikarien. Han leder i vanliga fall aquapassen på IKSU och hans program, som ju är anpassat för starka studenter, är inte alltid lätt för oss medelålders tanter och farbröder. Men han är så himla trevlig och rolig och vi gör ju så gott vi kan. Och så får vi dansa Zorbas dans, för han är ju från Grekland.
Jag blev lite fnittrig när vi skulle springa fram och tillbaka och i sidled och runt, runt. Halkade till och höll på att hamna under ytan. Då tog jag en sådan där korv och la mig i flytläge. Kändes bra att vara lite olydig. Gjorde en annan olydig sak på väg till bussen också, men den vågar jag inte berätta om just nu. Kanske senare.

Jag håller på och förbereder ett mammapaket till Stockholm. I dag när jag skulle laga lunch var spisen upptagen med alla blommor och fjärilar jag håller på och stansar ut.

De ska också iväg med paketet. Det blir ett pyssel- och konstpaket till Johanna och Ronja. De är båda så duktiga på det de gör och jag vill gärna sponsra deras intressen. Ett mammapaket innehåller ett hopplock av gammalt och nytt och om det finns några tomma utrymmen brukar jag stoppa in nästan vad som helst som små överraskningar.

På lördag ska jag få gå på det förberedande genrepet till höstens föreställning på Norrlandsoperan, Rigoletto. Ser fram emot det.

Ha en lugn fredagsnatt<3

Äntligen börjar Oxelns bär rodna. Jag är väldigt förtjust i Oxlar. De är så stabila och rejäla.

Klumpen i bröstet har sjunkit ner i IBS magen. Det var förstås väntat, så nu ska jag ta det lugnt några dagar.

På min balkong finns det fortfarande mycket att glädjas över. Million Bells är verkligen tacksamma blommor. De blommar och brer ut sig med stor entusiasm. Jag har ju varit borta mycket i sommar, men då har de blivit väl omhändertagna av dem som emellanåt har bott i min lägenhet.

Jag ska hänga väggampeln på balkongräcket, så jag kan se blomman från mitt köksfönster.

Den storblommiga Tagetesen står och lyser på balkongbordet. Knopparna kämpar och öppnar sig även om stänglarna inte orkar växa så högt.

Plötsligt hör jag ett högljutt mjauande. Där nere på marken sitter Diesel och vill bli insläppt.

Var på bokhandeln i dag och såg att Paulo Coelhos Kalender för 2016 handlar om MOD.

I bussen hem funderade jag på en dikt om mod. Jag vill ha mod att leva ärligt mot mig själv och andra.

”Utan mod kan du inte förändra någonting.”
(Maya Anglou)

Vad vill ni ha mod att göra?

Ha en skön måndagskväll <3

I morse vaknade jag med en klump i bröstet. Jag hade sovit dåligt, drömt om svek och kände mig sorgsen.Ibland suger jag åt mig av allt elände i världen och har svårt att ta mig ur.Jag minns att jag beklagade mig över det när jag gick i terapi och då sa min terapeut: ’Det är så att vara människa.’

Jag började dagen med att gråta… de senaste dagarna har jag tänkt mycket på min mamma, hur hon fick fara från sitt hem i Karelen med tre små barn och gravid med det fjärde. Det är en händelse som jag pratat flera gånger med henne om och försökt komma underfund hur hon kände. Hon berättade att de finska soldaterna kom och sa att de måste evakueras. De fick bara ta med sig så mycket de orkade bära själva. Mamma klädde på mina syskon dubbla lager med kläder och band ett extra par stövlar runt halsen på dem. Pappa var vid fronten.

Jag jobbade 20 år med flyktingar, inte som handläggare, utan i receptionen. Jag minns när den stora strömmen med bosnier kom. Plötsligt fick vi ta emot många fler flyktingar än vi hade räknat med under en mycket kort tid. Det var kaotiskt, men det gick.
Ibland fick jag rycka ut som tolk (i engelska) och har tolkat för flyktingar i häktet, på rättspsyk, hos advokater, läkare m.m. De flyktingar jag mött är m.ä.n.n.i.s.k.o.r som blivit tvungna att fly från sina hem på grund av krig, förföljelse, svält m.m. Alla har flytt från något, alla har behövt hjälp.

I jobbet fick jag ta emot många rasistiska telefonsamtal. Så fort media skrev om flyktingar och invandrare, ringde folk och skällde ut mig för att de fick komma till Sverige. Okunskap föder rädsla och irrationella tankar. Okunskap skapar fördomar och rasism.

Men det finns så många som känner empati och vill hjälpa. Jag var på Strömpilen i dag och i kön till toaletten växlade jag några ord med en kvinna. Vi stod bredvid speldisken och där fanns ett anslag om en vinst på 100.000 kronor eller lite mer. ’Det skulle jag inte säga nej till’ sa kvinnan. ’Inte jag heller’, sa jag, ’men vad skulle du göra om du vann flera miljoner?’ ’Då skulle jag bygga billiga hus till alla hemlösa’, sa hon.
Jag gick in på toaletten och grät en skvätt till.

På hemvägen tog jag några höstbilder. Björkarna börjar bli vackert gula nu.

Så här ser det ut på min gata.

I morgon känns det säkert bättre.

”Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo där.”
(Kinesiskt ordspråk)

God natt mina vänner <3