Västerslätts funderingar…

Av , , 2 kommentarer 7

 

Såg på nyheterna igår kväll, om, ja, inte bara en, utan flera som kommer att bli tvingade att flytta då husen dom bor i kommer att renoveras och sedan höjs hyran med över 60%.
Här intervjuade dom en stackars tant som har en pension på 11 000: -, säkert mer än vad många har, hennes hyra är idag på 4800: – och ska sedan höjas till 7500: -.
Dom undrade hur hon skulle ha råd med det och hon trodde att kanske, kanske, att hon skulle fixa det, om hon gör sig av med vissa saker… ja datorn till exempel, den skulle hon klara sig utan.
Hon har alltså 3500: – kvar efter hyran, men sen har väl hon precis som alla vi andra, telefon, el, vatten, mat, kläder etc., jag förstår då inte hur hon ska fixa det, sälja innerslangarna till rullatorn, eller?
Hon stod nu i kö för en etta, men det var det många som gör, så chansen är väl inte så stor att hon får tag i en. Vad tråkigt det kan bli, ok, husen ska renoveras, och någon ska ju betala för det, det säger sig självt, men jag förstår inte varför det blir så enormt stora hyreshöjningar, har inte fastighetsägaren, genom alla tider dom haft husen, fått in mer pengar än vad det kostat, via hyreslapparna?
Och sen undrar jag, vem ska bo där sedan då? Finns det så många som har råd att bo där, knappast pensionärerna i alla fall, som inte har mer i pension än vad hon har, inte heller en student eller en ungdom, nyss utflyttad hemifrån. Jaja, det var en liten onsdagsfundering från Västerslätt.
Fick en bild från Theresé… hittad på nätet någonstans och hon tycker att vi platsar in på plats nummer 7, moahaha…ja, jag är böjd att hålla med, men vi skulle också kunna ligga där på fjärde också, med tanke på Camaron 🙂
Och med dom orden och den bilden önskar jag er alla en fin onsdag!

Inte samma frilla :)

Av , , 4 kommentarer 10

Nu letade jag fram tre kort, på mig, som yngre, blev ju inspirerad av Helena… igen. Här är jag riktigt liten, i famnen på morsan med brorsan som nyfiken åskådare:

Nästa bild, tagen 16 år senare, uppstudsig som tusan och man trodde att man ägde världen:

Ytterligare ett år efter det, och jag hade träffat Åke, som förövrigt stod bakom kameran då detta kort togs:

Ja usch ba, förfallet är påtagligt, haha… men vet ni vad, thats life, det är bara att gilla läget 🙂

SPRING!!!!

Av , , 2 kommentarer 5

 

På tv4 sport, visas det poliser, fyllskallar och andra trafikförseelser, snudd på, för jämnan. Vi såg en snutt igår, men då tror jag att det var på 6:an, och programmet cops. En sedvanlig biljakt som resulterade i 4 punkterade däck på förövarens bil, han fortsatte köra så långt han kunde, han fick till och med backa på motorvägen för han hade hamnat på sniskan.
Det var ju som kört, för hans del, men ändå fortsätter han försöka komma undan. Han har ju bara typ, tio polisbilar efter sig och han VET, att bilen inte går att köra med längre, men varför försöker han då??? Jag fattar det inte, en sån gång måste människorna gå på enbart adrenalin, hjärnan töms på allt som finns där, och det är bara överlevnad som blinkar framför ögonen.
Ni vet, då Åke kraschade med Camaron, och jag stod på balkongen och såg alltihop… när han fått stopp på bilen, den gången, efter att ha knäppt två andra bilar, så hör jag ju hur han gasar, visserligen en kort sekund, men jag hinner ändå svära och säga högt: VAD GÖR HAN???
Jag trodde faktiskt, att han hade tänkt sticka därifrån, och jag vet att när en människa reagerar så, så är det för att man är i chock, och då vill man bara fly. Likadant är det om du varit med om en olycka, inte nödvändigtvis med en bil inblandad, många gånger flyr personerna i fråga ut i skogen och polisen får leta rätt på dom.
Nu var det inte en flykt, som Åke försökte sig på, utan gasen hade ju hängt sig, och det var förmodligen det motorljudet jag hörde, även fast Åke säger att han inte uppfattade det så. Men jag hörde ju hur bilen varvade, nå, det spelar ingen roll, vi upplevde saken från två olika perspektiv.
Jag cyklade omkull en gång, rätt ordentligt också, och när jag landade på hakan så det första jag gjorde, och detta kommer jag ihåg som igår, så ställer jag mig upp, stirrar på en mötande cyklist och springer in i skogen och gömmer mig bakom en stor sten. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning om vad jag tänkte på.
Jag hamnade i alla fall på lasarettet, sent omsider, och fick ligga inne i två dagar, jojo, så kan det gå om inte haspen är på och ingen hjälm hade man på skallen heller 🙂
Men det knepiga är ju just den där instinkten, att sticka, varför? Man blir ju inte hjälpt av det. Nä, jag lär inte komma på det nu, i alla fall, jag får fortsätta grunna på av vilken anledning vi ska göra det svårare för oss när vi egentligen behöver hjälp. Önskar er alla en fin tisdag, jag fick då nyss veta en av sakerna jag ska göra, åka på Hagaskolan med extra nyckeln till Niccos skåp, eftersom hon alldeles nyss lyckades låsa in den nyckeln hon hade.
 

Kollikotta tolletotten

Av , , 2 kommentarer 7

 

Ja igår kväll fick vi skåda norrskenet, men det var inte så vasst som det kan vara ibland. Nog trodde jag att Nicco sett det förut, men det hade hon inte. Vet att jag som barn, ofta fick se skådespelet på himlen, men kanske inte så ofta här i Umeå, men uppe i stugan i Malå, där det förövrigt, var rätt så mörkt på kvällarna, och jag minns också att man sa att om man fick se norrsken så kunde man vänta kallvädré med många minusgrader, men det tycks då inte stämma här inte.
Vi gjorde inte många knop igår, åkte till Sävar där vi köpte en elektrisk vattenpump till Camaron, Åke jagar hundradelar han, så vi får väl se nu om det blir någon skillnad. Vad mycket vatten och snö dom hade där… eller så var det för att husen såg ut att stå så tätt ihop att allt det andra så mycket ut. Det var då den enda utflykten vi gjorde, men man ska inte göra saker, hela tiden, man behöver inte det.
Apropå min bångstyriga hund, Lady, som inte ville lyssna på regler och förmaningar, så fanns det en sak som hon absolut inte, tyckte om, eller så gjorde hon det, jag vet inte riktigt. Om man tog en tidning och rullade ihop den till ett rör och sedan pratade man i det, då fick man henne att hoppa ner från sängar och andra saker som hon inte fick vara på.
Men hon syntes inte vara rädd, utan knep ihop ögonen som om hon skrattade, och svansen gick på helfart, sen var det någon, fråga mig inte vem, som började med att säga att man skulle kollikotta tolletotten, då vi pratade i tidningen, och givetvis, en utomstående trodde nog att det brunnit någonstans då vi gjorde det. Så fick också Lady sitt smeknamn… tollen, eller tolletotten.
Jag jobbar idag… en dag, sedan är jag ledig igen, har man ett bra schema eller har man 🙂 Önskar er alla en fin måndag, och tycker ni inte om måndagar, fixa en lasagne till middag!

Testar bara

Av , , 2 kommentarer 6

Nu har jag testat att byta bild i bloggen, ska ju villigt erkänna att det inte finns speciellt många bilder på mig, får nog lov att ta fram kameran om det ska in färskare bilder än så, men nu får det vara så här… ett tag.

Blev inspirerad att göra ett byte då jag kommenterade Helenas blogg, om just presentationsbilder, nå, nu vet jag hur man gör det också.

Ska gå och påbörja middagen, köket erbjuder idag… bräckt skinka, stekt potatis och stekt ägg, jojomensan!

Alpens Lady

Av , , 2 kommentarer 7

 

Jag gjorde som många i dom yngre tonåren gör, då jag var just i dom yngre tonåren… tjatade på mina föräldrar om att jag ville ha en hund. Efter några års tjatande så fick jag då äntligen min vilja igenom. Kanske inte så genomtänkt av mina föräldrar, men vem kunde väl veta det.
Alpens Lady, hette hon, en chow-chow, med sin karaktäristiskt blåa tunga, lejonmanen runt nacken och knorren på svansen.
Inte en hund man valt om man hade vetat något om rasen. Detta är egentligen en ensamhund, som lyssnar på en person och inte flera. Vilket vi blev varse. Hon var svår dresserad och ville, precis som katterna, göra saker på hennes sätt och ingen annans.
Hon var duktig på att smita och hon var absolut inte det lättaste att locka tillbaka. En av gångerna som hon lade benen på ryggen, eller hon hade åtminstone tänkt det, så var min pappa snabbare än henne. Det var nämligen han som var ute med henne den gången och hon hann inte många meter innan han kastat sig över henne och knölat ihop henne… sen smet hon aldrig mer från honom, hon följde varje steg han tog och han blev den givna ledaren, inte jag… som hade fått henne.
När vi åkte upp till Malå fick hon dela fotutrymmet där fram, med min mamma. Lady låg på golvet, vid hennes fötter, och jädrar vilken nytta vi fick av henne då vi insåg att hon var världens bästa renvarnare. Hon kände lukten av renar på någon kilometers avstånd och satt sig genast upp då lukten av dom svepte in i bilen via friskluftsintaget, då visste vi att det fanns renar på vägen, en bit framöver och pappa saktade ner farten och vi började spana.
Hon var av någon anledning skotträdd, och pappas planer på att försöka få med henne på älgjakten, var bara att glömma, men så hände det sig, en gång för drygt 30 år sedan, att mina föräldrar samt Lady, åkte upp till Malå, på senhösten och nere sjön, uppe i en björk, hittade min pappa en katt, som inte var mer än skinn och ben. En så kallad sommarkatt som någon lämnat efter sig och som fastnat däruppe, och nu var så utmärglad att min pappa tyckte det var mest humanast att skjuta den.
Ja, och nu vet jag ju att det finns många som inte håller med om detta, men det är svårt att få det ogjort, och vem vet vad som egentligen var det bästa? Nå…
Lady hade ju också fått syn på katten och var lätt uppjagad över fyndet. Pappa hämtade geväret. Lady satt kvar, han laddade siktade och sköt, Lady hade allt sin koncentration på katten som föll ner i sjön då den träffades, hunden hoppade (frivilligt, hör och häpna, hon som hatade vatten) ner i sjön och hämtade upp det som nu hade blivit ett byte.
Med katten i munnen struttade hon upp till stugan, lade ner katten på gräsmattan och började gräva en grop, där hon hade tänkt lägga ner katten… förmodligen för förvaring om det någon gång i framtiden skulle bli kris på mat. Efter den händelsen var hon först att gå igång och ville följa med, så fort pappa plockade fram bössan. Förmodligen i tron om att dom skulle jaga katt men hey, en älg var ju inte heller helt fel, svårare att gräva ner bara 🙂
Önskar er alla en underbar söndag!

I fokus

Av , , 20 kommentarer 6

Återigen dags för en fototriss och idag ska det vara i fokus. Jag börjar med en bild på Enya, som inte bara är i fokus utan även ser väldigt fokuserad ut:

Fortsätter med en annan vildkatt i fokus, nämligen… tadaaa, Buicken:

Och sista bilden, tagen inne på en pub i Övik, jag tyckte den var cool:

Mera bilder i fokus, finns här: http://fototriss.blogspot.com/

Hon vill ha en hamster

Av , , 10 kommentarer 8

Fick ett mejl från Nicco, med denna bild:

Och följande text under: JAG VILL HA EN HAMSTER!

Nå, nu är detta ingen hamster men väl berguven, the one and only, som greppade mamma i håret då hon var liten, och hade tänkt ta med henne till boet, eller vart den nu skulle stoppa undan henne.

När min morfar levde så hängde den här i hans långsmala hall, och vart man än vred och vände sig så följde dessa röda ögon efter en, jag tyckte nog allt att den var lätt kuslig… faktiskt.

Nicco är, by the way, fotografen.

Asshole, nosemountain…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Läste just att man funderar på att byta namn på vissa byar, vars namn anses vara något stötande, såsom Snopptorp, Knarkebovägen, Rövhålet och Bögholmen, för att ta några exempel.
Jag undrar just vart namnen kommer ifrån, från början, varför man ens sa till exempel Rövhålet och sedan godkändes det som namn? Hm… men ni kommer väl ihåg 1:a april skämtet för ett antal år sedan då dom skrev att alla våra små byar runt omkring skulle få engelska namn, direkt översatt från svenskan, för att bli mer internationella.
Jo det skulle ju bli rätt så roligt faktiskt, Mensträsk = Menstruationswamp, Röbäck = Redcreek och guu´vet alla byar med knepiga namn man skulle kunna översätta, ta Kusfors, Kåtaviken, Klockträsk, Näsberg, Fårträsk, Huvträsk… ja, ni  vet ju, det finns ju en uppsjö av olika annorlunda namn.
För mig får det då heta vad det alltid har hetat, spela roll, och vill dom nu så gärna byta, men gör det då.
Åkes V75 vinst, förra helgen gav 4 400:-, jojomensan, han har ett sånt där spelkort, men nu har han glömt koden så några pengar får han inte ut 🙂 Nåja, han tyckte att det kan ju vara gott att finna en annan gång, och så kan det ju vara också. Det är väl i värsta fall, bara att begära en ny sådan.
Idag vet jag inte vad vi gör, men vi brukar väl alltid komma på nåt, så jag är inte orolig. Det finns jämt något som borde göras, eller som önskas vore gjort, eller så struntar man i det och gör något helt annorlunda. Önskar er alla en fin lördag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten